Glad Påsk!

Här händer inte mycket, veckorna rullar på lika snabbt som vanligt. Jag har inte kommit igång med jobbpendlingen på cykel ännu. Jag tror att det mest beror på en viss bekvämlighet kombinerat med den förbaskade vintern. Börjar bli trött på vintercykeln....dubbdäck ska vi överhuvudtaget inte nämna. Svårt att hitta glädje för racercykeln när det är flera minusgrader varje morgon. Så det har mest blivit inomhuscykling i veckorna vilket också börjar bli en pina.
Vi får hoppas att vädret snart slår om, för nu rycker det nog i benen på en stor del av sveriges befolkning....i alla fall dom som cyklar.

Glad påsk till er alla

                                                                     
Jag önskar alla en riktigt glad påsk.
Själv ska jag se till att komma iväg några dagar till värmen för att få ihop lite kvalitetsträning utomhus på racercykeln.

Den enkle gick man på!

Lördagskväll och jag snackade med Patrik om söndagturens däckval. Patrik sa, vi får nog ta dubbdäck, småvägarna är fulla med is. Efter ett tags dividerande kom det fram att efter veckans pendlande hade han redan  dubbdäcken på cykeln och tyckte att dom kunde sitta där...


Patrik och Lucas

                                                                       
Så dubbdäcken smattrade mot asfalten när Sätofta - Lasse och Anders gjorde mig sällskap mot Sandby för att möta upp Patrik. Just när vi mötte Patrik kom danskproffset Lucas som ett spjut på sin racer bakifrån. Han hade nog legat lite för länge och missat oss på vägen ut från Eslöv. Han har haft problem med förkylning och bröstet i flera veckor men har precis dragit igång träningen lite försiktigt. Så han tyckte att han kunde göra oss sällskap idag......kryddat med lite intervaller. Fyra gubbar med vintercyklar utrustade med dubbdäck och en kille hälften min ålder på en racercykel....tur Lucas alltid är snäll.

Dubbdäck mot 23 mm racer däck är inget man leker med!

                                                                      
 Ett par minusgrader och en ganska styv östvind, va dagens väder till att börja med sen kom solen upp en bit på himlen och värmde gott. Lilla Harrie - Virke och Marieholm va dom första byarna vi passerade på dagens tur. Sen drog vi vidare till Torrlösa och sen upp till Knutstorp. Här på vägen dök den första isen upp....2 kvadratmeter! Tur man har dubb....framme vid stoppet i Knutstorp tog vi höger till Konga och sen upp över Blinkarp till Röstånga. Här dök det upp ytterligare ett par kvm is...
Väl framme i Röstånga styrde vi mot Färingtofta....bra motvind och ytterligare ett par kvm. is. Sen körde vi ner till N.Rörum med vinden från sidan....och en sol som gick i moln...attan va kallt det blev!

På vägen ner till Hallaröd dök det upp mer is...säkert en 20 meter lång sträcka...dubbdäck mot asfalt är inget man leker med i min ålder. När vi kom till stoppet i Munkarp och körde rakt fram till Hänninge tänkte jag......nu jäklar ska jag väl få se is på vägen! Och det fick jag! Säkert 100 meter....va glad jag blev....äntligen insåg jag att däckvalet för dagen va det rätta!!!


Två starka killar, Sätofta och Anders.

                                                                         
Ringsjöarna låg isbelagda och kommer säkert göra så en lång tid framåt.....men det brydde jag mig inte om för dagen för nu fick Sätofta i overdriven och då gäller det att hålla i hatten! Det gick som attan i backen upp till Stehags Kyrkby....och vidare mot Haga och Stehag. Sätofta va fortfarande på G och jag slet bakom när vi stod på till Skarhult. Här körde Patrik rakt fram till Sandby när vi andra körde hem till Eslöv över Ellinge.

Hemma stod mätaren på 115 km och hurtbullesnittet låg på låga 26,7 km/h.....med dubbdäck.

Nu skiter jag snart i det här....sista veckan i Mars och fortfarande vintercykel. Det är tungt.....att man sen blir lurad av sin polare att det är is på vägarna och vi måste nog ha dubb gör ju inte saken bättre. Den finten kommer det att ta lång tid innan jag går på igen.

Va blev snittet?

