Tävling i Danmark

Eftersom CK Lunedis linjelopp blev inställt på söndagen tyckte Patrik att vi skulle försöka hitta någon tävling i Danmark. Det gjorde vi...på Amager just över bron till Danmark. Eftersom vi hade lika olika startider blev det en tidig morgon. Klockan ringde 5.00 vilket var tidigt för att vara en söndag. Grötfrukost och en stor kopp te..i bilen för att hämta upp Patrik 6.30. Ner mot Malmö och över bron till Danmark i full fart. Patrik startade 8.15 och jag 11.15 så det var gott om tid att slöa i bilen...läsa sydsvenskan ...äta några smörgåsar....dricka lite sportdryck ...besöka bajamajan...sen var det start. Det var drygt 50 man till start, vilket är ett bra fält i min åldersgrupp. Värmde lite upp ihop med mina danska vänner från Politiets Cykelklubb.....snackade lite om vilka som var starka osv. Som vanligt i Danmark är det full fart från början och det gäller verkligen att vara med på noterna. Varvet var 13 km och skulle köras 6 gånger...redan på första varvet var det flera utbryningsförsök. Vid varvningen efter ett varv sprack det upp och helt plötsligt var vi 5 man iväg. Det gick som attan på skift och det var speciellt en kille som var stark....han drog så vi knappt kunde hålla hjul på han. Vi fortsatte att hålla ett bra tempo och såg inte klungan igen. När vi var ute på sista varvet kom klungan närmare och närmare. En av gubbarna hade satt på hjul de sista 30 km och hjälpte inte till ett skit. En annan av dom kom då och då fram till till täten...men han var ärlig och sa att han var helt slut men glad att han kunde hjälpa till när det gick. När det var 3 km kvar var klungan endast 20 sekunder efter oss och tog in hela tiden. Innan spurten var det två 90 graders kurvor och sedan 500 meter kvar till linjen...jag strulade till det och blev lite för ivrig .....när det var 100 meter kvar låg jag 3:a men blev 5:a. Gubbcykling är kul men har man suttit på rulle i 30 km kanske ska man ge fan i att spurta ....för mig är det OK....men hade inte vi som var starkast dragit så hade klungan hämtat in oss för länge sen. Ce la Vie.
39,9 i snitt är ett bra pass en blåsig söndag som denna.
Efter målgång blev det en korv med min gamle vän Jan Höeg som var med i utbrytningen och körde riktigt starkt......65 år och ett kräm i benen som jag aldrig sett maken till. Han sa att nu när han är pensionär tränar han 4 timmar om dagen och älskar det.
När vi klämde vår korv dök den gamle 6-dagars hjälten Gert Frank upp. Vi började snacka lite minnen och när Jan och jag sa att när vågen passerade tresiffrigt var det dags att börja träna. Gert har varit på tresiffrigt+moms i flera år ....men lovade att nästa år står han på startlinjen ihop med oss....vi får se.
När jag kom hem och slog igång datorn så såg jag att varken Patrik elller jag va med resultatlistan....så bra är det i Danmark......utbrytning i 60 km och inte ens med i resultatlistan...skit samma.
Nästa lopp blir också i Danmark. Lastar in frugan och hunden och drar till Prästö på Kristi Flygare...ska bli riktigt kul



