Kan varit årets sista runda!

Ytterligare en söndagsrunda att lägga till årets total. Risken är stor att det blev den sista turen för året! Det känns faktiskt lite taskigt om vädret fortsätter vara lika bra som idag. Fyra - fem grader varmt med en lagom sydvästlig vind när vi drog iväg i morse va det som gällde för dagen. Anders W. Sätofta - Lasse och jag va för dagen förstärkta av danskproffset Lucas när vi styrde iväg för att möta upp Patrik och Mats Murare vid Örtofta. Efter en snabb överläggning om vilka tider vi skulle vara hemma beslöt vi att dra ett varv västerut i motvinden för att senare få lite go medvind i ryggen sista biten hem. Efter Virke mötte vi upp nästa danskproffs Mats Andersson vilket genast gjorde det lite trevligare. Vi körde mot Reslöv - Marieholm med jämn och bra fart.....Sätofta som varit lite krasslig höll sig där bak på rullen. Vi rullade på i motvinden mot Teckomatorp - Billeberga - Asmundtorp innan vi kom fram till Häljarp. Nu hade även Mats glidit ner där bak hos Sätofta....jag vet inte om han va trött eller om han fortfarande hade problem med sina ljumskar. Jag fick aldrig något bra svar när jag frågade....men han mumlade något om rehab!
                                                                           

Mats och Lucas i täten och vi andra försöker hänga på så gott det går!

Naturligtvis körde vi den spännande vägen längs med kusten till Barsebäckshamn. När man kollade ut över ängarna mot havet såg man all skit som stormen Sven hade sköljt in. Ängarna va fyllda med plastpåsar och all annan bråte som havet spolat in. När man sitter där och kollar ut funderar man på om vi inte alla skulle vara lite snällare mot vår moder jord.......annars kommer vi inte ha mycket kvar till kommande generationer.

Väl framme i Barsebäck svängde vi ner mot Lödde Sandskog och vidare in mot Lödde innan vi korsade Kävlingeån på vägen mot Stävie. Nu va det äntligen dags för lite go medvind i ryggen. Nu började danskproffsen kika på klockan för dom bägge hade lite annat inbokat under eftermiddagen och hade lite bråttom hem. Efter Kävlinge körde vi mot St Harrie och vidare mot Virke......gubbagänget tog höger mot Lilla Harrie medan Lucas och Mats körde rakt hem mot Eslöv. Nu blev det motvind igen och det kändes i spirorna. Men snart svängde vi ner i medvinden mot Gårdstånga där vi blev omkörda av dagens idiot....som oftast denna tid på året va det en bet transport som kom från sockerfabriken i Örtofta. Ska bli skönt när betkampanjen är över i slutet av januari.
Här i Gårdstånga körde Patrik och Mats rakt fram mot Sandby medan vi andra gjorde ett varv i rondellen och körde ut i motvinden mot Viderup för att klippa backen upp mot Ellinge. Förbi golfbanan och in mot stan sen va vi snart hemma. Jättebra runda i ett väder som va det bästa på länge!
Hemma stod mätaren på 120 km och hurtbullesnittet hamnade på 28,6 km/h.

Som vanligt en bra runda med trevligt sällskap.....bättre blir inte en träning i slutet på december. Nu blir det uppladdning inför nyår....... sen jäklar!

Annandagsrunda med spänt skinn!

Varje år säger man sig till sig själv, i år ska jag ta det lite lugnt med julmaten.....men ändå slutar det som vanligt. Jag tycker inte att man äter så mycket som förr men ändå är man proppmätt när man rullar ner i bingen efter midnatt! Men det är som han sa....ett vackert skinn ska hållas spänt!
                                                             

Skånsk vinter 26 december 2013

Efter en juldag i slöhetens tecken va det skönt att komma ut på en runda med gänget igen.
Anders och jag mötte upp Mats, Patrik och Johan vid Örtofta som vanligt. Det va just över nollan och bet lite i kinderna när vi rullade ner för Sallerupsbackarna. Jag hade hoppats att det skulle klarna upp lite framåt dagen men det smög sig, för det blev en runda i dimmans tecken. Vi körde mot St. Harrie och Södervidinge i hopp om att möta några danskproffs, men det blev inget med det! Idag kom den svaga vind som fanns från öster.....vilket säkert är två månader sen senast så det blev till att börja med att köra österut. Vi körde mot Marieholm - Trollenäs - Öslöv innan vi kom ut på en av mina favoritträningsvägar mot Stehag och Gamla Bo. Här är det underbar natur i det böljande landskapet med fin utsikt över Ringsjön som för dagen låg spegelblank. Vi svängde höger upp mot Pugerup och vidare ner mot Hurva där vi hade den ökända Hurvabacken att besegra. Jag kommer ihåg årets Ringsjön runt när Jerker från Höör fick i overdriven i backen.......jäklar va det gick undan. Den gången va det betydligt lugnare. Mats som har haft lite skadeproblem med ljumskarna började nu bli lite sliten och "was bringing up the rear" i backen.
Väl uppe på toppen så körde vi ut i sidvinden mot Löberöd....eller Lödde som en del kallar denna metropol. Innan byn drog vi höger ner mot Holmby och vidare till Flyinge. När vi passerade hästdepån i Flyinge började vi lite försiktigt be Johan hålla tyst en stund. Han har inte varit med på söndagsrundorna på en månad och hade mycket att ventilera. När vi kom till Sandby körde Patrik och Mats hemåt och vi andra plågade oss uppför backen vid Räften som alltid är seg. På vägen mot Odarslöv kom Johan igång igen och började snacka julotta, julklappar och andra saker som har med julen att göra....själv höll jag käften och kände mest smärta i benen.
När vi kom fram till Stångby körde Johan mot Lund och lugnet la sig! Anders och jag körde hem mot Eslöv, förbi Örtofta och över Sallerupsbackarna. Denna gång gick det bra....säkert för att Anders va snäll och höll igen lite.
Hemma stod mätaren på 109 km och hurtbullesnittet hamnade på 27,2 km/h.
                                                                       

Starkt kompisgäng!

