Va det bättre förr eller sämre nu?

Säsongspremiär är alltid roligt, speciellt om man har varit flitig under vintern. Nu har de flesta cyklister varit på träningsläger i utlandet och kanske också hunnit med några tävlingar där. Förr va det inte så vanligt att dra iväg på turné på samma sätt. Kanske fick man två veckor på Mallorca eller en vecka i Luxemburg....sen va det dags för hemma premiär. Under många år så inleddes den svenska säsongen i Malmö med Karatloppet......ett lopp som inte va att leka med. Alltid omkring 16 mil....alltid ett jäkla busväder med regn och blåst. Alltid stora startfällt där naturligtvis alla skulle visa att dom varit flitiga under vintern. Banan på den tiden va kanske inte den mest publikvänliga man kunde hitta. Ett stort varv ner över Skabersjö - Svedala - Skurup - Slimmimgebackarna - Blentarp - Kläggeröd - Stenberget - Veberöd - Dalby - Genarp - Bara - Husie....och som avsluting va det ett par varv utanför Malmö. När man kom ut på den skånska slätten gällde att hänga på va det gick för annars kunde det bli en lång och inte minst ensam tur hem till Malmö.


Översta bilden.....i backarna vid Genarp är Peter Jonsson i täten, på rulle Tomas Svensson Trelleborgs CK som håller på att bryta sönder sin Alan cykel. Nummer 4 är Jan Höegh Hilleröd som på slutet kör ifrån oss alla och vinner Karatloppet 1977.
Nedre bilden....Kläggeröd backarna som på den tiden va grusväg....Peter Weberg i täten...därefter jag med Trott plasthjälm på huvudet...därefter Flemimg Wewer, Hilleröd....och längst bak vinnaren Jan Höegh

Kul tävling som sållade ut veklingarna....vinnaren Jan Höegh drog på en riktig rökare när det va några kilometer kvar...sen såg vi inte han mer. Jan som idag är i mitten på sina sextio vinner fortfarande cykeltävlingar var och varannan helg i Danmark

Inte nog med att det va kallt man kunde också med säkerhet säga att varmvattnet va slut i duscharna i omklädningsrummen när man väl kom tillbaka.

 Kommer ihåg ett år när jag körde i B klassen ihop med min tränare i klubben....naturligtvis kallt och regn. Tränaren smorde in nedre delen av ryggen med Trafuril liniment...vilket va starka grejor men kunde lindra lite ryggvärk. När vi kom i mål så va naturligtvis varmvattnet slut.....då sa han vi kör hem till klubblokalen i Kävlinge och sätter på bastun. Snabb avtorkning och på träningsoverallen och i klubb bussen....tjugo minuter senare va vi i Kävlinge. På med bastun....men först in i duschen en lång stund...sen va det dags för bastun som hade blivit varm. Det gick tio minuter sen började tränaren att skruva på sig...ett par minuter till så låg han i brygga på bastubänken...sen stack han ut i duschen som en blixt ......när vi kom ut stod han där och duschade de nedre regionerna i kallvatten. Linimentet hade med hjälp av svetten runnit ner i dom lägre delarna av ryggen och brann som eld. Va lär man av detta......allt va hårdare förr...till och med linimentet...

Peter, tack för bilderna...det va många år sen jag skänkte detta lopp en tanke.

Det är aldrig för sent

I helgen va det äntligen dags för cykeltävlingar här nere i södra Sverige. På lördagen va det Åstorp som gällde....bra tävlingar på hårda banor. Nu va inte vinden så mycket att komma med denna dag....men med dom backarna som fanns på banan blev det ändå hårda tävlingar. I elitklassen blev det en bra tävling på sveriges hårdaste bana....över 20 mil på Söderåsen kan knäcka den starkaste. Tre gånger uppför Lotta på Åsen är hårt.....i ett steg att komma tillbaka efter vurpan avnjöt jag själv Lottas kakbuffé. Åttio spänn och man får kaffe med påtår samt äta så mycket kakor man vill. Antagligen inte bra för min redan klena backtagning...men balsam för själen. Johan Landström satte på sig trucker kepsen och styrde ifrån konkurrenterna när det va fyrtio km kvar. Riktigt bra kört.....dagen blev inte sämre av att Jonas Ahlstrand körde in solo som tvåa och Philip Lindau spurtade in på femte platsen.

