MTB på gång

Jag har på äldre dagar blivit mer och mer sugen på köra lite MTB. Många snackar MTB Vasan och det låter ju inte helt fel. Är det samma trevliga stämning som på vinterns Vasalopp kan det inte bli fel. Jag har en startplats på gång så man vet aldrig vad som händer. I vilket fall som helst har jag införskaffat en ny mountainbike, så materialet är det inget fel på. Jag har inte cyklat speciellt mycket mountainbike.....endast två tävlingar i mitt liv.....men däremot har har jag cyklat på Slick Rock i Moab....vilket va en upplevelse. Men mer om det vid ett senare tillfälle.

När jag städade i garaget i vintras hittade jag min gamla mountainbike i gömmorna. Det cykeln som jag skulle använda vid min förra satsning på mountainbike......men det sket sig efter ett par gånger. Hoppas att blir bättre denna gång!
                                                                   

Onza bromsar

Ritchey Prestige rör

Mavic MB 40 fälgar

Rock Shox Judy SL dämpargaffel

Panaracer Magic framdäck

Panaracer Magic bakdäck

Avocet sadel

Onza bar ends

Ni som har hängt med i MTB svängen under många år kommer säkert att få tårar i ögonen när ni ser denna beauty! Ni behöver inte fundera på att lägga några bud.....den är inte till salu! Den kommer att ingå i mitt museum när jag drar mig tillbaka!

Ingrid kör lätt upp för Sallerupsbackarna

Ser lätt ut!

På pendlingen hem från jobbet idag hade jag sällskap med frugan som ligger i hårdträning inför Tjej Vättern. Det går bättre och bättre och nu cyklar vi ordentligt och inte bara transporterar oss.

På lördag kör vi Ringsjön som är DM för skånska hurtbullar. Klockan 8 rullar vi iväg!

Cykel City Gran Fondo Eslöv 2013

Veckans prognoser har pekat på kass väder under lördagen. Men eftersom veckan gått har prognoserna lovat bättre och bättre väder.
När jag va uppe på toa vid femtiden slog regnet rätt så bra på taket...men det såg inte igenmulet ut när jag kikade ut genom fönstret. När jag vaknade en timme senare så duggade det.....men det va inte länge det varade.

Starten vid Trollsjön

                                                                    
När jag rullade ner till starten så va det helt ok väder. Massor av cyklister som va riktigt på hugget. Lite uppvärmning...sen va det dags att ställa upp till start. Några minuter senare rullade dom första cyklisterna  iväg ut från Eslöv. Det tog inte lång tid ute på stora vägen förrän första gruppen gav full gas. Precis som i fjol va det inte mycket till vind....tyvärr. Det är bra med lite vind...för det ger en bättre körning och mindre klungor.
Första backen på åsen gick som en dans....sen förbi depån och vidare mot Kågeröd. Där drog vi en höger in i motvinden mot Billesholm. helt plötsligt drog Visby Jr. på ett jäkla ryck och försvann i fjärran. Jag tänkte....han får vi nog inte se mer idag. Klungan rullade på över andra backen som heter Åvarpsbacken. Receptet för mig brukar vara....i med en lätt växel i början och pinna på och efter hand när backen planar ut lägger man ner den på tyngre efter hand. Det funkade även denna gång.
När vi kom upp på åsen rullade det på bra ner mot Sönnarslöv där vi svänger höger mot Ljungbyhed. Ett plötslig uppkommit trafikljus vid Bonnarp gick bra.....sen va det dags för Lotta på Åsen backen.
                                                                   

Lotta på åsen...en klassiker i cykel Skåne!

