Idag va alla vinnare!

Då va det söndag igen....hemskt va veckorna går fort när man har kul. Söndag under vintern betyder som vanligt en trevlig tur med gubbgänget. Efter förra veckans sura ben va jag för dagen ordentligt laddad med frugans hembakade bullar. Jag kom i bull koma under lördagskvällen...tror jag klämde nästan en hel plåt själv. Så när jag vaknade i morse va jag ordentligt laddad med kolhydrater.
När Lasse Sätofta, Robert, Kalle och undertecknad rullade ur från Eslöv i morse visade termometern på just över nollan och det va en riktigt kall vind från ost. I sidvinden ner mot Örtofta va det riktigt kallt innan man fick upp värmen. Vi mötte snart Patrik och Mats som kom från Lund. Som vanligt blev det till att köra ut i motvinden. Jag har svårt att komma ihåg någon höst där vinden har varit så mycket från ost som denna....vi i Skåne brukar annars vara bortskämda med västvindar...men inte i år.

Patrik, Lasse, Kalle, Mats och Robert va det glada gänget som gjorde söndagsförmiddagen till ett nöje!

Det gick på bra ut i motvinden mot Ellinge - Skarhult - Kungshult. Det va inte mycket till halvhjulande.....vår ena halvhjuls kung.... Sätofta skötte sig exemplariskt efter förra helgens övningar. Den andre kungen va tvungen att jobba....så nu gick det jämnt och fint. Det rullade på bra mot Stehags Kyrkby och i backen ner mot Ringsjön va det riktigt kallt och bet ordentligt i kinderna. På rakorna bort mot Stanstorp va det lite tungt i motvinden, men så fort vi kom in i skogen blev det lite bättre. Snart passerade vi den stora metropolen Sätofta på vägen till Ludvigsborg. Lite innan Ludvigsborg tyckte Lasse att vi skulle svänga av till vänster på en ny väg.....men den gick vi inte på. Patrik blev lite orolig.....inga nya vägar...tänk om Lasse bränner av en häxpipa och lämnar oss ensamma då hittar vi aldrig hem...så det fick bli den gamla vägen. I backarna upp till Södra Rörum gick det lite tungt och nu började man höra lite stön bakifrån men snart va vi uppe i Rörum. Där tog vi höger mot Hörby och nu va det skönt.....lite lä i skogen och solen började värma lite. Vi rullade snart genom Hörby och nu va det riktigt gott i medvinden ner till Osbyholm. Det gick på bra i medvinden och jag hörde Mats stönade där bak på rullen....jag va inte säker på om att han skulle föda eller va det handlade om. Jag frågade Patrik som satt bredvid mig va det va frågan om... han sa.... jag tror Mats vill att vi ska köra rakt fram och inte svänga vänster uppför backen till Lyby. Nu blev det som Mats ville och snart va vi framme i Snogeröd. I backen upp mot Pugerup brukar det vara lite tungt men idag gick det lätt i medvinden. Ner mot Skarhult rullade det på ordentligt och nu började det rycka lite i Sätoftas ben....men vi fick snart tyglat honom. Vid Skarhult drog Patrik hem mot Sandby och vi andra körde vidare till Eslöv.  Det va ett par slitna gubbar som rullade in i Eslöv....bra kört alla.

Kalle va riktigt påpälsad inför dagens aktiviteter.

Hemma visade mätaren på 94 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på 29,4 km/h.
Idag va det inte så farligt på halvhjuls fronten.....Johan jobbade och Lasse skötte sig exemplariskt och fortsätter han i denna stilen kommer han att få sköta tombolan på gubbagängets julfest och då kan han själv sortera vinst eller nitlotter.

Det går tungt!

När man är cyklist heter det vinterträning när man tränar på vintern. Jag kallar mig fortfarande cyklist, men numera är det mer en fråga om att träna....oavsett årstid. Jag tycker och har alltid tyckt om att träna på vintern för det blir en mix av olika träningsmoment. Vill man sticka ner på gymet och jonglera lite med dammsugarrröret är det helt OK. Lite rullskidor...en sväng på roddmaskinen och till och med en timme på innecykeln är helt OK för det ger ju en bra mix av aktiviteter. Som alla vet är roddmaskinen ett träningsredskap som kan suga musten ur vem som helst. Innecykeln ligger inte långt efter....i alla fall när det gäller puls. Jag tycker att det är helt OK att träna hög pulsigt fast det är jobbigt ibland.
Det som jag tycker är solklart jobbigast är cykel träningen ute på vintern. Tung cross cykel med tjocka däck...skärmar och allt annat man kan hänga på en cykel gör träningen till en plåga. Jag älskar fortfarande cyklingen ute....året om och skulle aldrig missa ett pass med gubbgänget. Det är bara det att det går så jäkla tungt.
Har ofta funderat på anledningen. Kan det vara densiteten i luften? Skärmarna? Den något mer upprätta sittställningen? Tung cykel? Åldern? Konstant träningsvärk från alla andra aktiviteter?
Jag har funderat mycket på detta genom åren och aldrig blivit klok på svaret.

