Gott Nytt År.

Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år. Själv ser jag fram mot ett riktigt bra 2016 efter ett 2015 som inte va något höjdar år på något plan.

Svinkallt i Veberöd!

Jag avslutade träningsåret med en nyårsrunda med gubbgänget. En plusgrad och säkert 10 sekundmeter iskall vind gjorde de mesta av dom 104 km jag hann med till en styv runda.

Min 60 års fest på ett microbryggeri med cykelgänget. En höjdarkväll!

Vårväder till jul

I morse när jag knallade ut i köket för att fixa gröten såg jag att yttertemperaturen va 10 plusgrader. Nu är det inte helt ovanligt att vi har temperaturer upp mot det denna tiden på året. Däremot ser jag i tidningen att det lika varmt långt upp i Sverige....och det är ovanligt. Det är alltid lite svårt att klä sig när det är varmt på vintern. Jag har blivit lite mer frösen med åren och brukar alltid ta det säkra för osäkra. Det är ju inte helt fel att svettas ut lite ister så här innan jul.
När Robban, Sätofta och jag rullade ner mot Örtofta för att möta upp Mats och Patrik fick jag lite problem. Jag har en tung vintercykel som är utrustad med elektroniska växlar och det har funkat helt klanderfritt i många år nu. Men idag när jag skulle växla hände inte ett dugg. Ett snabbt stopp för att kolla om någon kabel va skadad. Nix...men däremot så va batteriet helt tomt. Batteriet brukar hålla en hel vinter....men nu va det slut. Det va inte länge sen jag kollade statusen och då va det gott om kräm kvar. Jag vet inte va som hänt.......jag får kolla så att frugan inte kopplat in utegranens belysning i batteriet.....jag har mina misstankar!
Nu blev det till att köra hela rundan på 53-19, vilket är OK i motvinden men inte OK i medvinden. Hade jag haft mekaniskt och vajern gått av hade den ramlat ner på tolvan vilket varit sju gånger värre!
Vi drog ner mot Harlösa och Sjöbo innan vi styrde vidare mot Ilstorp. Där svängde vi vänster mot Everlöv och korsade vägen mellan Blentarp och Veberöd innan vi körde upp på Romelåsen. Just denna backe förbi St. Rödde och Kläggeröd innan man kommer fram till Stenberget är en favoritbacke.

Skånes alper!

Lång och seg och inte för brant....är vad jag gillar nu för tiden. Det kanske beror på att man tappar lite muskelstyrka med åren och då känner jag i alla fall av när det blir för brant. Nu hade vi haft mot och sidvind i två och en halv timme och då va utväxlingen inga problem. Men när vi började rulla ner mot Dörröd då vevade jag så att benen höll på att hoppa av. Som tur va svängde vi vänster mot Häckeberga och Genarp då blev det lite lugnare. Sen gick det bra förbi Bonderup till Dalby innan vi svängde ut på Lundaslätten mot Hardeberga. Här fick vi skicka hem Mats mot Lund.....mot hans vilja. Han har varit förkyld i mer än två veckor och då gäller det inte att starta för hårt. Vi andra körde uppför backen mot Hardeberga innan vi körde mot Räften och Odarslöv. Här svängde Patrik av hemåt....nöjd med dagen. Vi andra körde vidare mot Örtofta. Just i Örtofta ligger sveriges enda  sockerbruk och härom dagen tog årets betkampanj slut......vilket är jäkligt skönt för oss cyklister. Mindre lera på vägarna och inte minst betydligt mindre frakter på vägarna. Nu va mina ben helt slut efter allt vevande. Vi skulle bara uppför Sallerupsbackarna sen va vi hemma i byn. Det gick bra denna gången också!
Hemma visade mätaren på 118 km och hurtbullesnittet hamnade på 27,6 km/h.....där va det jag som försinkade dom andra gubbarna en del med mitt vevande i medvinden.

Två starka gubbar...Sätofta och Patrik. 

Mats längtar efter att gasa på igen.

Robban, pustar lite och sträcker på den gamle ryggen.

Vi mötte några cyklister idag....inte många men tråkiga. Jag funderar ibland varför man inte hejar när man kallar sig cyklist! Motorcyklister hejar på varann....husbilsägare likaså.....men inte en del tråkiga cyklister.Bättring!!!!
Eftermiddagen har varit seg....benen va helt slut....men nu är i allafall granen inne och klädd vilket skänker en del husfrid.

Nu ska bara batteriet laddas....sen jäklar kör vi igen!

Bonusbild snodd från Sätofta. Snygg formation och skärmförlängare. Inga hipstercyklister på utflykt!