Vi är ett riktigt bra träningsgäng som är kompisar sen många år tillbaka, vilket gör varje helgtur till ett nöje. Någon har kanske lite mer ambition och mål med sin träning än nästa gubbe, men det är inte större problem. Cykel har ju den stora fördelen att det är ca. 30% mindre luftmotstånd på rullen än längst fram. Detta gör ju att med lite omtanke och hänsyn kan alla få en riktigt bra träning varje söndag....det är kompisanda!

God Jul

När jag kollade på utetermometern i morse så visade den + 10 grader. Att det ösregnade och blåste halv storm också gjorde det inte lättare att hitta lite julstämning. Men så är det i Skåne...det är bara att gilla läget.

Får se om vi möter det här gänget på annandagen!

                                                                     
Hann med en liten tur på innecykeln på morgonen....kanske inte så mycket för träningens skull utan mer för att göra plats för kvällen julmat!

God jul allesammans och kom ihåg att njut av helgens ledighet!

Idag slapp vi regnet!

Efter att haft häcken full hela veckan blev det äntligen söndag igen, vilket innebär uteträning. I veckorna blir det till att försöka hålla svänghjulet på den gamla innecykeln glödande, vilket kan vara svårt nog. Men när det blir söndag då får man göra "The real thing"  dvs. cykla ute!
Efter att ha kört dom fyra senaste söndagarna i regn va det idag äntligen torrväder.....men däremot riktigt blåsigt. Anders och jag som för dagen va förstärkta med Lucas Persson drog iväg från Eslöv för att möta upp Mats som kom från Sandby. Vi hann inte mer än ut från stan förrän vinden va som en vägg. Jäkla va det blåste motvind på vägen ner mot Örtofta. Mats kom snart visslande i medvinden.....och vi gjorde en helvändning för att möta upp nästa danskproffs Lars Andersson. Vi körde mot Stora Harrie och vidare mot Södervidinge utan att möta Lars. Ett snabbt telefonsamtal och han dök snart upp så att vi kunde börja köra igen. Lars har en förmåga att ligga till det på mornarna så att vi ibland är lite sena brukar aldrig vara något problem......men va som hänt i morse fick jag aldrig klarhet i.
                                                                             

Två pigga danskproffs....i solskenet som säkert varade i tio minuter.

Vi drog ut i motvinden mot Dösjebro - Hofterup innan vi svängde ner i medvinden mot V.Karaby och vidare mot Hög och Kävlinge. Anders och Lucas hade önskemål om att va hemma lite tidigare än vanligt.....så vi körde vidare mot Eslöv för att lämna av dom. Lars och jag körde vidare mot Sandby med en nu sleten Mats på rullen. Det va riktigt tungt i blåsten att hålla proffset Lars jämsides....men Lars är alltid en trevlig kille och va säkert lite snäll. Väl framme i Sandby lämnade vi av Mats innan vi gjorde en rundpall och körde tillbaka mot Gårdstånga - Örtofta innan vi klämmde Sallerupsbackarna på vägen tillbaka till Eslöv. Lars som laddar för en bra säsong fortsatte själv vidare i vinden medans jag styrde hemåt nöjd med dagen. Mätaren visade på 107 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på 26,7 km/h.
                                                                             

Mats dök för dagen upp med en avbruten bakskärm. Han va inte sen att förslå att han skulle bli där bak för att inte skvätta ner oss andra. 

Det har varit en höst med lite decimerat manskap.....förkylningar, ilskna fruar, lite motivationsbrist har varit lite av det som man hört under hösten. Nu är det den 22 december och årets kortaste dag så nu vänder det mot ljusare tider och veckorna går snabbt....så nu jäklar!

Idag mötte vi en cyklist!

Klockan sju i morse när jag va i badrummet hörde jag hur det regnade.....fjärde söndagen i rad. När jag stod där och tvättade mig funderade jag på om man inte skulle kunna hitta några trevligare umgängesformer med sina kompisar än utecykling på vintern. Man kanske skulle kunna föreslå en trevlig söndagsbrunch med ingående drycker...eller kanske någon inomhusidrott.
Det blev inte mer än tankar.....för sen va det dags att dra iväg. Sätofta-Lasse och jag styrde mot Lund för att möta upp Anders som gett sig ute lite tidigare för han va tvungen att va hemma tidigt. Efter det så skulle vi möta Patrik och Mats Murare....men Patrik kom ensam då Mats inte hade dykt upp. Vi tyckte det va konstigt att han inte hört av sig. På vägen mot Lund såg vi en ensam cyklist framför oss, han hade en röd jacka på sig. Vi ökade takten och såg snart att det va Mats på mountainbiken. Alla undrade va som hänt....tydligen va det lite mekaniska problem på vintercykeln. Han hade försökt ringa men fick ingen signal. Nu va vi i alla fall samlade och kom snart överens om att Mats fick bli där bak eftersom han inte hade några skärmar på cykeln. Vi styrde ner mot Furulund där Anders vände och körde hemåt. Vi andra körde vidare i motvinden och inte minst regnet. Två par fram med tio - femton minuter på varje sida, sen fick man pusta en stund! Borgeby - Bjärred och ner mot Lomma knallade vi på i motvinden....det va fan riktigt tungt. Vidare ner mot Arlöv innan vi svängde upp mot Sege och senare Staffanstorp och äntligen efter över två timmar i motvind fick vi lite vind i ryggen. Fortfarande ösregnade det och nu började det bli kallt!
Här mötte vi dagens cyklist....stackars sate...fin racer utan skärmar i ösregn!
Mats som legat limmad där bak började nu stöna lite och i backen upp mot Dalby blev stönen lite högre än innan.....men kompisar som vi är slog vi andra av lite på farten. Mats svängde av efter Dalby och snart va vi i Sandby där Patrik styrde av hemåt. Lasse och jag knölade på vidare mot Gårdstånga och Örtofta. Nu började kylan och distansen ta ut sin rätt i benen.....men snart rann adrenalinet till när dagens idiot låg bakom oss och hängde sig på hornet. Inte ett möte i sikte men fortfarande ska det tutas som om det va sista dagen i livet! Gubben va säkert upp mot sjuttio år, inte nog med att han tutade,,,,,han gav oss också ett finger. Jag trodde inte att folk i den åldern visste va ett finger betydde!
Sallerups backarna gick som en dans i sida medvinden och snart va vi hemma.