På söndagen var det tävlingar i Barsebäck.....platt bana och ingen vind gjorde att det blev mest klungkörning i alla klasser. Redan vid tio tiden började att regna.....och fortsatte resten av dagen. Det blev inte bättre av att termometern bara visade åtta grader.
I veteranklasserna va det Cuptävlingar vilket gjorde att startfälten va något större än vanligt. Synd bara att vädret va så jäkla tråkigt.....inte en åskådare längs med målrakan.....synd om klubben som har lagt ner en massa arbete.....bra för kaffe och kakförsäljningen i gympasalen......för det va där alla häckade.

Janne, överst på prispallen som vanligt

                                         
Janne Karlsson från IK Vinco körde lika bra som vanligt och vann sin klass med marginal. Tom Pietilä spurtade hem en säker seger i 55 års klassen efter en bra taktisk körning.


En stark Pelle håller på att frysa ihjäl efter sin seger

                                                  
Cykel City Veteran tog hem en enkel seger i 30 års klassen genom PelleWajkert. Han drog av en jäkla häxpipa när det va en km kvar och sen såg konkurrenterna bara ryggen på honom.

Pelle och Dick pigga igen efter en lång och varm dusch

                                                         
I 40 års klassen tog vår Dick Eliasson en stark nionde plats......som kanske inte säger så mycket om man inte vet historien. Dick var en av sveriges bästa ungdoms cyklister med mer än 100 segrar innan han som junior hängde upp hjulen. Nu 28 år senare började det rycka i tävlingsnerven....fast han många gånger sagt att aldrig mer skulle tävla....så kan det gå. Han hade precis samma känsla som jag när startskottet gått.......det känns som jag tävlade förra helgen........en gång cyklist alltid cyklist.
När man kollar in tävlingen och hör det sköna eftersnacket bland gubbarna så rycker det i benen.....jag hoppas att snart kan vara igång med cyklingen. Då betonar jag cykling och inte träning för det är en jäkla skillnad.

Bonusbild, Stefan Halleröd och Janne Karlsson påstod att det skiljde 40 kg ihop från dåtid till nutid

                                                

Säsongspremiär

Nu blev det ingen säsongspremiär i helgen som planerat.....så kan det gå. Under alla år som tävlingscyklist va säsongspremiären alltid något man såg fram emot. Min första tävling någonsin va CK Revanche ungdomstävling  på A6 området i Jönköping 1968. Det va inte mycket till premiär....men gav i alla fall blodad tand för att fortsätta tävlingscykla. Dagen därpå körde vi Vårloppet i Värnamo, därför övrigt min gamle kompis Christer Jönsson ( nu Meyer ) från IK Vinco vann. Sen blev det Monarkloppet i Varberg som va premiärtävling....kommer ihåg pojkklassen där vi körde 5,6 km tempo med över hundra startande....start halv åtta på morgonen....grusväg....med en halv minuts startmellanrum. Sen va premiär tävlingen i Malmö....Banco loppet tror jag att tävlingen hette. Sen va det dags för den riktiga klassikern som varade i många år...Karatloppet...och senare Malmöpreimären.
Karatloppet va många gånger en rysare med dåligt väder och och en stenhård bana ner över Romelåsen. Vi som starade senare i A klassen kunde bara glömma att duscha efter tävlingen. Först på morgonen startade alla småklasser......dom körde en mil = tjugo minuter....och dushade minst i 2 mil = 40 minuter...det innebär att inte finns en varmvattenberedare i världen som kunde ge oss som kom 6 - 7 timmar senare en droppe varmvatten. Det va bara att gilla läget och ta en kall dusch eller ta en raggardusch.

När jag kom hem från Frankrike 1981 hade inte en tanke på att köra en cykeltävling mer i mitt liv...25 år gammal och trött på att tävla. Åren gick och vågen gick (uppåt) innan det va dags att ta tag i det. Började träna och inte minst äta mindre...fortfarande inte med en tanke på att tävla. Långsamt började jag fundera .....kanske .....skulle det vara kul att cykla med nummerlapp igen.