Lasse Sätofta...mannen som ger nitlotten ett ansikte!

I söndags va det det dags igen för gubbgänget att ge sig ut på söndagsturen. Patrik, Mats, Robert och en superladdad Lasse Sätofta gjorde mig sällskap på en runda ner om Sjöbo. En jäkla motvind på vägen ner till Sjöbo där vi fortsatte ner mot flygrakan till Ystad. Just innan rakan drog vi höger mot Everlöv och nu fick vi vinden i ryggen hela vägen till Veberöd. Efter byn drog vi mot Revinge,,,nu med vinden från sidan. Väl framme i Revinge hade vi go medvind hela vägen till Gårdstånga. Vid Gårdstånga skiljdes vi åt och Lasse, Robert och undertecknad fortsatte vår färd mot den stora staden Eslöv. Väl hemma visade mätaren på 105 km och hurtbullesnittet hamnade på 28,4 km/h.
20 minuter efter jag kommit genom dörren satt vi bilen på väg till Köpenhamn för en uppvaktning. Väl hemma på kvällen tog det inte många minuter i bingen innan ögonen ramlade ihop.

Robban ser fortfarande pigg ut....men det va innan Sätofta eldade upp turbon!

Söndagsrundan va denna gången en upplevelse.....lugnt och bra distanstempo fram till att Sätofta fick ett ryck nere vid Sjöbo. Som vanligt kör vi två par på distanspassen....nu hamnade Lasse längst fram innerst med Patrik på utsidan. Det tog inte många minuter förrän Lasse började halvhjula Patrik, sen va det igång....vi andra hängde på så gott gick där bak. Jag vet inte hur länge dom höll på men det kändes som en evighet. Väl framme i Veberöd va dom bägge nöjda och vi andra tre också mer än nöjda.
Jag har redan räknat ut va nitlotten på gubbagängets jultombola kommer att vara.......en hel vinterträning längst fram med Sätofta innanför sig. Sug på den!

Träning är alltid kul......men ibland tänker jag på min gamle kompis Luc i Belgien. Han körde ett par cykelcross VM för Belgien i slutet av sjuttiotalet innan han la av. Jag träffade honom något år efter han slutat och frågade om han tränade något........är du dum...sa han...jag tävlar ju inte va ska jag då träna för! Man kan se olika på saker!

Ståpäls

Förra helgen va jag och min son Niklas över i England för en fotbollshelg. Det är ett tag sen jag såg att man kunde göra en långhelg i Liverpool med Glenn Hysèn som guide. Det tog inte många minuter innan Niklas också va på. Sen tog det inte många dagar innan min kompis Kjell och hans son Oskar också va på. Jag och Niklas är Liverpool supportrar, Oskar stor Chelsea fan .......så att det va just Chelsea Liverpool mötte på Anfield Road gjorde resan klockren. Jag vet inte om Kjell håller på något av lagen men jag vet i alla fall att han tycker om fotboll....ibland.
Vi flög in till Manchester och sen tåg till Liverpool. Resan gick mycket smidigt utan några som helst problem. Fredagskvällen va vikt för lite mingel och fotbolls snack. När man kröp ner i bingen på kvällen va det inga problem att somna efter en lång dag.

Hemma supportrarnas Heaven!

Lapp på luckan och magisk stämning.

