En bra långtur i det fina vädret!

Nästan varje morgon denna vecka har jag kört lite SBI intervaller på vägen till jobbet. Det är inte så långt, bara två mil men man hinner med ett gäng om man står på. Förra söndagens Gran Fondo va ett riktigt bra långpass, vilket behövdes för att få några timmar i sadeln. Tyvärr kunde jag inte köra Malmögirot då lördagen gick i arbetets tecken. Men nu när det va söndag och inte minst fint väder va det äntligen dags för ett långpass.
Jag rullade ut från Eslöv med sällskap av Anders W. och fd. danskproffset Lucas. Det va kul att få cykla en sväng med Lucas för det va ett bra tag sen vi körde ihop. Nu skulle han bara köra två timmar för det va lite uppvaktning på gång i familjen. Vi mötte snart Patrik, Mats och vår för dagen starke polare Micke Kuggen.

Micke, killen som kan allt om GT och Coggans Watt träning!

Vi kom snart fram till att vi drar norrut så får vi sidvind på vägen hem....förhoppningsvis!
Byar som vi passerade på vägen norrut va Södervidinge - Billeberga (där Lucas svängde av hemåt) - Sireköpinge - Ekeby - Billesholm - Norra Vram innan vi kom till Åstorp.

Alltid kul att träna med Lucas!

 Nu svängde vi ut i motvinden mot Hyllinge - Ödåkra innan vi kom fram till eländet Väla. Här kom vi lite fel och till slut va vi på rätt spår igen mot Råå. Vi tog cykelbanan förbi hamnen som va välbesökt en fin dag som denna. Snart va vi uppe på gamla vägen mot Landskrona. Nu började det bli lite tungt i sida motvinden. Men snart va vi uppe på toppen av backen i Glumslöv, sen va det bara nerför hela vägen till Landskrona. Vidare mot Häljarp innan vi körde ut på kustvägen mot Barsebäck. Vid Lundåkra körde vi upp till Saxtorp och vidare mot Löddeköpinge innan vi passerade Kävlingeån på vägen mot Furulund. Äntligen fick vi lite go medvind i ryggen. Vår kompis Mats började nu jämra sig fast vi gjorde ett snabbt coca stopp på bageriet i Lödde.

En sliten Mats och en pigg Patrik!

Mats kämpade på bra och snart va vi på den sega vägen förbi gamla överskottet och vidare mot V. Hoby. Nu vet jag inte va som flög i Mats för i varenda uppförsbacke kom han flygande som ett skott för att halvvägs upp upp likna den döende svanen. Snart va vi framme i Örtofta där våra vägar skiljdes. Micke Kuggen och Patrik fick ta Mats på rullen till Sandby medans jag och Anders körde hem mot Eslöv. Idag va Sallerupsbackarna lite segare än vanligt...kan ha varit benen eller kanske den styva sidvinden.
Hemma på garageuppfarten visade mätaren 179 km och hurtbullesnittet hamnade på 33.3 km/h vilket är helt OK när man kör två par och inte går på skift.

Ett riktigt bra långpass precis som jag vill ha det, hårt och ordentligt trött på slutet. Jag vet att en del förespråkar att man tar det riktigt lugnt på långpassen och en del snackar också fettförbränning. Det är säkert helt OK om man har eller tar sig tid till mycket träning men en annan som har fullt upp att klämma in lite träning på mornarna innan jobbet är glad för varje möjlighet att tillbringa några timmar i sadeln och då vill jag dynga på!

Några morgonpass till i veckan sen är man laddad inför nästa helgs UCI Gran Fondo Copenhagen....ska bli riktigt kul att köra i Danmark igen.

Det gick bra 2013!

Cykel City Gran Fondo 2014

Igår kördes den tolfte upplagan av motionsloppet Cykel City Gran Fondo som arrangeras av Eslövs Cykelklubb i Eslöv. Efter att det varit regnväder nästan varenda dag i veckan så blev lördagen en riktig lyckoträff när det gäller vädret. Riktigt sommarväder med mer än tjugo grader varmt framåt eftermiddagen.

Nytt för i år va att start och mål va flyttat till Eslövshallen i norra Eslöv. Mycket bättre lokaler och mycket enklare att parkera samt tillgång till kök och andra faciliteter direkt i anslutning till startområdet.
                                                                         

Marina innan start.

