Veteran SM 2013

Då va det dags för den där stubbaåkern i Svenstorp igen. Innan om åren har det varit Vincoloppet, i år va det Veteran SM. IK Vinco i Ystad har en långårig tradition av att arrangera tävlingar och med det i ryggen visste jag att det skulle bli en bra tävling. Alltid lika kul att köra därnere på Österlen, bra banor och nästan alltid stora startfällt. Det enda som va synd i år va att formen inte va i topp, men sånt är livet i semestertider.
Efter att det varit taskigt med vind senaste veckan blåste det upp lagom till söndagen.
Vi va nog en nästan femtio gubbar som gav oss iväg på tävlingen som va 84 km lång. Det tog inte många minuter innan det första rycket kom.....sen blev det lugnare. Det va två kantvindspartier som va lite jobbigare än resten av banan. Efter något varv blev det lite mer åka av och det sprack upp, men sen gick det alltid ihop i mot/medvinden. Först kom det iväg ett gäng på tre man och efter ett tag anslöt tre man. Vi i klungan trodde nog att det va lugnt, vi höll dom bra på 30-40 sekunder. Men det sket sig totalt...det är inte lätt att köra ifatt en utbrytning när största del av klungan är glada att dom är med hem. Vi försökte flera gånger att få ihop ett bra lagtempo. men det gick inte så bra....denna gång.
Nu blev det så att det va tre starka gubbar som höll undan till mål och vi andra fick spurta om fjärde platsen. Jag körde på va det gick ute i vinden och blev tolva. Inget jag är nöjd med, men så är cykeltävlingar...det är ingen styrketävling utan placeringen i resultatlistan som berättar hur det gått.
                                                                         

Ölands-Lasse och Micke Ljungqvist pustar ut efter loppet!

Det va betydligt trevligare efter tävlingen när man träffade alla gamla kompisar. Detta är en av dom stora anledningarna att jag håller på att träna och tävla som jag gör, alltid kul att slänga käft med lite gamla polare.
                                                                     

Jannes fru Sylvia styrde upp serveringen med bravur. Gartman i bakgrunden va stamkund!

                                                                         

Sveriges bäste grillmästare Nisse Johannesson höll ordning på korven. Bara det är en anledning att köra cykeltävling i Ystad. 

                                                                               

Christer Meyer va för dagen flaggvakt!

                                                                                     

Janne Karlsson skrev autografer. Min bild kommer att hamna på väggen framför inomhuscykeln.

Nu är det dags att ta tag i livet och träningen igen efter en slappesemester.....det är fortfarande mycket kvar av säsongen.

Slut på semestern

Efter ett par veckors semester så va dags att ta tag i livet igen. Det har hänt en del sen vi hördes senast. Det började med Nordiska Veteranmästerskapen i Randers, Danmark. Denna tävling va en av säsongens stora mål för mig. Jag hade tränat riktigt bra sen Vätternrundan och va riktigt bra laddad. När jag kom till Randers på lördag eftermiddag körde jag banan med bil och fick uppleva en bana med massor med svängar och kurvor och även några sega backar. Så när jag kröp ner i sängen på kvällen såg jag fram mot en riktigt trevlig tävling på söndagen. Efter en bra frukost på Hotell Randers va det dags att dra ut till starten. Lite uppvärmning sen va det dags att starta. 35-40 man på linjen med några starka cyklister va det som väntade. Jag vet att jag va tvungen att speciellt hålla koll på en riktigt stark dansk....som brukar vinna det mesta han ställer upp i.
                                                           
