Vi lastar bilen och drar först till Frankrike för att köra La Marmotte och sen vidare till Italien någon vecka. Ska bli skönt att komma iväg ett tag fast Skåne har bjudit på sitt bästa väder nu några dagar. Ungarna är hemma och passar hund och hus vilket känns bra.....hundpensionat är inget för Ludde. Vi har provat och det var ingen rolig upplevelse....han kom tillbaka som en helt annan hund och det tog en vecka innan vi kände igen han.
Rapport om min gubbcykling kommer.... om vi kan hitta uppkoppling vilket ibland inte är så lätt i södra europa.
Ha en skön sommar.
Efter en vecka med full speed i butiken blev det äntligen helg. Torsdag kväll var det fotboll och inte minst några öl på Swedebank arena i Malmö. Matchen mot Gefle var väl så där...0 - 0....sällskapet i Falcons lounge var betydligt bättre....tack alla för en trevlig kväll. Midsommarafton inledes med ett bra träningspass...bra tryck ut i motvinden mot Trolleholm - Ask och Kågeröd. Vidare mot Duveke, där jag har funderat över denna konstiga byggnad i många år. Jag har säkert passerat Duveke flera hundra gånger genom åren och var gång har jag funderat vad denna byggnad är för något. Nu har jag gjort lite eftersökningar....det är ett ishus där man förvarade is som hörs på namnet. Isen täcktes med halm och sågspån för att senare användas i isskåp...som va föregångaren till våra kylskåp.
Ishuset i Duveke
Turen gick vidare till Sireköping - uppför backen mot Lasse Flinkmans cafè och sedan ner mot Tågarp. Vidare mot Saxtorp - Hofterup - V.Karaby - St. Harrie och hem mot Eslöv....Bra runda på vägar som jag kört på i många år och förhoppningsvis kommer att göra i många år till.
Eftermiddagen och kvällen blev trevlig fast lite trötta ben.
Lördagen tillbringades i trädgården med häckklippning och andra aktiviteter. Idag söndag var det dags att dra till Danmark för att köra en tävling norr om Köpenhamn. Hämtade upp Patrik tidigt och drog iväg över bron mot nordsjälland. Det enda jag visste var att varvet va 7 km.... när vi kom dit träffade jag mina danska kompisar och dom började snacka om berg.....va fan berg i Danmark. Efter en stunds snack kom vi fram till att det var en backe upp mot målet.....500 meter lång och lite halvseg....men inga problem på stora klingan. Vi va ca. 50 man till start i 50 års klassen...vilket inte är helt ovanligt på danska tävlingar.
Efter 14 km kom vi fatt 40 års klassen som startat en minut innan oss....när vi kom till målet vid nästa varvningen stannade kommisarien oss och gjorde en omstart ...nu med 5 minuters försprång för 40 års klassen. För övrigt va banan lättåkt med lite rullande terräng och inga större utmaningar. Typiskt en sån där tävling där det är jobbigt att ligga fram ....men enkelt att åka med.....jag vet inte hur många gånger jag var loss med olika folk....men blev inhämtade var gång....och till slut blev det en klungspurt....mellan i stort sett hela gänget. Innan man backen svängde man höger och vägen blev ganska smal upp mot mål...jag hade bra läge bland de 6-7 främsta och skulle dyka ut på höger kanten sista 300 meter när helt plötsligt dansken framför mig fick piss i benen och tvärdog. Jag var tvungen att slå på en tvärnit och kunde inte komma ut till vänster där det kom cyklister på rad. Rullade i mål lite förbannad...men så är livet...det räcker inte att vara i bra form och ha en bra dag....det är lika viktigt att placera sig rätt ...det tyckte jag att gjorde...men det sket sig denna gången.
Besvikelsen varade inte många minuter....klungan i 40 års klassen varvade och va 11 man i täten....först uppför va Patrik och såg helt oberörd ut....det lovade gott. När det 12 minuter senare va dags för spurt kom Patrik som skjuten ur en kanon och tog sin första seger någonsin. Så jäkla kul att allt slit äntligen betalt sig....alla långa sura vinterpass....alla trainerpass i förrådet... är glömda en dag som denna. Segern firades med en risted pölse och bröd....i brist på annat.