När jag kom i god tid till starten va där redan massor av cyklister. Alla va på hugget och vädret kunde som sagt inte varit bättre.....vindstilla samt inte ett moln på himmeln.

Jag vet inte om det va deltagarrekord men det va just under 500 anmälda vilket är riktigt bra.
                                                                         

Massor av cyklister.

När starten gått tog det inte många minuter innan det va full gas ut mot Marieholm. En stor klunga som rullade på bra. Sen bar det upp mot Bialitt och Torrlösa innan vi svängde höger mot golfbanan på vägen mot Knutstorp. Här är vägen lite dålig och det är några större tjälskador. Nu blev det någon vurpa men det gick så vitt jag vet bra för dom som stod på öronen. Snart va vi uppe i första backen mot Klåveröd och jag kände direkt att det inte blir någon dag med diamanter i benen! Diamanter......jag höll på att bli avhängd så jäkla tungt gick det. Men jag fixade det denna gången också....med problem. Ner mot Kågeröd va det ett gäng som pep iväg och det blev lite stå i klungan. Snart va vi framme i andra backen vid Åvarp och jag fick ta fram ett av dom äldre knepen i lådan....fram i täten i foten av backen och sen bita i va det går....för då har man hela klungan att falla på. Det funkade denna gång också...med nöd och näppe! Uppe på toppen blev vi en liten grupp som körde på bra och kom i fatt klungan precis när vi kommit ner för backen.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med alla motionscyklister.....alla verkar vara så glada i uppförsbackar! Min kompis Mats har kommit fram till samma tanke....på släta vägen händer inte så mycket....men så fort dom ser en backe far dom iväg som om dom hade eld i baken! Håriga ben, PB rand på vaden, skitig cykel, sadelväska modell amerikakoffert.......Mats hade till och med sällskap med en som körde med magväska på ryggen.....en sak har dom alla gemensamt...så fort dom ser en backe .....då jäklar ska det köras!

Denna koffert har  jag nu för tiden sett många gånger bakifrån!

Själv är jag inte numera så glad i uppförsbackar...tycker mest att dom nu för tiden är till bekymmer!
Lotta på Åsen blev också ett bekymmer...i år igen! Jag släppte innan jag kom till backen men tog mitt eget tempo och började snart passera cyklist efter cyklist och snart va vi ett bra gäng med bl.a. Marina, Sätofta-Lasse, Henrik M. och alltid starke Dennis från Sjöbo. Väl nere i Kågeröd började vi få igång ett bra lagtempo och det rullade på bra tillbaka till Eslöv. Vi rullade in två-tre minuter efter den stora klungan vilket va helt OK. När jag väl hade hämtat andan samt tömt blåsan som varit fylld till bristningsgränsen redan efter en mil va det kul att snacka lite skit med alla nöjda cyklister. Alla verkade glada och tyckte att detta som vanligt va ett av årets trevligaste motionslopp.

För egen del gick det tungt....men sånt är livet! Jag har vid snart sextio års ålder fått allergi! Läkarna kan inte hitta vad det är men denna våren har varit ett helsike....när det regnar är det OK men vid fint väder är jag helt täppt i halsen och näsan. Jag har aldrig i mitt liv behövt fundera på vad jag äter eller dricker...det har aldrig varit några problem men nu har jag börjat fundera mer och mer på det! När jag vaknade i morse såg det ut som om jag gått tio ronder mot Tyson.....helt svullen i ansiktet!

Detta är gjort utan resultat!

                                                                         
Det som slog mig igår va uppträdandet av en del cyklister. Varför kan man inte hålla sig till höger på körbanan? Jag vet att det kan vara svårt om det blåser....men igår va det vindstilla. Måste man köra på fel sida om refuger? När en bil signalerar för omkörning måste man vända sig om och ge bilisten ett finger istället för att hålla till höger? Cykla är det roligaste jag vet och jag kommer att göra det så länge jag lever. Att cykla motionslopp är också väldigt roligt och jag hoppas att alla skärper till sig annars är risken att klubbarna tröttnar på ordna dessa trevliga tillställningar!

