Nu är det dags!

Efter en bra träningsvecka på innecykeln va det äntligen dags för söndag igen. En av anledningarna till att jag fortfarande håller på att gno på en cykel är den trevliga och inte minst kamratliga anda vi har i vårt gubbagäng. Bra cykelkompisar och inte minst bra kompisar utan cykel. I veckorna blir det inte så mycket till samträning beroende på lite olika anledningar som familjesituationer och arbetstider. Men på söndagen....då jäklar är det dags att plåga varann....med glimten i ögat.

Patrik lika glad som vanligt.....Kalle lite sliten efter att bränt av häxpiporna!

Idag va det dags igen....Lasse Sätofta och Kalle gjorde mig sällskap på vägen till Lund för att möta upp Mats och Patrik. Det va någon grad över nollan så det fick bli dubbdäck igen. När vi kom ut på vägen mellan Lilla Harrie och Virke va det rena isbanan....samma va det på vägen till Reslöv. Här hade det inte gått att köra utan dubbdäck. Efter Marieholm körde vi mot Torrlösa här va det också isbana. Väl framme i Svalöv gick färden norrut mot Axelvold och Ekeby. Nu styrde vi till Kingelstad och snart va vi framme på den stora vägen mot Tågarp och Saxtorp. Här var det inga problem med is då vägen va ordentligt saltad.......till och med så saltad att vi fick en bra dusch av en mötande bil. I Saxtorp kollade vi in klockan....det är alltid svårt att styra upp tiden när man kör med dubbdäck för det går ju så sakta. Men vi kom fram till att vi hinner köra över Hofterup och Barsebäck innan vi styr hemåt. I Lödde så fick vi äntligen den lilla vind som fanns för dagen i ryggen. Snart va vi framme i Furulund där Mats svängde hem mot Lund....vi andra körde vidare mot Västra Hoby. Nu började det kännas i påkarna att vi hållit på en stund. Patrik och Sätofta låg framme och tryckte på...Kalle och jag hängde som slipsar där bak. Sätofta visade ganska tydliga tendenser till halvhjulning....vilket han naturligtvis förnekade. Just denna väg har tre halvsugande backar.....ja backar eller backar...det är ju inga större knudor men dom kommer alltid på vägen hem och då blir dom naturligtvis både brantare och längre. Framme i Håstad drog Patrik hemåt Sandby och vi andra körde mot Eslöv. Idag va Lasse snäll som vanligt och höll sig lugn i Sallerupsbackarna så det tog bara ett kick så va vi tillbaka i Eslöv. 115 km och ett hurtbullesnitt som hamnade på 27,2 km/h.

Lasse som tränat på riktigt bra i höst och vinter har gått fram jättemycket och blivit riktigt bra.
Kalle som hållit upp i många år blir bättre och bättre för varje helg som går. Idag drog han ett par riktiga häxpipor medans krutet va torrt.....sen slängde han sig in på rullen.
Patrik som är tillbaka efter flera veckors förkylning är redan på gång igen. Det tog en veckas träning sen va det som vanligt igen.
Mats har inte varit så bra som i vinter på många år. Kör starkt varenda helg och det går rykten om ganska mycket tjuvträning i veckorna.....jag vet inte om det är sant men jag har mina aningar. Idag hörde jag honom mumla.......fan man skulle varit 15 år yngre.

Trött efter fyra timmar med gubbgänget!

Själv är det helt OK för att vara vinter...idag va det tungt som attan efter gårdagens hårdträning på innecykeln. Benen va helt döda efter redan tio minuter....men det är väl så det ska vara när det heter uppbyggnadsträning. Det är fortfarande lång tid kvar tills vi ska ha nummerlapp på ryggen.....men jag längtar redan.

En av mina mindre starka sidor i livet är tålamod. Allt ska helst gå 180....eller fortare. När jag hoppar på innecykeln i slutet av oktober ställer jag in samma belastning som jag hade när jag klev av i mars. Klart att det inte går....jag blir både förbannad och besviken.
Samma när det gäller gymmet....jag börjar i oktober med samma vikter som jag avslutade med i mars. Klart det inte går. För två och ett halvt år sen körde jag samma recept igen och fick efter tre gånger en inflammation i axeln. Jag har haft ett helsike sen dess. Kortisonsprutor och rehab har inte hjälpt mycket. Jag har inte sovit en hel natt på över två år utan varit vaken varje gång jag rört mig i sängen. Jag har inte kunnat lyfta en kundkorg på ICA med min höger hand sen min skada. Varje gång jag kört på racern har jag haft värk i många timmar efter.