Stort grattis, Patrik...den va du värd
När jag började cykla i Jönköpings Cykelklubb 1968 blev snart Claes min bäste kompis...vi körde ihop i många år. Hans pappa Henry va materialförvaltare i klubben och lärde oss småkillar allt om våra gamla Monarkcyklar som vi hyrde av klubben. Jag kommer ihåg att det kostade 20 kr. om att året att hyra en cykel och man skrev på ett kontrakt att den skulle lämnas tillbaka i samma skick som den hämtades ut. Claes hade en lillebror som hette Mats och han hängde alltid på oss äldre grabbar...vi tyckte att han var rätt jobbig ibland. Mats började själv tävla så fort han fick för föräldrarna.....Mats hette Karlsson i efternamn....senare bytte han till Lindau. Nu fredags på midsommarafton blev hans grabb Philip svensk mästare på cykel. 19 år och redan svensk mästare...äpplet faller inte långt från trädet.
Sista två milen mot Motala kom regnet.....men då va nästan hemma
När jag hämtade Patrik och Johan på fredag morgonen såg vädret ut så där och det blev inte bättre när vi drog norrut. Efter en lunch på Scandic i Jönköping drog vi mot Motala och vädret gick mot det bättre. När vi mött upp med Glenn, Picco och Jens från Cervelo var det dags att hämta nummerlapparna. Bara detta är ett nöje....massor av nervösa cyklister som glider runt i det stora försäljningstältet. Att det har kolhydratsladdats runt om i stugorna märker man så snart man sätter foten i tältet....odören ligger tät som dimman i Lützen. Många bekanta ansikten och många att snacka lite skit med och önska ett lycka till med. När detta va fixat drog vi till stugan som vi brukar bo i år efter år. Vår allas kompis Pilota fixar detta galant var år. Efter lite installering och fixande med cykeln var det dags möta upp gänget från masgruppen. En god pastamiddag och fika va det som stod på menyn. Mashövdingarna Anders Olsson och inte minst superfixaren Paul Danielsson snackade lite nästa dags övningar. Sedan va det dags för vår allas coach Mattias Reck att snacka lite taktik om loppet. Det va det vanliga snacket.....snabba skift... kolla in hur vinden ligger....ta det lite lugnt uppför så att alla kommer med utan att förta sig. Efter taktiksnacket blev det lite fika och snack med kompisarna...sen va det dags att styra mot bingen.
När vi vaknade så va det till allas glädje torrt ute....lite lagom vind från syd.Efter frukost och insmörjning av benen va det dags att rulla ner mot starten. Väl där nere va det kul att se alla laddade cyklister...det va Conti grabbar....Subbor....Lygnens vänner osv.
Vi rullade iväg 9,30 och vi hann inte många meter efter MC släppt oss förrän det var full gas....efter två minuter kollade jag ner på pulsmättaren och såg till min fasa att den redan stod på rött. Shit..tänkte jag hur skall det här sluta..det är ju bara 294 km kvar. Efter en stund så kom jag in i det och kroppen började funka som den ska. Vi körde 40-50 man på skift i två led....jag har aldrig varit med om något liknande....underbar diciplin.....bra sammanhållning..och inte minst en jäkla speed...jag kollade ner på mätaren och den stod på 52 km/h i motvind....det är inte ofta man får vara med om det.
Det rullade på bra ner till Jönköping....lite motvind men inte så farligt....masarna snackade om kantvind...dom har nog aldrig varit i Skåne en dag på våren...då kan man snacka vind. Efter Jönköping började gå uppför igen....Trånghallabacken är lång men inte brant så den va inga problem.
De flesta passerade säkert Trånghalla uppe på toppen av backen helt ovetande om det lilla samhällets pophistoria.
När jag i min ungdom växte upp i Jönköping va det mest idrott eller kyrkor och församlingshem som gällde för ungdomarna. Helt plötsligt dök det upp ett popband från Trånghalla som hette Mike Wallace and the Caretakers. Gänget gick rakt upp som etta på Tio i topp 1966, vilket va en stor sensation i Jönköping. För att göra bedriften ännu större så måste jag berätta att en klasskompis storasyrra va ihop med trummisen..och autograferna ramlade in varje gång det varit en date.
När vi väl kom ut på stora vägen efter Bankeryd så blev det full gas och ett bra gäng som gick på skift. Förbi Hjo och vidare mot Karlsborg började vi bli lite taskigt med folk längst fram ....men efter en liten uppstyrning va det fixat och helt plötsligt va vi tio till som drog. Sista milen upptill Hammarsundet är ganska tung men gick galant. När vi svängt söderut mot Motala gick det på bra i motvinden...det va säkert känslan av att klara sju timmar som gjorde det. Det va ett gäng starka killar som körde på bra längst fram....backen i Bratteborg gick bra....Medevi likaså. När vi svängt in på den smala vägen som leder in sista biten mot Motala...blev det åka av....jäklar va det sved i låren...men tanken på att vi snart va i Motala gjorde att det va bara att bita ihop. När man ser rakan in mot stan känns det som en lättnad...en gång till. Klungan rullade in lugnt och fint i trängslen vid mål....naturligtvis är det någon som ska spurta på lite extra på slutet för att tala om på jobbet att man va först över linjen...det är helt OK en dag som denna ...perfekt teamwork och en vilja att ta i som man inte ser så ofta på lopp som detta.