Den jäkel till backe blir bara brantare för varje år som går. Jag har inte riktigt kommit på om dom gräver ur den i botten eller om dom lägger på mer på toppen!
I år så gick det ganska bra....slet mig upp dom sista gubbarna..Mattias Z. och Ölands-Lasse was bringing up the rear....som Phil Liggett hade sagt på Eurosport för 25 år sen!
Tillbaka till Kågeröd och sen bar det av mot Eslöv....i sakta mak. Innan Ask kom Patrik H. iväg med Johan A. i en ytbrytning.....som höll ett tag. Sen gick det på bra mot Bialitt i medvinden. När vi svängde vänster mot Trolleholm kom den lilla vind som fanns från vänster. Helt plötsligt kom vi iväg 4 man...Patrik H. Anders W. Mattias Z. och jag...det rullade på riktigt bra....alla jobbade på bra. Det kändes bra och jag  slet på va det gick. Helt plötsligt så fick vi se Visby Jr. framför oss...jag hade inte skänkt han en tanke på två timmar och trodde aldrig att vi skulle få se han förrän i omklädningsrummet. När vi kom in i Trollenäs så va helt plötsligt det som va kvar av klungan i fatt oss. På rakan in mot Eslöv gjorde Patrik en patenterad smygare...och fick en lucka....innan Visby Jr, stötte i fatt han. Det va det...för alla som bara satt och glodde.
När det va 700 meter kvar till mål va det en cyklist som jag inte sett på hela dagen...som tyckte att han skulle  slänga sig in precis framför mig. Hade jag inte cyklat sen jag va grabb hade jag legat i asfalten....nu körde jag en stund på framhjulet innan jag fick stopp på cykeln. Jag klarade mig...men det kostade mig ett nytt framhjul.
Känns lite tråkigt att man ska bli prejad av en cyklist som gör en manöver som inte hör hemma i en klunga. Men så kan det kanske gå när adreanalinet rinner till. Det gick i alla fall inte att cykla vidare för hjulet gick inte genom gaffeln. Sätofta-Lasse kom till undsättning med ett hjul så att jag kunde rulla i mål.
Man vinner inte ett motionslopp....men man kan vara först hem och idag va det Patrik Heiler, som va väl värd det.
                                                                         

Marina E. första tjej som vanligt

Sätofta-Lasse killen med slätdraget!

                                                                   

Matti, dagens kämpe!

                                                                             

Håkan E. ser suddig ut...det va inget mot hur han  kände sig efter  135 km

Peter styrde upp prisutdelningen som vanligt

Snillen spekulerar!!!!

Två glada killar som en gång i tiden körde IFK Kristianstad. Micke till vänster vann  U Klassen i Karatloppet  1975. Tvåa va Picco som körde sitt livs första cykeltävling. 90 startande!

                                                                               

Två riktigt bra gamla kompisar. Jan Persson medaljör på lagtempo SM 1973. Christer Meyer stötte jag på första gången 1968 på Vårloppet i Värnamo!

Ett stort tack till Eslövs Cykel Klubb för ett riktigt bra arrangemang som vanligt. I år va det mer än 500 anmälda....och ni som inte kom får skylla er själva! Underbara cykelvägar gör detta motionslopp till ett av dom bättre i Sverige.
                                                                     

Två tröjor på tork, frugan körde Micro Fondo 35 km och jag körde lite längre!

Snart är det dags....

Undar va det fina vädret tog vägen? I morse när jag skulle dra iväg på jobbpendlingen visade termometern på sju grader. Det blev till att rota fram vinterjackan igen.....som jag gömde förra veckan när sommaren va på gång. Det va kallt när jag drog iväg, men efter några intervaller va jag snart varm i kläderna.
Nu till helgen är det dags för Cykel City Gran Fondo i Eslöv. Tyvärr så verkar vädret blir så där. Jag kollar konstant på SMHI, Yr.no och DMI.dk och dom skiftar prognos hela tiden. Det senaste är att det ska bli mer regn senare på eftermiddagen....så det gäller att skynda sig tillbaka till Eslöv. Men som jag brukar säga...cykling är en utomhussport då får man tåla lite taskigt väder ibland. Vill man ha det skönare....får man satsa på pingis, badminton eller någon liknande inomhusidrott.

Starten Gran Fondo Pinarello i Treviso....mitt favoritlopp i Italien

                                                               
Gran Fondo är en populär typ av cykling i Italien som växer hela tiden. Alla startar ihop...alla har kul ihop och inte minst alla kämpar ihop så gott dom kan...oavsett ålder och ambition.

Maratona Dolomiti ....lite mer kuperat än Gran Fondot i Eslöv

                                                                            
Denna form av cykling tycker jag är riktigt kul och tror verkligen att den kan få cyklingen att växa.
I mina ögon kan man aldrig vinna ett motionslopp.....men däremot kan man vara först hem....eller först över linjen. Jag tycker att alla som tar sig runt på alla motionslopp är vinnare...utan att vara först över linjen.