Klubbkänsla

När jag började cykla i Jönköpings CK i slutet av sextiotalet fanns det en klubbkänsla som inte många klubbar idag kommer i närheten av. Klubblokalen på Gräshagen va som en ungdomsgård och som ett andra hem för många av oss småkillar. När man hade varit medlem i ett år fick man utkvittera en egen nyckel vilket innebar att man hängde där ännu mer. Ibland smet man iväg lite tidigare från skolan utan att föräldrarna visste om det. Det va roligare att spela pingis med någon kompis i stället för att sitta och försöka lösa något mattetal. Just denna sammanhållningen va nog den stora anledningen till att jag fortsatte att cykla fast resultaten va ganska skrala dom första åren. Idag när cykling har blivit den nya trendsporten är tiderna annorlunda. Facebookcykling innebär att man lägger ut träningar och allt på facebook sen träffas man någonstans i en gatukorsning för gemensam cykling. När man är klar drar alla hem till sig, vi brukade bada bastu och duscha ihop innan man cyklade hem till föräldrarna.
Det finns fortfarande många cykelklubbar som har klubblokalen kvar och jag blir glad varje gång jag ser bilder därifrån. Det är dom här klubbarna som är framtiden i svensk cykel.....i väntan på vår nästa stjärna.
Varje fredag eftermiddag/kväll under säsongen va det putsning av cykeln som gällde. Fast det va en gammal Monark hyrcykel som kostade 20 kronor om året i hyra skötte man den som en pärla.....för vem ville komma till tävling med en skitig cykel.
Vi stack till den lokala handlaren och köpte chips och läsk, sen började det putsas. Så där i efterhand har man insett att det kanske inte va den bästa kostuppladdningen inför helgen. Men va gjorde det....kul va det och till helgen va det en mil tempo som gällde.

Detta gav riktig glans!

Detta va också bra men inte lika bra som Autosol

Det som gällde för att få fram glansen va Autosol och Duraglit. På den tiden va nästan alla delarna på cykeln som pedaler, nav, vevparti osv. av rå aluminium och jäklar vilken glans man kunde få fram med hjälp av Autosol och några putstrasor. Vi kunde hålla på hela kvällen innan vi blev klara. Sen på lördagen när vi skulle iväg med klubb bussen så lastades alla cyklarna på taket. Hade man otur så regnade det hela vägen till tävlingen i Burseryd och då va hela fredagkvällens putsjobb ogjort. Men va gjorde det....roligt hade vi haft och snart va det fredag igen.

När man blev något år äldre så kom vi på ett sätt att tjäna lite extra stålar på fredagkvällen. Man erbjöd sig att putsa någon av dom äldre killarnas cykel för en femma. Jag glömmer aldrig när jag en gång pustade Chanas cykel. Fredag på den tiden innebar att det va läge till dans och då snackar vi riktig styrdans och inget annat. Naturligtvis skulle Chana ut och dansa fast det va tävling på lördagen. Jag erbjöd mig att putsa hans cykel för en femma, men då skulle denna vara i nyskick när han kom ner och kollade innan han drog på dans. På den tiden drog man ut vid åttatiden och inte som idag vid midnatt. Jag slet som attan med Autosolet och ett gäng trasor. Efter ett par timmar va cykeln som ny...inte ett märke på den. En liten stund senare kom Chana klädd i kostym och slips ner på klubben. Han va på väg ut på dansen och skulle bara godkänna jobbet samt betala femman till mig. Jag kommer ihåg att han luktade så gott.....det va nog rakvattnet!
Han tog ett varv runt cykeln, kollade lite och såg nöjd ut. Då helt plötsligt tog han tag i styret svängde upp cykeln på bakhjulet. Ur bröstfickan på kostymen tog han fram näsduken och körde upp den i hålet på framgaffeln där bromsen satt (på stålgafflarna va det alltid ihåligt där och inte som på dagens carbongafflar) där hittade han naturligtvis lite skit som syntes på näsduken. Nu blev det ett jäkla dividerande. Chana med glimten i ögat tyckte jag hade fuskat och ville bara betala halva priset. Efter en stunds snack fick jag min femma. Chana drog ut på dans och jag cyklade hem fem kronor rikare.

Det va just i det här hålet som näsduken blev smutsig!

Alla dom här händelserna för snart femtio år sen sitter fortfarande som etsade i minnet och är en av anledningarna till att mitt liv blivit som det blivit!

Äntligen söndagsrunda

Äntligen har det blivit en söndagsrunda med gubbagänget. Det va länge sen och nu va det äntligen dags igen.
Robban, Sätofta och jag rullade ut i medvinden mot Örtofta för att möta upp Patrik och Johan som kom från lundahållet. Det va riktigt länge sen det va nordanvind så det blev till att styra norrut. Vi körde mot Stångby - Lackalänga innan vi körde ner genom skogen i Furulund och förbi Ljungenbadet. Just efter Kävlingeån körde vi vänster uppför en liten brant luring. Just denna lilla backe får mig alltid att tänka på vintrarna när vi hade löpträning med Kävlinge CA. Efter att ha sprungit en timme i Furulundsskogen avslutade vi ofta med tio backintervaller i just denna backe. Den är inte lång....men det va vad som fanns tillgängligt i närheten.
Efter Kävlinge körde vi till Hög - Karaby - Dösjebro innan vi drog vidare norrut mot Billeberga. Här i motvinden körde Patrik och Sätofta på riktigt bra och det fanns klara tendenser till halvhjulning från en av gubbarna......jag säger inte vem..... ni får gissa!

Efter Billeberga körde vi vidare mot Sireköping - Ekeby innan vi äntligen svängde ut i sidvinden mot Kågeröd. Nu började jag bli riktigt trött i benen. Crosscykel med 32 mm. däck, skärmar, skärmförlängare tar på en gammal mans ben. Men det är bara att kämpa på.....snart va vi framme i Kågeröd och körde vidare mot Ask. Just ut från Kågeröd är det alltid tungt......en seg rackare ut genom byn som går förbi Knutstorps Motorbana och en bit till. Framme i iAsk körde vi rakt fram mot Trolleholm och vidare till Trollenäs där vi lämnade av Robban som styrde hemåt. Nu gick det på ganska bra i medvinden ner mot Remmarlöv.......där det luktade öl!