Men i morgon är det dags för operation på Ortocenter i Malmö. Specialistläkare Christian Olsson tar hand om mig och jag hoppas att det går bra. Ska bli jäkligt skönt att få ordning på detta elände.

Nu när det blir dags för lite slöande tar jag fram den enda rätta träningsboken. Inga wattsiffror, Bara goda råd som gäller än idag!

Fundererar att montera på ett aphängarstyre på innecykeln för att minska trycket på axeln.

Jag vet inte hur lång min konvalescens tid blir...men det skiter jag i bara det blir bra. I detta fallet får cykelträningen komma i andra hand.

Jag vet inte hur lång tid tar innan jag kommer ner i samma fartställning som min gamle kompis Nicke Welin-Berger.

.

Dubbdäck suger!

Så va det dags för dubbdäck igen. Efter en snabb överläggning på morgonen kom vi fram till att det va dubbdäck som gällde för dagen. Det hade säkert gått utan men då får man hålla sig till dom större vägarna som va saltade och det är ju inget som en cyklist vill. Mindre vägar....innebär mindre bilar och gladare cyklister.
För dagen va gubbagänget lite decimerat pga. olika familjeaktiviteter. Sånt är livet som gubbcyklist...familjen först och hobbyn sen!
Robert, Kalle och jag rullade ut mot Örtofta för att möta upp Mats och Johan som kom från Lund. Vi bestämde oss för att köra söder ut efter som vinden för dagen va sydlig. Snart va vi framme i Flyinge där vi tog småvägarna ner mot Revingerakan och vidare mot regementet P7 i Revinge. Sen drog vi ut på heden mot Veberöd....här va det lite isigt på vägarna men inga problem med ett par hundra dubb på sulorna. Väl framme i Veberöd körde vi upp i backarna mot Stenberget. Jag vet inte va det med Mats idag men han jublade när vi sa att vi skulle upp i backarna. Jag tror att hans form är stigande och för dagen hade han riktigt bra ben. Johan tryckte på bra hela vägen upp för backen..vi andra hängde på så gott det gick. En bit innan Stenberget svängde vi höger ner mot Häckeberga Slott.

Långt hem ifrån!

Robert, lättar lite på klädslen.

Sedan körde vi vidare mot Vismarslöv - Kongsmarken och det tog inte lång tid innan vi va framme i Klågerup. Efter rondellen körde vi vidare mot Vinninge. Här är det riktigt tungt i ett par kilometer....går segt uppför och det blev inte bättre av att vi hade vinden i ansiktet hela tiden. Äntligen blev det medvind när vi styrde mot Staffanstorp.....och St. Råby. Mats med sina diamantben tyckte att vi skulle köra över Hardeberga ...... och tog oss upp för en lång jäkla grusbacke som säkert va en kilometer lång. Johan och Kalle tryckte på bra på grusvägen .....jag frågade om det va en attack...men svaret kom snabbt...vi som väger lite mer hade ett bättre fäste i gruset.
Vi körde till Räften och Östra Odarslöv där jag trodde att Mats och Johan skulle ta vänster till Lund...men icke. Mats med sina diamantben ville nog plåga oss andra ett tag till så dom hängde på till Stångby. Just innan Stångby satt Johan och jag längst fram....jag hörde hur han stönade....och plötsligt hör jag bara.....Jag har fått kramp. Det är inte ofta man har hört om någon som fått kramp på vinterträningen...men Johan brukar råka ut för det mesta man kan tänka sig! Nu började jag bli lite sliten och lite låg på kolhydrater....men som tur va på slapp jag Mats som med sitt goda hjärta tog hand om Johan och styrde mot Lund. Men säg den vila som varar....nu dök Kalle som legat på rulle i nio mil upp. Shit....va det blev slitigt igen, Kalle bredvid sig med mycket krafter kvar och Sallerupsbackarna som väntar är inget man leker med. Kalle halvhjulade och jag kämpade på...men det gick denna gången också!
Väl hemma va jag trött när jag kollade in mätaren....110 km och ett snitt på 26.4 km/h.