Hill Street Blues...take it easy out there

                                                                                      
Ett stort lycka till önskar jag alla som kör nu på lördag i Eslöv och kom ihåg....take it easy out there

Jag blir så förbannad!

Jag har cyklat på ganska många ställen runt i Europa och varje gång stöter man på någon av dom. Med någon menar jag en som inte skulle ha körkort....

Tråkig syn som inte är ovanlig

                                                                     
I USA har jag kompisar som cyklat hela sitt och varje gång dom varit ute och tränat har dom stött på hillbillyn som kör pickup och vars största trafiknöje är att skrämma skiten ur en cyklist. Då ska vi inte snacka  om långtradarna på prärien som med glädje passerar en cyklist med en halvmeters lucka samtidigt som han hänger på hornet.

Engelsk chaufför som hatar cyklister

                                                                   
I England snackar man ofta om han som kör en vit van....han hatar cyklister som är i vägen. För något år sen va min kompis Michael ute och tränade med sitt gäng när dom blev trängda av en van. Dom skrek till och vanen stannade och undrade om det va några problem. Nu har Michael en kompis som är polis och som tur va han med denna kväll. När chauffören började käfta blev polisen förbannad och slet ut nycklarna ur bilen genom den öppna rutan utan att killen såg det. Dom cyklade iväg och skrek till chauffören att du kan hämta nycklarna på polisstationen en km längre upp på gatan. Ett snabbt stopp för att slänga in nycklarna sen va dom on the road again.

Förbannad kan bli i Italien, men det gäller inte mot cyklister

                                                                   
I Italien kör dom som höns med sitt latinhumör. Stannar inte vid stopptecken.....smyger mot rött och inte minst parkerar dom exakt var som helst. Men tålamod att ligga bakom en cyklist i flera km i serpentinbackar är inget problem.....

Radio Luxemburgs antenner

                                                                 
För många år sen närmare bestämt....1977  va jag på träningsläger i Luxemburg. En dag kom Tomas Svensson och jag eldande från Radio Luxemburg antennerna ner mot Echternach vid floden Sauer. Bakom oss låg en bil...vi försökte vifta om honom...men han blev kvar trots upprepade försök. Efter några km kom ha upp brevid oss med högerrutan nervevad .....vi tänkte shit, nu är han förbannad.....men han skrek...grabbar ni håller sjuttio km i timmen.

Häromkvällen när jag cyklade hem från jobbet med frugan som ligger i hårdträning inför sitt sitt livs första motionslopp Tjej Vättern, dök idioten upp. På vägen ut från stan brukar jag ligga lite bakom på rullen för att ha koll på läget. Jag kollar framåt och ser en bil ca 100 meter framför oss när jag kör om henne och helt plötsligt kommer en idiot bakifrån i hög fart hängande på tutan. Jag slänger upp armen i luften för att markera..va är det frågan om? Då tvärnitar han...bra tänkte jag för nu får jag reda på va som orsakat hans ilska. Jag kör på sidan om han och frågar va problemet är! Då skriker han att jag får inte cykla om en cyklist när jag har möte......förlåt sa jag....va menar du? Då upprepar han sitt svar...nu börjar jag bli förbannad....du menar att jag får inte köra om en cyklist när jag har möte....men du får köra om två cyklister när du har nästan möte.....samtidigt som du hänger tio sekunder på tutan.
Nu börjar han stamma samtidigt som hans två större barn sitter i bilen och skäms för sin farsa....sen drar han ner gasen och försvinner framåt. Jag tror att vi fick hela hans dags ilska......tyvärr. Jag har aldrig hört att man inte får köra om en cyklist samtidigt som man möter en bil på andra väghalvan.....men kanske är det något nytt man missat. Jag undrar hur han hade betett sig om det va ett par hästar....eller en traktor.....

Det är så jäkla tråkigt när det enda man vill ha är en meter av vägbanan för att hålla sig i form, men tydligen är det inte alla som kan unna oss det.

Mörkblå Passat runt Lund, se upp!

                                                           
Ser ni en mörkblå Passat runt Lund tycker jag att ni ska akta er......speciellt om ni har möte.