Bra lagtempo med ett gäng danskar



Podium och blommor men inte med i resultatlistan

Gubbcykling på hög nivå

Nu när cykling för oss gubbar blivit mer och mer populärt märker man att kvaliteten på cyklingen blivit högre än vad den varit tidigare. När jag började cykla hette gubbaklassen Old-Boys och var inte stor. Det var samma gäng gubbar som harvade runt helg efter helg. Jag kommer ihåg att komikern Robert Gustavssons pappa Olof var en stark gubbe som alltid körde i täten. Olof körde för Skövde CK.
När jag i min ungdom körde nere i Frankrike var gubbcykling ingenting man skänkte en tanke tills en dag när jag mötte han med stort H. Teamet eller klubben som det hette på den tiden körde ett antal tävlingar som klubb. Resten av tävlingarna körde man individuellt. Detta brukade resultera i att man körde i olika kombinationer med andra cyklister från andra klubbar och efter tävlingen delade man pengarna. Det brukade bli en ganska bra deal. Det fanns ett antal cyklister som var ledare för dessa combos. Oftast äldre killar med rutin och en jäkla respekt.
Vi körde en tävling i Rennes när han dök första gången. Betydligt äldre än oss andra och med en blick som kunde skrämma skiten ur en......och ett par ben som var välsvarvade och fulla med blodådror. Jag kom ihåg att han styrde upp tävlingen så hans klubb tog hem rubbet.
Efter tävlingen frågade jag vår teamboss Bertrand vem den snubben va. Känner du inte han! sa Bertrand.....Andrè Foucher... han är 48 år och en levande legend i Normandie/Bretagne. 48 bast och stark så vi knappt kunde hålla hjulet på han ingav respekt. Om man hade problem att hålla rullen på cyklisten framför sig och hade André på rullen kunde man höra han väsa "Le roue" (släpp inte hjulet) på sin bonnadialekt från Laval i Östra Normandie. Det tog några tävlingar innan vi började snacka och blev lite polare. Efter en tävling frågade jag Bertrand hur bra André va när han var ung....han grymtade något om att jag skulle vänta tills vi kom hem. Väl hemma slet Bertrand fram en bra bunt gamla Miroir Du Cyclisme och började visa bilder på André som ung. Han hade vunnit cykelcross VM....många landsvägstävlingar...6.a i Tour De France. 1964 och 1965 vann han Midi Libre som var en för tävling till Touren. 65 vann han före Jean Stablinski och Tom Simpson.
När jag mötte han nästa gång blev det ett helt annat bemötande.....av respekt för hans meriter. Man kan undra vad det är som driver en gubbe på 48 år att 15 år efter ha kört i täten på Touren köra amatörtävlingar med killar som 25 år yngre. Jag kan inte riktigt räkna ut svaret ...men det måsta vara glädjen av att älska cykling ...och inte minst glädjen av att köra skiten av killar hälften hans ålder. Det är gubbcykling på hög nivå.


Cyklisterna såg mycket coolare ut på Andrès tid

 
 

