Nu är det dags för vätska

Bra förvaring av dricka som jag föredrar.

                                                                                                                                             
Ibland när jag pendlar in till jobbet så möter jag folk som är ute och joggar......ofta är det unga tjejer och oftast har dom en vattenflaska i handen. Detta får mig att fundera hur mycket behöver man dricka när man idrottar....eller när man joggar. De flesta av dom här tjejerna ser inte ut att springa speciellt långt eller snabbt och jag är säker på att dom inte tappar speciellt mycket vätska. Jag är helt säker på att detta är en modegrej som smittat från USA. Jag såg det första gången i USA....folk som gick omkring med små vattenflaskor i handen......så fort dom va utomhus.
Jag är helt säker på att det är väldigt individuellt hur mycket man behöver dricka när man idrottar. Jag tränade för några år sen några dagar med Andrea Peron nere i Italien. han har kört tolv Tour De France och hade en del storys att berätta. Bla. berättade han att han ibland kunde dricka upp mot 16 flaskor vatten och sportdryck under en varm bergsetapp i Touren.
På Vättenrundan ser man cyklister som har flaskställ överallt på cykeln och kröner det hela med en Camelbak på ryggen.....allt för att få med sig så mycket dryck som möjligt. Själv körde jag Vättern senast på en och en halv flaska sportdryck......utan problem.....så man ser verkligen hur individuellt det här med dricka är. Ska också tillägga att jag aldrig fått kramp på en cykel i hela mitt liv.
                                                              
När jag började tävla fanns det inte sportdryck utan man körde med vatten, saft och inte minst kallt te med socker och citron i......släckte törsten bra. Nackdelen va att det va så jäkla sött och klistrigt.....spillde man på cykeln va det ett rent helsicke att få den ren igen.
Den första sportdrycken jag sprang på va Norska XL-1.....kommer ihåg att en burk kostade 15 kronor och smakade riktigt gott. Sedan kom italienska Ergovis.....vilket smakade OK men inte så gott som XL-1. Sedan började märkena ramla in och idag finns det en uppsjö av olika drycker på marknaden och de flesta av dom är helt OK.

En annan sak som slått mig dom senaste åren i klungan är att folk inte vet när dom ska dricka. Man dricker när man ligger långt bak i klungan och inte i täten.....det för att inte vingla och störa andra cyklister. Kör man på skift så dricker man på vägen ner och inte när man är på väg fram för att dra.

Wim, smart kille som varit med förr.

                                                                                   
Det här med att dricka får mig att tänka på min hollänske vän Wim som brukar dra en story var gång vi dricker pilsner nere i Holland. I mitten på sextiotalen va det en stor tävling i Berlin som hette Grosse Preis Berlin. Det va en femmanna kvintett som va loss på slutet av tävlingen.....bara starka namn, Ole Ritter från Danmark, två starka tyskar och Wim och den femte va den starkaste av dom alla och hette Gösta Fåglum. Wim funderade hur fasiken ska jag vinna detta.......Gösta va starkast och körde in varje attack. När det va 14 km kvar tog Gösta en bra förning i täten och slog åt sidan.....och böjde sig ner och tog upp flaskan för att dricka.....då drog Wim på en riktig rökare och innan Gösta hade fått ner flaskan i stället hade Wim en lucka på mer än 100 meter...sen såg dom inte han igen förrän det va dags för målgång. Va lär man av detta......drick när du ligger längst bak och inte fram.

På lördag kör vi Ringsjön Runt.....hoppas på bra väder och en lite stigande form.

Cykel City Gran Fondo

Idag va det dags för årets Gran Fondo i Eslöv. Bra väder va det lovat och det blev det....sol och helt vindstilla. Rekorddeltagande blev det också med 530 startande. Verkligen kul att se utvecklingen som håller på att hända på många av motionsloppen.....större startfält för varje år och inte minst bättre och säkrare cyklister i fältet.

Jerker, har fullt drag med nummerlapparna

Kön till nummerlapparna va lång hela morgonen

Lennart "Elitaren" och Tore i kön för nummerlappar.