Veckan har mest bestått av jobbpendling....med lite slitna ben efter helgens cykeltur i Köpenhamn. Nu i helgen blir det inga större äventyr....utan mest trädgårdsarbete som har blivit eftersatt denna sena vår.

Copenhagen Gran Fondo

Efter en vecka som mest bestått av långa och stressade dagar på jobbet med lite inslag av morgonpendling på cykeln dom flesta dagarna va det dags  för årets upplaga av Köpenhamns Gran Fondo. Detta är andra versionen av loppet som är ett kvalificeringslopp för UCI världsmästerskap för veteraner i Trento, Italien i September.
Kriteriet är att 25% av dom första i prislistan är kvalificerade att starta i detta VM.

Jag kom hem ganska sent från jobbet på lördagseftermiddagen och det första jag gjorde va att blanda till en kolhydratdricka som jag gick och smuttade på.....lite senare klippte jag en till. Jag vet inte om det är vetenskapligt bevisat att det ger bättre energi...men det funkar alldeles utmärkt för mig.
När klockan ringde klockan fem kände jag mig lite trött efter att sovit lite dåligt...som vanligt när man ska upp tidigt för något viktigt. Inte blev sömnen bättre av att en av kolhydratdrickans nackdelar är att man blir så pinknödig att man är tvungen att springa upp ett par gånger under natten.
Efter grötfrukost som vanligt drog jag iväg till S.Sandby för att hämta upp Patrik och nattgästen Håkan Petersson.
                                                                   

Håkan Petersson alltid lika glad och inte minst laddad.

45 minuter senare va vi utanför Danmarks nationalarena Parken i Köpenhamn. Efter lite uppvärmning och ytterligare ett antal toalettbesök va det dags för starten. Sex startgrupper med tre minuters mellanrum va det som gällde. Jag startade i femte gruppen ihop med dom andra gubbarna i åldersklasserna 55-60 och 65.
Jag snackade lite med mina danska kompisar om dagens taktik. Dom trodde aldrig att vi skulle kunna köra ifatt dom yngre klasserna framför oss utan vi fick rikta in oss på att köra vårt eget race.
                                                                           

Målrakan

Jörgen Emil Hansen, världsmästare 1966. Idag 71 år och helt grym.Respekt.

Starten gick och som vanligt rullade det på bra från början..på helt avstängda vägar...helt otroligt. Man kan stänga av många av dom större vägarna i norra Köpenhamn. I Sverige kan vi inte ens få ett tävlingstillstånd långt ute på landet en söndagsförmiddag....snacka om kulturskillnad.
Efter sextio km kom det första grusvägspartiet som va riktigt dåligt. Mycket lösgrus som hjulen skar ner i så att det blev lite svettigt ibland! Här kom vi fatt Patrik som stått på öronen och va skitig på ena sidan och hela ryggen. Han hade slått en riktig vurpa när det va en cyklist framför honom som bara dök. Inte mycket att välja på, utan bara att blunda och hoppas på det bästa. Han hade sällskap med Håkan Petersson som hade stannat och hjälpt Patrik. När vi kom ut från grusvägen va det inte mer än 15-20 man kvar i tätklungan. Här satt det flera i min åldersgrupp samt några av dom äldre gubbarna, Janne Karlsson, Jan Höegh och inte minst Jörgen Emil Hansen....helt otroligt...han är 71 år och sitter med så rutinerat att alla yngre cyklister skulle få detta på en instruktionsfilm.
                                                                   
