Fullt ställ

 

Idag va det fullt ställ i motvinden. Har haft en del att stå senaste tiden så träningen har blivit lite eftersatt, men så är livet ibland. Mycket spring på dagarna och tunga ben på kvällen har inte gjort mig motiverad för träning, utan det har bara varit jobbpendling senaste dagarna.
Idag blev det ett bra pass med mina bästa träningskompisar, Patrik, Anders W och Sätofta Lasse. Jäkla va det blåste idag.......sydvästlig vind. Vi styrde mot Marieholm - Norrvidinge - Trä - Billeberga och Asmundtorp. Där svängde vi vänster mot Häljarp och körde på ner till Barsebäckshamn. Ett kort stopp ute i hamnen, där gubbarna höll på att plocka ner partytälten från lördagen fest. Festen va för att fira Max Salminens OS medalj i segling. Max är från Barsebäck och det betyder fest i byn.

Bra fest och uppvaktning för en OS medaljör

                                                  
Vi hade inte tid för någon efterfest utan svängde äntligen ut i sidamedvinden efter två timmar i motvind. Ner mot Löddeköpinge - Borgeby - Stävie - Nybo - Vallkärra. Sedan va det dags att svänga norrut och äntligen fick vi vinden i ryggen. Patrik svängde hemåt S.Sandby och Wall som aldrig blir nöjd hängde naturligtvis på. Sätofta och jag körde rakt hemåt Eslöv.

99 km och ett hurtbullesnitt på 32.6 va ganska OK i vinden.
                                                
Nu går kosan till Eurobike nere i södra Tyskland vid Bodensjön. Eurobike är en mässa som har mer tusen utställare och visar allt som finns i branchen. Visst är det kul med mässor men detta är 21 gången på Eurobike och det känns snart som man sett det mesta. Men så är det väl....men om inte annat så är det kul att träffa alla kompisar man lärt känna genom åren.

Jag tar med hojen, man vet aldrig vad som händer...

MTB, kan det va något?

Startfållan vid Snapphaneturen

                                                        
Min erfarenhet av MTB är inte sådär jättestor. Jag har kört och överlevt en MTB tävling, det va Bockstensturen för fem år sen. Mina unga MTB polare sa att är det en tävling du ska köra så är det Bockstensturen i Varberg. Den är lättkörd och inte så svårt tekniskt....tjenare....jag cyklade uppför backarna och gick nerför. Men jag överlevde och blev femma i min åldersklass på långlopps - SM, men det va en pärs.
I söndags gick Snapphaneturen som i år också va långlopps - SM. Jag körde upp till Hovdala utanför Hässleholm för att kolla in läget. Underbart väder och en temperatur runt trettio grader gjorde det till en underbar dag....bara man slapp cykla.
Kul att se så många motionärer och elitåkare dra iväg på förmiddagen. Eliten som körde två varv på en 35 km slinga for iväg som om dom skulle köra ett sprintlopp.
Men det väl så MTB tävlingar funkar .....börjar med en spurt för att komma i position, medans landsvägslopp avslutas med en spurt.
Det tog inte lång tid innan det va tre Kalas åkare ensamna i täten....klass skillnad...så det ryker om det. Sen tog det inte lång tid innan resten av fältet va utspitt över många minuter. Vid varvningen va det en del som såg helt slut medans andra verkade hur pigga som helst.
Efter varvingen drog jag hem för det va inte så mycket att kolla på eftersom varvet va så långt...och det va ju direkt inte någon publikfest......det va knapp dom närmast sörjande som va där och kollade. Lite tråkigt när Hässleholm CK lagt ner ett som vanligt bra jobb med tävlingen. Man kan nog säga att mitt MTB sug inte direkt växte.....men man vet ju aldrig va som händer. Senare på kvällen kollade jag in en video från årets Trans Schwarzwald som är ett femdagars MTB lopp nere i södra Tyskland och då kan lova att MTB suget växte till sig igen....vi får se.

En alltid stark, Kristian Skoglund från arrangörsklubben

Stefan Larsson, en killa som producera watt oavsett cykel

Stefan körde bra som vanligt när det gäller långlopp

Maria Skoglund med sina flickor som körde i småklasserna

                                                           
Träningen knallar på med jobbpendlingen och någon extra runda på morgonen innan jobbet.

Bild från Mats perspektiv

                                                            
Min kompis Mats Höllgren har tjatat på mig om att jag ska komma upp till Åhus en tisdagskväll och vara med på deras berömda fartpass. Jag har haft lite svårt att komma iväg i tid för att hinna med det. Ska jag också vara ärlig kan jag säga att jag också haft så risig form så det den inte har varit mycket att exportera utanför Eslöv. Men i tisdags va det dags. Samling vid repslageriet för att sedan rulla ut förbi glassfabriken innan första intervallen av tre rullade igång. Intervallerna är så vitt jag kommer ihåg, 10 km, 8 km och den sista på 13 km.
När vi drog igång första intervallen tog det inte många minuter innan det skrek i benen. Tio - tolv man (och en tjej, Hanna) i lagtempo med fullt ställ kan få benen att värka på de flesta. Andra intevallen va ännu värre, i alla fall första minuterna innan det släppte lite. Tredje och sista intervallen som gick lite i medvind ....va riktigt kul. Fullt ställ med 49 i snitt över intervallen utan att få ont i benen kändes riktigt kul.
Säger bara, shit .......ett par sådana här träningar i veckan så hade man snart varit i form. Bra cyklister som är starka och inte minst inte vinglar och far gör cykling i grupp till ett riktigt nöje. Mats som sitter längst bak som grindvakt och uppstyrare har järnkoll på gänget med sin örnblick.