Tiden blev 6.52 vill´ket är ett nytt rekord för Vätterrundan. Detta ger ett snitt på 43 km/h.
Det var riktigt kul att få vara med detta gänget och cykla....hoppas att det blir samma folk nästa år.....då jäklar!!!!
När vi passerade Gjuterigatan vid tändsticksfabriken i Jönköping kunde jag inte låtta bli att skänka Fåglumbröderna en tanke.....för 43 år sen körde dom Vättern Runt på en tid som va 10 minuter snabbare än vad vi kunde prestera idag......4 man på skift....HELT OTROLIGT
För egen del är jag jättenöjd med loppet ...bra kolhydratladdning gjorde att jag inte gick tom...fast jag bara drack en och en halv flaska och tog två gel. Kramp har jag aldrig fått i hela mitt liv på en cykel.....måsta vara allt magnesium jag genom åren lagrat runt magen.
Nu så här i Vättentider kom jag att tänka på mitt första minne från Vättern runt. Härom dagen fick jag besök av min gamle kompis Lennart Emanuelsson från Hillerstorp. Lennart är en gammal storcyklist som fortfarande håller god form fast han passerat 70 bast. För några år sen körde han Vättern på 7.45 ihop med sin dotter Marina.....så tryck i pedalerna har han fortfarande.
I mitten var Lennart tvåa på tävlingen Vättern runt efter Erik Fåglum, trea och slagen med 50 meter i spurten var Jupp Ripfel. Start och mål på den tiden var i Jönköping och just detta året var målet uppe i Stadsparken vilket gjorde att man fick en km backe på slutet.
1969 när det var dags den sista tävlingen Vättern runt var det verkligen hårdkörning. Jönköpings CK hade hand om servicen och vår tränare var den som erbjöd oss småknattar att följa med i klubbens gamla folkabuss för att kolla som han sa, en riktig cykeltävling. Start och mål var på Gjuterigatan vid tändsticksfabriken i Jönköping. På den tiden körde man fel håll mot vad man gör idag, dvs vänstervarv. På startlinjen stod hela svenska cykeleliten med fyra bröder Fåglum i täten. Klungan drog iväg och man hann inte längre än 5-6 km till Rosenlundsbacken förrän brödern drog på en riktig rökare och helt plötsligt var 7 man iväg. Vi låg bakom klungan och såg att folk redan började droppa av.....det skulle bli en lång dag för en del. När vi kunde köra fram till täten efter Huskvarna såg 4 Fåglumbröder köra lagtempo med tre man på rulle. Om minnet inte sviker mig så här mer än 40 år senare så kommer jag ihåg att de tre va Willy Falkenbert, Stefaniterna , Bosse Anderberg, Brahelund och Klas Kramming...kommer inte ihåg klubb men kan varit Fredrikshof.
Brödern drog en minut var i täten innan de skiftade....de andra tre hade fullt upp att hålla rullen på dom. Efter Gränna släppte Krammimg.....uppe vid Vadstena släppte Anderberg...kvar var bara Falkenbert. Någon mil innan Karlsborg gick Erik ner 50 meter med Falkenbert och drog sen på en jäkla rökare och så var det bara bröderna kvar. Falkenbert körde på och fick antagligen en chock när han kom till Göta Kanal norr om Karlsborg. Där stod bröderna och väntade...det var nämligen broöppning. Ett par minuters stopp sen var de dags igen.....det tog inte många minuter förrän Falkenbert var ensamn igen.....det fanns inte en sportslig att hålla rullen på de hårdkörande bröderna. Bra och högt tempo med varsin minut i täten var det som fortfarande gällde. I backen i Bankeryd, (som vi på motionsloppet kör ner för nu) fick Sture vika sig. De tre övriga stod på vad det gick mot Jönköping där Erik tog spurten. Tiden var helt otroliga 6,42......6.42. Cyklar på 9-10 kg. 10 växlar....vanliga tubhjul... inga högprofil här inte. Grusvägar uppe vid norra Vättern...ingen bro vid Hammarsundet ....inga vägar utanför städern utan man skull in genom centrum i var samhälle. En helt ortolig prestation som utfördes av fyra bröder från Vårgårda.