På lördagen va det full fart. Engelsk frukost och sen iväg till Anfield Road där det va avspark redan klockan 13. Innan avspark va det bord bokat på en pub nästan rakt över gatan från fotbollsarenan. Här va det dags att ytterligare spänna skinnet både med mat och lite dryck. Vilken stämning...folk snackade fotboll.....sjöng heja ramsor.....och svepte en öl. Alla va trevliga och inte en tillstymmelse till bråk. Vi va i god tid inne på arenan för att uppleva stämningen. 43000 åskådare och som vanligt lapp på luckan. När dom flesta av alla åskådarna ett par minuter innan avspark började sjunga " You never walk alone " fick jag ståpäls. Jag har varit på mycket idrott i mitt liv men aldrig någonsin känt en stämning som denna. Helt fantasiskt.
Liverpool tog ledning och publiken va helt i extas. En stund efter kvitterade Chelsea och det va knäpptyst...på läktaren. Det va två på vår läktarsektion som ställde sig upp och jublade....Oskar och en annan Chelsea supporter....resten satt ner. I andra halvlek gjorde Chelsea 2-1 och sen va det slutjublat...för dom flesta...utom Oskar!
Resten av eftermiddagen tillbringade vi Liverpool centrum.

Oskar, älskar chips.

Niklas ser laddad ut.

Nästa dag va vi på Anfield Road redan klockan halv nio. Det va dags för Stadium Tour med guide och inte minst Glenn. Jäkligt roligt att se lokalerna samt höra historien om laget och arenan.

När jag tog fram min Glenn T-shirt hittade vi varann direkt.

När vi kom ner i dom enkla omklädningsrummen visade Glenn sin plats i. Bredvid sig hade han alltid målvakten Bruce Grobbelaar. Glenn drog en story om Bruce. I en match som Liverpool förlorade blev det en närkamps situation just framför Bruce som släppte in bollen mellan benen. När matchen va slut och spelarna kom till omklädningsrummet satt Bruce lite halvknäckt på bänken och deppade. Sen skulle han börja ursäkta sig lite för tränaren.....jag skulle hållit ihop benen.....det skulle din mamma gjort i stället ......sa tränaren sen va det slutsnackat. Idrottspsykologi på hög nivå!
Efter rundvisningen va det mingel och eftersnack om matchen. Glenn drog lite storys....vilket han är jäkligt bra på.

Ronnie Whelan och David Fairclough

Sen va det dags för två Liverpool legendarer att analysera matchen och snacka lite fotboll. David "super sub" Fairclough och inte minst Ronnie Whelan är nog kända för dom flesta fotbollsfantaster. Det va riktigt kul att höra dom dra lite gamla minnen. Whelan som är irländare berättade när han gjorde debut i Liverpool som 19 åring. Första matchen va en borta match och han tyckte det gick bra. Nästa lördag va det dags för hemma match och hans familj skulle komma över från Dublin för att kolla in honom. I veckan frågade han tränaren om han kunde få några biljetter till matchen. Hur många behöver du? frågade tränaren. Fyra stycken svarade Ronnie......du kan få fem sa tränaren....för du spelar inte på lördag! Idrottspsykologi på hög nivå!

Liverpool F.C. kommer ihåg sina gamla hjältar.

Beatles Story

Ferry cross the Mersey!

Liverpool Docks

This is the place to be!

Jonny and the moondogs. Kanonbra coverband från Teeside!

Efter minglet va det full ös hela eftermiddagen. Först Beatles Story vilket va riktigt kul, sen Liverpool Museum med en massa historia om trakten. Sen fish and chips. Därefter vidare till Cavern Club för lite Beatles nostalgi. Detta va cluben där Beatles spelade mycket i sin ungdom. Live musik varje dag från två på eftermiddagen till två på natten....
När det va dags att krypa ner i bingen va jag riktigt nöjd....en höjdardag i mitt liv.

Old Trafford

Old Trafford

Nästa dag skulle vi flyga ut från Manchester.....men innan planet gick hann vi med ett besök på Manchester United`s hemma arena Old Trafford. Det blev ytterligare en Stadium Tour. Vilket bygge....helt otroligt stort.

Supportershopen va större än ICA i Eslöv!

40 kassor ....nästan som Ullared!

Geroge Best....den femte beatlen!

När vi kom hem till Eslöv igen på måndag kvällen va vi riktigt nöjda. En riktig superhelg! Tack till Kjell och Oskar för en riktigt trevlig helg!

Tack till Peo och Jonette för tipsen om Liverpool.....dom va värdefulla!