Mattias och Anders va lika starka som vanligt

Ola och Oskar kan få vilka ben som helst att värka

En bra coach ska alltid ha pondus

Vår eminenta fotograf med sin lika eminenta chaufför

Nilsson senior sjönk ner i första lediga stol

Bröderna Bäver utvärderar träningen ihop med Håkan över en korv.

                                                                
Träningen avslutades hemma i Mats och Berits trädgård med grillkorv och kaffe. En grillad sitter aldrig så gott som efter en bra träningstur. Stort tack för gästfriheten...

Tur att man är morgonpigg

Ibland läser man i tidningen om att dom tvistar vilken tid på dygnet som är bäst för idrott. Någon säger kväll medans nästa säger förmiddag osv. Under OS va det många simmare som inte tyckte om att kvalheaten gick på morgonen.....för det va en tid som inte passade för fysisk aktivitet.
Med jämna mellanrum hör jag också cyklister som klagar på att man ska starta redan klockan åtta. Dom tycket att det är en okristlig tid att tävla på.
Tur att dom inte va med när man skulle tävla i Danmark förr i tiden. Då hade polisen bestämt att alla cykeltävlingar i Danmark skulle vara klara klockan elva. När man körde A-klass tävlingar så va dom nästan alltid 15 - 17 mil, vilket innebar att man oftast startade klockan sex på morgonen.
Varenda gång va detta en upplevelse. Samling på klubben i Kävlinge klockan kvart över tre....i klubb bussen till Helsingborg för färjan över till Helsingör. Sen vidare i Danmark till tävlingen som kunde vara var som helst på Själland. Ombytt va man hemifrån så det gällde att få tag i nummerlappen, hitta en toalett, smörja benen och sen lite uppvärming innan start.
Hade man lite otur va det halvstorm och kantvind.....och helt plötsligt satt man i fjärde klungan så va den dagen körd. Det hände ibland att man va duschad och ombytt klockan sju. Sånt är livet....

Jörgen Emil Hansen grym cyklist under många år

                                                          
Dom danska cyklisterna va kungar på kantvind, med ett jäkla slätdrag och inte minst lokalkännedom vilket är viktigt när det blåser. Kunde man hålla sig runt dom gamla rävarna, Jörgen Emil Hansen, Reno B. Olsen, Flemming Wewer, Jan Höegh osv. kunde man gå med klungan hem, annars va det tufft.

Det är aldrig fel med ett danskt wienerbröd, speciellt inte om man har pengar med sig i tävlingströjan

                                                     
På tal om man morgontidig så skulle jag göra Fyn runt en gång och som vanligt start klockan sex. Kom ihåg att det gick som attan ner mot södra Fyn som är allt annat än platt med sina korta, branta backar. Efter två timmar va det inte många kvar i klungan när jag tappade klungan...ursäkta blev regelrätt avhängd i en backe. Det va fortfarande säkert tio mil kvar att köra...så det enda alternativet som återstod va att ta sig tillbaka till starten i Odense. Då gällde det att följa vägskyltarna mot Odense, när jag kom till någon korsning och såg någon ute på morgonen så frågade jag efter vägen mot Odense. Jag vet inte om dom begrep mig för alla svarade "Lige ud" vilket betyder rakt fram. Efter ett tag började hungern sätta in....ingen mat kvar och inte en dansk krona i fickan. Varenda by jag passerade hade ett bageri som just öppnat på morgonen och det luktade bara nybakat bröd var jag än körde. Den tortyren va mycket värre än att stiga upp tidigt på morgonen.

Äntligen söndagsrunda igen

När hela cykelsverige tävlar i MTB Vasan, Burseryd eller i Danmark försöker jag få ordning på min gamla lekamen efter förkylningen. Idag va det dags att dra en runda med träningskompisarna Sätofta-Lasse, den starke snickaren Wall och sist men inte minst Mats Murare.
Vi drog iväg österut mot Skarhult då Wall började snacka om G1 och distanstempo viket vi andra ställde oss frågande till......Sätofta frågade om det va Grogg 1 eller va han menade. Distanstempo med Wall är inte heller något man leker med.

Två stadiga ryggar att följa....den ene kör med bär och nötter den andra kör med Prosecco eller Mackmyra....gissa vem.