När man är ute och tränar är det alltid kul att veta hur långt man kört, hur fort det går och inte minst vilken snitthastighet man har. Speciellt snittet är det som gäller för oss motionärer. Vilken motionär man än snackar med så kommer snart snittet på tal. Hurtbullesnittet är den absoluta graalen för oss motionärer. Naturligtvis har inte snittet något som helst med att göra hur man tränar. Ibland kan man rulla och sedan stå på vad det går ett tag för att sedan rulla lite igen.....detta är bra för cykelträningen inte minst flåset, men kass för snittet.
Nu när varenda cyklist jag känner har någon slags av mätare på styren finns det hur mycket fakta som helst att hämta. Cykeldator är basic, pulsmätare är inte ovanligt och dom riktiga storfräsarna kör med wattmätare.

När jag kollar in mina träningsrundor nu för tiden inser jag att jag nog får skriva om alla mina träningsdagböcker från 1968. På den tiden fanns inga mätare utan då körde man efter vägskyltarna och med hjälp av dom kunde man lura ut hur lång rundan va. Ibland sa dom äldre killarna på klubben att denna runda är sju mil......OK. Nu när man fyrtio år senare kör samma runda så helt plötsligt är den bara 64 km. Så min slutsats är att rundorna va längre förr och har blivit kortare med åren. Snitt hastigheten ska vi inte snacka om....det va ingen som på den tiden visste va det va.

Huret mätaren nere på gaffelbenet krävde god syn

                                                                     
Det enda som fanns att mäta distansen med va en Huret mätare som man fäste i navet och sedan drevs med en gummirem till mätaren på framgaffeln. En riktig hurbullepryl....tyvärr utan snitt!


Den första Cat Eye mätaren

                                                                      
Den första cykeldator jag såg i mitt liv visade min kompis Wim mig i Holland 1982. Den va tillverkad av en amerikan och stor som laptop. Den killen tjänade aldrig en spänn på sin uppfinning för han hann inte långt innan japanska Cat Eye hade hunnit kopiera den och inte minst minskat ner storleken till typ mobiltelefon.


Avocet en storsäljare

                                                                       
Något år senare kom amerikanska Avocet med sin lilla mätare som blev en riktig hit. Jag kommer ihåg att flera av killarna som körde OS i Los Angeles 1984 kom hem med denna mätare på styret.

Sen har mätarna bara blivit mindre och mindre och inte minst billigare och billigare.

Sen kom Pulsmätarna och det blev en hit direkt. Ännu mer fakta och inte minst ytterligare ett sätt att göra träning effektiv.

Nu är det watt som gäller

                                                                        
Nu är det wattmätare som gäller och kommer att bli nästa stora grej för cyklister som vill träna effektivt. Ännu mer fakta som man har nytta av när man tränar.

För egen del så brukar jag inte producera så många watt när jag är ute och jagar ett nytt hurtbullesnittrekord. Däremot känner jag alltid ett jäkla motstånd i pedalerna då jag försöker öka snittet. Därför är jag på jakt efter en ohmmätare som kunde hjälpa mig på traven mot nya snittrekord! Den behöver inte visa så mycket info för jag vet ju nu för tiden hur långa rundorna är....utan det är mer frågan om vilket motstånd i pedalerna jag kan komma ner i.

Ni kommer väl ihåg när man fick tragga Ohm`s lag i skolan.

                                                         
Jag kommer ihåg en gång när jag körde ett 4 dagars lopp i Berlin. Det va på den tiden Tyskland fortfarande va delat och Berlin då hette Väst Berlin. Sista etappen skulle vara 180 km lång...vilket i och för sig  bara det var ett under i en stad som inte va stor och omgiven av en mur. Jag tror att vi körde upp och ner på varenda gata som fanns i hela Berlin. Ingen cykeldator på styret och en klocka på handleden va det som gällde. Fyra mil i timmen dvs. ca fyra och en halv timme. Det lät OK. Fyra timmar gick....fyra och en halv....fem timmar....och helt plötsligt dök det upp en bunt tyskar som man inte sett på hela dagen....ett par km senare va det målgång. Det är ju aldrig fel med lite lokalkännedom! Efteråt sa ledarna i servicebilen att deras trippmätare visade 210 km. Snittet kommer jag inte ihåg men däremot kommer jag ihåg att det va en lång dag i sadeln.

Var tog våren vägen? Nu vill vi snart se bara vägar....så att vi kan få fram racercyklarna.