Lokal öl.

Rekommenderas!

En sväng ut i motvinden innan det va dags för medvind igen mot Lilla Harrie och Örtofta. Patrik och Johan styrde ut i medvinden mot Lund medan Sätofta och jag fick köra hem i motvinden mot Eslöv. Just motvinden och den förbaskade Sallerupsbacken är ingen bra kombination för en sliten gubbe efter 4 timmar i sadeln. Men Lasse va snäll och tog det lite lugnt så att jag kunde asa mig upp ytterligare en gång.

Johan, Robban, Sätofta och Patrik körde som vanligt riktigt starkt.

Hemma på garageuppfarten visade mätaren 114 km och hurtbullesnittet hamnade på 29.0 km/h.
Ett riktigt bra träningspass med gubbgänget. Inget fika, inget skvättande, inget luciaglitter utan bara ett riktigt bra träningspass som känns i benen hela eftermiddagen.
Jag ser redan fram mot nästa söndag och inte minst julhelgen då man har några extra dagar ledigt.

Idag mötte vi inte många cyklister.....bara några fjånar som vintertränar på racer utan skärmar. Jag kan inte fatta att man ger sig ut och tränar i blötan på en racer utan skärmar. Man förstör både cykel och kläder....och kanske sig själv. Känns bättre att gå på spinning!

Gran Canaria är kanon för cykling

Det va ett tag sen jag skrev något på bloggen. Träningen går inte bra......jag har haft min tredje förkylning för i år. Två inomhuspass på tre veckor är inte mycket att skriva hem om. Denna förkylning va nog den segaste jag haft på många år. Ont i halsen, bihålor och en jäkla hosta har varit en nära döden upplevelse. Att jag va tvungen att ta två innepass berodde på att jag bokat en resa till Gran Canaria med några kompisar från gubbagänget och va tvungen att testa om jag kunde träna överhuvudtaget. Träna och träna, det va nog mer frågan om att sitta i en sadel innan vi gav oss iväg.
Vi tillbringade en vecka i Meloneras och hade det riktigt bra. Cyklingen på Gran Canaria är riktigt bra men jobbig eftersom dom flesta vägarna är ordentligt kuperade.

Jag har säkert varit och cyklat på ön tio gånger och det brukar bli samma vägar man kör varje gång. En vecka eller två räcker.....sen kan man alla vägar som finns inom cykelavstånd. Vi körde långa turer i distansfart vilket va OK för mig men backarna va tunga på pga. vintertung cyklist samt inte minst avsaknad av träning i tre veckor. Johan, Alex och Mats körde på bra och jag försökte hänga på så gott det gick utan spränga mig.
Vi mötte massor av cyklister varje dag. Massor av norrmän, tyskar, danskar men dåligt med svenskar och jag fattar inte riktigt varför. OK, man kanske inte åker på träningsläger i December....i alla fall om man inte kör Pro Tour, men kan ju åka dit bara för att cykla.

Vi stötte på Peter Kennaugh och Twan Poels från Team Sky några gånger. Vilka killar! Kul att se att dom bästa proffsen i världen har hjälmen på sig när dom fikar! Här finns det inga centimeter regler! Stilen är kanske något för svenska cyklister att ta efter. Här hemma har det blivit viktigare att vara stilig än att cykla fort! 

En av dagarna körde vi Valley Of The Tears (VOTT) vilken är en riktig mördarrunda. Start i Meloneras - Puerto Mogan - San Nicolas och sen börjar slitet. Första biten upp till dammen går bra...lugnt och tyst....knappt en bil i sikte. Sen när man viker av på den mindre vägen CG-606  börjar helsiket. Första biten är riktigt brant ca.25% sen blir det lite bättre mot Carrizal innan det blir ännu brantare. Här va det så jäkla brant att det var bara min stolthet som hindrade mig från att hoppa av cykeln och gå en bit. Jag har inte gått av i en backe sen 1968 när vi körde backträning på Smålands Taberg med Jönköpings CK. Då va man 12 år och hade 45 x 19 som lättaste växel....nu är man 60 bast och har 36 x 28 och kommer knappt upp!
Denna backe är nästan 10 km till Ayacata och väl där satt kaffet som en smäck. Sedan va det full fart ner till Santa Lucia och Vecendario och tillbaka till Meloneras. 124 km och 3270 höjdmeter.

San Nicolas i horisonten

Alex blev svettig på dagarna!

Totalt blev det 55 mil cykling vilket va absolut max va jag klarade av med min träningsbakgrund senaste tiden. Detta va en av dom bästa träningsresorna jag gjort. Ingen hets, bra cykelkompisar, bra väder och inte minst lite trevligt barhäng.

Nu gör jag en nystart mot 2016 igen.....jag vet snart inte för vilken gång i ordningen!

Johan, vår käre vän Lennart From och  Mats i foten av väg CG-606

Karriärbyte?

När jag härom morgonen innan jobbet satt och svettades på innecykeln kom mina tankar igång. När jag slutade tävla 1981 svullade jag upp, ja svulla är nog bara förnamnet! Det är något jag ångrar, men gjort är gjort och då va då och nu är nu! När man slutade cykla så fanns det inte så många konditionsidrotter att vända sig till. Löpning va nog den grejen dom flesta fortsatte med. När jag cyklade va det ganska mycket löpträning på vintrarna och jag hade ganska lätt för att springa. En dröm som jag hade va att springa ett maratonlopp bra och då menar jag bra. Tyvärr blev det endast en dröm.....som många andra drömmar man hade.
Det hade nog varit lättare att hitta en sysselsättning nu när det dykt upp hur många "Musse Pigg" idrotter som helst! Hör ni.....SUP - Stand Up Paddling........Multisport.....trailrunning.....swim and run.....Toughest.......innebandy.....är några av dom.

