En helg som ändå blev OK

Så fort jag slog ner häcken på planet i onsdags förstod jag att det var dags. Platserna brevid oss hade ett danskt par med vars en tvillinggrabb på 7 månader. Ungarna snorade och jag kunde riktigt se hur bacillerna flög runt mig. På torsdagen kände jag ingenting...lite sleten men det kanske var jetlaggen. Drog lite intervaller på Monarken på kvällen och det kändes helt OK. Fredagen var som vanligt. Vaknade lördag morgon och kände mig kass. Det första jag tänkte på var det danska tvillingparet....kom inte på vad dom hette, men det var säkert en liten Preben och hans brorsa Bent. Skit i det...ont i halsen hade jag i alla fall. Naturligtvis missade jag genrepet på Melodifestivalen i Malmö Arena i lördagseftermiddag. Den biljetten tog gärna min svägerska hand om. Kollade in skidor på TV och inte minst Het Omloop från Gent på datorn. När kommentatorn interjuvade Hushovd innan starten blev jag riktigt varm. Han frågade Thor om han visste vem den ende var som vunnit Het Omloop i en världsmästartröja. Thor hade inte en susning....men det hade jag. Naturligtvis är det Freddy Maertens, en av de största klasscyklister som funnits. När han var som bäst var det inte många som kom upp till vevpartiet på honom. Ett år vann han 55 tävlingar!

Söndag morgon fick jag slå en signal till Patrik och ställa in söndagsrundan. Synd för det är veckans träningshöjdpunkt...trevliga kompisar som alltid är snälla och väntar på mig i backarna. Resten av dagen tillbringades med mer skidor och cykel på datorn ....så frånsett träningen har det varit en kanonhelg. En sak måste man alltid komma ihåg och det är att motorn måste gå rent, annars kan man bara glömma allt vad träning innebär. Jag hoppas att jag snart är igång....det brukar bara ta några dagar sen är det dags igen.

Längtar efter Monarken

Har just avslutat sista träningsrundan för denna gången här nere på Kanarieöarna. 25-26 grader varmt och inte ett moln på himlen. Sitter ute på balkongen och avnjuter en iskall San Miguel (eller två) och funderar på min Monark hemma i uterummet. Känns inte så där jäkla kul att glödga svänghjulet på den igen efter en så här härlig cykelvecka här nere. Men det är bara att bita ihop. Dagens runda blev bra tur med lite slätkörning i Soriadalen och sedan avslutades den med en tur förbi Aqualand och upp över Monte Léon. I morgon drar vi hemåt. Over and out.

Här nere är det plusgrader!

Här nere på holmarna är det ingen risk att man fryser häcken av sig när man tar en träningstur. Idag gav jag mej iväg mot Puerto de Mogan. Med en profil som liknar tandkortet på en alligator är det mycket upp och ner. Vägen är en av vackraste jag någonsin cyklat på, Stora delar kör man uppe på klippkanten med havet hundratals meter under sig. Blev omblåst av några italienare som körde intervaller i backarna. Dom kom som spjut, så att slänga sig in på rullen var inget att tänka. Väl framme i P.de Mogan gjorde jag en rundpall i rondellen och tog samma väg hemåt. Sen drog jag in i Soria dalen och avslutatde med att köra uppför Soriabacken innan jag vände hemåt. En sak slog mig idag.....eftersom det är söndag var det många spanska cykelveteraner ute och rörde på sig. Det är en fröjd att se dessa gubbar glida fram och tjattra med varann som ett gäng småbarn. Men min stora fundering var...hur fan sitter dom på cykeln? Sadeln i botten och knäna rakt ut, var koden idag. Här måste nere måste det vara himmelriket för en bike-fitting service. Jag kan lova att den killen kommer inte att vara arbetslös.

Vintercykling när den är som bäst

Cykelträning på Gran Canaria i februari är nog det bästa man kan tänka sig. Sedan vi kom ner i onsdags har det knappt varit ett moln på himlen. Helt underbart väder ca. 22-23 grader och strålande sol. Vi bor i Meloneras som ligger just väster om Maspalomas. Jättefin strandpromenad med trevliga restauranger och fik. Jag har kört 2 bra pass sedan vi kom ner, bägge i sällskap med min veterankompis Mats. Igår körde vi lite intervaller i Soriadalen och skarvade på med styrkeintervaller utför backen i Soria. Smärtan i låren är inte att leka med när man skall försöka gasa på med lite på tyngre växlar. Idag blir det slappardag och en tur på ön med hyrbilen. Vi har mött massor av cyklister från hela Europa de här dagarna. Vi har även sett en del svenska cykeltröjor, vilket alltid är kul.