När vi passerade Helsinge efter 75 km drog jag i täten...och när jag tittade bakåt så såg jag att jag fått en liten lucka....så jag slängde ner kedjan ett par kuggar på kassetten och ökade farten lite. Nästa gång jag kikade bakåt så hade jag hundra meters lucka....nu va det bara att gasa. 70 km till målet i Köpenhamn samt en jäkla motvind va det som gällde. Jag hade naturligtvis inte en tanke på att försöka gå solo hela den vägen....utan tanken va att det skulle komma upp en liten grupp som jag kunde inleda ett samarbete med...men det sket sig.
Jag körde på....och på och inte kom det upp någon grupp. Jag körde om massor av cyklister som startat tidigare....ibland hade jag någon som kom upp och hjälpte till med en förning eller två. Men mest hade jag ett gäng på rullen....som bara satt där. Mil efter mil rullade på och tröttare och tröttare blev jag i motvinden.
När det va en mil kvar till tänkte jag.....detta kanske håller....men jag vet av erfarenhet att en jagande klunga snart kör i fatt en ensam cyklist. Fem km kvar och jag började ....fundera på kanske!
Jag kollade bakåt, men det va svårt att se någon klunga...bara enskilda cyklister.
När jag svängde in på målrakan vid Parken kunde jag inte se någon bakåt....utan det blev sköna sista femhundra meter innan mållinjen passerades.
Det tog ca femtio sekunder innan det som va kvar av klungan spurtade in. Här kommer Janne K. in som vinnare i 65 års klassen...stort Grattis till ytterligare en vinst.

Vinnare i respektive åldersklass

                                                                             

Starka killar och en gubbe....eller två.

Lite sliten i benen men nöjd rullade jag till bilen för att byta om till torra kläder. Efter lite eftersnack med kompisarna och prisutdelning rullade bilen hem mot Eslöv.
Hurtbullesnittet hamnade 38,4 km/h och sträckan va 145 km. Det va nog inte många watt jag lyckades producera....men däremot kände jag en jäkla massa ohm i pedalerna sista timmen i motvinden.
                                                                           

Två gubbar lägger upp taktiken

Om det blir något VM i Trento vet jag inte....men däremot vet jag av erfarenhet att jag har svårt att hålla inspirationen uppe så sent på säsongen. Tidiga morgonträningar ensam och långa arbetsdagar....gör det inte lättare för inspirationen.
                                                                               

Frugan tyckte vi skulle fira lite och hittade naturligtvis en flaska  italienskt vin. Det kanske blir mer i Trento.

Där ingen tror att någon skulle bo!

Det är mest skräp på TV nu för tiden. Det är inte mycket tid jag spenderar framför dumburken. Mest förnedrings TV och annat skräp. Men ett av dom programmen jag försöker se nu för tiden är den norska serien " Där ingen tror att någon skulle bo" riktigt bra TV som handlar om någonting, och inte massa strunt.
Idag när vi hade ett underbart väder i Skåne tog jag en runda på morgonen med min bästa träningskompis Patrik Heiler.
Vi körde dom vanliga småvägarna österut i Skåne. Gårdstånga...Flyinge ...Harlösa Kyrka va byarna vi passerade innan vi kom förbi Hjularöds Slott.....känt från adventskalendern "Mysteriet på Greveholm"

Dom här vägarna har jag kört många hundra gånger i mitt liv....och det är alltid lika roligt...jag vet inte om jag är störd ....eller om det är ett normalt cykel beteende.

När man sitter där och cyklar och småpratar ser  man samma hus varje gång....och ibland dyker det upp ett hus man aldrig tänkt på.
                                                               

Jag vet inte om detta är framsidan, eller?

                                                                 

Eller detta är baksidan?

Då kommer mina tankar till den norska serien...kan det bo någon här? Man kollar in huset som ser helt öde ut frånsett några gamla bilar i trädgården. När man kikar vidare ser man ofta en parabolantenn monterad någonstans på kåken. Ofta funderar jag på va det är för några som bor där? Man har en parabol men kan inte köpa ett par spannar med färg och måla om kåken....och när jag byter bil försöker jag oftast byta in den gamla eller kanske sälja den.....inte fan ställer jag den i trädgården!

Så här ser det ut i Mid western, USA

                                                     
Jag har cyklat på ganska många ställen i världen i mitt liv och det ser likadant ut var man är i världen....det är inte bara i Skåne!
Drar man runt i USA är det likadant....parabol och bilar i trädgården. Frankrike och Italien...likadant! Belgien och Holland lite mer civiliserat....inga bilar...men parabol.

Hur som helst...vi styrde vidare mot Hörby och tog vägen över Osbyholm och Snogeröd hem. Mätaren stod på 90 km när jag rullade upp cykeln på garageuppfarten. Lugnt och fint pass med en riktigt bra träningskompis!

Starten i fjol!