Tävling är alltid bästa träningen!

Efter förra helgens FIK trampen har det inte blivit mycket tränat....tyvärr. Måndag och tisdag va benen sega och det blev fullt upp att ta sig till och från jobbet i Lund. Resten av veckan har det mest regnat....dyngsur på morgon på vägen till jobbet...lika blött igen på vägen hem 12 timmar senare!

Lördagen tillbringades i trädgården med högtryckstvätten på högvarv! När jag kom in framåt kvällen började jag fundera om jag inte skulle åka över till Danmark och köra en cykeltävling på Själland. Formen är väl så där så jag såg ABC löpet som en bra genomkörare inför kommande tävlingar. En snabb signal till Patrik som inte va sen att hänga på.

ABC som är en av Danmarks största cykelklubbar hade för året hittat en ny bana som låg uppe på norra Själland. Min kompis Claes som är ordförande i klubben hade sagt att det skulle vara en riktigt bra bana.....och det stämde. Riktigt kuperad med öppna landskap och en härlig stark vind.....cykelåkning när den är som bäst! Hade vi bara sluppit det förbaskade regnet som kom i skurar hade det varit ännu bättre.

I Danmark körs veteranklasserna i 10 års grupper vilket är helt OK fast det börjar bli lite knöligt nu när man är 9 år äldre än dom yngsta i klassen.

Kämpar på i täten!

                                                                         
Vi va 68 startande i 50 års klassen vilket va ett stort startfält på dom smala vägarna. I vanlig ordning blev det kört järnet från första tramptaget. Det tog inte mer än en km förrän första attacken kom...sen höll det på så hela tiden. Kurva.....kantvind....backe...kurva. osv. hela tiden med gubbar som bara vill gå loss.

Så här ser det ofta ut på cykeltävlingar i Danmark!

                                                       
Detta sätt att köra cykeltävling är svårt men riktigt roligt.....man vet inte riktigt vilket ryck man ska gå på....man vet inte vilket man ska stå över.....men det är ju det som är tjusningen med cykeltävlingar. På det tredje varvet av fem va jag helt plötsligt iväg med tre andra cyklister. Kollade in klubbtröjorna...för det är alltid lite klubbkörning som vanligt. Såg bra ut så det va bara att gasa på....vi höll undan i mer än två mil innan det kom upp fyra man till. Sen började strulet med att några skulle stå över.... någon ryckte... sen tog det inte lång tid innan det som va kvar av klungan kom i fatt oss. Sen började attackerna igen..helt plötsligt va det några små grupper iväg och det som va kvar av klungan kom helt i stå. Sen va den dagen körd! Nu va det mer en fråga om att ta sig till mål så att man fick varma kläder på sig. Alla va trötta och det börjades gnälla och skälla på varann. Jag fattar inte hur man orkar skälla på varann när man kör en gubbatävling i cykel....jag tävlar bara av en enda anledning och det är att det är skoj och då vill jag inte få på öronen av en trött och sur dansk!
 Han tyckte att jag körde för fort när jag va framme och drog och föreslog att jag skulle dra längre i stället. Efter en stund sa jag till honom att jag har också betalt anmälningsavgift och kör precis hur fan jag vill! Inte gjorde det saken bättre....för att krydda på lite la jag in några stötförningar....vilket brukar sätta fart på dom flesta cyklister...även dansken! I sista backen en km innan mål så släppte han....

Arg dansk!

                                                                          
Jag kom i mål som 18:e man av de 23 som gick i mål. Mätaren stod på 97 km och snittet hamnade på 37,4 km/h.

Inte speciellt nöjd men efter en korv och några koppar kaffe medans jag väntade på Patriks målgång så kändes det helt OK. Jag va inte hemma förrän halv sju på kvällen och när jag slog upp dom bruna i morse va det första jag kände ett par ömma ben.

Patrik blev 8:e man vilket är riktigt bra kört i ett stark startfält. Nu är han på gång igen efter ett gäng förkylningar under våren!

På lördag kör vi Cykel City Gran Fondo i Eslöv och hoppas på många deltagare och inte minst på fint väder....välkomna.