                                                             
Det tog inte många km innan vi mötte FK Trampens motionsgäng som kom som oljade blixtar i medvinden. Vidare mot Löberöd - Lyby - Hee och ut på vägen mellan Hörby och Sjöbo, vilket alltid brukar vara en plåga med all trafik. Vi svängde vänster vid Korsholm mot Önneköp och efter ett par km drog vi höger in på en liten väg som går till Östraby.
                                                     
Väl i Östraby drog vi rakt fram till Hjularöd som för sitt slott är känt från adventskalendern Mysteriet på Greveholm för många år sen.
                                                    
Sen gled vi vidare mot Harlösa kyrka - Hammarlunda - Flyinge och till Gårdstånga där Mats som vid det här laget började bli sliten drog till Lund. Wall som inte nöjde sig med en saftrunda tog sällskap med Mats mot Lund för att fylla på med någon timme eller två. Sätofta och jag styrde mot Eslöv i medvinden utan några större fartökningar.
Väl hemma blev det lite eftersnack och fika i trädgården innan Lasse styrde hem till familjen i Volvon.
Väl hemma stod mätaren på 99 km och hurtbullesnittet landade på 33,5 km/h.

Mats Murare, den svenska versionen av Henk Lubberding. Båda är riktiga stilåkare.

                                                           
Jag har märkt med åren att det tar ett bra tag att komma tillbaka till något som liknar form efter ett uppehåll. När man va yngre kunde man hålla upp en vecka sen tog det några pass sen va det som vanligt igen. Håller man upp nu tar det en evighet att komma tillbaka....så det är bäst att träna på och ge fasiken att hålla upp. Jag tror detta kan ha något med åldern att göra men också är individuellt. I vårt träningsgäng har vi en flygande doktor som är helt tvärtom....ibland ser vi inte honom på flera veckor och helt plötsligt dyker han upp och kör intervaller så att vi knappt kan hålla rullen på honom. När vi frågar om han har tjuvtränat kan han svara.....jag har bara sprungit lite.....som om det skulle hjälpa.
Nu gäller att ligga i lite med träningen och försöka hitta lite cykelben innan säsongen är över.

Äntloigen på G igen

Efter att ha hållt upp i 11 dagar med en jäkligt seg sommarförkyling kom jag äntligen ut på en liten runda i dag på morgonen. Det är konstigt att varenda gång man sätter igång efter ett upphåll känns det så bra.........i en mil, sen är det som vanligt igen. Hög puls och en himla massa ohm i pedalerna. Tur att man inte är ägare till en Wattmätare för den hade säkert visat minussiffror.
Men det brukar ta ett par rundor sen är man på G igen.

Bengan, är alltid snabb.

Kul att se Charles med kompis ombytta.

Snabba och inte minst snygga killar.

Guy, alltid lika snabb.

Johan och Åsa hängde på till Halmstad

Starten är på gång.

                                                        
Igår morse va jag och kollade starten på Ride of Hope på väg till jobbet. Dom startade från barnsjukhuset i Lund i fint väder. Kul att kolla på cyklisterna.....det va sannerligen en brokig skara som gav sig iväg. Allt från proffs och högljuda gruppledare till sanna entusiaster. Oavsett cyklist så cyklar dom alla för en god sak och det är imponerade.
Sen va det dags att följa Lisa Nordéns äventyr i London vilket va något av det mest spännande jag sett på länge. Ett par större kliv på slutet så hade guldet varit hemma.....men så är idrott....you win some and you lose some. I detta fallet är det inte fråga om att lose någonting.....utan efter en sån skadedrabbad säsong som Lisa haft tycker jag att hon vann ett silver. Stort Grattis.

Jag träffar en del triathleter och tycker att dom är ett trevligt släkte.....men det är en sak jag funderar på. Dom är som marathonlöpare....dom snackar bara tider. Detta är ett intressant fenomen för mig. Jag har alltid tävlat om en placering....(som ofta varit kass) men dessa snubbar oftast tävlar om tid. När man snackar med en triathlet berättar han alltid hur många timmar i veckan han tränar....samt inte minst vilken tid han gjort på en Ironman. Han berättar aldrig vilken placering han fick. Det är samma med en marathonlöpare.....han berättar alltid vilken tid han gjort på maran. Där märker man vilken rolig skillnad det är mellan olika idrotter. Alla har samma mål.....att bli bättre samt göra det bästa man kan....under dom förutsättningarna man har. Det är det som är det roliga med idrott.
I cykel tävlar man om placering och inte om tid. Det är aldrig någon som frågar mig vilken tid jag hade på Strandaloppet i Ålem 1974.....men jag vet att jag blev tvåa.

Måste gratulera min kompis Janne Karlsson från IK Vinco i Ystad till framgångarna på Nordiska Gubbmästerskapen i Järvsö. Han har haft en helt otrolig säsong....vunnit allt han startat. Han blir bara bättre och bättre för varje år.....och han sa till mig att 2015 är det året som han ska vara som bäst. Jag hoppas han skojade.....för annars får vi andra, oavsett ålder bara se ryggen på honom.