Ingen belgisk kedja så långt ögat kunde se....ingen grindvakt....OK, det satt tre man på rulle och släppte in...dom undrade nog va fan dom gett sig in på när de släppte en efter en från rulle. HELT OTROLIGT.
Ska bli kul att köra vättern nu på lördag.....bara vädret bli något så när OK. Start klockan 9,30 på lördag förmiddag.
Målsättning ...ha en bra dag på cykeln och komma tillbaka till Motala utan skavanker.
Toppen av Sallerupsbackarna på vägen mot Lund, vilket är min vanliga väg till jobbet
När jag pendlade in till jobbet i morse satt jag och funderade lite för mig själv....om va fan är en belgisk kedja? Jag har kört ganska många cykeltävlingar i Belgien och aldrig i mitt liv sett en belgisk kedja. Nu snackar man med vätterngubbar och inte minst läser på alla bloggar att man kör belgisk kedja. " vi fick igång en kedja och snittade 34 km/h" är någonting man ofta hör och var gång funderar jag vad dom menar. Jag slog några signaler till några kompisar i Belgien för att stämma av kedjan....men inte fan va det någon som över huvudtaget fattade vad jag snackade om. Den ene jag pratade med har vunnit över 150 proffstävlingar....va helt oförstående till vad jag snackade om.
Jag kom ihåg en gång i min ungdom när jag tävlade i Holland snackade dom om att köra ketting = kedja...vilket jag inte redan då begrep va det va. Jag slog min kompis Henk en signal och frågade om han hört talas om detta fenomen, men det hade han inte gjort. Han började snacka om Ketting - Didam som var hollands största amatörstall på mitten av 70 - talet. Jag kommer ihåg att deras största stjärna va Fritz Schur som va stark som attan och kunde verkligen dra...men om det va kedja vet jag inte. Henk snackade om att köra waaier ... vilket är växeldragning i hårt tempo med korta skift och hela tiden med vinden på rätt sida.
Jag håller på att forska var man kan hitta en kedja mer än på Vätternrundan. När jag frågade Lucas Persson som tillbringat flera år i Belgien om kedjan visste han inte va jag pratade om. På alla kermesse som han kört hade han aldrig sett detta fenomen...men däremot hade han sett flera gamla rävar lura röven av ungdomarna genom att jaga på dom va det gick och sen sätta av dom på slutet.
Namnet Grindvakt är ett annat fenomen som dykt upp på senare år. Va fan är en grindvakt? När jag tävlade blev man förbannad om det satt en jäkel där bak och släppte in. Nu har jag fattat att han sitter där för att inte släppa in folk som inte hör hemma i gänget....vilket jag tycker är konstigt...har man hittat folk som är villiga att dra skall man bara vara glad och uppmuntra dom så mycket det går.
Hur som helst skall det bli kul att se alla belgiska kedjor i aktion på Vättern kommande helg, och har man en himla tur kanske springer man på en trevlig grindvakt som tillåter en hjälpa till med dragjobbet så gott det går.
Husiesvängen är ett av de trevligare motionsloppen i Skåne. Underbara småvägar som inte har mycket trafik...bra backar då man passerar de skånska alperna, Romelåsen. Jag hämtade upp Johan B. klockan åtta i Lund....det var länge sen vi åkte ihop till ett motionslopp. Johan är nu tillbaka i fullt spett efter sin vurpa i Italien i april. Vid starten i gamla LV4 i Husie var det massor av cyklister som såg laddade ut för dagens tur. För många var det nog sista finslipningen ínför Vättern som går nästa helg. Jag är ganska säker på att det fina vädret bidrog att det blev många efteranmälningar..... jag vet att många kollar in vädret på morgonen innan dom bestämmer sig för om det skall bli något åka av eller inte.
Vi var säkert 100 man som drog iväg klockan nio när det var var start för 120 km rundan. Man han knappt klicka i pedalerna innan pulsen var uppe på rött. Medvind och en jäkla massa cyklister som ville visa att formen var god brukar ge en rivstart.
Småvägar mot Staffanstorp - Genarp - Häckeberga ledde oss ner mot Slimmingebackarna......vilket är en jäkel till backe. Lång och seg i flera etapper gör att det är svårt att hitta någonsom helst rytm. Men jag överlevde även denna gången.