Jag drar

Efter en snabb grötfrukost var det dags för morgonpromenad med hunden. Minus 4 grader och minst 12 sekundmeter gjorde att både Ludde och jag höll på att frysa häcken av oss. Sedan var det dags att klämma lite intervaller på Monarken innan jag drog till jobbet. Intervallerna gick som en dans och smärtan i benen var hanterbar för en gångs skull. När jag satt där på testcykeln i min ensamhet i uterummet och lyssnade på Radio Malmöhus kom jag att tänka på Fredrik Ericssons uttalande om att det är för mycket backslick och solglasögon och för lite snor och undertjöja i svensk cykel. Då funderade jag på om han i sitt tänk även inkluderade oss cyklande gubbar. Jag kan bara tala för mig själv : Backslick har jag inte kunnat ihop på minst 15 år pga. taskigt med barr. Solglasögon har jag inte använt innan för att jag har vanliga glasögon och inte riktigt fått ihop det med slipade glas osv. Men nu har jag skaffat idrottslinser...så glajjor är något jag jobbar på. Snor har jag i mängder tack vare mina kroniskt irriterade slemhinnor i näsan. Detta kan jag tacka allt vintertränande i kyla för. Undertröjor har i mängder allt ifrån urtvättade Super Brynje till min senaste Aclima ullundertröja. (den bästa jag någonsin ägt). Några intervaller senare kom jag fram till att det var nog inte oss gubbar han menade.  


I morgon drar jag och Ingrid en vecka till Kanarieöarna på semester. Sol, bad, go mat och inte minst lite go dricka är det som står på programmet. Jag ske om jag också hinner klämma in lite träning. Bättre cykling än på Kanarieöarna är svårt att hitta denna tiden på året i Europa.

Bra söndagsrunda i den skånska vinden

När jag studsade upp från sängen klockan 7.00 visade termometern på -3.7C och man hörde hur det blåste ute. Vi brukar alltid mötas klockan 9.00 för våra helgträningar. Eftersom vi har både skånskan och sydsvenskan som morgontidningar får jag asa mig upp i ganska god tid om jag vill hålla mig utdaterad med vad som händer i världen. Vi blev ett bra gäng idag, Patrik, Mats, Sätofta Lasse, Christer, Lucas och Lars A. Vi drog ut över Virke - Reslöv - Marieholm. Där bestämde vi att om vi kör österut så kommer vi att få en go medvind hem. Så vi drog mot Trolleholm - V.Ströö - Öslöv - Stehag - Ormanäs. Efter Ormanäs korsar man den stora vägen just vid foten av den från Ringsjön Runt kända Orupsbacken. Där efter körde mot Ludvigsborg - Osbyholm som är känt för den stora depån på Ringsjön Runt. Vidare mot Snogeröd - Ner över Skarhult och sedan vidare mot Flyinge. Här började våra två kaffemostrar Lucas och Lars diskutera vilket fik dom skulle besöka på denna turen. Jag vet inte vad dom kom fram till eftersom Lasse och jag drog höger i Flyinge och hem mot Eslöv. Det var helt OK väglag utan dubbdäck, lite isigt i vissa skuggpartier men inga större problem. Det som kommer bli problem är all grus dom har spridit ut under vintern, på vissa ställen ser det ut som rena grustaget. Tur att däcken idag är så bra som de är annars hade man punkat betydligt oftare. Det blev en bra runda i trevligt sällskap som vanligt. Väl hemma efter duschen blev det ett par koppar Skåneros. Betydligt trevligare än att sitta på ett fik i sura träningskläder. Mätaren visade 120 km och ett snitt på prick 29 km/h.

Underbar dag i Skåne

När jag slog upp ögonen i morse såg jag på en gång att det skulle bli en underbar dag. Termometern visade -7C och solen var på väg upp. Så dagen var som gjord för en träningstur....men det sket sig. Eftersom jag har haft dagen full med andra aktiviteter som, garagestäd, inventeringsjobb, hundvakt osv. fick det bli ytterligare en dag på min Monark motionscykel. Så direkt efter grötfrukosten klev jag på cykeln och körde ett gäng intervaller på tröskel eller i alla fall därom kring. Inte så jäkla kul men det var ytterligare ett pass för träningsdagboken. Hade mycket hellre kört ute idag.
Men i morgon kommer det att bli en bra runda om vädret håller i sig och mina kära träningskompisar är på hugget.

Härom dagen när jag klickade på mig mina cykelskor kom jag att tänka på vilken utveckling det har varit på materialsidan. Klickfästen, kardborreband och inte minst carbonsulor är något som är vardag för de flesta cyklister idag.

