Herre gud!

Jag snackade härom dagen med en kompis i Göteborg och han sa att köra en minuts intervaller är det som gäller. Jag tror säkert det är bra fast det är något jag aldrig provat.  Palle Munthers gamla träningsprogram nämner inget om ettor......och i SBI programmet finns dom inte heller med, så det kan säkert vara en nymodighet som är värd att prova.
Så i morse innan tuppen vaknat började jag ladda med gröt och te. Laddningen fortsatte medans jag läste morgontidningen. Sen va det dags att bestiga innecykeln. Nu har jag en sådan gammal modell som kräver att man ställer in kilopondet med ratten samt även på displayen. Detta är vanligtvis inga problem, men nu när jag skulle upp på belastning jag aldrig varit i närheten av blev jag lite villrådig.

Svensk klassiker

                                                                      
Min kompis uppskattade vilken watt belastning jag skulle kunna hålla i en minut. När jag va som mest laddad och skulle hoppa på cykeln så va jag tvungen att slå en siffra på miniräknaren för att komma fram till belastning och pedalvarv. Kom fram till en siffra som såg OK ut och tänkte inte mer på det. Tio minuters uppvärmning sen ställde jag in belastningen och började trampa......första sekunderna va inga problem sen började det bli tungt....kollade ner på displayen som stod på 510 Watt och fortsatte och trampa....några sekunder senare började jag tänka på min polare Tobias Ludvigsson och vilken watt han höll när han vann tempot i Etoile de Bessegés (495 W i 16-17 minuter). Några sekunder senare höll jag på att dö och tänkte nu finns det bara två alternativ......antingen lägger jag ner cyklingen eller så får jag börja träna!
Minuten som gick va nog den längsta jag tillbringat på en cykel. Två minuters vila sen va det dags igen.....första 15 sekunderna gick precis...sen ställde jag mig upp och spurtade i 15 sekunder till innan det blev tvärstopp. Där satt jag och höll på att flåsa ihjäl mig, samtidigt som jag funderade på livet som cyklist.
Skruvade ner motståndet till nollan och fick lite gång i benen igen. Det gick ett par minuter medans jag funderade på hur mycket jag skulle få för innecykeln......då slog mig en tanke......hade jag räknat rätt.
Jag krälade av cykeln och fick tag i miniräknaren och slog några nya siffror...som visade något helt annat på displayen. Jag tror det va den tidiga morgonen eller kanske laddningen som hade fått mig att tänka helt galet.
Upp på cykeln igen med nytt gott humör och genast skruvade jag ner belastningen betydligt och då gick intervallerna som dans....OK en ganska jobbig dans....men hanterbar.

Funderar ev. på att byta upp mig till en bekvämare modell.

                                                                             
Får se om jag kan röra mig i morgon.....om så är fallet kanske kan det bli en repris på passet ganska snart.
Skönt att man kör gubbcykling för när man läser vilka watt siffror proffsen kör med ibland så hade man behövt en motor på cykeln.

Vilken härlig söndag

För en gångs skull denna vinter hade vi tur med vädret på vår söndagsrunda. Eller vinter!.....nu är det nog vår vi pratar om. Senaste veckan har det regnat en del här nere i Sydsverige men vårkänslorna har kommit mer och mer. Kanske lite tidigt......det kommer säkert något bakslag men ju längre tiden går ju mindre risk.

Söndagsgänget som för dagen gjorde mig sällskap bestod av Sätofta Lasse, Kalle och inte minst Lucas. När vi rullade ur stan i motvinden mot Örtofta kände jag att benen bara värkte....och att det skulle bli en seg dag. Jag brukar alltid köra lite inomhuscykel på lördagsförmiddagen och ska jag komma upp i något som liknar Watt siffror så gäller det att ta i......och när man är i min ålder och tar i så känns det i påkarna i flera dagar efter!