Nu får det vara nog

Vem man än pratar med så är det antingen sega förkylningar eller vädret. Förkylning har jag klarat mig ifrån länge nu, så det är väl snart dags! Vädret är det inte mycket man kan göra åt....det är bara att gilla läget!
Söndagsgänget hade planerat in en långrunda idag......frågan va om det skulle bli vintercykel eller racer. Nu blev det vintercykel, tyvärr! Nu börjar man bli trött på den där rackaren....breda däck,
skärmar och tung som ett blysänke. Jag hoppas att detta va sista helgen på den rackaren, men kollar man in nästa veckas väder så ser det ut att bli vintercykel ett bra tag framåt.
Anders, Sätofta-Lasse och jag drog mot Lund för att möta upp Patrik och Johan som vi inte sett sen trettonhelgen. Vi bestämde att dra österut i motvinden. Och motvind va det...nu snackar vi 13-14 sekundmeter kryddat med en temperatur runt nollan. Gårdstånga - Flyinge va metropoler vi passerade på vägen mot Harlösa och Övedkloster. Jäklar va tungt det va....när man kollade ner på mätaren stod den ibland på nästan ensiffrigt så tungt va det. Ner mot Sjöbo och vidare österut på vägar som det va länge sen jag cyklade på. Ortsnamnen Tolånga - Vanstad och allt va dom hette passerade vi i motvinden.

Tryde på Österlen har snö!

Johan efter tre timmar.

Två starka killar, Patrik och Sätofta.

                                                                   
Väl framme i Tryde kom vi fram till vägen mellan Kristianstad och Ystad. Här drog vi en höger mot Ystad förbi Tomelilla. Nu började det bli snödrev på vägen och då va valet av vintercykeln inte helt fel. Någon mil innan Ystad drog vi en höger mot Högestad och äntligen fick vi vinden i ryggen efter tre och en halv timme i en motvind som va som en vägg. Det tog inte lång stund innan vi va i Sövestad och vidare mot dom skånska alperna Romeleåsen och deras sugarbacke upp till Knickarp. Ni som kört Vombsjön runt känner säkert igen dom här knudorna som alltid är tunga.
Efter dagens bergpris i Knickarp rullade det på bra mot Blentarp och vidare mot Veberöd. Nu började det kännas i benen och på vägen upp mot Torna Hällestad började Sätofta pusta och stöna men det gick som en dans denna gången också och nu va vi snart nere på Revingefältet och vidare mot Sandby. Helt plötsligt försvann Johan bakåt......va nu? Vi slog av lite och han kom snart rullande och klagade på en begynnande hammare! Väl framme i Sandby svängde Patrik hemåt och vi andra fortsatte förbi byn. Johan va nu likblek och klagade på att han fått släggan. Vi frågade om vi skulle köra med han hem till Lund.....men han svarade, kör ni mot Eslöv så kan jag ta mitt egen tempo hem. Tur att det va medvind för annars hade han nog inte hunnit hem innan det blev mörkt!

Två glada killar!

Johan är lika glad fast han har hammaren!

                                                                          
Vi körde vidare mot Flyinge och vidare över backarna vid Roslöv, Lasse hängde som igel där bak och Anders eldade på och visade hur stark han är...otroligt va den killen har gått framåt! Snart va vi Skarhult och vidare till Ellinge och Eslöv.

Nog det blev det ett långpass....först tre och en halv timme motvind som sög musten ur en.....sen en bit sidvind och sen en jäkla medvind! Fostrande och bra med en runda som detta innan säsongen smyger igång.
När cykeln rullade upp på garageinfarten visade mätaren 149 km och ett hurtbullesnitt på 27,3 km/h. Inte mycket att skriva hem om, men med en vind som detta är det helt OK. Man tar ju aldrig igen i medvind det man tappat i motvind, så är det bara!

Punka är alltid ett problem

Nu när det ev. börjar bli dags att träna ute (om vintern släpper) börjar också årets punkteringssäsong. Kommuner och vägförvaltningen är snabba att salta och grusa så fort det fryser på för första gången på vintern. Detta är ju bra....men det hade varit lika bra om dom hade lika bråttom att ta bort gruset när våren kommer.

Ibland punkar man!