Den absolut ultimata sporten måste vara Triathlon. Jag möter många triathleter genom mitt jobb och alla är en trevlig skara. Man hör att dom reser hela världen runt för att tävla....halv Irionman i Arizona......kvarts Ironman på Jamacia.....Irionman i Kalmar. Sen kommer något som heter Challenge, vilket är också en triathlonserie. Som cyklist kommer man aldrig iväg på dom resorna, tyvärr.

Som cyklist har man inte heller många ursäkter att komma med. Missar man en utbrytning så beror det nästan alltid på att man sitter och sover, ligger för långt ner i klungan eller att utbrytarna kör för fort! Blir man avhängd beror det oftast på att dom andra kör för fort eller att man ligger för långt ner i klungan.Svårare är det inte.

Simma, cykla och spring.

När jag frågar en triathlet hur det gick kan dom mest underliga ursäkter komma. Här kommer en lista på några av ursäkterna jag hört.....obs några!

Simningen. Det va för höga vågor, fick en spark i huvudet, fick en kallsup...(det får jag varje gång jag badar), simmade vilse, såg inte bojen.........

Cyklingen: Det blåste, svårt med högprofilhjul, fick en stop and go, punktering och fick inte på ett nytt däck, alla andra låg på rulle utom jag.....gick ut för hårt.........

Löpningen: Jag fick kramp, magen ballade ur, drog baksidan av låret, vätskebrist, fick börja gå, såg dubbelt.......
Listan kan göras längre.

Det är viktigt att stretcha

Listan på resultat är nästan lika lång. Hur gick det på Irionmannen?  159:a .....det va ju bra! ......i min ag? .....ja age group!.....hur många va det totalt?   2000!!!

Hur gick det på Ironmannen?   1,05 på simningen !   34 i snitt på cyklingen!  10.45 i tid.

Man kan hitta alla ljuspunkter i mörkret på en Ironman. Min bästa triathlonkompis Kristian har en bror som för några år sen gjorde Ironman Kona på Hawaii. Det gick jätterbra för honom. Han hade bästa tiden av alla startande i loppet på växlingszonerna.....vilket är en merit som inte går av för hackor.

Fast triathleterna ser jäkligt coola ut sina magtröjor och Speedos tror jag att jag håller mig till cykling. Vinner man inte beror det alltid på att någon annan körde fortare......krångligare är det inte!

Idag blåste det.

När jag stängde dom bruna på lördagskvällen va det ett riktigt busväder. Det regnade och blåste ordentligt och inspirationen för söndagens gubbarunda va inte på topp. Jag kollade på dmi.dk innan jag släckte lampan och dom lovade att regnet skulle upphöra under natten men blåsten skulle fortsätta.
När klockan ringde vid sjutiden hörde jag hur det blåste ute och det tog i riktigt i taket. Det första frugan sa.....ska du ut i det här vädret? Jag svarade...vi får se om det inte snart kommer ett...."jag ställer in" sms....
Efter lite grötfrukost och tidningsläsande hade det fortfarande inte kommit något sms så det blev till att byta om.
När Lasse och jag körde upp i backen mot Sallerups Kyrka kände jag hur sura benen va. Efter en flitig träningsvecka va jag trött i påkarna. Styrketräningen med dammsugarröret på axlarna tar ordentligt i låren.....
På vägen mot Örtofta hade vi en grym motvind och det tog en jäkla tid att komma fram till byn. Vi fick fortsätta mot Lund innan vi mötte Johan och Mats. Sen fick vi fortsätta en bit mot Odarslöv innan Patrik dök upp. Han stönade och pustade.....17 km i snitt och 93% av max i puls. Han fick ta några djupa andetag innan vi rullade tillbaka mot Örtofta för att sen svänga ut i motvinden mot Virke.

Här va det tungt, riktigt tungt.....när jag kollade ner på mätaren såg jag att på vissa bitar va vi nere i 14 km/h och det va fan inte mycket över styrfart. Vi drog tillbaka till Remmarlöv...som på senare tid har blivit en riktig kändis by tack vare sitt ölbryggeri. Kan verkligen rekommendera deras öl.

Remmarlöv öl, riktigt god!

Sen körde vi ut i motvinden igen mot Marieholm och Södervidinge. Jag fick Mats bredvid mig på insidan......och det är ingen lek när man har tunga ben. Jag vet inte va det är men Mats får julafton varje gång vi kör ihop och jag har det tungt. Han har nämnt något om gammal ost osv. jag vet inte riktigt va han menar. Härom helgen sa han till mig....kan du inte träna lite mindre i veckan så att du inte är så dålig nästa helg. Nu är det så att Mats och jag har varit polare i mer än trettio år och jag såg glimten i ögat.....och tur va det.
Jag orkade inte sitta många minuter bredvid Mats innan jag fick smyga bak igen. Snart va vi framme i Dösjebro och där körde vi mot Saxtorp....ett par km efter Dösjan styrde vi väster mot Hofterup och sen vidare mot Barsebäckshamn. Väl ute på rakorna på kustvägen började halvhjulskungarna Sätofta och Johan duellera med varann. Johan på insidan i vinden och Lasse på utsidan på läsidan. Men inte hjälpte det Lasse....han sjönk sakta men säkert neråt......cm för cm. Vi andra hängde på som slipsar där bak. Efter några km fick Lasse vika ner sig och då drog Johan på en rökare och försvann i fjärran.