Olle och Freddie klara med motorcyklarna

530 cyklister klara för start, längst fram en liten columbiansk klättrare

Efter uppvärmning va Matti, Åsa, Johan och Åsa klara för start

Redan tidigt på morgonen va det massor av folk i rörelse vid nummerlappsutdelningen. Lång kö till nummerlapparna och inte minst många efteranmälningar.....gjorde att man fick skjuta starten tio minuter för att alla skulle hinna komma med när tåget gick. Redan på vägen ut mot Marieholm gick det som tåget....mätaren låg hela tiden och pendlade mellan 45 - 50 km/h......och i den farten fortsatte det hela vägen upptill dagens första backe vid Klåveröd. Där gick det lugnt och jämnt i backen utan större problem.
Förbi depån och ner mot Kågeröd...va det fullt ställ......sedan vidare mot Billesholm och dagens andra backe Åvarpsbacken, som är en lång rackare. Här började det svida i benen och.... jag fick ta i ordentligt för att komma med upp över toppen i Stenestad.
Sedan rullade det på bra ner mot Sönnarslöv och vidare mot Ljungbyhed.....där det va dags för dagens ångest, Lotta på Åsen backen. Jag brukar tjata om att den bara blir längre och brantare för varje gång jag kommer på besök, men den gång stämde det verkligen. Mamma Mia va det sög i benen och bultade i hjärtat av bara synen av backrackaren. Jämnt och lugnt tempo och "little help of some friends"gjorde att jag överlevde även denna gång. Väl uppe på toppen fick vi gång ett bra lagtempo och började plocka in grupp efter grupp. Ner mot Kågeröd och vidare mot Ask där vi kom i fatt tätklungan.
Sedan började det komma lite attacker innan Mattias Zetterstrand i vårt veteranlag fick iväg en jäkla häxpipa vid Bialitt och snart fick ett bra försprång. Eftersom jag vet vilken tempohäst Mattias är.....tänkte jag att detta kan säkert gå hem.

Klungan körde på bra och när vi kom in mot Eslöv började försprånget snabbt krympa och väl inne i Eslöv va han ifatt körd. Här blev det som vanligt en jäkla stress...och trängsel. Alla skulle naturligtvis fram för att få en bra målgång...och tid.

Nu blev det en ung CK Bure kille vid namn Niclas Nilja som klämmde mållinjen först.

Johan och Patrik pustar ut efter dagens runda

Alltid glad Ola från storklubben Höllvikens CK, snart störst i Skåne

Oskar, en av dom starka Nilsson bröderna från Åhus

Stilåkaren Håkan Pettersson Cykel City Veteran

Detlef, glad tysk med kramp

Efter målgång blev det en av dagens höjdpunkter....eftersnacket. Det är alltid roligt att höra alla stories om dagens aktiviteter. När vi väl stod där började det regna, inget kallt regn utan ett skönt sommarregn. Det varade inte i så många minuter.....innan det klarnade upp igen.

Johan klipper sig en knake och potatissallad

Snabbdusch och sen va det dags för knake och potatissallad.....den satt som en smäck.

Prisutdelning med priser för ett värde av över 100000.- som lottas ut va avslutningen på en lyckad dag.

Detta är tionde Gran Fondot och man kan verkligen se vilken otrolig utveckling det varit inom motionscyklingen. Större startfällt, finare cyklar och inte minst mycket bättre cyklister. Hoppas att detta är en utveckling som kan komma tävlingscyklingen tillgodo då många av cyklisterna är starka och säkra nog att tävla aktivt.

Jerker, Jr och Bengan sorterar chipen ....själv klämde jag chipsen när jag kom hem

Min egen insats är inte mycket att skriva hem om....slätdraget är OK men i backarna känner jag att jag förlorat mycket träning för jäkla va tungt det är. Men det gäller väl att bita ihop kämpa på för att sälja cykeln är inget jag funderar på.

137 km med över tusen höjdmeter gav en tid på 3,20 och ett hurtbullesnitt på 40,4 km/h.

Aerofördel

Nu för tiden när fler och fler skaffar wattmätare kan man ganska snart se skillnaden på aero och inte aero. Luftmotståndet är som bekant cyklistens största fiende i jakten på att köra fort. Håller man uppe i styret så blir naturligtvis luftmotståndet högre än när man håller nere i bocken. Har man högprofilfälgar så ger det också en fördel....samma med en ram som har ovala rör. Åtsittande kläder hjälper naturligtvis också till att minska luftmotståndet.