Vi mötte upp Patrik och Mats och lite senare Lars A. och Linus Dahlberg innan vi styrde söderut mot Harlösa - Vomb innan vi kom fram till Veberöd. Det rullade på bra i motvinden. 

                                                                         

Skånes alper, Romeleåsen.

Vi körde ner förbi Kulturens Östarp och vidare söderut innan vi svängde höger upp mot St. Rödde och vidare upp till Kläggeröd och Stenberget. Detta är en riktigt seg backe som håller på i evigheter....dagen till ära hade vi vinden från vänster vilket inte gjorde saken bättre! Efter ett kort pinkestopp uppe på toppen drog vi vidare mot Dörröd där vi svängde vänster mot Häckeberga. Vi körde vidare mot Assartorp - Lyngby och ner mot Kongsmarken där det blev lite strul med en häst på vägen. Alla som cyklar vet att hästar på vägen kräver uppmärksamhet vilket vi visade men det brydde sig inte hästen om utan tog några riktiga snedsteg vilket gjorde att halva gänget höll på att stå på öronen! Men vi redde upp det och tjejen på hästen sa ursäktande att hästen inte va van vid trafik! Ja, man ska ju börja träningen någonstans!

                                                                     

Lucas, bäste kompisen Lars, Sätofta, Patrik, Kalle, Mats och Linus.

                                                                                    

Två starka gubbar Kalle och Mats...och en pojkspoling...Linus.

Vi körde vidare mot Esarp och sen upp mot Lunnarp.......och här är det lite små segt och det blev inte bättre av att Sätofta kopplade in turbon. Men som tur va så lugnade han sig på toppen innan vi rullade ner mot Dalby. Nu hade vi go medvind i ryggen på vägen mot Sandby och Gårdstånga. Här svängde Patrik, Linus och Mats av hemåt medans vi andra fortsatte mot Örtofta och sen upp mot dom alltid sega Sallerupsbackarna. 

Nu va benen sega och som alla vet är medvind i en backe det sista man önskar sig då! Men det gick bra denna gången också och när Eslövs skylten dök upp vaknade Kalle till liv och utmanade Sätofta på en skyltspurt. Jag tror det blev dött lopp!

När jag kom hem visade termometern på 8 C och det va strålande solsken. Mätaren hamnade på 115 km och snittet hamnade på 28,5 km/h. Ett riktigt bra träningspass med ett starkt sällskap gjorde det lite svårt under eftermiddagens hockeyfinal att hålla ögonen öppna. 

Långt innan sport blev mode

Nu när vinterträningen börjar plana ut och man börjar se ljuset i slutet av tunneln kom jag att tänka på lite vinterträning från sjuttiotalet. Varje helg for vi runt på våra vintercyklar. Sen kom någon på att vi skulle börja köra cross. Jag vet inte riktigt var idén kom ifrån, kanske hade någon sett fräcka bilder i Miroir du Cyclisme eller kanske va det bara en förlängning av att vi brukade cykla på grusvägar under vintrarna.

Miroir du Cyclisme va det som gällde om man ville se snygga bilder!

                                                                           

Så här snyggt såg det inte ut på Cementan

                                                                   

Inte fullt så stilfullt i sanden på Cementan

Vi började köra på Cementan i Furulund vilket va ett gammalt grustag med mycket stigar och slingor. Backar va det inte så gott om men lite kullar lyckades vi hitta. När man cyklar i sand behövs det inte så mycket backar för att pulsen ska rusa, det räcker att köra va det går på platten. Efter något år så blev det till en tävling på höstkanten. Fler klubbar hängde på och plötsligt så hade vi en liten Skåne serie på hösten. Detta blev ett bra tillfälle att på helgerna att träffa lite kompisar samt att få ett bra träningspass. Tyvärr varade tävlingarna inte mer än några vintrar, men vi fortsatte att köra på våra vintercyklar på Cementan.
                                                                     