Då va Gran Fondot avklarat

Efter en vecka med mycket jobb och lite träning va det dags Gran Fondot i Eslöv. Alla priser var klara....maten var fixad och alla funktionärer klara för en bra cykeldag i Eslöv. Det enda som vi inte kunde rå på va vädret....men det såg lovande ut på fredagkvällen.
När jag vaknade tidigt på lördagmorgonen, va det till ett underbart väder. Strålande sol och helt vindstilla....som gjort för en underbar dag i sadlen. Nere vid starten var det massor med cyklister och när jag snackade med grabbarna vid nummerlappsutdelningen så sa dom att det var rekord på gång. Det underbara vädret gjorde att många efteranmälde sig och detta i sin tur gjorde att vi kom upp 400 startande.
När väl starten gått var det full fart som vanligt. Det hade börjat blåsa upp lite och det var motvind ut mot åsen. Efter Marieholm var det lite kantvind....inte mycket, men tillräckligt för att det skulle bli lite jobbigare. Efter att vi kommit upp till Vittskövle blev det plötsligt lite lugnare och jag fortsatte och helt plötsligt var jag ensam. Min första tanke va, jag kör på så kommer det kanske upp ett gäng. Men inte kom det upp någon så jag körde själv nästan fram till första backen vid Klåveröd. Det var ett gäng danskar och Partik H. från CC veteran och den alltid starke Ölands-Lasse. Danskarna stod på som attan och jag och Patrik tog det lite lugnt för att kolla om det kom upp folk bakifrån. Men inte kom det någon. Vid foten av andra backen, Åvarpsbacken var det någon som skrek att vi hade 4 minuter. Backen gick bra vi kom ner på andra sidan och drog vidare mot Ljungbyhed.....danskarna eldade och vi svenskar tog det lite piano. Sen kom den där jäkla Lotta backen igen. Jag har cyklat upp för den där backen i snart 40 år och det känns som om den blir både längre och brantare för var gång. Ölands-Lasse och jag släppte direkt då de andra ökade farten. Vi snackade ihop oss och tog ett jämn och bra fart uppför backen för att sedan börja stå på igen. Mellan Kågeröd och Ask kom vi i fatt två av danskarna som släppt täten. Dom var ganska kokta och bidrog inte med mycket draghjälp tillbaka till Eslöv. Vi visste att det var en stor klunga på väg bakifrån och vårt mål var att försöka hålla dom stången till mål.....men det sket sig. 500 meter före mål var dom ifatt oss.
Först över linjen var den trevlige dansken Peter Visby som bor i Helsingborg.
Detta nioende året var ett av de bästa Gran Fondo vi kört. Stort startfält, bra väder med inte för mycket vind och massor av duktiga cyklister som bara blir bättre och bättre för var år.
Eslöv Cykelklubb med Freddie Nihlén i täten gör ett kanonjobb som bara blir bättre för var år. Nästa år är det tioårsjubileum och då skall vi försöka hitta på något extra.....Va tror ni om ett varv extra uppe på Söderåsen. Andra gången vi kommer till Kågeröd tar vi inte mot Eslöv utan tar höger igen för ytterligare ett varv på åsen !!!!!!!!! det vore något!!!
Efter prisutdelningen var det dags att plocka ihop allt och snacka lite skit med alla funktionärer och göra en snabb utvädering.
Sen var det dags att dra hem och kolla sista milen på dagens Giro etapp. Monte Zoncolan är något av det brantaste man kan köra på en cykel. Jag tror att Lotta på Åsen backen kändes som Zoncolan för många på Gran Fondot...där i bland mej.

Alltid pigga tjejer i köket



Tävlingsledare Freddie



Dags för start



Lite eftersnack av Ola



Lasse brukar hänga runt maten efter cykelturerna

 Efter middag med några glas vin var det dags att krypa ner i bingen för på söndagen var det träning med Eslöv CK vätterngäng.
Runt Ringsöarna till Ludvigsborg....S.Rörum..Äspinge...Svensköp...Ö.Sallerup..Korsholm. Där tog vi mot Bjärsjölagård.....Övedskloster...Harlösa. Ut på Flygrakan till Sandby....Flyinge...Gårdstånga. Sedan tog vi backen i Viderup innan vi styrde hem mot Eslöv. 117 km med ett härligt gäng va en bra start på söndagen.



Ett härligt cykelgäng som satsar på Vättern



Olle var dagens kämpe



Dags för Gran Fondo

Eftersom vi som under många år var importör för Pinarello i Sverige kom jag i kontakt med namnet Gran Fondo ganska tidigt eftersom Pinarello organiserar ett sånt var år i Treviso. Jag drog iväg ett mail till Andrea Pinarello och frågade om inte han kunde fixa en startplats åt mig. På vägen hem efter våra obligatoriska veckor i Italien stannade vi till i Treviso för att köra Gran Fondo Pinarello. Efter en trevlig kväll med våra italienska kompisar som bor just utanför Treviso var det dags att köra Gran Fondot. Starten var redan klockan sju på morgonen....innan det blev för varmt. När jag kom ner till starten trodde jag inte mina ögon ......3500 startande. Andrea var juste och hade fixat en plats i främre startfållan...det var tur för det var enda gången jag fick se täten. Jag hade valt att köra den långa rundan som var 202 km. När vi drog iväg var det en otrolig känsla.....massor av cyklister...en jäkla fart.... bra kamratskap....helt otroligt. Det blev en lång dag i foten av Dolomiterna...men en av de roligaste jag gjort på en cykel.