Hemma visade mätaren på 94 km och ett hurtbullesnitt på 25.6 km/h vilket är helt ok på tre gubbar i motvind och inte minst ösregn.
Längtar till våren!
                                                                               

Pillemausaren är en läckerhet.

                                                               

Väl hemma blev det en söndags lunch med kaffe och några smörgåsar. Jag har beställt lite bröd av min gamle kompis Micke Frostenson i Karlskrona...som han skickade hem i veckan. Micke har jag känt i mer än fyrtio år och i sin ungdom vann han massor av cykeltävlingar med en riktig rökare till spurt. Då hette han Micke Pettersson och körde för en av Sveriges bästa ungdomsklubbar, IFK Kristianstad.
Om ni är sugna på bröd kan ni kontakta Micke på www.surdegsbagarna.se i Karlskrona. Jag rekommenderar Pillemausaren.....bättre blir det inte.

Idoler är viktigt.

När man är i min ålder har man inte någon idol, i alla fall inte inom den idrott man håller på med. Förebilder kan man ha, men det börjar bli tunt med idoler.
När man är ung är idoler någonting man har många av. Vilken ung fotbollskille i Sverige har inte Zlatan som idol.
När jag va grabb och började cykla i Jönköpings CK va det inte mycket cykel på TV. Hade man tur så visade dom någon gång cykel på Sportspegeln på söndagskvällen. Oftast va det Fåglumbröderna som va dom stora hjältarna på sextiotalet. Proffscykling fanns inte på TV och ville man få någon information så va det till att kolla in Thure Petterssons internationella utblick i Nya Cyklisten.
Det blev dom äldre grabbarna i klubben som blev ens idoler. Det va en brokig samling och skratten va många nere i klubblokalen. En av mina första idoler va en kille som hette Åke J. Han va arton år när jag va tolv, vilket innebär att man betraktade honom som gammal. Han körde en Monark som alltid va nyputsad och välsmord. Han va för övrigt den första som jag såg med Campagnolo bromsar. Vi andra körde med Mafac, Weinmann eller Universal bromsar när Åke rullade fram sin nyputsade pärla med Campagnolo bromsar. Kommer för övrigt ihåg att ett par kompletta Universalbromsar kostade fyrtiofem kronor när Campagnolos bromsar kostade etthundraåttio kronor! Alla på klubben sa.....ingen kommer att köpa dom för dom är alldeles för dyra. Så fel man kan ha!

Campagnolo Nuovo Record bromsar

                                                                      
Åke va nog ingen större cyklist när han harvade runt i B-klassen utan att någonsin få någon större placering. Men ha va jäkligt trevlig och inte minst rolig....snackade alltid med oss smågrabbar. Han gav massor av goda råd som vi med glädje snappade upp. I början av min cykling gick det inte fort....oftast försvann mina medtävlare innan jag hade hunnit spänna clipsremmarna. Men alltid ett uppmuntrande ord som va guld värt från Åke.

Hundkoja vinnre Monte Carlo rallyt 1967

                                                                   
Att vi killar fick åka med i hans rallypimpade hundkoja gjorde ju inte saken sämre. Mattlackerad motorhuv och pepitarutig fartrand över taket. Kommer inte ihåg om han hade sökarlampa modell, luderkanon på taket. Han va till och med så fräck att han hade skruvat av hastighetsmätarwiren och körde bara med varvräknaren, allt för att spara mil för ett ev. bilbyte.
Det va många gånger när jag cyklade hem dom fem km efter träningen med väskan på pakethållaren som jag tänkte......tänk om jag någon gång kan bli så bra som Åke! Snacka om idol!

Åren gick och jag började inse att Åke va nog inte så bra som jag en gång trodde. Han va alltid lika glad och trevlig men cykelresultaten uteblev.
När jag va femton år skulle vi köra Smålandsserien en onsdagskväll i Växjö. Normalt skulle jag och min kompis Claes köra en mil tempo som vi knattar gjorde. Seniorerna skulle köra tre mil lagtempo och JCK kunde inte få ihop ett lag så Claes och jag fick hoppa in i seniorlaget ihop med Åke och hans bror.
Dom hade seniorutväxling 54-13 och vi yngre fick köra på vår vanliga utväxling 47-15. Starten gick och det tog inte många meter förrän benen gick som lärkvingar. Vi kom in i ett bra flyt och det rullade på bra....eller i alla fall så bra det kunde gå. En bit innan vändpunkten vid femton km låg det en backe.....och här hände något...Åke släppte. Vi väntade in han innan vi körde på igen. Efter vändpunkten skulle vi upp för den där backen igen och nu hände det igen...Åke släppte. Han slog bara åt sidan och skrek, aj min mjälte!
Claes och jag bara glodde på varann och undrade va fan menar han! Nu va det lagtempo på tre man till mål som gällde. Jag kommer inte ihåg hur det gick men vi va säkert bland dom sista i resultatlistan. Efter en stund kom Åke rullande i mål. Vi undrade, va hände? Han sa helt kallt, jag fick så jäkla ont i mjälten! Jag som va femton bast visste inte inte va en mjälte va och långt mindre att vi ens hade en i kroppen.
Den kvällen när jag körde moppe hem från klubben, ja nu va det Crescent Compact som gällde....tänkte jag för mig själv.....jag får nog byta idol!

Crescent Compact 

                                                                     

Idag mötte vi inte många cyklister!