                                                                                                                                      
I morgon bitti blir det några intervaller på jobbpendlingen som uppladdning inför Köpenhamn Gran Fondo på söndag. Ska bli riktigt kul att köra 145 km på norra Själland ...bra cykelvägar som är helt avstängda för trafik.
Detta lopp är ett kvalificeringslopp inför UCI veteran VM i Trento, Italien i september. Jag vet inte hur många startande det är på söndag men dom snackar om två tusen. Ska bli riktigt kul!

FIK Trampen i Färingtofta

I dag va det dags för ett av dom trevligare motionsloppen här nere i Skåne, FIK trampen i Färingtofta. Det är ingen större by....skulle du råka blinka när du kör igenom byn så är det stor risk att du missar hela härligheten. Färingtofta IK brukar spela fotboll i sjuan....nu vet jag inte om dom har något lag i seriesystemet.
Jag vet i alla fall att dom arrangerar ett trevligt motionslopp på underbara vägar i Mellanskåne. Banan har dom senaste åren gått upp över den berömda "Lotta på åsen" backen. Nu har dom lagt ut oljegrus på den vägen och den är fortfarande inte riktigt körduglig. Hoppas att det löser sig till Gran Fondot senare i maj.
Nu blev det för året en ny bana ....vilket inte gör mig något! Vi drog vänster i N.Rörum och gjorde nu en runda upp över Sösdala. Detta tycker jag va ett bra drag...för vägarna va underbara.
Vi va en riktigt bra klunga som drog iväg och det tog inte lång tid innan det va plattan i mattan! När vi kom upp till Sösdala va vi inte många kvar.....längst fram gick 5-6 man på lagtempo hela tiden och resten hängde på så gott det gick. Snart va vi tillbaka i N.Rörum och styrde mot Hallaröd och vidare mot Riseberga, Hela tiden rullade det på med ett flitigt lagtempo längst fram. Vägen från Hallaröd upp till Ljungbyhed är en av dom roligaste vägarna du kan cykla i Skåne. Nu efter vintern är beläggningen sämre än va den varit på många år, tyvärr.

På Spången va det inte tid för någon  fika idag!

                                                                     
När vi väl passerat Ljungbyhed och inte minst Spången....som är känt för sitt värdshus och inte minst Edvard Persson, väntade backarna upp mot Perstorp. Dom här rackarna brukar suga musten ur en....och idag va det värre än vanligt....shit va trött jag va. Patrik...Samuel...Janne K. eldade längst fram....och jag hängde som en slips längst bak och va inte många pulsslag från att släppa....men som tur lugnade det ner sig innan vi va uppe på toppen. Sen va det som tur inte mer än en mil kvar till Färingtofta....och fikat.
                                                             

Per är fikasugen efter en bra cykeltur

                                                                           

Glada cyklister som laddar för fikat!

Väl framme i byn va det skönt att pusta ut lite innan prickig korv och ostmackorna som satt som en fläskläpp.
                                                                       

Första gänget tillbaka till Färingtofta, gubbe, Samuel, Janne, Patrik,  Micke, Trevlig kille från Malmö, Sätofta Lasse och Matti. Saknas Anders W som körde nervarvning.

                                                                   

Mats Murare laddad innan start

                                                                           

Trevliga Lunedicyklister som dök upp på slutet, efter en dag i skuggan.

Det är verkligen kul att se utvecklingen på motionärerna ....det går bara fortare och fortare för varje år.....eller är det så att jag blir äldre och klenare för varje år.
106 km på underbara cykelvägar gav ett hurtbullesnitt på 40.2 km/h och ett mycket trevligt sällskap av cykelkompisar som vet hur man plågar en gubbe!!!
                                                                                       

Min kompis Kalle som konfirmerades bjöd på en god middag!

Snabbdusch och sen iväg till Margaretha paviljongen i Pildammsparken i Malmö för konfirmationsfest för min kompis Kalle. Riktigt god mat och trevligt sällskap gjorde detta till en höjdar söndag!

I bland svider det!