När jag kom hem tänkte jag att detta skulle vara något för Sverige. Jag började snacka med min vän Göran Nihlén som tyvärr är bortgången. Han blev eld och lågor och började genast snacka om Söderåsen. Vi drog ut och provkörde (med bil) en tänkbar bana......och det var den det blev och fortfarande är. Detta är nio år sen och känns som det var igår.
Nu på lördag är det dags igen. 137 km på en av de bästa banorna i Sverige...bra cykling.....tävla med elitåkare eller med kompisen....alla är vinnare.
Prisbord på över 100.000 kronor....som lottas ut är unikt i cykelsverige.

    http://youtu.be/0TxhmT1ju1g

Det blev ett bra Vincolopp

När jag tog morgonpromenaden med Ludde på söndagen var det så gott som vindstilla. Skönt för en morgonpromenad, men inte för en cykeltävling i Skåne. Men efter frukost när jag körde mot S.Sandby för att hämta Patrik började flaggorna röra på sig. Väl nere i Svenstorp utanför Ystad blåste det på ganska bra och det tilltog mer och mer. För att ge tävlingen bättre krydda började det regna lagom till start. Elit, Senior och Junior startade samtidigt. Detta gav ett startfällt på ca. 65 cyklister. Som vanligt i Ystad är det bara en sak som gäller och det är att se till att man håller sig långt fram i klungan hela tiden. Vinden och de smala vägarna gör att det blir jobbigt att täppa alla luckor man man ligger för långt bak. På andra varvet kom Patrik H. och Magnus D. iväg med Anders D. från Ringen och Robert Ö. från Värnamo samt elitklassaren Paul W. från CKC4. Glenn D. Per W. och jag som var kvar i klungan tyckte att detta var en bra utveckling av tävlingen och kände oss ganska säkra på vi inte skulle se våra kompisar på ett bra tag. Det var bra körning i klungan och det for av folk till höger och vänster. Det blev inte många kvar framme i klungan till slut. På slutet smet det iväg några stycken så vi spurtade om en 10 plats. Jag kom in som 14:e man och var mycket nöjd mer vår laginsatts.
Magnus gick med Wirenstedt på sista varvet och tog därmed sin första vinst. Patrik slog Robban i en hårfin spurt och knep därmed andra platsen.



Etta Magnus Dannemyr - tvåa Patrik Heiler - trea Robert Ögren, Värnamo

 Det är så jäkla kul när laget lyckas så bra som idag...det ger en otrolig lagkänsla som är minst lika kul som de egna resultaten.

De sju främsta med Pelle som stark sjua

Tävlingen var lika välarrangerad som vanligt när Vinco är inblandat. Det enda som är tråkigt är att man ska stå ute på en stubbåker en mil utanför stan. Publiken är inte ens de närmast sörjande. Tur man inte frågade frugan om hon ville åka med på en cykeltävling....va hon skulle gjort på den åkern i tre timmar ute i " middle of nowere " vet jag inte. Det enda jag vet för säkert är att chansen att det var sista gången hon var med på en tävling är stor. Jag vet att det är svårt med tillstånd etc. men en klubb som Vinco med sin tradition av att arrangera bra cykeltävlingar skulle vara värda att lägga en så bra tävling inne i Ystad. Då ganske den gamla känslan av Vincoloppet skulle komma tillbaka och det är vad cykelsporten skriker efter.


En alltid lika glad Mattias, punkterade efter 5 mil, fick efter en stund låna ett hjul och körde ensam runt resterande 5 mil.



Nisse Johanesson, en gammal kompis sen 70-talet är en av de många funktionärerna i Vinco som ver hur man ordnar en bra cykeltävling