Två gubbar...en med hammaren och en med kramp!

I brist på annat kör Johan alltid med mjölk!

En nöjd Mats med diamantben!

Kalle blir bara starkare för varje helg som går!

Efter en snabbdusch och en macka i farten så va det i bilen och iväg till dottern på eftermiddagskaffe. Alltid kul att träffa ungarna!

Ett riktigt bra distanspass som tog bra på krafterna. Jag tycker att man ska köra på hårt på distanspassen. Jag vet att många tycker tvärt om och snackar mitokondrier och en massa andra vetenskapliga termer. Detta är säkert helt OK men när man jobbar heltid och endast har söndagen till distansträning känns det i min värld lite konstigt att sitta i timmar och lalla. Old fashion... OK ....kanske... men är man sextio år och sysslar med gubbcykling är det svårt att lära gamla hundar att sitta!

Stormen Egon

I morse så blåste det....ja det blåste riktigt mycket. Dom sa på lokalradion Radio Malmöhus att man inte skulle ge sig ut på vägarna om man inte behövde. När jag höll på att klä på mig träningskläderna frågade frugan..  tycker du att det klokt att ge sig ut i det här vädret? Ja, va ska jag göra...ingen av dom andra gubbarna har hört av sig och vill ställa in. Då kom det klockrena svaret.....dom går ju också och väntar på att någon ska höra av sig...och ingen vill ju vara först att ställa in. Det är nog så sant.

Här snackar vi vind!

Robert, Lasse och jag körde ut mot Örtofta för att möta Mats och Patrik. Mats som hade haft medvind från Lund kom som ett skott i natten! Sen tog det ett bra tag innan vi mötte Patrik som varit sjuk ett tag och nu gjorde sitt första pass på mer än två veckor. Det första han sa....fy fasiken det har tagit 34 minuter att köra en mil i motvinden...sen sa han...jag blir där bak idag!

Två veckors förkylning sätter sina spår!

Vi bestämde oss att att köra ut i motvinden ut mot kusten. Efter Örtofta mot Lilla Harrie hade vi en otrolig motvind. Jag kollade ner på mätaren och ibland va vi nere på 12-13 km/h mitt på släta vägen. Jag vet inte va träningszonen heter eller hur många watt som behövdes bara för att föra cykeln framåt. Men det kändes som jag låg på mjölksyratröskel bara för att komma framåt. När vi tog vägen mot Virke fick vi vinden från sidan och då gick det lite bättre. Sen ut i motvinden igen mot Reslöv...här svängde Robban av hemåt. Han kände sig inte riktigt på hugget och då ska man inte vara ute på vägarna och fara.

Nu hade vi en riktig motvind till Södervidinge - Karaby - Ålstorp - Barsebäcks By. Det tog över två timmar att komma till Barsebäck....men sen jäklar kom vi ut i medvinden. Lödde och över Kävlingeån...där jag aldrig sett vattnet stå så högt som idag. Sen mot Stävie där Mats svängde hem mot Lund. Vi andra gled vidare mot V.Hoby och Örtofta där Patrik svängde hemåt. Lasse och jag fortsatte mot Eslöv. Sallerupsbackarna i sida motvind kändes mycket värre än dagens backe i Tour du Ski i Italien. Men Lasse va snäll och körde lugnt och fint så jag kunde hänga med.
Mätaren visade 84 km och snittet va just över styrfart men det är redan förträngt!

Lasse, är riktigt glad i motvind!

Bra träningsdag med väldigt lite bilar ute....stärkande motvind...bra träningskompisar som aldrig hör av sig på morgonen. Sen va det lite snack om halvhjulning idag.....jag vet inte va det snacket kommer ifrån men jag har mina aningar.

Kronan på verket!

Det har varit riktigt skönt med lite ledighet på dom röda dagarna. Övriga dagar har tillbringats på jobbet med inventeringsjobb. Lite träning har naturligtvis också hunnits med.