Idag fick jag ett mail från min gamle kompis Peter Jonsson som beställde lite liniment. Peter va med på den tiden det fanns cykelkultur i Sverige! I cykelkulturen ingick liniment och den skulle gärna vara stark så det brände på spirorna.
När jag cyklade hem från jobbet i kväll satt jag och tänkte på Peters mail och inte minst liniment. Det va starka grejor som gällde...även när man va tolv år och nyss hade börjat tävla. Oftast hamnade linimentet på benen men ibland under insmörjningen var man tvungen att klia sig i ansiktet eller på några mer vitala delar och då jäklar blev det fart på en..
Ett av mina roligare minnen av liniment är ifrån början av sjuttiotalet. Vi va fyra man som skulle göra en dubbelhelg med Stradaloppet i Ålem och dagen efter Växjöloppet i Växjö. Det va min gamle tränare och Ingvar som va som det hette på den tiden oldboys. Jag och inte minst Bengt skulle också göra klungan större. Vi skulle alla köra i B-klassen, vilket motsvarar dagens seniorklass. Coachen va alltid stark, Ingvar spurtsnabb och jag körde på så gott det gick. Det svaga kortet va Bengt...han va ingen större cyklist och hade aldrig hängt med klungan någon längre tid. Däremot va hans absolut största merit att han hade buggat med Kicki Danielsson på ett dansställe utanför Perstorp. På den tiden hade dom flesta B-klassare i Sverige bytt vilken vinst som helst mot den dansen.

Vilken tjej, när det fortfarande fanns B-klass i cykelsverige

                                                                                            
När vi kom upp till den smålänska meteropolen Ålem va det dags att byta om för dagens tävling. Det va ingen större publikfest eftersom vi körde ett varv på elva mil. När vi kom in i omklädningsrummet och hade hittat en plats bredvid Värnamogänget va det dags att förberedda sig för start. Vi smorde in benen som vanligt, någon smorde in sämskinnet. Bengt kikade över skuldran och fick se Bosse K. från Värnamo hälla på någon rinnande hudsalva på sämskinnet för att göra det lite mjukare. Han funderade en sekund sen tog han flaskan med Trafuril och hällde på skinnet och gnuggade in det. Till saken hör att Trafuril va ett av dom starkaste liniment man kunde ha.

Det hetaste du kunde få tag i på sjuttiotalet!

                                                                   
Efter någon minut så fick Bengt på sig byxorna....det hände ingenting.....sen värmde vi upp innan start...och Bengt började stå lite konstigt på cykeln. Starten gick ....femtio - sextio startande så klungan va ganska stor....i alla fall med dagens mått sett. Helt plötsligt såg jag Bengt långt upp i klungan....vilket jag aldrig gjort förut....han halvstod lite på sne över sadeln.
Det tog några mil till sen kom jag och coachen loss med en trevlig kille från Eksjö CK som hette Bosse Larsson. Utbrytningen höll hem....några minuter senare kom klungan, där Ingvar vann spurten vilket inte va ovanligt. Ovanligt däremot va att Bengt kom in med klungan i mål....det hade aldrig hänt förut.
Vi grattade till hans prestation ....men hade inte tid för att han va tvungen att snabbt ta sig till omklädningsrummet för en kall dusch.
När vi senare på eftermiddagen körde upp till Växjö stod han på sne i baksätet och berättade att han hade stått upp i tio mil av tävlingen, helt skinnflådd i baken.
Vi hade bokat rum på Scandic motorhotell för lördagkvällen. Naturligtvis hade vi ett dubbelrum med två extrasängar.

Ralf gjorde mål och Bengt hade klåda...

                                                                    
Detta va 1974 och jag kommer ihåg att efter maten låg vi i sängarna och kollade när Sverige spelade någon match i fotbolls VM, då plötsligt Bengt bara skrek....jag måste ut. Det fanns inte en möjlighet att han kunde sitta på sängkanten och kolla TV.
Jag vet inte när han kom tillbaka till rummet för jag sov och va i en helt annan värld.
Dagen efter gick Växjöloppet och vi alla startade...inklusive Bengt.....men efter fem km stående vände han helt om och bröt tävlingen......his ass was on fire!
Väl hemma såg vi inte Bengt på träningarna dom närmsta två veckorna.....jag har aldrig blivit klar om han kurerade baken eller om han va på dansställen och letade efter Kicki.

På söndag kör vi FIK Trampen i Färingtofta, ett av sveriges trevligaste motionslopp....start kl. åtta.