För ett tag sen hittade jag dessa klenoder i en låda på vinden. Inköpsåret var 1978 och det var det finaste du kunde köpa då. Jag höll till i Zomergem utanför Gent i Belgien och körde lite cykeltävlingar med blandade framgångar. Jag behövde ett par nya skor och hade hört talas om en skomakare i Roeselare som tillverkade skor för hand efter din läst. Jag tog min Volvo145 och drog dit. Efter ett tags letande och frågande hittade jag gubben. Det gick alldeles utmärkt att få ett par sko gjorda och priset var 200 kronor. leveranstid 2 veckor. Han ritade av min läst och mätte upp foten. Jag kom ihåg att han sa att jag hade precis samma läst som Hennie Kuiper, holländare och proffsvärldsmästare i belgiska Yvoir 1975. Klart att jag blev lite stolt, för det var nog det närmsta jag kommit en cyklist i denna klass. När beställningen var klar frågade han om jag ville ha någon dekor på skorna. Eddy Merckx som var sponsad av Adidas fick sina skor med de tre ränderna på. Freddy Maertens körde med Puma, men fick dom alltid tillverkade i Roeselare.

När jag hämtade skorna så skickade gubben med läderbitar som skulle användas som spurtklossar. Sedan var det bara att köra några gånger med skorna utan klossar så man fick lite avtryck från pedalen på sulan. Då visste man var klossen skulle spikas fast.
Jag säger inte att det var bättre förr....men en sak är säker och det är att det är mycket lättare att montera klossar på sina skor idag.

Rev av lite intervaller på testcykeln innan dagens jobb

Efter en snabb frukost hoppade jag på min Monark testcykel och drog av en timme intervaller. Inget fancy med moderna 4:or eller ännu modernare 2 x 20. Jag kör old school och inget annat. En timme effektiv träning räcker gott och väl till för att väcka en gammal kropp innan dagens jobb sätter igång.
Jag kommer ihåg när testcykelträning började slå igenom på 70 talet. Man kollade in min gamle kompis Nicke Welin-Berger i Nya Cyklisten. Där dök han upp med sin böjda sadelstolpe på Monarken och jag fattade inte ett skit. På den tiden fanns det inget som hette Set-Back eller ännu mindre Q-faktor. Man hoppade på testcykeln som stod på klubblokalen och körde vad det gick. Nu när man mäter och kollar sittställningar var och varannan dag så förstår man att Nicke var långt före sin tid.
Efter att körde trainer i snart 15 år gick jag funderade på att göra en revival och skaffa en testcykel. På Cykeldagarna i Jönköping träffade jag Monarks eminenta försäljare John Nilsson och det tog inte många minuter innan jag hade beställt en Monark. Lite mer elektronik annars är det en kopia på samma hoj som jag slet röven av mig på för mer än 30 år sen.
När jag började tävlingscykla 1968 i Jönköping var min första cykel en Monark klubbcykel från 1953 utrustad med Stronglight, Simplex, Brooks, super Champion och inte minst Canetti 100 däck. Jag kan lova att det var inte mycket elektronik på den Monarken.

ÄNTLIGEN!

Äntligen var det dags för landsvägsträning efter en tung skånsk vinter med MTB och dubbdäck. Jag mötte upp Patrik, Christer Nilsson och inte minst vår triathlet Kristian Hallsten. Vinden var som vanligt här nere i Skåne ganska styv, dock inte i närheten av gårdagens storm. Vi kom snart överens om att dra norrut och sedan ner över kusten hemåt. Detta smarta drag skulle ge oss lite go medvind sista biten hem. Vi drog från Örtofta mot Virke - Reslöv - Marieholm - Trä - Billeberga - Sireköping. Uppför backen mot Tågarp passerade vi Lasse Flinkmans fik. Detta var inte öppet utan öppnar först i April. För oss som är hardcore cyklister och inga fika cyklister var det skit samma. Rullade på mot Tågarp och sedan uppför backen mot Vadensjö. Sedan bar det nerför mot Asmundtorp. I backen mötte vi bröderna Grass som var ute och filade och såg mycket starka ut....det skall kul att tampas med dom när väl säsongen sätter igång. Över Häljarp - Saxtorp - Löddeköpinge kom vi till den stora metropolen Stävie. Här var det dags för ett Pit-stop. Stävie är känt i cykelkretsar för tre starka cyklister.
Först var det den på 70 talet starke elitåkarn Bengt-Åke "Stävie" Bengtsson som körde för Klubben Cyklisten i Malmö. Anders Skantz körde också många år i elitklassen och var en duktig cyklist. Sedan har Stävie också producerat en världsmästare på cykel vilket inte många vet. Richard Nordström vann VM för njurtransplanterade i Kanada för ett tiotal år sedan. Rickard cyklar fortfarande och nu är det triathlon som gäller. Inte illa för en bonnhåla med max 150 invånare att producera ett gäng såna cyklister.
Vi körde vidare över Furulund - V. Hoby till Örtofta där vi skiljdes åt efter en riktigt bra träningsrunda. Hemåt Eslöv rullade på bra i medvinden och de beryktade Sallerups backarna gick som en dans. Väl hemma kunde jag läsa av cykeldatorn som visade 115 km och ett snitt på nästan 29km/h. Helt OK för en träningstur i början av Februari. En sak kan man konstatera och det är att vägarna här nere i Skåne har fått stryk denna vinter. På vissa ställen var det rena Paris-Roubaix känslan.