Söndag betyder gubbcykling med gänget! Idag va det nära att det smög sig. Först ont i halsen på lördagen, men det kurerade jag med Echinaforce och lite annan husmedicin.
Sen va det ju det här med vädret! På fredagen va det full storm....på lördagen va det snö och blåst! I morse va det - 5 C men kvicksilvret steg ganska snabbt så det va bara att dressa om och göra sig klar.
Cykelvalet idag va inte så svårt.....MTB med dubbdäck va det som gällde. Tur att vi tog det beslutet på lördagskvällen för annars hade vi inte kommit många kilometer på dom isgatorna som va utanför stan. Anders och jag mötte upp Patrik och Mats som kom från Sandby. Vi drog mot Kävlinge för att möta upp fd. danskproffset Lars Andersson. Vi gjorde ett beslut att hålla oss i trakten för det va lovat skitväder senare upp på dagen. Grusvägar mot Kävlinge och vidare på cykelbanan mot Dösjebro. Här tog Mats sin Mats ur skolan och drog ut på en egen tur......han klagade på att han kände sig övertränad!
Vi andra körde mot Ålstorp - Hofterup och vidare mot Barsebäckshamn.

                                                                               

Lars, va lika stark som vanligt!

Nu började det blåsa ordentligt och inte som om det skulle räcka kom det också snöblandat regn. Det är vid sådana tillfällen man funderar om man är normalt skapt.....eller kanske skulle man satsa på någon annan söndagssysselsättning! Kanske någon inomhusaktivitet som bridge eller något liknande!
Ute i Barsebäckshamn svängde vi vänster mot Löddeköpinge och då fick vi sydvinden på oss från sidan, vilket gjorde livet lite lättare. Framme i Lödde körde vi ner över Kävlingeån och sen vidare mot Furulund. Hela tiden hade vi vinden på oss från sidan. Is och snö på vägen gjorde det inte lättare.....man kunde inte ligga på rullen på grund av hjulspår och iskanter. I Furulund tog vi den vanliga vägen över V.Hoby vilket för dagen va tyngre än vanligt. Sidvind och is...och nu började regnet/snöblasket märkas ordentligt. Kläderna va genomsura och Lars som för dagen körde cykelcross med dubbdäck började stå på lite mer vilket inte gjorde det lättare. Väl framme i Örtofta skiljdes vi åt ....Patrik körde mot Sandby i motvinden.....och vi andra körde hem mot Eslöv i medvinden. Nu frös jag ordentligt så det gällde att stå på lite så man kunde hålla lite av den värme som va kvar. Hemma när jag efter en stunds jobb med genomfrusna fingrar fått upp garageporten stod mätaren på 74 km och ett dubbdäckssnitt på 23.5 km/h.
Jag hann knappt att få upp ytterdörren förrän jag hörde frugan ropa.....ska jag hämta tvättbaljan för jag förutsätter att allt är genomsurt!

Det är träningspass som detta som man kommer ihåg. Jag tror att dom är moralstärkande.....om man inte blir förkyld!

Det blev en blåsig söndag.

Veckan har knallat på som vanligt med jobb och lite träning. Det va ett tag sen jag körde på inomhuscykeln, det kändes i torsdags när jag besteg fanskapet! Tungt va det och jag fick slita ordentligt. Siffrorna på displayen va inget att berätta om......ville man se några siffror som va höga fick man kolla på pulsen. Det är bara att inse att flåset ytterligare en gång visat sig vara världens färskvara.
Igår lördag gjorde jag ett nytt försök på inomhuscykeln. Jag drog av ett gäng SBI intervaller och det gick lite bättre än tidigare i veckan. Fortfarande hög puls och inte minst höga Ohm siffror, vilket kändes i pedalerna.

Idag söndag va det dags för den vanliga utflykten med gubbagänget. Redan när jag gjorde gröten i morse hörde jag hur det blåste ute......och det blåste inte lite. Gänget va riktigt decimerat idag. Det va barndop, julbordskoma och en massa andra övningar på schemat denna helg!
                                                                         

Idag kom röken från Örtofta Sockerbruk knappt upp från skorstenen!

Så vi blev bara tre stycken som vågade oss ut i vinden. Anders och jag mötte upp Patrik och vi kom snabbt överens om att köra rakt västerut i motvinden. Vi styrde mot Örtofta och sen Virke där vi blev förföljda av ett helt gäng från FK Trampen som va ute och luftade kläderna. Vi svängde höger mot Reslöv - Marieholm - Teckomatorp och sen vidare mot Billeberga. Här ute på den skånska prärien blåste det, ja jäklar va det blåste. Jag kollade ner på mätaren och såg att den stod på 14 km/h mitt på släta vägen. Det blåste så jäkligt att jag va tvungen att rucka på en av mina principer.......gå ner på fjollan = lillklingan. Det är inte ofta det händer eftersom jag tycker att riktiga män kör stora klingor! Hoppas nu att denna händelse är formrelaterad och inte hänger ihop med min tilltagande ålder!
Efter Asmundstorp körde vi mot Häljarp - Lundåkra - Löddeköpinge. Nu va det slut på mot/sidvinden och äntligen medvind tillbaka till Kävlinge. Där körde vi ner över ån och sen upp mot V.Hoby och nu började det kännas i spirorna. Vi skiljdes åt som vanligt i Örtofta...Patrik drog mot Sandby och jag och Anders körde hem i motvinden mot Eslöv. Nu hade vinden dragit över mer på nordväst vilket gjorde den sista biten ännu tyngre. Anders tyckte att vi skulle köra hem över Ellinge för då kunde han skriva fyra timmar i träningsdagboken.
                                                                                   

Två stadiga killar att träna med.....den ene det vanliga halvhjulet före!

Väl hemma visade mätaren 100 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på 25,1 km/h. Det är inte mycket att komma med.....men det va länge sen det blåste som idag och köra tio mil på tre man i den vinden den första december är ingen upplevelse man vill dela med sig av.
Det finns en massa löjliga klyschor....det som inte dödar.....No pain, no....osv. jag vet inte va denna dagen hamnar, men kul va det och förhoppningsvis kan den hjälpa till att minska ohm´et i pedalerna framåt sommaren!