Ik won en koers in Zweden

På söndag är det dags att dra till Ystad och köra det klassiska Vincoloppet. Nu för tiden går loppet ute på vägarna nordöst om Ystad. Start och mål ute vid en stubbåker mitt ute i vischan är det som gäller nu för tiden. Annat vad det förr. Jag kom ihåg när jag körde Vincoloppet 1975. Start och mål i backen vid Folkets Park inne i Ystad. De sista 200-300 meterna var det alltid fulla led med åskådare. Ystad Allehanda hade alltid ett par sidor om Vincoloppet dagarna upp till tävlingen...intresset var mycket stort i en stad som verkligen hade cykelkultur. Idolen framför alla var alltid Leif "Vinco"Hansson....en legendar inom skånsk cykel. Jag kommer ihåg att det var 70-80 man till start....blåsigt som vanligt i Ystad. Vi körde ett varv på ca. 12 km norr om stan....småkuperat och naturligtvis kantvind. Efter ett par varv var vi några man som kom iväg i en utbrytning. Det var jag...en dansk som Gert Frank som senare blev 6-dagars proffs, Perry Levin, Vinco och en belgare som inte drog en meter. Ett par varv innan mål kom det upp 6 man med Leif Hansson, Jörgen Emil Hansen i täten. Sedan blev det spurt och som vanligt var jag längst bak bland utbrytarna när vi skar mållinjen. Belgaren spurtade ganska långt in åt höger på körbanan och när Leif skulle ta han på insidan skar han in lite rutinerat och därmed kom Leif inte om han. Det blev ett jäkla liv ..... att tränga Leif i Ystad var något man inte skulle över huvudtaget inte fundera på ...det var rena lynchstämmningen bland alla åskådarna. Belgaren blev i alla förklarad som som vinnare. Jag kommer ihåg att hans namn var René Wuykens. Jag kommer ihåg att senare någon gång såg hans namn i något proffsresultat.

        
 

  15  år senare var jag nere hos en leverantör i Belgien. När jag gick där bland hyllorna så såg jag en något överviktig, svartmuskig kille gå runt och plocka ordrar. Efter en stund frågade han var vi kom ifrån. När jag sa Sverige sa han på flamlänska " Ik won en koers in Zweden" som tur är kan jag flamlänska och förstod att han sa "Jag har vunnit en tävling i Sverige!" Var frågade jag.....han sa nåt som skulle kunna likna Ystad. Vilket år frågade jag.....1975 svarade han! Det tog inte många sekunder innan jag förstod att det var han med stort H. Renè bara skrattade när vi började snacka om tävlingen.
Efter ha varit proffs i Belgien ett par år jobbade han nu på ett lager och hans extraknäck var att köra motorcykel åt TV fotograferna på alla Belgiska klassiker som Flandern Runt.
Världen är liten....och sedan den dan har Renè och jag hållit kontakten och genom åren blivit bra kompisar

Plötsligt i Harlösa

I morse när vaknade var det ett underbart väder. Efter en snabb grötfrukost slängde jag mej på cykeln för min vanliga jobbpendling. Idag blev rundan lite längre än vanligt då jag tog en sväng ner om Gårdstånga över Flyinge och Harlösa. Underbart väder med en ganska lätt vind gjorde rundan mycket behaglig och en perfekt start på dagen. När man kommer in i Harlösa från Flyinge så har man Grand Pizzeria på höger sida. För hette den inrättning Grand Café och var styrt med järnhand av Signe. På 70-talet hände det ibland att vi gjorde en snabbfika hos Signe. Hemmalagade mackor och riktig Skånerost i bryggaren gjorde stället till ett givet stopp hos många cyklister. Att Signe också hade en jukebox med de senaste plattorna gjorde inte saken sämre.