Sagt och gjort va det dags för säsongspremiär igen...denna gång i Hilleshögsloppet i Landskrona som då va årets första tävling. Kändes lite konstigt att stå där på startlinjen efter 25 år...sen senaste gången. Vi va ca: 80 startande som rullade iväg i seniorklassen och det tog inte 500 meter innan det kändes som jag hade gjort detta helgen innan....konstig känsla. Helt otroligt vilket minne som finns i kroppen...när adrenalinet börjar pumpa på. Kommer inte ihåg va jag blev.... men va bland de 20 första.

Många år och många hår sen

                                                                               
Nu heter det seniorklassen.....när jag körde i motsvarande klass i början på sjuttiotalet hette den B - klassen. Kommer ihåg när jag körde i B - klassen i Landskronaloppet som det hette då. Vi startade med A - klassen..då körde man andra hållet vilket gjorde att Hilleshögsbacken alltid va hård speciellt om vinden kom från havet för då blev det kanttvind uppför hela backen. Det tog inte mer än ett varv innan det sprack upp.....4 A - klassare och jag. Vi stod på bra med snabba skift i lagtempo....Inge Henningsson Kind CK va stark.....kommer jag ihåg. Efter ett tag blev jag sliten och försökte smyga in lite vackert där back...va fan jag hade inget med detta och göra...och va glad att bara fick smyga med.
Men det tog inte många förningar förrän min numera gamle kompis Olle Ljungberg CK Wano kom ner och skrek " här hjälps vi alla åt " .....jag försökte med......jag är bara B - klassare.....har ingen betydelse skrek Olle....så det vara till hjälpa till så gott det gick. Vi kom hem samlade och jag vann B - klassen med tio minuter......tack vare starka A - klassare och inte minst ett bra samarbete.

Efter vurpan på Mallorca början jag se ljuset i slutet av tunneln. Fortfarande ont som attan men är långsamt på gång igen. När det blir säsongspremiär vet jag inte....men en sak är säker...det kommer att ta ett bra tag till.

Det händer alltid någonting

                                                   

                                                                         

                                                         
                                                                                                                         

Mallorca, ett av de bästa ställen du kan cykla på

                                                                                                                                                                              
                                                                                                       

Efter vår träningshelg i Åhus och Gran fondo träningen kände jag att det började rulla på lite bättre. Cykelpendlingen till jobbet har också gått jättebra i det fina och torra marsvädret och morgonturen har ibland varit betydligt längre än raka vägen in till Lund. Jag hade sen en tid tillbaka planerat att klämma in en cykelresa till Mallorca över påsken med mina kompisar i veteranlaget.
Ner till Mallorca kom vi utan problem och väl installerade på hotellet va det bara cykling som gällde. Vi va ett bra gäng som kom ner några dagar innan resten av killarna kom. Några bra turer med Kalle Sandell, Markus Svensson, Tom Pietilä och inte minst Mats Höllgren blev det innan det blev dags att köra ut med hela gänget. Första dagen tillsammans skulle vi köra en runda upp mot bergen och sedan lagtempointervaller på plattlandet. Först till Bunyola och sedan upp för den roliga backen mot Orient där vi gjorde ett snabbt fikastopp på torget. Riktigt mysig stad som fortfarande har kvar den där genuina spanska stilen. Efter fikat brukar vi dra igång en McEwen dvs. klassiskt belgiskt knep att få upp värmen och inte minst förbränningen efter fikastopp. Stå på ordentligt i 10-15 minuter gärna lite lagtempo innan ni slår ner på farten till mer normalt distanstempo. Med detta knep kan jag garantera att ni är både varma och har fått igång förbränningen omgående.
Vägen rullade på lite nerför mot motorvägen, bra speed och bra tryck i pedalerna närmar vi oss en rondell. Jag ligger ganska långt fram, har kanske 3 - 4 gubbar framför mig då jag snabbt vänder mig om för att kolla om någon visar att vi ska vänster eller höger. När jag någon tiondel senare vänder om framåt igen kör jag rakt in i bakhjulet på killen framför mig och flyger rakt i backen med huvud före. Jag har fått reda på senare att vi höll 46 km/h när jag gick omkull. Skitvurpa....som det oftast brukar vara. Jag vet naturligtvis att man ska glo framåt och inte vända sig om.....men hur många gånger gör man inte så här....så att försöka skylla på något annat än mig själv är inget jag jag överhuvudtaget funderat på. Ena minuten kör man och skrattar med sina kompisar.....nästa minut ligger man som ett jäkla kolli på asfalten.