FIK Trampen 2014

Färingtofta är en liten by som ligger i mellanskåne. Byn har en aktiv idrottsförening som heter Färingtofta IK och har sedan 31 år arrangerat ett motionslopp på cykel. Idag va det dags för den 32 upplagan.
Man märker mer och mer för varje år att cykelintresset växer.....fler och fler anmälningar och bättre och bättre förberedda cyklister.
När jag skulle åka upp till Färingtofta i morse så fick jag ge mig iväg lite tidigare än vanligt eftersom jag vet att det blir många efteranmälningar när vädret är fint. Bilen visade en yttertemperatur på 4-5 grader och solen va på väg upp. När jag kom upp till starten va det redan full aktivitet och många kända ansikten.
                                                                       

Pigga tjejer va på hugget vid anmälan. Sekreteraren som jag har en bra relation med är dold till vänster! på bilden!

När jag betalade efteranmälan så sa sekreteraren i FIK till mig....vi kan inte köra Lotta på åsen backen i år heller eftersom Landskrona CK kör Landskronabygden Runt på samma vägsträcka. Jag blev så jäkla glad att jag höll på att ge honom en hundring i dricks......Lotta är inget man ska uppleva för ofta....i alla fall inte i min ålder!
Nu blev det samma sträcka som i fjol med en repa upp mot Sösdala i stället!

När vi rullade iväg vid åtta tiden va det säkert 50-60 man i klungan. Det gick på jämnt och bra ner till Norra Rörum innan vi svängde vänster på Tyringevägen. Efter en km kommer det en seg rackare till backe....här kände jag att det sved ordentligt i benen. Men jag lyckades komma med gänget upp med hjärtat i halsgropen. Det tar ett tag att värma upp dieseln nu för tiden. Sen blev det ett riktigt bra lagtempo med många dragvilliga cyklister......fast det droppade av folk hela tiden.....frånsett en liten svans som hängde med där bak!
Tillbaka till Norra Rörum sen mot Hallaröd - Rugerup och vidare in på den underbara cykelvägen mot Forestad. Det enda som är lite tråkigt är att beläggningen blir sämre och sämre för varje år. Hade man lagt ny asfalt på denna sträcka hade den varit Sveriges oslagbart finaste cykelväg!
När vi kom fram till Spången kikade jag in i depån som ligger där och blev riktigt kaffesugen.....men det verkade jag vara ensam om för resten for iväg mot Riseberga som om dom hade eld i baken. När jag har cyklat färdigt med snabbåkarna ska jag åka runt till varenda motionslopp jag kört och fika i varenda depå. Man betalar startavgift...som i bland kostar en del......men jag har aldrig någonsin stannat i en depå....men snart är det dags att ändra på det!'
Vägen från Riseberga upp mot Perstorp är ganska seg och går lite uppför hela vägen....den brukar vara jobbig men i år gick det lätt. Efter Perstorp tog vi höger tillbaka till Färingtofta.....nu började några av dom starka killarna elda.....och nu började det kännas i benen. Naturligtvis skulle det sprättas lite i backen upp till målet...men det gick bra!

Smålänning och skåningar gav mig sura ben idag!

Kuggen och Sätofta

Alltid en glad och numera stark...Kasper!

Janne och Samuel...två starka killar!

Väl tillbaka i Färingtofta kollade jag in mätaren.....shit....det stod 105 km och ett snitt på 41,4 km/h. Här snackar vi inte hurtbullesnitt....utan rena rama tävlingstempot.
                                           

Fika bordet i Färingtofta är en klassiker....det är enda gången på året man äter en klassisk limpa!

Det va riktigt kul att få cykla med så många starka killar..........fikat efter va minst lika kul....lite utvärdering och skitsnack ingår ju alltid i lyckat motionslopp....eller va nu ska kalla det!

Sätofta gav Ingrid några råd efter hennes 55 km runda som träning inför Tjejvättern.

Eftermiddagen skulle tillbringas i trädgården men det blev kontorsarbete istället som inte hunnits med i veckan. Hann också installera en dusch och brandvarnare hos min kära svärmor! När jag berättade för henne att jag cyklat 10 mil tyckte hon det va en baggis....i sin ungdom cyklade dom 4 mil för att dansa en lördagskväll!

Idag va det gött!