Lokal hjälten Bengt-Åke "Stävie" Bengtsson

Nu när träningsformerna snart har mer namn än årets dagar har den ultima hipstersporten dykt upp. Trailrunning heter den! Jag har kollat lite djupare i ämnet och kommit fram till att detta måste vara en hipstervariant av vanlig löpning på mjukt underlag. Kul att även vanlig löpning på stigar och i naturen har fått ett engelskt namn.
Nu har Cementan i Furulund fått sitt eget Trail race, Stävie Trail som går den 7 Mars. Kul med ett nytt arrangemang som för traditionen av att svettas på Cementan vidare. Att sedan överskottet går till barn med diabetes gör ju inte saken sämre.
Jag säger som dom säger nu för tiden.......You better turn up.....if you dare!

Måste bara lägga till denna bonus bilden! Från vänster Anders Skantz, ungdomstränare Krister, Jocke Larsson, Mattias och inte minst Rickard Nordström!

Det har varit sköna dagar!

Det va ett tag sen vi hördes senast! Har tillbringat en vecka på Gran Canaria....inget träningsläger utan mer semester med lite träning på förmiddagarna. Jag tror att detta va nionde gången jag va på Gran Canaria för att cykla. Det är svårt att hitta ett bättre ställe för cykling under vintermånaderna. Nästan alltid bra väder, underbara vägar och inte minst trevliga bilister (förutom någon hyrbil) som visar respekt för oss cyklister på vägen. Det enda jag skulle kunna klaga på är att det är så förbaskat kuperat. Jag har inget emot lite backar men jag är inget större fan av att köra uppför dom jäkligaste backarna jag kan hitta bara för att jag ska. När man dessutom kommer från Sverige och tillbringat dom senaste månaderna på en inomhuscykel blir det inte lättare. Men OK, när man kör en enkel mysrunda därnere blir det ändå alltid minst tusen höjdmeter. Får man ihop trehundra höjdmeter här hemma i Skåne så har det rullat på bra!

Nästa gång ska jag packa ner dansskorna så vi kan klämma in en eftermiddagsbugg på Playa del Sol

Utsikt från norrsidan av Ayacata mot Teide som med 3718 meter är Spaniens högsta berg och ligger på Teneriffa.

Mandelträd i full blom.

Blev polare med hotellets Elvis!

                                                                           

Fick sällskap av Ingrid på några myspass!

Idag va man tillbaka i verkligheten när man skulle ut på söndagstur med gubbgänget. Nu blev det en decimerad styrka i stormvädret. Hosta, ryggskott, firmafest och rehab av utslitna ljumskar va anledningarna till att det bara va fd. danskproffset Lucas och jag som rullade ut i motvinden mot Örfofta. Efter en vecka nere i backarna på Kanarieholmarna kan man konstatera att den skånska motvinden inte ligger långt efter när man ska försöka flytta en cykel framåt! Vid Örtofta mötte vi Patrik som kom som en kula i medvinden. Sen vidare mot Kävlinge för att möta upp nästa proffs Lars A. Skönt, tänkte jag för då blir vi en till som kan dra i motvinden......men där sket man en lök! Lars hann inte mer än att slänga sig in på rullen förrän han klargjorde att idag va hans plats längst bak pga. halsont och en lätt förkylning. Så nu blev vi tre man som fick slita på i vinden. V. Karaby - Hofterup - Barsebäck passerade vi motvinden innan vi svängde ut i sidvinden mot Löddeköpinge. Därefter körde vi vidare mot Bjärred och Lomma innan vi äntligen svängde ut i medvinden mot Lund. Vi körde rakt genom Lund som låg helt öde på söndagsförmiddagen ut mot gamla La Strada som ligger vid gamla infarten i nordöstra Lund.

La Strada va en populär dansrestaurang på femtiotalet! Idag ett kråkslott!