I dag stod helt still

När jag slog upp ögonen i morse va jag trött som en apa. Det kändes att gårdagen trevliga fest i Lund satt i kroppen. Kom hem sent...men va gör det när man har så trevligt som vi hade i går kväll. Det va full storm ute och jag hann inte många kilometer ut mot Örtofta för att möta upp kompisarna innan benen kändes helt döda. Om det va gårdagens inomhuspass eller går kvällens bugg på dansgolvet som gjorde sig till känna vet jag inte.......men benen va i alla fall helt döda.
När jag mött upp Johan, Patrik och Mats bestämde vi snabbt att vi drar rakt ut i motvinden för att få lite go medvind i ryggen på vägen hem. Detta brukar vara det vanliga konceptet i Skåne.
Ellinge - Skarhult och vidare mot Kungshult i motvinden. På vissa ställen stod man nästan helt still i vinden. När jag kollade ner på mätaren va det ibland nästan så att den knappt visade tvåsiffrigt. Vi kom snabbt överens om idag va det helt OK att köra på fjollan = lillklingan och det behövdes verkligen.
Snart va vi framme i Stehag och sen vidare till Stenskogen innan vi passerade centralorten Sätofta. Lasse hade för dagen lämnat WO vilket va synd för han hade behövts i denna vinden.

Sveriges längsta framhjul, i alla fall när Johan är i form!

 På vägen till Osbyholm gick det lite bättre för nu kom vinden mer från sidan. Men nu började vi bli irriterade på Johan och hans jäkla halvhjulande. Vi sa till honom att han skulle lugna sig lite.....men inte hjälpte det. I stället började han snacka om Christer Nilsson i Colombia. Han sa att Christer va alltid värre för han brukade halvcykla.....jag vet inte riktigt va han yrade om....men det kan ligga något i det! Hoppas inte Christer kör samma taktik i Colombia för då tar han säkert livet av dom små klättrarna.
Väl framme i Osbyholm fick vi medvind som attan. Skönt tyckte vi alla.....utom Mats som önskade motvind. Han va lite seg för dagen och höll sig i dom bakre regionerna och då är motvind alltid bättre för då har man mer nytta av att ligga på rulle. Efter Snogeröd är det en riktig luring till slakmota hela vägen till Kungshult. Här sköt Johan ner bakväxeln på minsta bak och började elda....Patrik satt bredvid och smålog och jag och Mats hängde som slipsar bakom. Vi fick be honom lugna sig lite för det blev nästan för bra. Hela tiden ett halvhjul före Patrik och babblande. När vi svängde vänster mot Pugerup kom han helt i sitt esse. Vinden från sidan gjorde att vi där bak gled ute lite på kanten för att hitta lä...då vänder Johan sig om och skriker...håll formationen! Johan som va fallskärmsjägare i lumpen vet säkert va en formation är...jag som va malaj vet inte! Det enda jag höll när jag gjorde lumpen va ett kvastskaft! Men det va säkert inte det han menade.

Mats hade en tung dag men det syntes inte på humöret.

Vi fick vänta lite på Mats som hade en tung dag.....när han va i fatt vänder sig Johan om och frågar..är ni klara? För nu kör jag igen. Patrik frågade Johan...va har du ätit till frukost idag? En kanelbulle och en cappuccini blev det korta svaret. Jag trodde det va taggtråd!

En flaska med vatten och en med Oboy!

Håll formationen!

Johan med två slutkörda gubbar!

Snart va vi framme i Skarhult igen innan vi körde vidare till Ellinge där våra vägar skiljdes. Gubbarna styrde mot Lund och själv rullade jag hem mot Eslöv med döda ben. Det enda jag såg fram mot va soffan och filten.
Hemma visade mätaren 87 km och hurtbullesnittet hamnade på låga 26,9 km/h. Det blir inte högre när vinden är som idag..... i alla fall inte med dåliga vinterben.

Elitmotionär?

För ett bra tag sen snackade jag med min kompis Mats uppe i Dalsland. Han sa att han hade en polare som tränade som attan. Han sa också att han va en elitmotionär. Jag hade aldrig hört talas om det uttrycket innan, men jag har med åren sett att det dykt upp mer och mer. Jag har aldrig blivit riktigt klok på va det är och kommer nog aldrig att bli det.

Nu tänjer vi lite!

Bengt Bedrup kör en konditionstest!

Jag kommer ihåg för länge sen när man hörde ordet hurtbulle....Bengt Bedrups Träna med TV va fullt med hurtbullar.....man såg hurtbullar lite överallt. I löparspåret kom dom med sina poplinoveraller.....det va inget snack om elit men ofta gick det riktigt fort ändå. På cykel fanns det också gott om hurtbullar. Ylletröja och byxor...flaskställ på styret...men starka va dom.
Jag kommer ihåg en hurtbulle vi ofta mötte utanför Landskrona. Alltid körande på en guldfärgad Alan ram från Italien bestyckad med Campagnolo grejor. Det gick aldrig över trettio men snygg cykel hade han. Varje gång vi mötte honom tänkte man...va ska han som aldrig kört över trettio med den cykeln till? Nu har man själv både carbonracer och lycratröja och ändå kommer man knappt över trettio!
Tävlingscyklist är man när man tävlar om placeringar och inte tiden. Triathleter och maratonlöpare jämför nästan alltid tiden och inte placering. Frågar du en maraton löpare hur det gick på Stockholm Maraton svarar han alltid typ...3,26...bra säger jag...men va blev du? Oftast har dom inte en aning om placering och det har ingen betydelse...