En bulb under tröjan är aldrig fel

                                        
Vad många inte tänker på... men jag själv upptäckt är att det hjälper att köra med bulb. Har man en liten kalaskula som sticker ut i färdriktningen kan man snart få en ganska stor areodynamisk fördel....till ett vettigt pris. Bulb är kulan som sitter längst fram på tankbåtarna som korsar oceanerna. Just denna bulb ger fartökning på en halv knop, vilket motsvarar hälften av 1852 meter...dvs. 0,926 km/h i timmen. En klar fördel som många av oss gubbar har nytta.....även om farten ibland inte är den högsta.

Här går det undan...

                                                                       

På tal om aero så vann bröderna Fåglum 100 km lagtempo VM 1968 i Montevideo i Uruguay med över sex minuter till tvåan. Tiden va under två timmar.....helt fantastiskt kört. Cyklar som vägde drygt tio kg. det aerodynamiska va 28 ekrars hjul, ingen styrlinda från bromshandtagen och upp, borrade växelhandtag på ramen och inte minst silkeströja. För övrigt samma utrustning som på linjecykeln. Bit i den.....över femtio i snitt på fyra man i tio mil......och det utan bulb...

                                                                                                        

Naturtrampen

I dag va det dags att köra ytterligare ett trevligt motionslopp här nere i Skåne....Naturtrampen i Svalöv. Eftersom vi hade tänkt att cykla ditt som uppvärmning ringde klockan redan halv sex. 20 km att cykla i motvind....till starten klockan åtta i Svalöv i sex graders kyla med regnet hängande i luften, kan få vem som helst att vakna. Men jag, Sätofta-Lasse, Patrik och Anders W. fick ihop ett bra lagtempo....så det tog inte så lång tid innan vi va framme...fast Patrik fick en punka i Marieholm.
Lagom framme i Svalöv öppnade skyarna sig och regnet och blåsten va inte att leka med. När vi väl betalt startavgiften va det dags att dra.....österut mot Bialitt i en jäkla medvind. Sen gick banan vidare mot Trolleholm - Billinge - Röstånga och Ö.Sönnarslöv. Där svänger man vänster upp mot Söderåsen och får en fin åkbacke upp mot Stenestad.....den är säkert sju - åtta km lång och stiger jämnt och fint. Vidare mot Kågeröd - Sireköping innan vi svängde in i medvinden mot Svalöv......där gick det som attan på tyngsta växeln.

Väl framme vid sporthallen där målet ligger blev det ett snabbt ombyte och inte minst ett par varm korvar och kaffe innan det va dags att dra hemåt i medvinden.
Rundan va 80 km och hurtbullesnittet hamnade på 36,9 km/h .....jag tror att det är den bästa tid vi kört rundan på....eller.

Inge Frisör, alltid lika glad arrangör av Naturtrampen

Udo, ligger lite lågt och hjälper till att arrangera Naturtrampen

Det är alltid lika kul att köra Naturtrampen i Svalöv.....trevliga vägar....trevliga arrangörer med en snittålder som säkert ligger en bra bit över sextio......god korv som alltid smakar bra.

Mats-Örjan klipper sig en korv efter 80 km i busväder

Va jag har förstått så finns det en del gökar som tycker att en tävlingscyklist ska köra cykeltävlingar och inte motionslopp. Jag själv kallar mig cyklist.....vilket för mig innebär att jag tycker om att cykla. Cykeltävlingar är kul....det är det jag verkligen brinner för.....problemet är det börjar bli långt mellan tävlingarna. Eftersom det här nere i Skåne finns ganska många motionslopp tycker jag att det är ett ypperligt läge att supporta dom med mitt deltagande.....fast jag har licens. Trevlig stämning....bra kompisar att cykla med....bra kompisanda....god korv...och ytterligare en startavgift som går till föreningen.....
Fast jag hade tänkt att ha licens i många år till så kommer jag säkert att köra alla dessa rundor så länge dom finns.....och det är i många år till hoppas jag.
Det enda som är lite tråkigt är att man inte stannar i depåerna så ofta......men jag hade tänkt att när jag passerar åttio år ska jag bara köra runt och äta och ta igen alla missade depåstopp.

Imponerande bränneri på Ellinge Slott

Härom kvällen va på Ellinge Slott utanför Eslöv och höll ett föredrag....då fick jag en rundvandring på vodka bränneriet.....som jag knappt visste existerade. Purity Vodka är namnet och har vunnit massor av priser och är betraktat som en av världens vodka.