I söndags körde vi en bra runda med gubbagänget. Vi hattade lite på morgonen om vi skulle ha dubbdäck eller inte. Nu blev det utan dubb vilket orsakade lite problem på dom mindre vägarna som va glashala. Nu fick vi styra om rundan så att vi kom mer utåt Öresundskusten där det brukar vara varmare och därmed ett bättre väglag. Det blåste 11 - 12 sekundmeter från nordväst så det blev väldigt tungt på vägen norrut. Vi körde småvägarna upp till Tågarp och sen vidare mot Ottarpsbacken vilket alltid är en tung rackare. Sätofta tryckte på i backen så det värkte i benen på oss andra. När vi väl återhämtat oss körde vi mot Vadensjö och Asmundtorp. Nu hade vi en riktigt go vind i ryggen hela vägen till Eslöv. Hemma stod mätaren på 109 km och hurtbullesnittet hamnade just över styrfart!

Så här såg småvägarna ut i Mellanskåne

Så här såg det ut vid Öresundskusten...Danmark skymtar i bakgrunden

Gubbarna myser i solen

Idag trettondagen va det dags igen för en tur. Robert, Kalle, Sätofta gjorde mig sällskap mot Lund för att möta upp Mats. Idag va cyklarna utrustade med dubbdäck vilket va både på gott och ont. Bra som attan på småvägarna där det är isgata....tungt rull på dom stora vägarna som va ganska torra. Men skit i det, det är ju inte hastigheten som är det viktigaste denna tid på året!
Vi drog rakt ner i motvinden mot Sjöbo.....genom byn vidare mot Ystad och just innan flygrakan höger mot Ilstorp. När vi sen svängde vänster mot Everlöv blev det rena isgatan.....men va gör det när dubbarna biter gott i isen. När vi kom fram till korsningen på vägen mellan Blentarp och Veberöd började Mats snacka om att vi skulle köra rakt fram över Kläggeröd....jag vet inte om det va på skoj eller han menade allvar! Nu blev det till höger och snart va vi framme i Veberöd där vi körde mot Torna Hällestad. Backen upp genom Hällestad är alltid tung, men vi kom upp denna gången också. Det tog bara en stund sen va vi i Sandby och sen körde vi uppför backen till Räften. Denna knuda är alltid en sugare...speciellt idag när det blåste bra från vänster. Kalle hängde på där bak stönande..det blev lite taskigt med lä...men han slet sig med upp denna gång också. Bra kämpat! Sen hade vi go medvind hela vägen till Eslöv.....till och med Sallerupsbackarna gick bra i medvinden. 105 km och 27,3 i snitt med dubbdäck är bra jobbat av gubbgänget.

Så här ser det ut när veteranerna tränar. Skärmar med förlängare, Alla har 32 mm däck med förstärkning. Inga hybrider...dom har vi till jobbet! Inga carbonracer...dom spar vi till våren! Utan skärmar kan du stanna hemma!

Kalle och Robban sträcker på ryggen.

Lasse och Mats snackar om hur många gårdar dom besökt i trakten!

Hur märker man att det nu för tiden är gubbcykling man sysslar med kom jag på i helgen.
1. Man snackar om barn och barnbarn.
2. Rätt som det är hör man bakifrån....stanna jag tappade en krona. Så kan det gå när man är gubbe och sätter tänderna i en frusen bar!
3. Vi stannar här framme i korsningen och tar en ryggsträckare.
4. Idag snackade vi om ett program vi såg på TV igår kväll....Året va 1965. Kommer du ihåg Hep Stars, mellanölen, Hötorgskravallerna och inte minst Röda Fjädern insamlingen med Lennart Hyland!
5. När det är dags att stanna och pinka tar det längre och längre tid för varje år som går!

Men va gör det för det blir bara roligare att cykla för varje år som går!

God fortsättning på det nya året!

Sedan ganska många år tillbaka är det obligatoriskt med träning på nyårsdagen. Det brukar vara en av årets bästa träningsturer. Lugnt och skönt...knappt en bil ute på vägarna....kan inte bli bättre.
Idag va det seniorgänget dvs. Robert, Mats och undertecknad i gubbagänget som va ute och rullade. Ungdomarna låg lågt idag.....dom kanske låg med isblåsa och kollade in backhoppningen på TV.

Ni som av olika anledningar missade en bra träningsdag ska bara ha klart för er att dom 89 km vi gjorde idag kommer ni aldrig att ta igen......och kom ihåg "En dag utan träning är en dag utan mening"

Nyårsdags förmiddag i ett fuktigt Skåne!

Hoppas att ni alla kommer att få ett riktigt bra 2015 på alla plan.