                                                                 
När jag tränar så har jag naturligtvis alltid reservslang och pump med mig. Ibland har jag två slangar i sadelväskan vilket inte är fel. Planerar man in en längre tur och skulle få en punka redan efter en mil kan det vara lite surt att fortsätta hemifrån utan reserv. Naturligtvis så har man alltid en sadelväska på varje cykel man använder. Då behöver man inte flytta runt prylarna mellan cyklarna och man behöver inte vara rädd att man glömt väskan när träningsturen startat. Hålla på att ha grejorna i bakfickan när man ska ut och cykla verkar mest krångligt för mig. OK, för vissa kan det vara ett behov att ha en lätt cykel, men om grejorna ligger i väskan eller i bakfickan är nog strunt samma för vikten. Ibland hör man talas om en del tuffingar som sticker ut utan reservdäck och pump. Det tar ett tag sen kom punkan och där står dom med mobiltelefonen i högsta hugg och försöker få tag i frugan. Tur att dom inte glömde mobilen. När jag åker ut och tränar tror jag inte min fru är beredd att stå stand-by om jag skulle få en punka.

Snyggt paket under sadeln

                                                                                                                               
När vi på sjuttiotalet tränade med cykelklubben var det lag att alltid ha sin Silca pump på ramen och reservtuben under sadeln fäst med en clipsrem.
Kommer ihåg en gång va det en av killarna som kom till träningen utan reservprylar. Vi kom två mil hemifrån så punkade han....alla slog av, men då skrek tränaren, bara kör! Han får ta sig hem bäst han kan! Det blev till att gå in på en bondgård och låna telefonen och ringa farsan för hämtning. Jag kan lova att han aldrig mer kom till en träning utan reservprylar.
En gång i mitten på sjuttiotalet skulle jag ut på en söndagsrunda med klubben. Men det va ingen som ville ut för det va sån dimma. Men jag va sugen och stack ut själv. Vintercykel med rakt styre, 45x18 fast utväxling med frihjul. Bluemels plastskärmar och 27x 1 1/4" hjul och tung som bly. Jag tänkte om jag tar turen ner om Sjöbo så får jag en riktig runda på ca. tio mil! Först Lund sen Dalby och vidare över Veberöd till Sjöbo gick som en dans. Just innan Sjöbo började det pysa från bakdäcket så det va bara att stanna och plocka fram 15 mm nyckeln och skruva av bakhjulet för att byta slang. I med en slang och pumpa upp trycket och iväg. Efter Sjöbo märkte jag att trycket i bakhjulet började sjunka. Ett par minuter senare va det dags att stanna och pumpa.....100 pumptag sen va det dags att dra igen. OK, tänkte jag, det blir väl till att pumpa sig hem. 5 km.....stanna pumpa 100 tag och snabbt iväg. 5 mil hem....10 pumpningar så är jag snart hemma. Övedskloster passerades galant, nästa metropol va Harlösa. Igenom byn och vidare mot Gårdstånga. Just innan Hammarlunda small hela skiten där bak....både däck och slang och slog en riktig knut runt bakhjulet och jag på öronen i diket.
Jaha, 25 km hem....Jag såg ett hus en bit bort och tänkte, jag får ringa på och låna telefonen. Ringa på va inte så lätt för det fanns ingen dörrklocka. Jag knackade på och efter ett tag öppnade en gubbe dörren. Shit...odören slog emot mig....i det huset hade dom nog inte vädrat på 10 år. Men jag fick hyggligt nog låna en telefon och ringa efter farsan. Han svarade, jag har inte tid.... det är Stenmark på TV, du får börja gå hemåt så kör jag så fort det är slut! Det va bara till att gå...och gå. Jag höll på att frysa ihjäl. Detta va långt innan ullunderkläder va populärt. Poplin vindjacka och en fem- sex bomullströjor va det som gällde. Ni kan ju gissa hur dom kylde efter en stund! Jag hann nog gå till Flyinge innan gubben dök upp! Det första han sa, Stenmark Vann!
Varje gång jag cyklar förbi huset i Hammarlunda tänker jag på denna söndag, även om det snart är fyrtio år sen!

Träningshelg i Blekinge

Håkan Pettersson och Kajsa Karlsson är ett par kompisar till mig. Dom bor i Karlskrona och är ett par riktigt duktiga cyklister och inte minst ett par riktiga träningsfreakar. Dom hade bjudit in ett gäng kompsar till en träningshelg i Kristianopel i Blekinge.