Sådana killar finns inte längre!

Härom morgonen när jag stod på gymmet och körde knäböjningar med dammsugarröret på axlarna kom jag att tänka på en kille som jag inte skänkt en tanke på många år.

Det va en söndagsmorgon i slutet av sextiotalet utanför Jönköpings Cykelklubbs klubblokal jag såg honom första gången. Han hette Tomas och va en 5-6 år äldre än mig. Vi skulle ut på söndagsträning och hela klubben va samlad, vi knattar körde vår lilla runda medans dom äldre körde en längre runda. Kommer ihåg att det va kallt denna marsmorgon. Det va stickad mössa, lovikkavantar,  poplinjacka, knickers och tjocka strumpor som gällde. Tomas dök upp i bara en olle med endast en t-shirt under, ingen mössa eller vantar och som kronan på verket hade han ett par jeans med klädnypor i benen för att hålla ut byxbenen från kedjan. Alla bara glodde innan någon sa, du har nog för lite kläder på dig! Han svarade mumlande det är nog OK! Cykeln hade han varit nere i veckan och hyrt av klubben.

Inte helt stilrent....bättre med klädnypor!

                                                                      
Vi gav oss iväg hela gänget, men snart skiljdes våra vägar när vi knattar drog på vårt håll och dom äldre styrde på sitt. När vi duschat efter träningen (vilket ibland tog en timme) och spelat lite rundpingis dök dom äldre upp. Dom bara glodde på varann och undra va det va för kille dom bara såg ryggen på. Här hade dom tränat en hel vinter och så dök denna kille upp och visade i sina jeans va skåpet skulle stå!
Tomas skulle börja i C-klassen vilket idag är Junior. Men eftersom han va helt ny sökte klubben dispens så han kunde börja köra i D-klassen, vilket motsvarar dagens Sportklass.
Första tävlingen va på A6 regementet i Jönköping. D-klassen skulle köra 15 varv på en rundbana. Tomas släppte ungefär ett halvt varv på dom två första varven.....han va inte så bra på klungkörning...ännu. När täten gick i mål 15 varv senare va Tomas fortfarande ett halvt efter!
Sedan blev det tävlingar varje helg och det gick bättre och bättre. Kom ihåg att han va bland dom 10 i Östgötaloppet som på den tiden va en av Sveriges största tävlingar. Sen gick han upp i C-klassen och blev trea i Växjöloppet. Priserna började ramla in varje helg. Tomas pappa jobbade som sättare på Smålands Folkblad. En natt när han satt sportresultat fick han se sin grabbs namn bland cykelresultaten. Nästa dag när han kom hem frågade han grabben...cyklar du? Ja, sen en tid tillbaka....har du fått några priser frågade gubben....ja, sa junior....och berättade att han gömt dom under sängen på sitt rum.....för det va inte mycket att berätta om!
På den tiden va Billingsrundan i Skövde en stor och inte minst hård tävling. Billingen skulle passeras varje varv och det va en jäkla knuda! Kommer ihåg att vi stod uppe i backen och hejade när C-klassen körde ett observationslopp för landslaget. Jag är inte helt säker...men jag tror att det va Sven-Åke Nilsson som hade satt in en riktigt stöt i backen vilket han brukade....bergsget som han va! Då helt plötsligt ser vi en JCK tröja gå solo från klungan....det va Tomas som gick solo i sina jeans med klädnypor i byxbenen. Helt otroligt!!!
Kommer inte ihåg resultatet....
Sen fortsatte tävlingarna varje helg....ofta som det va på den tiden va det tävling både lördag och söndag.

En sommarkväll va det ett GP lopp på regementet i Skövde.Det va en riktig mördarbana med både backar och kurvor. 100 meter efter mål va det en nittiograderssväng till höger som direkt följdes av en nittiogradare till vänster. Här gällde det att ta det lugnt. Starten va vid mållinjen....alla va laddade och det sista dom äldre klubbkompisarna sa till Tomas va, ta det lugnt i kurvorna....du har många varv på dig att avancera.
Starten gick och naturligtvis drog vår cyklist en riktig burn-out och va först in kurvan. Han va också först ut ur kurvan.....problemet va att denna gång satt han på röven. Hela yllebyxan (det va varmt så jeansen fick bli hemma) borta i bakpartiet, liksom det mesta av skinnet i häcken. Det kom en rödakorsare springande till undsättning och fick cyklisten från banan.
Sen när det va dags att rengöra såret där bak började cirkusen. Tvättningen gick OK men när rödakorsaren sprayade på den där röda skyddshinnan slet Tomas sig och gjorde en krigsdans över halva regementsplan.

Sprayen går att använda i bägge ändarna av kroppen!

                                                                   
Resan hem till Jönköping i klubbussen gick så där.....Tomas fick halvstå hela vägen hem för att sitta ner va inte att tänka på! Väl hemma så rullade vi ner cyklarna i klubblokalen och sa hej då till varann. Det va det sista vi såg av Tomas....

Novemberrace

Det är inte ofta jag kört i tävlingsfart i November.....men det skedde idag. OK kanske inte riktigt tävlingsfart...men det kändes så på vintercykeln.
Söndagsgänget hade som vanligt en utflykt och idag blev vi 5 man. Anders, Sätofta-Lasse och jag mötte upp Patrik och Johan på vägen mot Lund. Det va 4 grader och en riktigt hård vind från norr. Det innebar att vi fick styra norrut för att få lite go medvind på vägen hem.
I motvinden passerade vi Krutmöllan - Södervidinge där mötte vi danskproffset Lars Andersson som nästa år kör för Firefighters. Han kom glidande i medvinden och såg lika glad ut som vanligt.
Han ville inte hänga på så vi fick fortsätta utan förstärkning norrut. Annelöv - Billeberga - Sireköpinge och Halmstad By passerade vi på vägen mot Ekeby. Där va det dags att svänga ut i sidvinden mot Kågeröd och nu började det svida i påkarna, men det sket mitt sällskap i utan stod på som om dom snott cyklarna. Efter Kågeröd på vägen mot Ask blåste det riktigt hårt från sidan och nu började Lasse och Johan som satt först få upp värmen. Jäklar va dom stod på.......det va bara att hänga på så gott det gick. Väl framme i Ask svängde vi höger ner mot Marieholm......och fick äntligen vinden i ryggen. Jäklar va det gick på....på vissa ställen höll vi bra över femtio knyck vilket gör att det sjunger i däcken på vinterhojen!
                                                                           

Två gubbar som är kanonform, Sätofta med diamantben i November och den flygande läkaren Johan som har vinterträningen som sin peak på säsongen!