Ökända Stukaplan

 När man svänger höger efter Grand kommer man in på Revingevägen, ca 50 meter på vänster sida ligger ett hus som ser ut som en gammal affär. När man kollar in genom fönstren ser många flygplansmodeller. Helt fantasiska hantverk. Ibland när jag kommer förbi brukar jag slå på en tvärnit och stanna och drägla lite framför fönsterna. I morse när jag stannade så plötsligt öppnades dörren och en äldre man sa: Kom in så får du kolla in lite närmare. Det tog inte många sekunder innan jag stod brevid mannen som berättade lite historier om de olika modellerna. Det var B-52 bombare, SAS plan, Stukaplan osv. Han berättade att det tog ca 400 timmar att bygga ett plan och att alla plan hade varit uppe i luften då dom var radiostyrda. Han berättade vidare att materialet till en modell kostade ca 18000 kronor. Som gammal möbelsnickare berättade han att var själva byggandet som är grejen...inte att sälja dom. Jag var tvungen att dra för jobbet kallade. När jag cyklade Revingerakan mot Lund tänkte jag....en bra hobby är klart underskattat. Eftersom jag prenumererat på tidningen Nostalgia i många år har man sett massor av freakar. Allt ifrån samla på radioapparater till att lägga tusentals timmar på renovera en gammal träbåt...allt är så jäkla kul att kolla in. Själv har provat lite av varje....men var gång slutar det med att cyklingen är det roligaste jag provat......och tänker hålla på med i många år framåt.


Gammalt propellerplan



SAS Plan



Wendes loppet

Det var länge sen jag körde min första tävling i Kristianstad. Jag tror eller är ganska säker på att det var 1969. På pingsthelgen var det alltid på lördagen Kristianstad GP. Då på den tiden körde vi på en liten motorbana just norr om stan. GP loppet blev senare flyttat till Långebro industriområde och en betydligt tråkigare bana. På söndagen var det alltid dags Ivösjön runt som var en kul tävling på en små kuperad bana. Cykelkulturen på den tiden i Kristianstad var alltid IFK som stod för. Massor av duktiga cyklister med den lokale hjälten Morgan Pettersson i täten.
Nu för tiden har CK.C4 tagit över cyklingen i stan. Dom har under ett par års tid arrangerat Wendes 2-dagars tävling. Jag har inte kört tävlingen innan och tänkte att det skulle vara kul att prova på något nytt. Redan när jag anmälde mig kändes det som att två dagars tävlingen bara skulle bli en en dagars för mej. Banan är något av det plattaste man kan hitta i Sverige, jag tror att nivåskillnaden är under 5 meter. Så ska det bli något bra race så är det en förutsättning att det blåser....och det gjorde men inte speciellt mycket. Vi gubbar i Cykel City sa vi skulle satsa på att stå på i kantvinden för att försöka splittra klungan. Nu blev det inte så lyckat för vinden låg lite fel på dom tänkta ställena. Men på sista varvet blev det bra fart och klungan splittrades. Två åkare kom iväg på slutet och körde starkt i motvinden in mot mål. Johan ...team Mumien vann före Robban från Värnamo. Klungan kom in några sekunder senare......och jag lyckades knipa en sjunde plats. Mattias och Patrik rullade också in med klungan. Det gav tempostarke Mattias ett bra utgångsläge för söndagens GP och inte minst tempoetapp.

Mattias stark som oxe med en utvecklingskurva som slår det mesta jag sett

Johan, team Mumien vann seniorklassen



Alltid Glade Johan Svensson vann elitklassen





Mats njuter av en kopp kaffe och negerbulle efter att ha vädrat Cervelon


Själv avslutade jag lördagen med grillkväll på Eslövs TK invigning av de nya utebanorna. Andreas Vinceguerra var där och spelade mot en lokal klubbspelare.....samt slog massor av bollar med klubbens knattar. Mycket populärt. På söndagen blev inget Wendes utan ett lugnt pass med min gamle kompis Mats Murare. Blåsigt värre men en trevlig runda som avslutades med glass stopp vid Trollsjön i Eslöv.


Det var den störste dom hade



Det gick åt skogen igen

Imorse på pendlingen till jobbet fick jag sällskap av den alltid trevlige Kristian Hallsten. Han har gjort en karriär från cyklist till en av sveriges bästa triathleter. Det är alltid kul att ta en runda med han. Stark som attan vilket inte helt fel i den skånska motvinden. Det är jäkligt svårt att klä sig rätt denna tid på året. På morgonen är det just över nollan och när man skall hem 10 - 11 timmar senare är det som idag 15 grader varmt. På hemvägen ser man ut som en kamel med fickorna fulla av handskar, undertröjor, skoöverdrag osv. Förhoppningsvis kommer snart värmen och då slipper man alla dessa övningar. När vi satt och snackade idag på väg till Lund dök det upp lite olika ämnen som vanligt. Allt från träning till lite olika dopingfrågor hann att avhandlas.