Här snackar vi duell

Det va tur att vi va framme i Barsebäckshamn för jag va nära att få en hjärtattack. Vi pustade några minuter och tittade på det stormande havet innan vi drog ut i medvinden mot Löddeköpinge och Stävie. Det hjälpte inte så mycket med medvind......det va fan lika tungt. Vi mötte inte någon som va ute och tränade idag...den ende snabbcyklisten vi såg körde vi om just innan Furulund. Det va det lokala fyllot som styrde i en jäkla hastighet mot den lokala ICA butiken.....för ett sixpack nödraketer!

Johan och Mats svängde av i Lackalänga mot Lund. Vi andra körde mot Kävlinge och sen vidare mot Örtofta. Här rullade det på ganska bra....med bra medvind i ryggen. Patrik körde vidare mot Sandby och Lasse och jag körde upp i sidvinden mot Eslöv. Jag funderade för mig själv.....hur i helsicke ska jag komma upp för Sallerupsbackarna idag. Just i foten av backen blev vi omkörda av en stor betupptagare men vi kunde inte slänga oss in på rullen. Jag satt på utsidan i vinden och det gick saktare och saktare....då säger Lasse...vi byter sida så du kommer på läsidan. Det gjorde saken lite lättare. Lasse är som Bamse.....alltid snäll.....nästan...om inte hans halvhjuls kompis Johan kommer upp vid sidan om.
Väl hemma på garageuppfarten va mina ben helt döda och hurtbullesnittet hamnade på 27,1 km/h och distansen på 92 km.

Kanske inte det snabbaste gubbagänget....men helt säkert det trevligaste!

Efter söndagsrundorna på vintern brukar jag krypa ner en stund i badkaret. Där låg jag och läste lite i senaste numret av Runners World. Min gamle kompis Christer Wernhult har en stående krönika i varje nummer om träning. I detta numret hette artikeln "Träna smartare" och där stod det....töm inte reservtanken i de enskilda träningspassen. Du ska känna dig ordentligt trött - men inte helt utmattad - efter väl genomfört träningspass. Jag låg där i badet och funderade om det är för sent att bli löpare! Jag funderade också om jag inte ska byta träningsgäng och hitta ett så nu för tiden populärt cykelfikagäng!
När jag väl kommit upp ur karet tänkte jag.....nästa söndag...då jäklar!

cykeltankar

Redan när jag va en liten pilt och växte upp i Jönköping tyckte jag att cykling va fräckt. När man såg en cyklist fara fram på sin racercykel så såg det så rätt och enkelt ut. Att man sen med jämna mellanrum både i tidningar och i sportspegeln på söndagar kunde följa bröderna Fåglums framgångar gjorde inte intresset sämre. Innan cyklingen tog över spelade jag knatte fotboll i ett av Jönköpings Södras många knattelag. Jag hade inget bollsinne vilket gjorde att man aldrig platsade i något lag när det va tid för match. Jag va en jäkel på att springa men va hjälpte det när man aldrig fick bollen. Jag kommer ihåg att en gång fick jag åka med till Huskvarna för att möta laget Egna Hem. Jag va trettonde eller fjortonde man så det blev aldrig något spel...tyvärr.
Inför sportlovet 1968 fick man i skolan som sedvanlig ett häfte om alla aktiviteter under lovet. Som vanligt slängde man sig över häftet för att kolla in alla aktiviteter. Det mesta som handboll, tennis, ponnyridning gick bort på en gång. Däremot såg jag två aktiviteter jag tände på, schack och cykling. På måndag morgonen drog jag till schackklubben som låg i närheten av va vi bodde. Jag hade spelat lite schack i skolan...men nu gick jag igång på alla cylindrar.
På tisdag morgon tog jag cykeln 5-6 km till cykelklubbens lokaler på Gräshagen. På den tiden va det inte frågan om att bli skjutsad av föräldrarna, ville man göra något så fick man ta sig dit själv.
När jag kom ner i källaren på Gräshagen så va jag ensam. Men snart möttes jag av Lennart Axelsson som va där för dagen. Lennart är en av dom bästa ledarna jag någonsin haft. Lennart va alltid positiv och hade alltid tid för lite uppmuntran och ett gott råd. Hade det inte varit för Lennart så hade aldrig mitt liv sett ut som det gör idag.
Redan efter ett par månader så insåg jag att detta va min grej i livet.....även om resultaten va kass så trivdes jag i klubben och gemenskapen.

Nu när cykling blivit populärt så märker man ibland att denna drive har försvunnit på många ställen. Nu är det bara resultat och prestige som gäller....inget hjärta.

Man börjar cykla när man i fyrtioårs åldern och efter 2 år vet man allt......men inget hjärta. Det är mycket roligare att kunna mäta sig med andra än att finna glädje.

Jag har läst om cyklister i femtioårs åldern som har gått in i väggen och lagt ner projektet. Jag vet sk. cyklister som i femtioårsåldern drabbats av ortorexi i sin strävan av att hänga av kompisarna.

För mig känns detta konstigt.....den glädjen jag fick i källaren hos Jönköpings cykelklubb sitter i snart femtio år senare.....och jag kan lova att den kommer sitta i tills den dagen då jag släpper styret.