Det tog inte lång tid förrän jag låg i ambulansen på väg till Palma....skarpsår på hela jäkla kroppen...stort jack i pannan som senare fick sys.....brutet nyckelben....för fjärde gången i min cykelkarriär...blodutgjutning på vänster höft.
En sak kan i alla fall konstatera att hade jag inte haft min Bell hjälm på huvudet hade jag nog inte cyklat många meter till i mitt liv.
På lasarettet tog dom hand om mig fast det tog en jäkla tid....och inte en enda människa kunde snacka engelska. Går jag ner på strandpromenaden i Palma kan jag beställa både mat och dricka på minst 4 språk utan problem ....men att hitta en läkare som kan engelska är inte möjligt. En sydde mig pannan och 4 andra hängde över och kommenterade på spanska.....kändes lite konstigt när inte någon kunde säga hur det gick. Efter 5 timmar dök det upp en tolk som kunde hjälpa mig lite på traven.
Sedan in på en avdelning där jag blev liggandes i 3 dagar med smärtstillande genom dropp. Det va fan inte roligt...inte en människa att prata med och inte tidning att läsa det enda som fanns va en mynt TV...men va hjälpe det när man inte hade några mynt. Men som tur va dök Picco och Höllgren upp varje dag med glatt humör och lite mynt i fickan. Frukost va 4 Mariekex och en mugg varm mjölk...resten av dagens mat  va ungefär i samma tecken....på kvällen kom det in en biff men va hjälpte det när den inte va sönderskuren och jag inte kunde använda mina bandgerade händer......ett par veckor där då jäkla hade man blivit klassad som en riktig bergsget.

Lite sliten men jäkligt glad

                             
På fredagen va det det dags för action igen....eftersom jag och Cykel City i Lund har blivit korade till Årets Företagare i kommunen va det full rulle hela dagen. Först möte med kommunstyrelse och press i Stadshuset...sen tacktal i stadshallen under företagsgalan. Lite svettigt att stå där på scen inför 5 - 600 människor och bli intejuvad av Kattis Ahlström.....men det gick det med. Sedan avslutades kvällen med fest på AF borgen i stan. En riktigt rolig dag som jag aldrig kommer att glömma .....omplåstrad och sårskorpor i huvudet .....armen i mitella....en tre liters blodutgjutning på höften...men det gick bra ändå.

Kattis Ahlström, ett riktigt proffs som verkligen hade glimten i ögat.

                       

Nu blir det till att ta det lugnt ett bra tag och försöka komma igång med att bygga upp fysiken igen. När jag låg där på britsen på sjukhuset i Palma och dom sydde mig i pannan men en bedövning som knappt hade tagit....fast jag påpekade det allt va jag kunde på engelska.....började jag fundera på om jag inte skulle ta att byta hobby. Jag har en BSA motorcykel 1968 Shooting Star liggande nerpackad i kartonger i garaget....det är mer än 20 år sen jag köpte den för några tuenlappar......jag tänkte att nu är kanske det är dags att ställa undan racern och börja renovera MC i stället.....dagen där på när jag började kunna röra mig igen så började jag fundera lite......hur många veckor är det kvar till Vätternrundan.....undrar om jag hinner få lite fart på dom här gamla påkarna....jag tror nog att BSA får stå kvar ett tag till i garaget.

Nu va det nära, men denna pärla får nog stå kvar i lådorna i garaget ett tag till.

                                                                           
Jag vill tacka alla som hört av sig med mail, sms och samtal dom senaste dagarna både rörande olyckan och utnämningen "Året företagare"

Jag vill också tacka alla killarna som hjälpte mig när jag låg där på vägen och väntade på ambulansen, ni är alla guld värda som kompisar.