Johan och Lasse körde som tosingar där framme och vi andra försökte hänga på va det gick. Efter Marieholm blev det Reslöv - Virke - St Harrie innan vi va tillbaka i Krutmöllan. Nu va det dags igen i sidvinden mot Örtofta att gasa på....och nu började det bli riktigt segt. Vi skiljdes åt i Örtofta.....Johan och Patrik styrde söderut och vi andra körde hem till Eslöv i motvinden. Nu snackar vi motvind....4 timmar i tävlingsfart hade satt sina spår och Sallerupsbackarna va segare än vanligt....men Lasse va snäll och höll igen så det gick ytterligare en söndag i överlevnadens tecken. Hemma stod mätaren på 113 km och snittet hamnade på 28,3 km/h. Då snackar vi snitt och inte hittepåsnitt som rullsnitt och andra obskyra nymodigheter.
                                                                               

Patrik, helt färdig efter julstjärnornas hårdkörning! Johan skrattar i bakgrunden!

                                                                             

Anders, oberörd som vanligt!

Det ska bli skönt att köra lite intervaller i veckan.....som lite avkoppling till söndagsdistansen. När man kör med Lasse som är stark som en oxe och Johan vars highlite i cykellivet är vinterträning kan vilka intervaller som helst framstå som rena återhämtningspassen.

I lördags blev det årsdebut på rullskidorna. Inget Vasalopp på gång utan lite mer allroundträng, vilket inte är fel för en gammal gubbakropp.
                                                                                   

Otroligt fin lördag i Skåne. Kolla i bakgrunden...röken från sockerbruket i Örtofta går rakt upp. Det får man inte se många gånger på en vinter!

                                                                 

Svenor rullskidor

Helg igen

Då har ytterligare en vecka gått, det känns som om det bara är måndagar och fredagar....så fort går veckan. Lite gym och cykling i veckan...sen va det dags för helg. Lördagen bestod av ett distanspass med ett decimerat gubbgäng. Sätofta-Lasse och jag drog mot Sandby för att möta upp Patrik. Vinden låg på riktigt bra från väster.....säkert 10 sekundmeter. Naturligtvis hann vi inte många km innan det började duggregna....som vanligt. Vi körde mot metropolerna Lilla Harrie - Trollenäs - Trolleholm - Torrlösa innan vi kom till Svalöv. Här va det lika dött som vanligt....frånsett lite action vid sporthallen.....säkert inomhusfotbollsturnering! Motvinden tilltog och regnet slog mot ansiktet och jag började fundera på om man är riktigt funtad. I min ålder måste det finnas trevligare sätt att avnjuta en lördagsförmiddag.....kanske en långfrukost...med lusläsning av Skånska Dagbladet....medans ring så spelar vi skvalar från transistorn.
Men Lasse visade ingen nåd i vinden och jag fick bita i va det gick för att hålla han jämsides!

Flinckmans Café är värt ett besök....bara man slipper cykla dit!

                                                             
 Efter Sireköpinge är det en riktig sugarbacke upp till Flinckmans Café...här sved det i påkarna. Sen svängde vi ner i sidamotvinden mot Tågarp - Saxtorp - innan vi kom fram till skogen i Hofterup. Här blev det lite lugnare innan vi kom fram på slätten ner mot Löddeköpinge. Här började Lasse trycka på igen och Patrik började stöna och kollade på wattmätaren .....här snackar vi watt. Efter Lödde svängde vi ut i medviden mot Furulund - V.Hoby. Nu började det kännas att kolhydraterna va på upphällningen. Väl framme i Örtofta skiljdes vi åt. Lasse och jag körde hem mot Eslöv och klagade lite på trötta ben!
102 km och ett hurtbullesnitt på 27 km/h va dagens dos!
                                                                         

Skåne är vackert....Vikhög i bakgrunden.

På söndagen sken solen.....helt otroligt fin dag....lite västliga vindar och 10 grader varmt...underbart! Johan den flygande doktorn va sugen på lite grusvägs MTB. Jag va också sugen men det va inte benen....dom va fortfarande slitna efter lördagens hårdkörning! Men vi körde på bra längs med Kävlingeån mot Kävlinge....Västra Karaby....Ålstorp...Barsebäcks By innan vi kom ut i skogen ute vid Barsebäck. Där körde vi ner i Lödde Sandskog innan vi körde ut mot Vikhög. Där blev det ett kort pitstop för att njuta av det fina vädret och inte minst en slurk dricka. Tempot va OK...men det blev lite socialcykling där många ämnen hann avverkas innan vi skiljdes åt vid Krutmöllan. Jag eldade på hem med andan i halsen. En snabbdusch och ett par mackor i steget sen va det i bilen riktning Köpenhamn för en födelsedagsuppvaktning! Innan jag slängde in cykeln såg jag att mätaren stod på 66 km.
Ytterligare en bra träningshelg att kryssa av i kalendern!

                                                                                 

Johan.....mannen som gör utfall med 150 kg på axlarna....och knät i golvet!

Syndafloden?

