Gran Fondo träning 2015

Efter en vecka med blandat väder va det lovat fint väder idag söndag. Fint väder blev det fast en aning kallt på morgonen......termometern visade -4C när det va dags att stiga upp. Men det värmde snart upp med hjälp av den sköna vårsolen.
När det va dags att ge i sig väg från Trollsjön i Eslöv va det ca 40 cyklister i klungan. Det va en skön blandning av cyklister från hela Skåne. Det va nästan helt vindstilla när vi rullade ut mot Marieholm i bra tempo.Vi kom överens om att köra två par det mesta av turen men det tog inte lång tid innan det blev lagtempo. Det är inte lätt att tygla ett gäng vårystra cyklister. Uppe vid Vittskövle hände dagens enda missöde, en cyklist gick på hjul och drog med sig en man till. Som tur va gick det bra....men en av killarna fick åka resten av turen i cykelklubbens klubb buss. Det rullade på bra och snart va vi framme vid dagens första backe vid Klåveröd. Det gick jämnt och fint och dom flesta va med fram till förtsta depåstoppet uppe på backen. Freddie och Peter från Eslövs CK stod klara med kaffet, vilket smakade underbart i kylan.

Freddie och Peter gjorde en bra dag bättre!

Så jäkla kul, Kasper i mitten omringad av starka killar!

Snart va vi gång igen mot Kågeröd och Norra Vram. Nu hade det blåst upp lite och vi hade lite go medvind i ryggen. Snart va vi framme vid dagens andra backe, Åvarpsbacken som går hela vägen upp till Stenestad Kyrka. Denna backe tycker jag är OK, lite brant i början sen planar den ut lite med några sega luringar som tar bra på benen. Hittar man en bra och jämn fart från början kan man så fort det planar ut lite slänga upp kedjan på "dyngen" dvs. stora klingan och få bra skjuts på hojen. Vi gjorde ett snabbt stopp uppe vid kyrkan för att vänta in alla, sen rullade vi ner för den långa backen ner till Sönnarslöv. Nu fick vi lite motvind tillbaka till Ljungbyhed men det rullade på bra med många fortfarande starka cyklister. Nu va det dags för benknäckar "Lotta på åsen" backen. Detta är en av dom styvaste backarna i Skåne och den blir fan i mig styvare för varje år! När ungtupparna farit iväg kom jag in i en jämn och bra rytm och tog mig upp med livet i behåll ytterligare en gång. Efter en snabb insamling av alla cyklister va vi snart framme vid depån igen. Freddie och Peter stod klara igen och Skånerosten satt som smäck.

Mats och Karl avnjuter kaffe och sockerkaka!

Mats, har jag känt sen 1985 och vi fortfarande cykelkompisar!

Snart va det dags att rulla iväg igen mot Kågeröd. Nu hade vi kommit överens om att det va fri fart hem tillbaka till Eslöv. Det tog inte lång tid innan det ryckte i benen på dom starka grabbarna. När vi passerat Ring Knutstorp så va det full gas! Vid backen i Konga sprack det upp i atomer. Här gällde det att bita för att kunna gå med runt. Vid Ask tog vi höger och fick motvind på vägen tillbaka till Bialitt. Nu gick det på bra och det kändes i påkarna. Ännu mer kändes det när vi kom in på den lilla vägen mot Trolleholm. Smal väg och vind från sidan kan ta musten ur dom mest vältränade benen....även mina otränade. Sen va det dags för motvind till Trollenäs och nu började det bli jobbigt för fler och fler stod över och det blev lite hackigt i maskineriet. I sidvinden in till Eslöv gick det bra men nu började krutet i spirorna ta slut.....men med lite tjockt pannben gick det denna gång också. Vi rullade in i Eslöv och jag är ganska säker på att alla som varit med på dagens träning va nöjda och glada. Så här ska cykling vara....bra väder, fina vägar och bra kompisanda fast vi kom från blandade klubbar i hela Skåne.

Första gänget tillbaka till Eslöv...Joakim Carlberg, Partik Heiler, Johan Bonnevier, Tony Schöld. Jakob Gawlik, Marcus Sjöbo samt en trött gubbe!

Helt otroligt va bra tränade många killar är....nu är det seriöst att vara cyklist. Man märker att många lägger ner många träningstimmar i veckan, vilket är kul. Var och en är lycklig i sin tro......vilket alltid är det viktigaste!

Ett stort tack till Freddie och Peter från Eslöv CK som gav en bra service till kaffesugna cyklister.