Starten gick iväg i makligt tempo innan det snart va dags för den första attacken och sen va det ryck på ryck, men det va svårt att komma iväg i någon utbrytning. Det va som vanligt mest danskar som attackerade. Det svenska landslaget satt mest och glodde på mig och varje gång jag lyfte på röven så satt det en på rullen. Men så är cykling.....sen kan man ju diskutera om man ska ha landslag i veterancykling! Efter fyra av dom sex varven kom det iväg en grupp på 4 man, en svensk, två norrmän och en dansk. Nu va det svenska landslaget nöjda och slog på bromsarna så det blev tvärstopp i det som va kvar av klungan. Efter ett sista varv i snacktempo va det dags för spurt. Ja, en spurt i gubba klassen är inget man leker med, det kan sluta hur som helst....och det gjorde det även denna gången. Den lilla vind som fanns låg på från vänster vilket gjorde att alla skulle knö in sig på högersidan. Jag tänkte att jag offrar inte liv och lem för en femteplats utan drog en egen rökare ute på vänsterkanten. Det tog inte många sekunder innan jag hörde hur man vurpade inne på högerkanten. Det va dom svenska landslagsmännen som hakade i varann i sin iver om att bli näst bäste svensk! Jag spurtade på och blev nu sjua....vilket jag va mycket missnöjd med. Men sån är idrottens tjusning.....man vet aldrig hur det går!
                                                                 

Det roligaste med Nordiska va att träffa Kenneth Allberg, det va 38 år sen senast!

Efter en fika och dusch drog jag och frugan iväg rakt ner till Italien på två veckors semester. Underbart väder med temperaturer på bra över trettio grader varje dag. För en svensk som veckan innan tränade i windstoppertröja och benvärmare blev det en chock....
                                                                   

Min kompis Felice och jag hann med några bra turer

Nu blev det dock lite träning och ännu mer mat och dricka.....precis som en semester ska vara.
                                                                               

Musslor i mängder!

På vägen hem i söndags körde jag Gran Fondo Charly Gaul i Trento. Detta är italienarnas kval till UCI Masters VM i september som går på samma bana. Det fanns två olika banor att välja på, en lång på 144 km och kortare på 59 km. Jag hade först tänkt att köra den långa, men kvällen innan start ångrade jag mig och bestämde mig för den korta eftersom den va VM kvalifikation för åldersklasserna +45 år. Efter Gran Fondo Köpenhamn är jag redan klar för Trento, men jag tyckte att det skulle vara kul att få köra med gubbar i min egen ålder. Banan va inte lång men den hade 2010 höjdmeter vilket är en jäkla massa klättring på den korta sträckan.
                                                                           

Startnummer

                                                                   

Tusentals cyklister i starten och jag stod sist!

På söndag morgonen startade på bägge banorna ihop för att sen skiljas efter ett tag. Jag hade fått ett startnummer på 3000 och startade därmed i näst sista startfållan. När startskottet gick startade tidtagningen, när det gått fyra minuter hade jag fortfarande inte rört mig. Men sen jäklar blev det fart, dom sju-åtta km till första backen gick i 45-50 hela tiden. Jag tog i va det gick men någon tätgrupp va jag aldrig i närheten av se. Första backen upp till Francesco Mosers hemby Palu di Giovo va åtta km lång, inte så brant men lite halvseg. Sen ner mot Trento igen innan det va dags för den klassiska backen Mont Bondone. När jag kom till foten visade en digitaltermometer 33 grader vilket verkligen kändes. Backen är 19 km lång och går från 198 till 1654 meter vilket ger en medellutning på ca 6,8%.
                                                                 

Skön skylt att se!

                                                                         

Ännu skönare syn!

Jag började lite lugnt första biten för att hitta något som liknade en bra rytm. Det va inte lätt med en vinmarinerad kropp fylld med pasta efter två veckors slappande. Men efter ett tag kom jag igång och började köra om fler och fler cyklister. Väl uppe i mål va jag lite halvtrött och inte minst varm. När jag senare såg resultatlistan så såg jag att jag blev 335:a och 18:e man i min åldersklass. Detta innebar att jag ytterligare en gång blev kvalificerad för VM i september. Nu vet jag inte om jag ska åka dit....den där backen sög ordentligt. Ska jag dit så får jag fundera på om jag ska köra lite backträning i Karaby Kyrkbacke vilket tar två minuter eller hitta en lite längre backe. Kanske drar jag till Polen och gör en fettsugning för att få lite mindre vikt att släpa på.....jag får fundera!
                                                                 

Äntligen i mål!