Alltid lika kul att cykla med glade Kristian

Jag har sett på lite olika sidor att den olympiske mästaren från 1984 Alexi Grewal har varit på gång med en comeback. Första gången jag träffade Alexi var 1980 i Belgien. Jag brukade alltid bo hos en äldre dam i Zomergem utanför Gent. Mrs. Deene var känd i cykelkretsar för sitt cykelpensionat. Här hade många kända cyklister bott genom åren. Stället var ett råtthål...men billigt....man betalade typ 70 kronor per natt inkl. mat. Maten var ett kapitel för sig .....frukost, en macka med ost och 6-7 Kalas puffar i lite mjölk...middag, 8 stavar rivna morötter och ett gäng potatis. Ville man ha något mer så fick man betala extra. Besöken ner till den lokala frietsvagnen nere på torget i Zomergem blev många. När man tänker tillbaka undrar man va fan man sysslade med...men nu efter många år så är minnena bara roliga. Jag och brosan hade kört non-stop från Sverige till Gent i min gamla 145:a. Kom ner sent på kvällen och var slitna. Mrs. Deene visade var vi skulle sova....det var allid 4 till 6 bäddsrum. Vi skulle dela rum med ett gäng australiensare och en ung amerikan. Det tog inte många sekunder innan vi sov....slitna som vi var. Tydligen hade jag snarkt också, för på morgonen klagade alla över en jäkla massa decibel i rummet. Amerikanen såg ut som ett lik och klagade på att han inte sovit en blund på hela natten. Konstigt tyckte jag för jag hade inte hört ett knyst på hela natten. Nere till frukosten var det bara glada miner och ett bra tugg runt bodet. Den unge amerikanen presenterade sig som Alexi från Colorado. Han var helt OK men väldigt amerikansk. Han såg ut som en indian....men senare berättade han att hans farsa var sikh...där av hans mörka skinn. Efter några dagar av tävlingar och träning så bestämmde vi oss för att nästa dag köra ett långpass upp genom södra Holland. Vi var ett gäng som gav oss iväg på morgonen och rundan gick bra .......bra tempo och milen tickade iväg. På väg hem från Sluis i Holland blev några stycken kvar och därbland Alexi. En mil innan Zomergem passerade vi Oost Eeklo då plötsligt Alexi drog på en tvärnit....jag tänkte, va står på nu. Han började rota i fickorna på cykeltröjan och plötsligt drog han fram en cigarett. Jag höll på att svimma....en rökande cyklist var inte ofta man sett och speciellt inte i Sverige. Jag kan berätta att det var ingen Marlboro han drog fram utan en handrullad rackare garanterad fylld med jazztobak. Vi drog vidare utan Alexi....han kom hem ett par timmar senare...glad ihågen. När man några år senare såg han som vinnare på OS trodde man inte sina ögon. Så kan livet gestalta sig när man har talang. Efter OS blev Alexi proffs både för Panasonic och RMO...men utan framgång. Var gång drog han hem till USA med svansen mellan benen. Sedan försvann han totalt och var i många år helt utslagen utan tänder i munnen och bodde på olika härbärgen för homeless. Nu var comebacken på gång....bra blogg....bra träning....men nu tog det slut igen. När livet är tufft kvittar det hur snabb varit på cykeln.