Efter förra helgens aktiviteter på Örestadsloppet va det dags att gränsla cykeln igen. Har haft mycket att stå i under veckan så det har inte blivit någon tid över till träning utan enbart cykelpendling. Därför va det skönt med en helgdag så här mitt i veckan. Helgdag brukar betyda en sväng med gubbgänget....så även idag. Innan jag skulle iväg vid niotiden stod jag och velade länge i tvättstugan. Frågan va vad jag skulle ha på mig..... sju grader och tio sekundmeter kall nordanvind gjorde inte valet helt lätt. Tunn windstopperjacka och knickers fick bli det som gällde för dagen. Jag och Sätofta-Lasse mötte upp Mats och Patrik som kom från Sandby hållet. Vi drog snart norrut i motvinden för att förhoppningsvis få lite go medvind i ryggen på vägen hem. Metropoler som Ellinge - Östra Strö - Kungshult - Stehag betade vi av i snabb takt. Solen började nu värma på gött men vinden va fortfarande kall. Snart va vi inne på en av Skånes roligaste cykelvägar som går förbi Hänninge till Munkarp.....vägen är smal, kurvig och nästan utan trafik.
Väl framme i Munkarp svängde vi vänster mot Hasslebro. Här va vi inne på en sträcka av söndagens FIK-trampen som går i dessa trakter. Vi tog höger mot Stockamöllan och nu började Mats få upp värmen i dieseln....vilket betyder att det är ett helsike att hålla honom jämsides.....det va nästan tendenser till lite halvhjulning!
Framme i Billinge svängde vi vänster ut i medvinden mot Ask. I Billinge mötte vi Bertil Jönsson som va ute på en träningsrunda. Bertil kör för Örestadscyklisten och är en av dom drivande krafterna bakom förra helgens tävlingar i Barsebäck. Det är killar (gubbar) som han vi ska vara glada över att det överhuvudtaget finns cykeltävlingar kvar!

Bialitt va en TV serie som startade långt innan de flesta av er va födda...1961. Gunnel Nilsson och Lennart Kjellgren va dom stora stjärnorna. 

               

Bra kaffestuga på landet i Skåne. Skånerost och riktiga kaffekoppar och inget jäkla trams med kaffe i glas!

När vi passerat Ask på vägen mot Marieholm passerade vi Bialitt som har en riktigt bra fikastuga. Jag vet fan  inte va som flög i mig när jag helt plötsligt hörde mig själv säga.....ska vi inte stanna för en fika. Alla snackar fika och cykel.....utom jag....tränar vi så tränar vi! Fikar gör man hemma efter träningen.....mycket skönare än att sitta i svettiga cykelkläder.

En bekant gås och tre starka gubbar!

Nu blev det ett stopp eftersom jag tror att det drog lite i kaffetarmen på dom andra gubbarna också. Det var här vi gjorde upptäckten.......att Mats hade en 52 klinga fram! Genast började vi diskutera om man också kan ha en storfjolla! Att lill klingan kallas fjollan i gubbkretsar är känt...men storklingan?  Efter kaffe och en riktigt god kanelbulle körde vi vidare i medvinden mot Marieholm. Det tog inte många minuter förrän Mats körde så det rök....då kom nästa upptäckt....han hade en elva på minsta klingan på bakkassetten.

Det beryktade vevpartiet med storfjollan ytterst!

Nu va det slutsnackat....och inte minst slutskojat. Det gällde bara att hänga på så gott det gick! Patrik som ville ha en lugn komma igång runda efter en envis förkylning hade tungan hängande nära framhjulet! Snart va vi i Reslöv - Virke .... och Lilla Harrie innan vi kom ut i sidvinden mot Örtofta. Patrik och Mats körde vidare i medvinden mot Sandby....Sätofta och jag svängde ut i motvinden mot Eslöv. Det gick bra även denna gången....Sätofta va snäll i Sallerupsbackarna!
Hemma stod mätaren på 105 km och hurtbullesnittet hamnade på 32,5 km/h.
En snabbdusch....lite fika sen.... tillbringades hela eftermiddagen i trädgården.....gött!

På söndag blir det FIK-Trampen i Färingtofta.....

Hittade denna broschyr i Bialitt.....kanske något för framtiden!