Håkan, hård som granit och alltid lika glad

                                                                   
Kajsa som jobbar som PT på Wellnez som är en gymkedja i Karlskrona trakten, tyckte att vi kunde börja fredagkvällen med ett TRX pass i Karlskrona innan vi drog ut till Kristianopel.
TRX har jag hört talas om.....ett par band som hängen ner från taket va allt jag visste om denna modegrejen. Nu är det så att jag har haft problem med en axel senaste månaderna och mest kört rehab för att komma igång. Så jag hade meddelat DNS = did not start på denna övning.
Tur va det för det såg ut som rena tortyren för mig.....armar in....fötter in....ja alla övningar som man kan tänka sig hade Kajsa hittat. Gubbarna stönade och pustade....och Kajsa jagade på dom. Jag tror att jag måste bli bättre i axeln innan jag hittar på sådan övningar....omdet  nu överhuvudtaget händer!
Efter Kajsas tortyr drog hela gänget ut till Kristianopel. När Håkan tidigare snackade om pensionat funderade man lite....man har ju sett en del pensionat i sina dagar.
Vi hann inte svänga in på gårdsplan förrän man såg att detta va ett ställe med stil. Vi hann inte mer än in förrän ägaren Peter tog emot oss med öppna armar. Detta va det absolut bästa pensionatet jag sett i mina dagar....och dom är många. Fina rum med underbara sängar, mysiga soffgrupper och en riktig känsla av "känn er som hemma" vilket är oslagbart. Snart va det mat....och om boendet va bra...så va maten bättre.....herregud va gott. Go mat och ett antal tal glas vin behövdes för att göra en gemensam utvädering av TRX övningarna.....

Henrik och Mikke är laddade

Oskar och Viktor...starka killar...också kända som bröderna bäver!

                                                                  
På lördagen hade Håkan planerat in två träningspass. Två pass är nog ingenting jag pysslat med sen ett påskläger med Smålands Cykelförbund i Skillingaryd i början av sjuttiotalet.
Två pass är något jag trodde bara skidåkare och triathleter pysslade med nu för tiden. Men det gick bra....mycket bättre än va jag trodde.
Pass ett va styrketräning i backe. Håkan hade hittat en slakmota som tog 4 minuter att cykla uppför. Sex gånger upp med 53x12 utväxling räckte för att göra benen möra.
 Tungt men stärkande..

Mattias, innan intervallerna!

Mattias, efter intervallerna!

                                                            
Tillbaka till pensionatet för lunch och sen va det dags för dagens andra pass. Nu skulle vi köra lagtempointervaller på max. Vi delade upp i två lag...sen va det bara att gasa...och gasa gjorde vi.
Fy katten va tungt det va.....man är ju inte van att så här tidigt på säsongen köra på max. Det tog inte mer än 20 sekunder innan det brann i låren.....och fortsatte i tre gånger tio minuter. Men vi överlevde detta också och rullade hem trötta men nöjda.
På kvällen va det dags för mer mat.....och dryck. Melodifestivalen på TV sen va det dags att stänga dom bruna.

Distansgänget

                                                                 
Söndagen va distansdagen för helgen. När jag vaknade så hörde jag hur vinden yrde runt husknutarna och det första jag tänkte va, hur många grader är det?
Minus fyra va det och arton sekundmeter....och snö i luften. Nu gällde det att gräva i träningsväskan och försöka hitta så mycket kläder man kunde.
Lite stela ben första tio minuterna sen va det som vanligt igen....på underbara blekingska småvägar. Det märks att Håkan tränar mycket....han hade gjort upp en trängsrunda på småvägar där han hittade som handen i hansken. Det rullade på bra ner till Karlskrona, sen skulle vi tillbaka trettio km i en motvind som heter duga. Arton sekundmeter på näsan kryddat med minus 4  grader va inte att leka med...men det gick också.

En del körde med tre klingor fram!

En del med ovala drev!

Anders Olsson oberörd efter distanspasset!

                                                                               
 Väl tillbaka på pensionatet blev det en dusch och sen va det dags för lunch och utvärdering av helgen.
Jag åkte hem nöjd......nästan 190 km träning med olika inslag i ett väder där de flesta i min ålder skulle dra sig för att ens hämta tidningen i brevlådan.
Tack alla som gjorde helgen till ett verkligen bra läger.