Göingerundan

Göingerundan är ett motionslopp som jag har hört talas om i många år men inte kört. Nu va det dags....att klicka i pedalerna. 15 mil är den långa rundan som de flesta körde.....även jag, fast 15 mil är långt.....speciellt när man inte tränat så mycket senaste tiden. Lite kallt på morgonen, fast ingen vind och lite sol gjorde det inte så svårt att känna motivation. Det va en stor klunga som rullade ut ur Hässleholm och det tog inte många minuter innan dom starka killarna började gasa på. Fina vägar som rullade upp och ner mil efter mil va det som gällde. Att det va minimal trafik gjorde inte saken sämre. Jag kollade på en del vägskyltar och det va inte många namn som jag kände igen......så det gällde att hänga på va det gick för annars hade jag nog inte hittat tillbaka till Hässleholm igen. Det enda jag kan klaga på va att det va mycket tjälknudor på vissa partier av vägarna......vilket inte är ovanligt idag på småvägarna. Det gällde att hålla ordentlig i styret, för ibland blev det lite väl stötigt och hoppigt. Tyvärr blev det också några vurpor, vilket inte är helt ovanligt i en sån här stor klunga.

Efter Vinslöv va det dags för dagens andra större backe uppför Nävlingeåsen.....ganska lång men inte så brant....så det gick bra att köra hela vägen på stora klingan. Väl uppe på toppen kände jag att det började svida i benen......men nu började jag få hemlängtan och tyckte mig känna korvlukten från målområdet i Hässleholm. Jag hade hört att det skulle vara tre backar....så det va en rackare kvar att klippa innan korven serverades. Jag vet inte va backen hette men den va brant i början och planade ut mot slutet.....och jag hade inte en aning om hur lång den va.......men lång va den. Det gick bra en bit upp i backen sedan tändes det majbrasor i benen......shit va det brann. Dom starka killarna längst fram eldade och jag hängde på en bit efter klungan med tungan hängande ner mot framhjulet. Med hjälp av en snäll Mattias och att klungan slog av på takten när dom kom upp på toppen kunde jag som siste man hänga på. Sedan va det full gas igen och nu började vi närma oss bebodda trakter och jag började känna igen lite vägskyltar. Sösdala passerade vi i en ruskig fart innan vi styrde mot Hässleholm. Här hade något snille lagt ut en massa oljegrus på vägen och det va direkt farligt på vissa ställen.....det blev också en vurpa.....som lyckligtvis gick bra. När vi kom fram till målet i Hässleholm....skulle det naturligtvis spurtas..vilket ibland kan vara en scary upplevelse i motionslopp. Men denna gången gick det bra och tätgruppen rullade in samlad.
150 km och ett hurtbullesnitt på 40,5 km/h i en ganska tung terräng gjorde denna dag till en riktigt bra träningsdag.
Mycket trevligt motionslopp som är bra organiserat och på vägar som kan få vilken cyklist som helst att dregla.
Efter en veckas träning känns det lite bättre och förhoppningsvis skall lite form snart börja visa sig.

Starka gubbar.....och jag

Mattias och Fredrik alltid lika glada

Janne, Eslövs CK nya cykelstjärna

Mattias och Per killar med power....och inte ohm

Stark och inte minst rutinerad tysk

Mats Murare gjorde en smygare och dök upp vid målgång...när vi andra stod i korvkön

Snacka går ju

                                           

                                                
                                                             
När jag härom morgonen satt på cykeln för min vanliga pendling till Lund......kom jag på att eftersom det inte går så fort nu för tiden hinner man fundera en del. Jag kom att tänka på alla speakers man hört genom på cykeltävlingar........det är en brokig skara. Redan i slutet på sextiotalet kunde man höra Bertil tjata "cirkulera med Cirkelkaffe" på Cirkelloppet på Elmiaområdet i Jönköping. Några år senare kunde man höra en göteborgare som i varenda klass tjatade " se upp i kurvan, spurten är dragen". Sedan har vi den bortgångne Börje Alexandersson från Malmö som under många år var speaker på alla Skånetävlingarna. Alltid lika trevlig och påläst men inte speciell säljande. Ibland kunde man mitt i speakerjobbet höra några djupa andetag från Börje.....då hade han just tänt rökpipan och försökte få fyr i den.....i början trodde vi att han kippade efter luft av upphetsning.....men vi snart framtill att det va dags att tända pipan. Kommer ihåg i slutet av sjuttio talet på Anundsloppet i Västerås då Nicke Körberg va speaker ..... och damklassen körde. På den tiden va inte damcykling va det är idag...utan en helt annan sport. Dom va endast tre startande.....och fort gick det inte....dom höll på halva dagen. Nicke försökte mana på dom vid varje varvning....men inte hjälpte det. Klass efter klass gick i mål....men inte damerna. När det äntligen blev dags för spurt bland dom tre hakade två av dom ihop och välte....det är sånt som händer.....men problemet va att den tredje stannade och kollade hur det gick med dom störtade. Speakern Nicke på målvagnen bönade och bad att någon av dom kunde komma i mål så det gick att få fram en vinnare.
I fjol på tävling i NÖ Skåne stötte jag på en speaker som inte visste va han pysslade med.....när det va dags för varvning hörde man han säga där kommer 157....sen va det tyst en stund....vid nästa varvning sa han där kom nummer 136 osv. Ett program kan alla köpa och jag förutsätter att de flesta är läskunniga. Till råga på allt när det va dags för målgång i elitklassen stod han i korvkön och väntade på en grillad.