Jag märker att jag långsamt håller på att återvända från dom döda. Fem veckor utan träning är inget man leker med i min ålder. Nu har jag tränat två och en halv vecka och märker att det går på rätt håll...långsamt. Gjorde ett återbesök hos läkaren härom dagen två månader efter operationen och han sa att det hade gått bra framåt. Han sa också att det återstår ca 5-6 månader innan det är fullt läkt. Sen ytterligare 6 månader av rehab innan jag har full styrka i axeln. Nu gäller det att köra hårt med gummibanden, en kilos hanteln samt dammsugarröret allt för att komma i form till det blir dags att cykla långt och fort.

Äntligen Racer!

Äntligen va det dags att plocka fram racercykeln och kröka rygg över bocken. Nu blev det nog inte så mycket till att kröka rygg eftersom jag har monterat en Viagra behandlad styrtapp även på racern för att få upp styret en bit. Detta för att avlasta axeln som långsamt blir bättre och bättre för varje vecka som går.
När Robert och Sätofta gjorde mig sällskap mot Örtofta kändes det som ett kosläpp när man slapp den där tunga och tråkiga vintercykeln. Det tog inte lång tid förrän vi mötte Patrik, Mats och Johan som kom från Lund.
Det va så jäkla kul att träffa och träna ihop med sina kompisar igen, det va ett bra tag sen. Det tog inte många minuter innan jag hörde några bakom mig snacka om lördagskvällen. Jag vände mig mot Robban som låg bredvid mig och frågade...tror du att det är Inge och Sten Hegeler vi har på rullen. Jag tror inte dom unga grabbarna i gänget har någon aning om vilka detta paret va!

Detta är det inte många som kommer ihåg.

Vi hade kommit överens om att köra en lite längre runda nu när det va racerdebut. Vinden kom från ost och va för dagen ganska stark. Vi körde norrut mot Remmarlöv - Trollenäs - Trolleholm innan vi kom fram till Billinge. Hela tiden hade vi vinden på näsan eller från högersidan. Sen körde vi mot Röstånga och vidare till Allarp, just innan Skäralid där vi tog höger in på den lilla vägen som går till Ljungbyhed. Ut på stora vägen vid Spången och sen höger mot Riseberga. Nu började det stönas lite och det kändes i benen efter all tung motvind. Vi körde mot Färingtofta som är känt för ett av Skånes hårdaste motionslopp FIK Trampen och inte minst för Sveriges sämsta fotbollslag.

Bra på cykel och kass på fotboll

Vidare mot Norra Rörum där Robert som för dagen hade lite bråttom hem svängde höger hem mot Trollenäs. Vi andra körde vidare mot Höör.....här är det alltid lika tungt...sega uppförsbackar som för dagen kryddades med en bra sidvind. Snart va vi framme i Höör och där drog vi vidare mot metropolen Sätofta och Ludvigsborg innan vi äntligen va framme i medvinden ner mot Osbyholm. Nu rullade det på riktigt bra mot Fogdarp och Snogeröd.....hela tiden hörde man lite stön från Johan som kommit in i ett tunnelseende. Snart va vi framme i Skarhult där vi skiljdes...Patrik körde hem mot Sandby och vi andra mot Ellinge där Mats och Johan körde mot Lund och Lasse och jag körde mot Eslöv. När vi rullade upp på garageuppfarten stod mätaren på 131 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på 31,8 km/h. Ett riktigt kosläpp när det är som bäst!

Tre trötta killar och en pigg...ni får själva gissa!

Ett riktigt kosläpp.

Jag tycker när man kör söndagsrundorna ska man ta i.....oavsett om man kallar det distans eller vad som helst. När man kör tävling i Danmark hör man i bland att dom skriker hul....hål på svenska vilket innebär att man har en lucka till dom andra cyklisterna. Då gäller det att gasa....här hemma hör man ibland på distanspassen håll igen.....då ska man lugna sig. Jag tror detta är en generationsfråga....jag vet i alla fall att man vinner inga tävlingar om man håller igen....i alla fall inte i Danmark!

Vårväder!

Efter en vecka med ganska bra träning så va det dags för helg igen. Har under veckan kört en del på innecykeln så det har varit en vecka med ömma ben. När jag kom hem från jobbet på lördagen kände jag mig ganska vissen med huvudvärk och lite öm hals. Var och varannan person jag mötte i lördags klagade på att dom va eller varit förkylda. Som ofta när man hör det så tar man ett steg tillbaka och sen tar det inte många minuter innan det börjar dra i halsen. 99,9 % av gångerna är det en fråga om psykologi...men så är det. Väl hemma så blev det lite gurgel och en överdosering av Coldspray och Echinaforce. Detta brukar hjälpa och snart kände jag mig på hugget igen.

Braulio från Bormio är det bästa gurgelvattnet jag hittat!