För övrigt kan jag tillägga att det blev inte mycket av min schackkarriär. Jag höll på ett tag med träningar och lite klubbträningar. Jag tror garanterat att jag va stadsbibliotekets största kund på schackböcker. Jag lånade nog varenda bok dom hade om schack....läste allt om rokader, Capablanca  osv. men cyklingen tog överhand och det är jag evigt tacksam för.

Robert Marchand 100 år gammal slog världsrekord på en timmes cykling., 24 km. Ett livslångt projekt håller ännu.

2016 är långsamt på gång.

Efter ett år som på flera plan inte varit något av dom bättre jag varit med om är det dags att se fram mot 2016. Nu tar vi tag i det och ser som sagt va fram mot nya mål.
Under oktober har jag slötränat lite och också passat på att ha lite ledigt. Idag första November drar vi gång igen och det ska bli kul som vanligt. Det är konstigt va mycket piggare man blir när man får svettas lite mer regelbundet.....endorfinerna slår frivolter och den gamle blir piggare.
Idag körde vi en söndagsrunda med vintercyklarna. Robert och jag mötte upp Alex, Johan och Mats som kom farande från Lunda hållet. Vinden va lite sydvästlig och vi styrde väster ut mot Virke - Lilla Harrie - Södervidinge - Västra Karaby - Hofterup innan vi snart va framme i Barsebäck. Det va inte så mycket till vind idag, i alla fall inte med skånska mått mätt. På vägen ner mot Löddeköpinge blev det lite mer motvind men inte mycket att snacka om. Just innan Lödde for det i Alex något.....jag vet inte va det va för anfall han fick. Han skrek lucka...Contador och något annat jag inte uppfattade och drog iväg i en jäkla spurt. Problemet va att vi skulle svänga höger och han drog rakt fram. Det tog nog hundra meter innan han vände sig om och såg att han va ensam och vände.När han skulle köra ifatt oss ökade vi lite så det tog ett bra tag innan han kom ifatt oss med tungan hängande ner på framhjulet. Eftersom Alex är det det unga inslaget i gubbagänget får vi nog skylla på ungdomlig entusiasm.

Alex körde som en Pit Bull idag!

Efter Lödde körde vi mot Borgeby - Stävie - Vallkärra - Stångby där vi tog höger mot Odarslöv för att lämna av Alex i hemmet. Hans utgångstillstånd va på väg att rinna iväg och det ju inget man vill vara inblandad i.
Sen skarvade vi på mot Sandby - Flyinge - Gårdstånga innan vi va framme i Örtofta igen. Johan och Mats körde mot Lund och Robban och jag körde på mot Eslöv. Sallerupsbackarna som brukar vara tunga gick bra denna gång när man hade en förståndig Robban som sällskap. Inga ungdomsryck här inte. Hemma stod mätaren på 92 km och hurtbullesnittet hamnade på 29,3 km/h vilket är lite klent....men jag får skylla på den där tunga vintercykeln....för det kan väl inte vara den dåliga formen. Men som han sa.....det är ju sent på året.....eller kanske tidigt på det nya året!

Alex, alltid starke Robban som är varmblodig, Mats och Johan.

Jag har blivit med med en ny trainer och nu ska jag bara sparka liv i en gammal PC sen jäklar ska det svettas inomhus. Ska bli kul.....men det enda bekymret jag har är att det inte varit några finska program på P4 mellan sex och sju på kvällen senaste två veckorna. Det har varit något mycket bättre...Ulf Elving med gamla godingar från förr. Problemet är att just dessa finska program får mig att ta lite extra.....ska se om jag inte kan hitta några gamla kassettband i någon låda.

Dammsugarrör teleskopmodell, kan rekommenderas både till bänkpress med bred fattning samt knäböj.  

Jag har också passat på att byta gym under hösten. Har varit på det gamla gymet i femton år så det kändes kul att prova något nytt. Har inga ambitioner att bli en ny Hulk utan det är mer frågan om att stärka upp en gubbakropp. Vikterna är inget man snackar högt om.....eller vikter och vikter....jag kör fortfarande bänkpress och knäböj med dammsugarröret. Härom morgon va det några handbollstjejer typ  femton - sexton år på gymmet. När dom körde knäböj stod jag bara och kollade hur mycket vikter dom laddade på. Jag fick smyga i ett hörn med mitt dammsugarrör så dom inte såg det....skämmigt!

Äntligen en söndagsrunda igen.

Efter förra helgens aktiviteter i Danmark så va det dags att äntligen köra en söndagsrunda med gubbagänget. I veckan funderade jag om jag inte skulle köra lördagens tävling i danska Hilleröd. Jag har kört denna tävling någon gång innan och tycker att banan är riktigt rolig med lite backar och kurvor. Nu blev det tyvärr inte så.....vi har varit lite taskigt med personal i veckan så det blev till att jobba istället. Men det va helt OK för det blev en bra dag!
Jag snackade med min gamle kompis Ove "Sulken" Nilsson i veckan och sa att han va välkommen att hänga på. Han är nere i Skåne och jobbar några veckor och behövde lite vettigt cykelsällskap.
Ove kom hem till mig på morgonen så han, Robban och jag rullade ut mot Örtofta för att möta upp Mats, Johan och Patrik som kom från Lund hållet.

Robban, Ove, Patrik, Johan och Mats körde starkt idag.