När jag i min ungdom tävlade i Frankrike bodde jag i en stad i Normandie som heter St Hilaire de  Harcoet. Sju km från stan låg en liten by som heter St Marin de Landelles....med endast 700 invånare i byn. Alla som bor där är helt cykeltokiga.....och årligen arrengeras en proffstävling där. Jag vet att Sven-Åke Nilsson har kört där flera gånger. Helt otrolig hade denna lilla by en Tour De France start 2002......vilket va den minsta Tour startby sedan 1947. Det kostar inte lite att få en Tour start...vilket ger en bra publicitet runt hela världen. Hela trakten slöt upp och fick ihop stålarna på några år. I denna by bodde våra kompisar Bertrand och Christine som hjälpe oss med mycket av det praktiska.

Daniel Mangeas.....världens bästa speaker.

                                                                                              
Daniel har varit speaker på Tour De France varje år sedan 1974 och eftersom han jobbar för ASO som arrengerar de flesta större tävlingarna i världen är han naturligtvis också speaker på Paris-Roubaix.....Liege-Bastogne-Liege och en massa större tävlingar. Daniel har aldrig någonsin använt anteckningar utan kör allt från huvudet......helt fantastiskt. Daniel va speaker på många av dom tävlingarna jag körde.....runt om i Frankrike. I början när jag kom ner till Frankrike va det ingen som visste vem jag va...men redan från början gick det ganska bra....och jag fick några bra resultat. En kväll några veckor senare knackade på vår dörr där hemma och utanför stod Daniel.....va fan....vi började snacka och han frågade hur lång jag va och va jag vägde osv. Han undrade också vilka mina bästa resultat va......och där hade man ju inte mycket att komma med. Men det va rätt så kul några veckor senare höra när man va i utbrytning att Daniel klämde till med Vincoloppet på franska. Jag träffade Daniel för 12-13 år sen i Alp dé Huez under Touren och det tog inte många minuter innan vi snackade gamla minnen.

On the road again

Efter att tagit någon testtur i veckan för att se om jag kunde sitta på cykeln igen så tyckte jag att det kunde vara läge att köra en längre tur med kompisarna. Wendes 2 dagars i Kristianstad som varit ett av dom första målen för säsongen fick ett DNEE = Did Not Even Enter, i stället styrde jag kosan mot FIK Trampen i Färingtofta. Detta motionslopp är ett av de trevligare loppen i Skåne.....mest små vägar utan trafik och inte minst som kronan på verket ytterligare en bestigning av Lotta på åsen backen. När jag kom upp till starten va det som vanligt många kända ansikten och alla klagade på att det va kallt....och det va det.....endast tre grader. Vi va säkert femtio man som drog iväg och det tog inte lång tid innan man va varm. Försökte gömma mig lite längre back i klungan för idag va "battle of surviving" som gällde. Längst fram eldade Patrik H. och Ola Hallberg som om dom snott cyklarna. Det tog inte lång tid innan vi va i Ljungbyhed och då vet alla va som snart väntar.
 Lotta på åsen blir fan i mig bara längre och brantare för varje gång jag kommer på besök. Idag va den jäkligare än på länge efter som jag ännu inte kan stå upp och cykla.....vilket brukar vara ett måste i denna knuda. Att jag endast suttit någon på cykeln senast månaden gör ju inte saken bättre. När vi kom upp på toppen så slog alla av så att även vi längre bak kunde återsluta. Efter Stenestad.....kom raksträckorna bort mot Ljungbyhed....denna gång med vinden i ryggen. Alla som har cyklat vet att medvind är det sista man önskar när benen börjar krokna....inte mycket nytta av rulle.....tacka vet jag motvind....i alla fall idag. Efter Ljungbyhed kör man förbi Kalle på Spången och sen vidare mot Riseberga. Där svänger man vänster mot Perstorp och vägen börjar gå segt uppför med långa slakmoter. Efter Perstorp är det rullande väg hem till Färingtofta....med några småknäppar som känns i benen efter tio mil. Naturligtvis skulle det spurtas i backen upp mot målet......en annan va glad att  överhuvudtaget bara ta upp.
Trevlig runda med trevligt sällskap....som det va kul att träffa igen. Mätaren stod på 105 km och hurtbullesnittet hamnade på 37,2 km/h. Vilket va riktigt bra när det inte va mer än tre fyra man som stod för mer än 50% av dragjobbet.
Narturligtvis smakade kaffet och ostmackorna i serveringen lika bra som vanligt....kanske till och med bättre än vanligt efter att vara tillbaka i sadeln efter vurpan.