Cykel City Veteran gubbarna hade denna helg sin årliga träningshelg på Pensionat Stensvik i Kristianopel. I år fick jag tyvärr stå över vilket är för jäkligt för detta brukar vara en av dom trevligare helgerna på året. Men som det är med min axel finns det ännu ingen möjlighet att cykla två dagar i rad. Så det blir till att fortsätta att rehaba och hoppas att jag är bättre tills vi ska till Mallorca.

På lördagskvällen fick jag ett sms av Robert....i morgon tar vi racercyklarna! Jag som inte handikappanpassat min racer ännu fick ta vintercykeln med den Viagra preparerade styrtappen.

Jag frågade Robban om detta va OK för han, då det skiljer lite i hastigheten mellan en racer och en 12 kg tung vintercykel. Men det va OK.....även om det blev ett myspass för honom.

Svanar

Vårkänslor!

Vi körde en runda som gick lite runt i trakten och snart va vi Löddeköpinge. Där passade vi på att köra ut till Vikhög vilket är ett gammalt fiskeläge ute vid kusten. Väldigt pittoresk pärla som för dagen bjöd på underbart väder. Det finns bara en väg ut dit så det blev till att köra samma väg tillbaka till Lödde. Sen körde vi vidare till Borgeby och Flädie och snart va vi Lund. Sen hade vi en riktigt go medvind tillbaka till Eslöv.
Hemma stod mätaren på 75 km och snittet hamnade på 27.5 km/h kanske inte så mycket men det räcker när man bara är två man som sitter bredvid varann och drar lite storys! När man på eftermiddagen kollar på FB kan man konstatera att Robban och jag hade nog det lägsta snittet av alla hurtbullar i södra Sverige. Man får nog snart börja träna!

Robban, med sin alltid välputsade racer som han på äldre dagar har försett med el!

När man cyklar med Robban så kommer han alltid med en cykel som är välputsad och blank. Det kvittar om det är finracern eller vintercykeln. Aldrig en fläck och alltid välsmord kedja. Själv är jag glad i att putsa på finracern men vintercykeln får inte många behandlingar under vintern....lite olja på kedjan är det som gäller. När man ställer in vinterhojen på vårkanten då ska det märkas att man byter cykel!

Nu ser jag fram mot lite vårväder.......för idag va det en underbar dag och sådana vill vi ha många framöver!

Äntligen!

Idag va det dags att försöka ta tag i träningen igen. Det är fem veckor sen jag cyklade senast med gubbagänget. Idag skulle jag ut oavsett väder.....och ett jäkla väder blev det. Robert och jag körde ut i motvinden mot Örtofta för att möta upp Patrik och Mats som kom från Lundahållet. Det va en jäkla motvind och det tog inte många minuter innan det kändes i spirorna. Eftersom det va lovat skitväder kom vi överens om att köra söderut så vi fick vinden i ryggen på vägen hem. Vi rullade ut mot Gårdstånga och vidare till Harlösa som vi passerade snabbt på vägen mot Vomb. När vi svängde ut i motvinden mot Veberöd började det stänka ordentlig och det tog inte lång tid innan det blev snöblandat regn. Vi körde förbi Veberöd och drog vidare mot Björnstorp och Genarp. Här va vi tvungna att köra ett snabbt pit stopp för att värma upp fingrarna.

Patrik fryser inte, hård som flinta.

Mats fryser och Robban lånar ut linerhandskarna.

 Det va kallt som attan.....men det spelade ingen roll för det biter inte på det hårda gubbagänget. Snart va vi på gång igen mot Esarp och vidare mot Bonderup. När vi körde upp genom Dalby började snön lägga sig och det va fan kallt fast vi hade bra medvind. Vi for snart genom S.Sandby och vidare mot Gårdstånga. Patrik som är på hugget fortsatte ihop med Robert och mig mot Eslöv. Mats svängde hem mot Lund. Det gick på ganska bra i medvinden och snart va Gårdstånga passerat och vi va framme i Örtofta. Nu va det bara Sallerupsbackarna kvar och det gick denna gången med.
Hemma visade mätaren 92 km och ett hurtbullesnitt på 28,3 km/h. Benen va halvdöda....vilket är helt OK efter 5 veckor utan så gott som någon träning. Axeln kändes helt OK när jag höll uppe i styret. Jag har bytt styrtapp och satt på en kort rackare som är vinklad uppåt. Detta ger kanske inte den mest aerodynamiska positionen.....men va gör det på vinterträningen. Nu är det lång väg kvar att vandra innan det börjar likna något. Tålamod är det som gäller...

Kort styrstam som är Viagra doserad!