FIK - Trampen

Motionslopp finns det många men FIK trampen i Färingtofta är nog ett dom trevligare loppen under året. Färingtofta är ett samhälle som man knappt kan hitta på kartan, det ligger mellan Höör och Ljungbyhed. Färingtofta IK heter klubben som arrangerar rundan och omklädning och seketeriat finner du i Färingtofta skola. Skolan liknar nåt man själv vill minnas från tiden när man gick i skolan. Liten skola på landet med gympasal, uteplan och helt oförstörd miljö, man tror knappt att det finns såna skolor kvar idag. Klockan 8 när vi drog iväg var det många cyklister som samlats och de flesta av dom var kända ansikten. Det var säkert upp mot 100 man som rullade iväg. Det gick på bra ner mot Norra Rörum där vi tog höger mot Hallaröd...... där man svänger vänster ner mot stora vägen mellan Höör - Eslöv. Bra fart ner mot Hasslebro och sedan upp mot Hallaröd igen. En bit upp på vägen small det och plötsligt låg det ett par man i vägkanten. Björn gjorde ett riktigt dyk över cykeln och landade halvvägs upp på en stenmur. Han slog i ordentligt och blev naturligtvis halvchockad. Klungan sprack upp i två delar då vi som låg bakom Björn såg vad som hände och  tvärstannade för hjälpa till. Det tog en stund att konstatera att inte hänt något allvarligt .....sen var vi på väg igen. Tätklungan fick vi inte se mer.....så det blev lite avslaget, men skit i det. Vi som var kvar gnetade på bra över Forestad - Spången - Ljungbyhed och som kronan på verket "Lotta på åsen" backen. Denna jäkla backen blir fan i mej bara längre och brantare för varje gång jag kör den. Men jag överlevde denna gången också. Hade även lite kraft att ge min kompis Mats Murare en hjälpande hand när han började hyperventilera nära toppen. När vi kom upp på toppen drog vi höger mot Stenestad. Ner för backen mot Sönnarslöv och tillbaka till Ljungbyhed hade vi en bra sida medvind vilket gjorde att farten låg och pendlade mellan 45-50 km/h. Spången - Riseberga var nästa byar vi passerde innan vi styrde upp mot Perstorp. Här är det alltid lite halvsegt  det stiger mest hela tiden. Uppe på toppen tar man höger tillbaka till Färingtofta. Bra medvind gjorde att det gick som tåget sista biten. Snabb dusch och inte minst den obligatoriska fikan som är hövdpunkten på de flesta motionslopp. På det hela var det som vanligt en mycket trevlig runda i trevligt sällskap. Synd att vurpan hände ....men det är sånt man får räkna med ibland när man är cyklist.
Efter en vecka av allergi/förkyling är jag glad att vara igång igen. Jäkligt sega ben idag men det ska nog bli bra om några dagar. Drygt 100 km och ett snitt på 37 km/h var det som stod på mätaren när vi var klara, inte illa på ett så pass kuperat lopp.
En sak jag inte fattar är att inte fler sk. tävlingscyklister dyker upp på lopp som detta. En jäkligt bra genomkörare som ger bra träning och och kan få vilken tävlingscyklist som helst trött. Det kanske är så om man tävlar vill man inte köra bland motionärer. Jag skiter i vilket..... är man cyklist så tycker man om att cykla...... oavsett typ av lopp. Kanske är det startavgiften som avskräcker.....det kan i alla fall inte vara prisbordet för det slår vilken seniortävling som helst i Sverige. Idag var jag ett nummer ifrån att vinna en ficklamp! Oavsett om jag vinner något eller inte så är jag gladare än Mario i CC veteranlag var ifjol efter sin tredje plats i seniorklassen på Kinnekulleloppet. 88 startande gånger X antal kr. måste ge några pengar till priser. Tänk att stå på prispallen som tredje man och få en påse grillkol från Biltema i pris!!!! Jag hade slängt den i diket....det är ju en ren förolämpning från arrangören. Då är det bättre på motionsloppen där priserna lottas ut.






Mats Murare alltid snabb



Janne Karlsson, 63 bast och idol och världsklass i sin ålder



Patrik alltid snabbast



Sätofta-Lasse alltid stark och glad



Micke tjuvtränar på rivieran och blir en bra förstärkning på Vättern



Lasse Kvist har jag känt i mer än 35 år. Han är som tankbåtarna...kör alltid med Bulb.....skillnaden är att Lasse har bulben under tröjan