                                                                     

Alltid stil i Italien!

                                                                         

En bra pasta efter ett lopp är aldrig fel

Till helgen kör vi Veteran SM i Ystad.....ska bli riktigt kul fast formen är så där!

                                                              Bonusbilder!!!!

                                                                 

Ingrid och en massa solrosor!

                                                                 

Körde om detta originalet i backen upp till Mont Bondone. 

Här snacka vi inga Watt!

Mauro i Riolo kör sin egenbyggda ergometer:

Funderingar på Frankrike

När jag pendlade till jobbet härom morgonen funderade jag lite på Tour de France som jag tycker är en fantastisk tävling. Kollade in första dagarna på Korsika som va riktigt bra.....i ett fantastiskt landskap. Den ön hamnade snabbt på min "önskereselista"

Cykling i Bretagne pekar alltid på rätt håll.

                                                                     
Nästa vecka så kommer Touren upp till Bretagne och Normandie som är det verkliga hjärtat av fransk cykel. Här finns en cykelkultur som slår det mesta i Europa. Jag tillbringade en tid av min ungdom i denna region och det va här jag fick några av dom bästa av alla mina cykelminnen. Körde för en klubb som heter VC st Hilaire vilket va en ganska stor klubb och va ett dom få teamen i Frankrike som va sponsrade av cykelmärket Peugeot som även hade ett framgångsrikt proffsstall. Ett av åren kommer jag ihåg att klubben arrangerade 28 cykeltävlingar. Det va tävlingar för minimes, ungdomar, damer, ja allt ända upp till en proffstävling som alltid gick efter Touren.
                                                               
Här va det inga problem att hitta funktionärer....flaggvakterna som stod hela dagen i varje korsning träffades efter tävlingen på det lokala cafét. Där tog man en kaffe och svepte en calvados eller två innan man cyklade hem till familjen.

Mont-Saint-Michel

                                                                              

En av mina vanliga träningsturer brukade gå västerut vilket oftast innebar motvind på vägen ut. Jag brukade köra ända fram till det världsberömda slottet Mont-Saint-Michel som ligger precis på gränsen mellan Normandie och Bretagne. Denna byggnad är fantastik och är med på UNESCO världsarvslista.
Vägen ut från Pontorson till Mont-Saint-Michel är spikrak och alltid blåsig. Här kan man se när det är ebb eller flod.....riktigt fräckt när man ser båtarna ligga på sidan i dyn.

Mont-Saint-Michel är i år mål för en av Tourens tempoetapper.....start i Avranches och en rullande terräng med garanterat starka vindar kommer göra denna etapp hård.

                                                                 
På många av träningsturer hade jag sällskap av min teamkompis Jean-Claude Bagot. Det va en kille som jag aldrig blev riktigt klok på....kunde inte annat än franska.....så det gick bra att träna ihop men ibland blev det inte mycket sagt på turerna. Nästan varje gång vi va ute fick jag vänta på han....det va inte många gånger han  va före mig i backarna. Sen när det va dags för nummerlapp va det precis tvärtom...då slog han mig var och varannan gång. I början kunde jag inte räkna ut va som pågick men efter ett tag kom jag på att det va ett gäng cyklister som körde ihop och sen delade prispengarna efter varje tävling. Många år senare har jag också kommit på en anledning till att han körde fort när det gällde.....men den tar vi en annan gång.
Jean-Claude blev något år senare proffs för Skil och körde senare 9 Tour de France och blev som bäst 19:e man.
Idag jobbar han som sportchef i ett continental lag på franska rivieran och har en son som är proffs i Cofidis

Träningen har för övrig flutit på bra de senaste dagarna fast det tråkiga vädret vi haft. Till helgen är det dags för Nordiska Mästerskapen för gubbar i Randers, Danmark. Ska bli riktigt kul att få köra en tävling igen!!!