Säsongspremiär

Nu blev det ingen säsongspremiär i helgen som planerat.....så kan det gå. Under alla år som tävlingscyklist va säsongspremiären alltid något man såg fram emot. Min första tävling någonsin va CK Revanche ungdomstävling  på A6 området i Jönköping 1968. Det va inte mycket till premiär....men gav i alla fall blodad tand för att fortsätta tävlingscykla. Dagen därpå körde vi Vårloppet i Värnamo, därför övrigt min gamle kompis Christer Jönsson ( nu Meyer ) från IK Vinco vann. Sen blev det Monarkloppet i Varberg som va premiärtävling....kommer ihåg pojkklassen där vi körde 5,6 km tempo med över hundra startande....start halv åtta på morgonen....grusväg....med en halv minuts startmellanrum. Sen va premiär tävlingen i Malmö....Banco loppet tror jag att tävlingen hette. Sen va det dags för den riktiga klassikern som varade i många år...Karatloppet...och senare Malmöpreimären.
Karatloppet va många gånger en rysare med dåligt väder och och en stenhård bana ner över Romelåsen. Vi som starade senare i A klassen kunde bara glömma att duscha efter tävlingen. Först på morgonen startade alla småklasser......dom körde en mil = tjugo minuter....och dushade minst i 2 mil = 40 minuter...det innebär att inte finns en varmvattenberedare i världen som kunde ge oss som kom 6 - 7 timmar senare en droppe varmvatten. Det va bara att gilla läget och ta en kall dusch eller ta en raggardusch.

När jag kom hem från Frankrike 1981 hade inte en tanke på att köra en cykeltävling mer i mitt liv...25 år gammal och trött på att tävla. Åren gick och vågen gick (uppåt) innan det va dags att ta tag i det. Började träna och inte minst äta mindre...fortfarande inte med en tanke på att tävla. Långsamt började jag fundera .....kanske .....skulle det vara kul att cykla med nummerlapp igen.

Sagt och gjort va det dags för säsongspremiär igen...denna gång i Hilleshögsloppet i Landskrona som då va årets första tävling. Kändes lite konstigt att stå där på startlinjen efter 25 år...sen senaste gången. Vi va ca: 80 startande som rullade iväg i seniorklassen och det tog inte 500 meter innan det kändes som jag hade gjort detta helgen innan....konstig känsla. Helt otroligt vilket minne som finns i kroppen...när adrenalinet börjar pumpa på. Kommer inte ihåg va jag blev.... men va bland de 20 första.

Många år och många hår sen

                                                                               
Nu heter det seniorklassen.....när jag körde i motsvarande klass i början på sjuttiotalet hette den B - klassen. Kommer ihåg när jag körde i B - klassen i Landskronaloppet som det hette då. Vi startade med A - klassen..då körde man andra hållet vilket gjorde att Hilleshögsbacken alltid va hård speciellt om vinden kom från havet för då blev det kanttvind uppför hela backen. Det tog inte mer än ett varv innan det sprack upp.....4 A - klassare och jag. Vi stod på bra med snabba skift i lagtempo....Inge Henningsson Kind CK va stark.....kommer jag ihåg. Efter ett tag blev jag sliten och försökte smyga in lite vackert där back...va fan jag hade inget med detta och göra...och va glad att bara fick smyga med.
Men det tog inte många förningar förrän min numera gamle kompis Olle Ljungberg CK Wano kom ner och skrek " här hjälps vi alla åt " .....jag försökte med......jag är bara B - klassare.....har ingen betydelse skrek Olle....så det vara till hjälpa till så gott det gick. Vi kom hem samlade och jag vann B - klassen med tio minuter......tack vare starka A - klassare och inte minst ett bra samarbete.

Efter vurpan på Mallorca början jag se ljuset i slutet av tunneln. Fortfarande ont som attan men är långsamt på gång igen. När det blir säsongspremiär vet jag inte....men en sak är säker...det kommer att ta ett bra tag till.