Frukostbordet

Lunch med Henrik

Ägarparet Helena och Peter med en lika trevlig tjej styrde upp det mesta

                                                                        
Ett stort tack till ägarparet Helena och Peter på pensionat Stensvik i Kristiansopel. Detta va ett av dom trevligaste ställen jag varit på i Sverige de senaste åren. Ska ni på ett läger eller en myshelg är det hit ni ska åka. www.sottosalt.se

Utsikt från sovrumsfönstret!

Hamnen i Kristianopel. Cykel City veteran har laddat kanonerna inför 2013!

                                                      

Nu får vi hoppas att den här vintern släpper sitt tag om Sverige.....vi vill ha vår!

Solen värmer!

Den skånska vintern har verkligen varit seg senaste veckorna. Den blev till sist så seg att jag drog ner till Gran Canaria en vecka med frugan. Det var inte frågan om något träningsläger utan mer om att få cykla ett par timmar varje förmiddag i kortärmat. Nu hade vi sällskap av ett par andra cykelkompisar så lite träning blev det i alla fall. När man har kompisar som har träningsprogram så gäller det att hänga på.....annars får man cykla själv. Styrkeintervaller på tung växel sittande i backe är en grej....tröskelintervaller är en annan grej som vi provade. Riktigt kul......

En dag när vi gjorde ett pitstopp i Soriadalen så kom min italienske kompis Felice eldande med en polare på rullen. När dom såg oss blev det en tvärnit och lite skitsnack. Felice frågade oss om vi kände han kompis.....klart vi gjorde....alla i min ålder känner ju tilll El Diablo....Claudio Chiappucci.

Claudio, när det gällde.

Claudio idag!

                                                                
Vilken kille...tre gånger bergströjan i Touren....tre gånger bergströjan i Girot....flera etappvinster..gula tröjan. Vann Milano-San Remo så det small om det. Idag är Claudio femtio bast och såg ut som 30 i kroppen.
Efter några minuters skitsnack drog italienarna iväg mot kusten...och vi efter...det tog 30 sekunder, så va vi uppe i toppfart och syran sprutade ur öronen. I ca. 10 km ner till kusten tog Claudio en förning på full tum, vi andra hängde som slipsar efter. En gång klasscyklist...alltid klasscyklist!

Uppe på toppen på monteleone....perfekt skarvbacke.

Bättre blir det inte...bra vägar och natur.

                                                                          

Lite rajtantajtan hann vi också med. Ägaren och en av kyparna på vår favoritresturang i Meloneras, Ciao Ciao kom igång framåt nattkvisten.

                                                                            
Som vanligt är Gran Canaria ett paradis att cykla på....bra vägar med underbart underlag. Lagom med trafik som för det mesta visar bra hänsyn. Det enda som kan vara lite jobbigt är terrängen, det är lite väl kuperat för denna tiden på året....men det går det också om man tar en dag eller två längs med kusten.

Väl hemma i Eslöv blev det en vilodag....innan det va dags för Vasaloppet....på TV. För mig är det en av årets absoluta höjdpunkter i TV soffan. Alla mina träningskompisar vet att just denna söndag blir det ingen träning för mig...i alla fall på förmiddagen. Nu sken solen och TV sändningen började ta slut....och det började rycka i benen.
A fan, tänkte jag. Jag drar ut en runda....mass starten på herrarnas 5 mil brukar ju alltid sluta med en spurt och den kan jag se på sporten i kväll.
Ett snabbt ombyte och iväg på vintercyklen (utan dubbdäck) då upptäckte jag att det va halv storm ute och en riktigt kall vind. Remmarlöv-Trolleholm- Ask-Knutstorp i motvind innan jag svängde av mot Torrlösa. Inget större samhälle som endast är känt för sin kyrka...som byggdes 1844. Kyrkan OK men orgeln som finns i kyran är ifrån 1641 och satt från början i Mariakyrkan i Helsingborg. Den går under namnet "Buxtehude-Orgeln" och är unik i Sverige. Kyrkan köpte den 1849 av Mariakyrkan för 600 riksdaler och tranporterade den med häst och vagn från Helsingborg. Coolt!
Ner mot Skrävlinge och vidare mot Marieholm och Eslöv i medvinden. Gött!!

Torrlösa Kyrka....kolla in orgeln....den är unik!

                                                           
Väl hemma han jag inte få upp dörren förrän frugan ropade"du missade ett svensk VM guld"...fan också....men denna ljuva tur i vårvädret va värd vilket VM guld som helst.