Det va en riktigt hård ostanvind för dagen så vi bestämde att vi drar österut för att få lite skön medvind på vägen hem. Vi styrde mot Ellinge - Kungshult - Stehags Kyrkby innan vi rullade ner mot ringsjöarna. Nu blev det riktig motvind innan vi kom fram till Stenskogen där det blev lite lä. Snart va vi framme i metropolen Sätofta och vi såg inte röken av Lasse som låg lite lågt för dagen. Snart va vi framme i Ludvigsborg där vi svängde vänster mot Södra Rörum. Detta är en liten sugande väg som slingrar sig lite uppför för några kilometer. Väl framme i byn så körde vi höger mot Hörby och sen vänster upp mot Äspinge och uppe vid E22 bestämde vi att vi drar oss lite hemåt. Jag hade först tänkt att vi kör vänster och sedan runt Hörbymasten. Men eftersom det är mitten av september och säsongen börjar gå mot sitt slut så det fick räcka som det blev.

Vi rullade ner genom i Hörby i full fart med vinden i ryggen. Snart va vi framme i Osbyholm och Snogeröd. Sen blev det den sega luringen upp till Pugerup och här började den starkaste gubben för dagen, Johan snacka formationer igen och jag blev alldeles svettig....jag vet va det innebär. Lyckligtvis så kom han på andra tankar och vi va snart framme i Hurva. Vi tog inte backen genom byn utan körde upp mot kyrkan vilken är en liten light version. Sedan körde vi ner till Holmby och Flyinge där Patrik tog vänster mot Sandby. Vi andra körde vidare mot Gårdstånga där Mats och Johan körde vänster till Lund. Ove, Robban och jag körde vidare mot Viderup där vi tog höger uppför den branta backen som jag till min glädje upptäckte va nyasfalterad. Naturligtvis fick vi stå några minuter vid järnvägsövergången vid Ellinge. Detta är stambanan och det kommer alltid en jäkla massa tåg här.....en gång fick jag stå och vänta i sju minuter...personligt rekord.
Nu fick Ove en presentation av Sallerupsbackarna......och jag tror att det kändes i benen. Snart svängde Robban av hemåt och Ove och jag va snart hemma i byn. Efter en dusch blev det lite go fika med några riktiga sillamackor och lite fikabröd. Och inte minst en massa snack om livet och inte minst gamla minnen.

Jag tror att tävlingssäsongen är över för detta året. Nästa helg är det inget i Danmark och helgen därpå är det bara två tävlingar kvar och dom går längst bort på Jylland.

Johan sa idag att han ska köra hela vinterträningen med visiret nere....vi andra bara stönar...vi vet va som väntar.

Nu ser jag fram emot träningshelgerna med gubbgänget. Alltid lika kul att träffas på söndagen och det är en av anledningarna till att jag fortfarande håller på att flå på en cykel. Sen kan det bli en jobbig vinter för nu är Johan riktigt på gång igen efter mellanår. Han har kört testcykel varje dag senaste månaden för att komma i form för vinterträningen.....det syntes idag!

UCI Masters VM Aalborg 2015

Ja, då va det dags för tävlingen som jag sett fram mot länge, veteran VM i Aalborg. Vi åkte över till Danmark redan på fredagen även om linjeloppet inte gick förrän på söndagen. När man reser till norra delarna av Jylland från Skåne är det enklaste och inte minst trevligaste sättet att ta katamaranen från Själlands Udde till Århus. 75 minuter med lite mat och kaffe sen är man framme och har sluppit 20 mils extra bilkörning som det är om man kör över Fyn. Vi bodde på ett hotell som hette Cabinn och rummet va ungefär som namnet låter.... en kabin. Men för övrigt va det helt OK.
På fredagen körde vi banan som va en upplevelse i sig. Riktig bra bana med mycket kurvor och backar. För många som tror att Danmark är platt rekommenderar jag en tur till Jylland. Det är inga större höjder, men ett riktigt rullande landskap som ofta ihop med en stark vind gör cyklingen verkligen utmanande.

Spurtrakan dagen innan i ösregn.

Patrik och Sätofta i sina nyinköpta paraplyer!

På lördagen hämtade vi ut nummerlapparna och passade på att insupa lite kontinental stämning, det va ju trots allt mer än 40 nationer representerade. Nu va det lite svårt att hitta rätt stämning för regnet öste ner hela dagen. På kvällen åt jag först upp mig med hjälp av lite pasta sen fixade jag lite med cykeln på rummet. Satte på nummerlapp och kollade att dom sista prylarna va OK. Jag funderade också på om jag skulle köra med sadelväska eller inte. Först tänkte jag.....man kan ju fan inte köra ett VM med sadelväska....där går väl gränsen! Tio minuter senare började fundera...vi kör ett varv på 115 km och skulle man punka så vet jag inte riktigt hur man ska ta sig tillbaka till Aalborg. Så det blev till att slänga på en liten väska med slangen i och stoppa en däck krängare, patron och munstycke i bakfickan på tröjan.

Vad är en cykeltävling utan min gamle kompis Thomas Nilsson?

Här är det aero som gäller, åtta säkerhetsnålar!

Starten gick klockan 8,30 och startgrinden öppnade 7,30. Vi va ca. 150-160 startande i 60, 65 och 70 års klassen, så en del ställde upp väldigt tidigt för att komma iväg först. Jag värmde upp lite grann på gatorna i stan innan jag kom till startfållan en kvart innan start och då stod jag nästan sist. Men jag hade ju 115 km på mig att ta mig fram i fronten så det skulle nog lösa sig.