Nu börjar jag bli trött detta eviga regn vi haft senaste tiden. Förra helgen va det regn....veckan gick bra för då håller man sig inomhus. Denna helg va det regn igen!
Veckans inomhus träning har gått bra...lite inomhus cykling samt lite gymövningar. Gymövningarna börjar ta sig efter en lång inkörningstid. Snart dags att lämna dammsugarröret hemma och börja jonglera med stången. Om det med viktskivor är jag inte säker på.....men det tar antagligen ett tag till!
I lördags va det grusvägs MTB planerat......men det sket sig för det ösregnade igen. Det fick bli en timme intervaller hemma på roddmaskinen. Rodd måste vara något av det hårdaste man kan göra inom idrott! Man jobbar med dom flesta muskler man har samt hjärtat pumpar på som det inte va någon återvändo!
Eftermiddagen tillbringade jag på vårt lokala gym som hade en så kallad Kick Off. Det va ett föredrag om kost som va mycket intressant att lyssna på. En kille i min ålder som hette Hasse och hade erfarenhet av elitidrott höll ett en timmars föredrag. Det va kul att lyssna på och det är bara att inse att där har man mycket att lära!

Regn

                                                                 
På söndagen va det distanspass med gubbagänget inplanerat. Men naturligtvis regnade det. På morgonen började det plinga i telefonen....någon vek ner sig och nästa sa...vi kör väl som vanligt?
Jag gjorde mig klar och när jag kom ut från toaletten hade det klarnat upp lite.....och genast blev det lite positivare.
I sällskap med Sätofta-Lasse och Anders W. drog jag mot Sandby för att möta upp Patrik. Vi hann inte många kilometer från Eslöv innan det började regna....och då snackar vi regn. Vi kom överens om att hålla oss i trakten om det skulle bli för jäkligt för då hade vi inte så långt hem. Det är fördelen med att träna i Skåne...det är så mycket vägar. Jag tror att jag kan köra zig-zag i tio mil utan att komma mer än två mil från Eslöv.
Vi körde en runda som tog oss genom byarna Stångby - Stävie - Barsebäck - Hofterup - Saxtorp - Annelöv - Teckomatorp - Skrävlinge - Mariholm - Reslöv - St Harrie - Krutmöllan innan vi skiljdes åt i Örtofta. Patrik styrde hemåt Sandby...i sällskap med Wall som fyllde på med lite extra mil i busvädret. Sätofta och jag körde hemåt Eslöv i medvinden och inte minst ösregnet.
Väl hemma fick det bli en stund i badkaret för att tina upp.........med en kopp Skånerost på badkarskanten.

Mätaren hamnade på 93 km och hurtbullesnittet hamnade på 29,6 km/h.

Det är inte kul att cykla i 5 graders värme och ösregn, men med dagens kläder går det ganska bra. En bra jacka och ett par vinterbyxor kompletterade med neoprene skoöverdrag och ett par riktiga bra handskar gör det helt OK.
Men det viktigaste av allt är att hitta ett par träningskompisar som inte viker ner sig och inte minst håller humöret uppe! Utan min trevliga träningskompisar hade det aldrig blivit någon utecykling denna dag utan säkert bara en timme på inomhuscykeln! Helt OK med inomhus cykling men det är ju "the real thing" man vill göra.

Här snackar vi High Tech

Härom dagen hörde jag ifrån min gamle kompis Lännart från Värnamo. Jag tror att han hade haft garderobstädning för han skrev att han hade en Infil undertröja framför sig. 

Infil undertröja

                                                                
Första gången jag såg Lännart va på Vårloppet i Värnamo 1968. Han cyklade i några år till som aktiv innan han blev ledare......nu snackar vi ledare! Ledare i klubben....ledare i Smålands Cykelförbund och inte minst ledare för många svenska landslag.
Jag har aldrig haft Lännart som ledare men däremot som polare i många år och en större cykelfreak har jag aldrig träffat.
Han vet allt och har ett minne som få. Nu påstod han att det är trettio år sen han köpte denna undertröja av mig.

Sean Kelly och Freddy Maertens körde som alla andra med Infil. Kolla in Kellys ventilationshål...det va den tidens high tech

                                                                             
För trettio-fyrtio år sen va undertröjor från italienska Infil det bästa man kunde använda. 70% akryl, 20% ull samt 10% polyamid va det som stod på lappen i nacken. Jag är inte speciellt känslig för att det klias....men denna rackare va inte att leka med innan man tvättat den några gånger. Här snackar vi inte Merinoull utan säkert något mer brutalt.

Ullbyxor med kli!

                                                                                                                                        
Det värsta jag för övrigt varit med om i kli väg va i min ungdom då morsan kom hem med ullbyxor...nu snackar vi inte jeans utan vanliga hederliga byxor. Jag kommer ihåg att dom kliades så in i bomben så man va tvungen att använda långkalsingar även på sommaren! Det va ju inte så jäkla roligt på skolgympan....man fick smyga in lite snyggt i ett hörn och göra en snabb manöver så att inte klasskompisarna såg att man hade långkalsingar i maj.
                                                                         
Nu för tiden när alla plagg är high tech och har massor av funktioner och finesser så lever säkert minnet kvar av denna undertröja hos många äldre cyklister. Jag kommer inte ihåg va den kostade men eftersom Lännart är smålänning kan det inte varit många kronor! Men hur som helst är den säkert avskriven efter trettio år!
                                                                             
Nu när det har dykt upp en massa retro hipster typer som är cykelintresserade funderar jag på att göra en runda i Italien och börja leta på gamla lager....det måste ligga lite kartonger kvar i något hörn.

Träningen i helgen blev så där....jag tror det har regnat varje dag i en vecka och i helgen va det inte bättre. Lördagen lite grusvägs MTB i regnet och på söndagen blev det till att hålla sig inomhus

Nymodigheter!

