cykeltankar

Redan när jag va en liten pilt och växte upp i Jönköping tyckte jag att cykling va fräckt. När man såg en cyklist fara fram på sin racercykel så såg det så rätt och enkelt ut. Att man sen med jämna mellanrum både i tidningar och i sportspegeln på söndagar kunde följa bröderna Fåglums framgångar gjorde inte intresset sämre. Innan cyklingen tog över spelade jag knatte fotboll i ett av Jönköpings Södras många knattelag. Jag hade inget bollsinne vilket gjorde att man aldrig platsade i något lag när det va tid för match. Jag va en jäkel på att springa men va hjälpte det när man aldrig fick bollen. Jag kommer ihåg att en gång fick jag åka med till Huskvarna för att möta laget Egna Hem. Jag va trettonde eller fjortonde man så det blev aldrig något spel...tyvärr.
Inför sportlovet 1968 fick man i skolan som sedvanlig ett häfte om alla aktiviteter under lovet. Som vanligt slängde man sig över häftet för att kolla in alla aktiviteter. Det mesta som handboll, tennis, ponnyridning gick bort på en gång. Däremot såg jag två aktiviteter jag tände på, schack och cykling. På måndag morgonen drog jag till schackklubben som låg i närheten av va vi bodde. Jag hade spelat lite schack i skolan...men nu gick jag igång på alla cylindrar.
På tisdag morgon tog jag cykeln 5-6 km till cykelklubbens lokaler på Gräshagen. På den tiden va det inte frågan om att bli skjutsad av föräldrarna, ville man göra något så fick man ta sig dit själv.
När jag kom ner i källaren på Gräshagen så va jag ensam. Men snart möttes jag av Lennart Axelsson som va där för dagen. Lennart är en av dom bästa ledarna jag någonsin haft. Lennart va alltid positiv och hade alltid tid för lite uppmuntran och ett gott råd. Hade det inte varit för Lennart så hade aldrig mitt liv sett ut som det gör idag.
Redan efter ett par månader så insåg jag att detta va min grej i livet.....även om resultaten va kass så trivdes jag i klubben och gemenskapen.

Nu när cykling blivit populärt så märker man ibland att denna drive har försvunnit på många ställen. Nu är det bara resultat och prestige som gäller....inget hjärta.

Man börjar cykla när man i fyrtioårs åldern och efter 2 år vet man allt......men inget hjärta. Det är mycket roligare att kunna mäta sig med andra än att finna glädje.

Jag har läst om cyklister i femtioårs åldern som har gått in i väggen och lagt ner projektet. Jag vet sk. cyklister som i femtioårsåldern drabbats av ortorexi i sin strävan av att hänga av kompisarna.

För mig känns detta konstigt.....den glädjen jag fick i källaren hos Jönköpings cykelklubb sitter i snart femtio år senare.....och jag kan lova att den kommer sitta i tills den dagen då jag släpper styret.

För övrigt kan jag tillägga att det blev inte mycket av min schackkarriär. Jag höll på ett tag med träningar och lite klubbträningar. Jag tror garanterat att jag va stadsbibliotekets största kund på schackböcker. Jag lånade nog varenda bok dom hade om schack....läste allt om rokader, Capablanca  osv. men cyklingen tog överhand och det är jag evigt tacksam för.

Robert Marchand 100 år gammal slog världsrekord på en timmes cykling., 24 km. Ett livslångt projekt håller ännu.