Starka killar som stod för det mesta av dagens arbete....en annan va glad man fick åka med.

Starka gubbar...plus en seg gubbe.

Kul att var tillbaka...

Ola, va värd saft och bullar efter dagens hästjobb.

Va ska Lasse va, om inte i kakfatet...Håkan va inte sen att hänga på efter dagens runda.

Starkast vinner....ibland

Det är aldrig fel att vara stark

                                                                                                   

Ibland hör man han är så stark.....vilket säkert kan stämma, om det gäller träning och inte tävling. Att var stark på tävling är ju en klar fördel....men absolut inte ett måste för att placera sig bra.
För ofta vinner inte den starkaste cyklisten utan den smartaste, som vet när det är dags att köra och har sparat upp krafter till finalen på tävlingen.
Jag kan tänka mig att i vissa idrotter som tyngdlyftning vinner oftast han som är starkast....om han har rätt teknik. En annan idrott där jag kan tänka mig att starkaste mannen vinner är maratonlöpning, ingen speciell teknink kvävande idrott utan mer en fråga om att paca sig själv till att ha krafter kvar till slutet.
I cykel har man stor nytta av att ligga rätt i klungan.....spara sig i backar....ligga långt fram i kurvor för att slippa gummisnoddseffekten långt bak i klungan osv...
För någon helg sen gjorde två kompisar till mig debut som tävlingscyklister....i sportklassen. Dom här två gökarna har säkert tränat lika mycket ihop som resten av startfältet.....men vad hjälpte det.
Innan start skulle jag ge dom lite goda råd.....för döva öron. Dra nu inte för mycket, utan se till att ligga rätt och spar lite krafter till slutet...va rådet. Det tog inte många meter förrän dom satte sig i täten och drog....varv efter varv.... i jämn och fin fart.....till resten av startfältets glädje. När det va dags för spurt så kom resten bakifrån...både på vänster och höger sida.
När vi snackade efter så sa dom att dom va nöjda med snitthastigheten!!!! Va fan... det är tävling och i resultatlistan står det inget om snitt eller vem som har dragit mest......det är först till strecket som räknas.
Nu är det ingen ko på isen för när dom här killarna blir lite varma i kläderna och har fått lite mer erfarenhet kommer dom att vinna varenda tävling dom startar.

Kommer ihåg för många år sen när min gode vän Anders Adamson vann Eslövs Elit GP....en timme stenhårt GP men många igångdrag och kullerstenspartier. Hård körning i klungan där cyklister ramlade av hela tiden...Dick Dekker från Holland gick loss solo efter 20 minuter och tog hem flera spurtpriser....efter 45 minuter började det regna och blev halt som attan. Alla slog av på farten....utan Adam....han gasade på.....inga risker utan bara bra teknink....och friska ben. Snart va han ifatt holländaren som nästan stog stilla i regnet.....det tog inte många minuter innan han va solo i täten och kunde ta hem en riktigt bra vinst och inte minst också en bra prischeck.
Jag är helt säker på att Adam inte va den starkaste cyklisten i startfältet....men han va helt säkert den smartaste...
Det är så man vinner cykeltävlingar......när man varit med ett tag.