Trött maratonlöpare!

Frågar du en triathlet om Ironman Kalmar....svarar han 11.27....jaha! Frågar du om placering så kanske drar dom till om något med age group!
Motionär är man när man tränar för att må bra och gärna vill slå kompisarna på motionsloppen. Sen hur fort man kör är ju upp till var och en. Tränar man mycket och hårt kör man i regel fortare......och ofta är det så att ju fortare man kör ju roligare är det och ju bättre mår man...eller!

Fikacyklist är också ett namn som dykt upp....låter trevligt...i alla fall på sommaren när man sitter och fikar i torra kläder!

Kvinnliga klubb cyklister

Club cyclist har jag stött på många gånger i England.....otroligt starka... speciellt på vintern. Tävlar aldrig eftersom tävlingssäsongen alltid är på sommaren.

Nu ska jag bara klura ut vad en elitmotionär är!

Diamant ben!

Diamanter i benen va det inte jag som hade idag, utan Mats. Själv va det mest pina i benen. Redan när jag skulle möta upp Mats och Patrik kände jag att detta blir en lång dag. Vädret va underbart när jag körde ut mot Örtofta för att möta upp kompisarna. 11-12 grader och en vind som kom från syd. Eftersom vi bara va tre för dagen så tänkte jag för mig själv att vi inte kanske behöver köra så långt. men det sket sig i det fina vädret. Vi styrde ut mot Ö. Strö och Rolsberga, sen gick det uppför hela vägen till Löberöd. Att det va motvind gjorde inte saken bättre. Sen körde vi mot Sebbarp - Västerstad, hela tiden med vinden från sidan. Efter Västerstad tog vi höger och körde en bit på stora vägen ner mot Sjöbo innan vi svängde höger mot Askeröd. Nu fick vi lite sida medvind....äntligen. Benen va inte att leka med...gårdagens intervallpass på innecykeln började nu kännas ordentligt. Lite konstigt för det brukar vara den första timmen som alltid är den värsta...sen brukar det släppa. Men idag va det tungt från första tramptaget och det blev inte bättre med tiden.

Starke Mats.

Efter Askeröd körde vi till Löberöd och Hurva där vi tog vänster ner till Holmby och vidare mot Gårdstånga. Nu började Mats elda på....intervaller och fartökningar.....Patrik frågade om han höll på att stöta men svaret blev att han bara sträckte på benen. Mats har haft lite problem med pumpen och ryggen senaste åren men är nu på gång igen. Han har även haft lite problem med ljumskarna....men det va inte så farligt så det kunde han leva med. Väl framme i Gårdstånga tog vi vänster upp mot Odarslöv i den alltid tunga backen..brant i början och sen går den över i en seg slakmota.

Mats gick ner i bocken och sträckte på benen. Patrik hade fullt upp att sitta jämsides.

Ett snabbt stopp för lite utvärdering innan vi skiljdes åt. Patrik drog hem mot Sandby. Jag svängde mot Stångby....och fick sällskap med Mats...fan jag kunde inte bli av med honom idag. Jag hade tänkt att ta det lite lugnt hemåt...men det blev inget med det. När Mats svängde vänster mot Lund blev jag äntligen ensam. Jag kollade ner på mätaren och insåg att jag fick nog öka på lite i medvinden om snittet skulle komma över skamgränsen.
Sallerupsbackarna gick bra med vinden i ryggen....bra eller bra jag va ju ensam och då går det ju alltid bra...ingen som stressar en.

När jag rullade upp på garageuppfarten visade mätaren på 113 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på 28,7 km. Inte världsklass som Ola brukar säga men helt OK för ett gäng gubbar på crosscyklar.

Det är konstigt va det kan skilja från dag till dag på formen. Ena dagen bra och nästa dag tungt....och det känns som det är inget man behöver fundera på för jag tror aldrig jag kommer på varför...det är bara att gilla läget!