Ända sen jag som grabb började cykla har jag tyckt att det varit kul. Det har alltid varit kul att träna, speciellt med andra trevliga cyklister. Många gånger har man blivit avhängd av polarna. Ibland har man lyckats att själv köra ifrån någon stackare.....vilket alltid är betydligt trevligare än att själv bli frånåkt. Glädjen av att höra någon flåsa på rullen i en lång uppförsbacke är skön. Ännu skönare är det när det blir tyst och ljudet av flåset försvunnit! Då är man ganska nöjd som cyklist.
                                                                  
Nu har det dykt upp något som heter Strava vilket för mig är ett väldigt opersonligt träningssällskap! Med hjälp av sin GPS ska man kunna jämföra sina tider på backar eller rundor med sina träningskompisar. Detta gör man när man kommer hem från träningen och loggar in på sin dator.

I måndags när stormen Simone drog in kom det in en snubbe i butiken och sa.....idag är det Strava väder! Jag fattade inte va han menade....men då förklarade han att nu kan man slå många rekord med hjälp av vinden! Hur kul kan det vara att själv ge sig ut för att cykla fort i medvinden....så man kan logga in sina tider och därmed kanske slå kompisarna.

Strava väder

                                                               
Jag hörde om en kille i England som va i bra form inför söndagens tävling. Redan ett par mil efter start bröt han och efter målgång undrade hans klubbkompisar va han pysslade med. Då förklarade han att meteorologerna lovat storm till dagen efter och eftersom han hade bra form ville han passa på att försöka slå några Strava rekord!

Jag vet inte om jag håller på att bli gammal....men så länge jag cyklar får jag försöka hitta någon stackare att köra ifrån (fast det blir svårare och svårare) för jag kommer nog alltid att gilla känslan av flåset som tystnade!

Nu har inomhusträningen börjat för vintern. Jag försöker hålla svänghjulet på min gamle inomhuscykel glödande....vilket är jobbigt så här i början av vintern. Jag hoppar svenska cyklister drömintervaller vilket är fyror på så många watt det går. Jag kör klassiska SBI intervaller vilket är hårt nog och inget "messing around"

Idag började det!

Har legat lite lågt med träningen och bloggandet senaste veckorna....men nu jäklar. Jag och frugan gjorde en långhelg i Italien förra veckan. Hälsade på lite kompisar och passade på att äta och dricka lite gott. Ska man äta gott så är det Italien som gäller. Bra mat till vettiga priser....i alla fall på landsbygden där vi brukar hålla oss. Storstäder är inget för mig.....för mycket folk och alla verkar ha lika bråttom var man än befinner sig.
                                                             

Piaggio museet i Pontedera

                                                                       

Brandkårs Piaggio

Nackdelen med en sån här resa är att man får släppa ut livremmen ett hål....men det kan det vara värt. Nu är det dags att ta tag i nästa säsong om det ska bli någon cykling att tala om.
                                                                           

Cinque Terre

                                                         

Tryffelmarknad i Alba

Fredags morgon va det gymmet som gällde. Kör fortfarande med dammsugarröret som jag har med mig hemifrån. Om en vecka eller två hoppas jag att kunna ge mig på en stång....naturligtvis fortfarande utan vikter. När jag vaknade i lördagsmorse hade jag träningsvärk i hela kroppen. Jag hade inte en aning om att man har så mycket muskler i en kropp. Armarna, benen och inte minst röven va ställena där det gjorde mest ont. Att jag hade lovat Mats Murare och Johan en mountainbiketur gjorde ju inte saken bättre. Det vi pysslade med kanske inte det är man kallar mountainbiking utan mer grusvägsrally! Vi körde en bra runda på grusvägarna runt Kävlinge - Dösjebro - Hög - Furulund. Det kändes i benen och Johan körde lite mer taktiskt idag....vilket innebar att jag fick dra mest. Mats körde också på bra som vanligt. Väl hemma så hade jag fått ihop 60 km. och va nöjd.

Idag, söndag va det vintercykel som gällde. Anders W. och jag mötte upp Patrik och Johan som kom från Lund. Redan efter en km. i motvinden mot Lund kände jag att detta kommer bli a day from hell. Benen värkte och akterpartiet ska vi inte ens nämna!

Halvstorm med sydliga vindar gjorde att vi styrde söder ut mot Flyinge - Revinge och sen vidare mot Veberöd. Tungt gick det och vill man se några höga siffror snackar vi inte Watt eller hastighet utan puls! Låg nästan på tröskelpuls i motvinden....och detta på släta vägen. Johan började svamla något om Stenberget och vi andra låtsades inte höra honom. Vi drog mot Björnstorp - Genarp - Häckeberga och sen mot Klågerup innan vi svängde i medvinden mot Kongsmarken. Nu hade vindrackaren vänt och kom mer från väster vilket gjorde att det blev mer sidvind än medvind.

Slaktaren leker med Björn Nordqvist

                                                                             
Vid Esarp körde vi mot Kyrkheddinge och sen småvägarna mot Hardeberga som är mest känt för Conny "Slaktaren" Anderson som va Sveriges dyraste övergång när han gick från IFK Malmö till Malmö FF 1971.
                                                                             

Slaktad i Hardeberga

I backarna upp mot byn va det jag som blev slaktad.....benen tog helt slut. Snälla kompisar som man har tog det lite lugnt så jag kunde ta mig upp i ett stycke. Uppe på toppen va jag tvungen att stanna och ta en gel. Jag tror det va årets tredje gel! Jag tog två på Vättern och sen kan jag inte komma ihåg att jag tagit fler. Men idag va det dags. Vidare i sida medvinden mot Räften - Odarslöv och här började Johan elda...en stund, sen blev det en version av döende svanen. Den starke snickaren Anders va snäll idag och tog det lugnt hem till Eslöv. Sallerupsbackarna höll på att ta livet av mig......men jag behövde inte gå ner på fjollan = lilla klingan. Riktiga män kör stora klingor.....alltid!   Men idag va det nära att nagga på den klyschan!
                                                               

Johan

                                                                             

Anders va snäll idag

Väl hemma stod mätaren på 101 km och hurtbullesnittet hamnade på 29,4 km/h.

Mitt favoritprogram att sova till på vintern är Vinterstudion som tyvärr inte börjat ännu för säsongen. Men jag hittade en stream på en cykelcross från Belgien som också gick att knoppa in till.