  Vi körde vidare till Odarslöv innan vi svängde ut i sida/motvinden mot Örtofta. Nu började det kännas i påkarna att det varit tungt i vinden. Vid Örfofta svängde Patrik och Lars av hemåt medan jag och Lucas körde vidare i sidvinden mot Eslöv.

                                                                                 

Jag vet inte hur det gick till men helt plötsligt dök Lars upp längst fram!

                                                                                     

Lucas har jag tränat med sen han va grabb och varenda gång har varit lika roligt!

Hemma stod mätaren på 88 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på 26.4 km/h. Watt, vet i fasiken va det blev......men både ohm och pulsen låg högt så någon nytta fick man nog av dagens runda!                                                                         

Undrar om inte våren är på gång!

Efter en januari som mest gått i förkylningens tecken med halsont och ömma bihålor va det äntligen dags för Februari. Träningen under Januari va nog den sämsta på mer än tio år.....men sånt är livet...man kan ju inte träna om man inte mår bra.
Men nu jäklar är det Februari och då är det nya insatser som gäller.
Idag va det dags för ännu en söndagsrunda med gubbgänget som för dagen va förstärkta med fd. danskproffsen Lucas och Lars. Jag tillsammans med Anders, Sätofta, Kalle och Lucas rullade mot Örtofta för att möta upp Patrik, Mats Murare och Lars. Sent på lördag eftermiddagen kom vi överens att det va dubbdäck som gällde då dom snackade om minusgrader och våta vägbanor på morgonen. När vi rullade iväg va det +2C grader och inte mycket till halka. Det va inte mycket till vind för dagen...den lilla som fanns kom från syd.
Vi körde mot St. Harrie - Södervidinge - Billeberga i lite go medvind...vi till och med fick ett snabbt besök av solen, som säkert lyste i tio minuter. OK, tio minuter kanske inte är så mycket att jubla över....men denna vinter får man vara glad för all sol som man bjuds på, för mörkare vinter va det länge sen jag va med om.
Vi körde vidare mot Sireköping - Kågeröd - Ask innan vi svängde ut i mot motvinden mot Marieholm. Här rullade det på bra och dom 400 dubbarna smattrade ljuvligt mot asfalten.

Suomi Tyres smattrar ljuvligt mot skånska asfalt!

                                                                                       
 Väl framme i Marieholm tog proffsen vänster mot Eslöv.....dom skulle ut på egna äventyr. Vi gubbar körde höger mot Kävlinge och nu började det svida lite i spirorna och man märkte hur dåligt tränad man är! Vi drog över Kävlingeån och sen vänster upp i backen mot gamla överskottet och vidare mot V. Hoby. Här va det lite snösträngar och is på vägen och det blev lite kantvindskörning! Jag brukar stöna lite över slakmotorna på den den här vägen och det va inte bättre idag. Dom två rutinerade rävarna Mats och Kalle " was bringing up the rear " när Sätofta började växla upp till overdriven i dom sega backarna. Har man en gång varit cyklist så vet man att man aldrig släpper ett hjul, sen får det kosta va det vill! Framme vid Håstad skiljdes våra vägar, Patrik och Mats körde mot Sandby och vi andra körde mot Eslöv.
                                                                             

Starkt gubbgäng som umgås under gemytliga former varje söndagsförmiddag.

 Nu va det bara Sallerupsbackarna kvar och jag satt bara och hoppades att Sätofta skulle vara snäll och ta det lite lugnt.......och det gjorde han! Jag fick också lite extra hjälp med vinden i ryggen då Kalle hängde hängde längst bak och hyperventilerade....det va säkert 20 extra Watt man fick hjälp med!

Hemma stod mätaren på 109 km och hurtbullesnittet hamnade 26.8 km/h vilket är helt OK för ett gubbgäng utrustade med dubbdäck!
                                                                   

Sätofta och Kalle körde lika starkt som vanligt. Kalle har jag känt i 40 år och han gjort fler come backer än Frank Sinatra!