Laddad innan start.

Starten gick och det va master dom första 2 km på vägen ut från centrum. När dom släppte flaggan blev det rena kosläppet. Det va riktigt blåsigt för dagen och dom första 15 km va i medvind, vilket inte gjorde kosläppet bättre. Nu gällde det till att hålla sig framme för efter ett tag svängde man och då blev det kantvind. Efter 15-16 km blev det 2 nittio graders just efter varann och sen en lång uppförsbacke med riktig kantvind. Jag kom lite långt bak innan kurvorna och på vägen i upp i backen blev det luckor direkt och jag tänkte nu jäklar gäller det att vara på hugget. Jag fick dra en jäkla rökare och kände direkt att idag så jäklar va det fart i påkarna.Två km senare va vi en grupp på 16 - 17 man som fått en bra lucka till klungan. Det gick på bra längst fram och någon försvann bakåt. Jag höll mig lugn och satt med utan minsta problem. Längst fram körde två kanadensare som om dom hade eld i baken. Jag vet inte va dom hade för taktik, men jag tror att vi andra va glada för deras dragvillighet. Varje gång efter en kurva eller backe så sprack det upp i gruppen. Först två kanadensare, sen en amerikan, sen evigt starke Janne Karlsson, en österrikare, en tysk Uli Rottler, norrmanen Arne Raaen, en vitryss, en belgare och längst bak satt jag med starkt självförtroende. Resten försvann bakåt men kom tillbaka gång efter gång med andan i halsen. Det va en bra blandning med 60 och 65 års klassare.
Jag tänkte för mig själv snart kommer dom att vika ner sig där bak och sen är vi inte många kvar.
Efter 60-62 km så hör jag en punktering bakom mig och tänker.....stackars kille....punka på ett VM! 2 km senare tycker jag att cykeln uppför sig lite konstigt i en kurva.....och upptäcker att jag har punka på framhjulet. Jag drog en säkert 15 sekunder lång svordom i tystnad för mig själv medans jag rullade in till vägkanten. Jag hoppade av cykeln och ställde mig och glodde på framhjulet...nu drog jag ytterligare en svordom i min ensamhet....denna gång va den inte tyst. Jag kollade bakåt om det fanns någon servicebil....men icke!
Jag tänkte först att jag skiter i det här...men sen plockade jag fram slangen och prylarna och började byta slang....vilket inte är det lättaste utan glasögon...PRO!!!
Under tiden jag stod där kom först en klunga på ca 40 man......efter ett tag kom det ytterligare en klunga på ca lika många cyklister. Jag fick på framhjulet och stoppade ner prylarna i bakfickan. Sen på hojen....jag såg inte en käft framåt men satte igång i full fart med mina kanonben och inte minst med hjälp av ett grymt adrenalinpåslag! Det tog ett tag sen såg jag den andra klungan och snart va jag ifatt dom. Jag körde rakt förbi klungan när jag fick se Sonny från Landskrona framme i täten ....jag skrek till han...ta rullen! Sen eldade jag med Sonny på rullen, han kom förbi några gånger innan han vek ner sig...tyvärr. Sen fortsatte jag mot huvudklungan....på vägen upp kom jag i fatt en cyklist som slängde sig in på rullen. Han kom förbi en gång och då såg hans namn på nummerlappen, Geoff Wiles som körde i 70 års klassen. Geoff är ett gammalt proffs från England, han körde mest för Holdsworth. När jag kikade framåt kunde jag se klungan långt fram i horisonten. Jag jagade på med Geoff på rullen. Precis i foten av dagens längsta backe Rebild Bakke kom vi fatt klungan. Nu gick det jämt och fint i backen så det va inga problem att pusta ut lite. Sen gick färden vidare med ca 35 km motvind tillbaka till Aalborg. När jag satt där i klungan såg jag en liten lirare som bara va en tvärhand hög....när jag kollade på nummerlappen stod det Alain Prost på den.
När det va dags för spurt så såg jag att danskarna snackade ihop sig med Jörgen Emil Hansen som säkert ville vinna 70 årsklassen. Så jag slängde mig in bakom dom när vi kom in i Aalborg och det gick bra, jag blev femma i klungspurten och tvåa i min åldersklass. Geoff engelsmannen blev tvåa i 70 årsklassen efter dansken.

Nu blev jag 15:e man i 60 årsklassen, vilket är helt OK men det kunde blivit mycket bättre. Jag tror inte det är så många som blir 15:e man på VM med ett slangbyte.....i alla fall inte sen Fausto Coppis tid!

Gissa vem som kommer ner i en Formel 1 sittbrunn?

En del säger att det är bara att bryta ihop och komma igen! Jag bryter inte ihop....det finns viktigare saker i livet än cykling om man tvunget ska bryta ihop! Men komma igen det gör jag alltid och kommer att göra i många år framåt.

Två gubbar som hållit ihop i många år.

Janne på prispallen.

När man ser alla fantastiska idrottsmän och kvinnor på ett Masters VM så inser man att det är många år kvar att komma igen på.

Det som känns lite surt är när man tränat så mycket man kan och formen är bra är att en sketen punka ska sätta stopp.....men sånt är livet och det kunde varit mycket värre saker som hänt.

Geoff som bodde på vårt hotell kom fram på kvällen och tackade för hjälpen och ville bjuda på ett par öl!

Frans, lill kuggen kan bli en klar förstärkning i gubbteamet om några år!