Jag kommer ihåg att på 70 och i början 80 talet var säsongspremiären för svensk cykel alltid i Malmö. Med lite olika namn som Sololoppet, Karatloppet eller Malmöpremiären var detta en klassiker som tyvärr försvunnet ur programmet. Alltid stora startfällt.....alltid en jäkla vind och oftast kallt och regnigt. Nästan samma runda som idag men avslutades med lite småvarv runt Husie. Alltid 150 - 160 km tungt....jobbigt och aldrig många i mål var oftast det som gällde. På den tiden var Skåne det distriktet i Sverige som alltid producerade bäst och flest cyklister. Många av upplänningarna ville knappt komma ner och köra. Dom som kom ner för första gången med tron att Skåne är platt höll på att ramla av cykeln när dom fick se Slimmingebackarna. För att göra saken värre var backen upp över Kläggeröd grusväg hela vägen upp till Stenberget.....grusväg i April vet alla hur kul det är.
Väl nere i Blentarp tog vi mot Veberöd...sedan vänster mot Stenberget upp över Kläggerödsbacken, där det började svida i påkarna. Jag vet inte vad Janne K. hade ätit till frukost men han körde upp över backen som han hade eld i backen.
Ner över Janstorp - Häckeberga - Lyby - Klågerup gick det genom Bokskogen mot Skabersjö och sedan in mot Malmö i bra motvind. När vi drog in mot målet var vi bara sex man kvar, som hade gjort ett bra jobb.
Mätaren stannade på 122 km och ett snitt på 39,8 km/h vilket är helt OK i denna vind och inte minst i denna kuperade bansträckning.
Efter den obligatoriska korven och eftersnacket var jag ganska nöjd när jag drog hemåt Eslöv, där trädgårdsarbete resten av dagen väntade.
När jag gick och klippte gräset funderade jag att så här trevliga skulle alla motionslopp vara då hade verklingen motionscyklingen fått fart. Bra bana, bra markeringar och inte minst en bra gemenskap gjorde dagen till en höjdare.
Ulf, kanske inte snabbast idag men absolut snyggast
Magnus med sin obligatoriska korv..denna gång dock ej från Harlösa
Vi var ett gäng som hade kommit överrens om att ta en riktig distansrunda på Nationaldagen. Fast kungen gjorde ett besök under dagen i Eslöv som ett led i stans 100 års firande valde jag att lämna stan och dra mot Österlen. Patrik, Ola, Magnus, Micke, Mats och Sätofta Lasse stod för sällskapet. Vi drog ner mot Askeröd - bort mot Svensköp och vidare mot Alunbruket. Där tog vi vägen ner mot Brösarp och fick därmed den beryktade Bertilstorpsbacken på rätt håll dvs. nerför. Över Brösarps Backar ner mot Vitaby - Onslunda - Lövestad - Sjöbo. Där tog vi vägen över Övedskloster mot Harlösa. Vi gjorde ett pit stop vid Vivo affären i byn och fick en överaskning. Jag har aldrig sett så mycket folk i den så annars döda byn. Nationaldagsfirande med traktorparad, varmkorvförsäljning och inte minst Hemvärnets musikkår va det som stod på programmet. När vi fyllt flaskorna och väntat på Ola medans han klämde en varmkorv drog vi vidare mot Flyinge, där vi skiljdes. Lasse och jag drog mot Eslöv och dom andra styrde mot Södra Sandby.
En av årets höjdarrundor, bra väder med 28 värmegrader, go motvind de första 3 timmarna och ett riktigt trevligt sällskap. Vägarna ner mot Österlen måste vara några av de bästa träningsvägar man kan hitta i Sverige, speciellt nu innan semestertrafiken sätter igång. 176 km och ett hurtbullesnitt på precis 34 km/h var dagens facit.
Ola ser nöjd ut efter att ha klämt en korv i Harlösa
Idag var det läge att bättra på brännan
Gårdagen spenderade jag uppe på det lokala flygfältet i Eslöv. Flyguppvisning i högsta klass med massor av aktiviteter. Fallskärmshoppning, segelflyg, helikoptrar, dubbeldäckare och även ett JAS Gripen plan. När det lämnade Eslöv höll planet en hastighet av 1100 km/h och landade sex minuter senare i Ronneby som va planets krigsplacering. En trevlig dag med massor av folk i det fina vädret. Arrangörerna räknade med att det va 15000 som hade tagit sig dit under dagen......vem fan va det som sa att Eslöv är Sveriges tråkigaste stad?
Fräckt eller hur?
Tyskt krigsflygplan
Gammal dubbeldäckare med en startsträcka på 35 meter
Plötsligt stod han där brevid mig.....Kjell från Ullared
Ringsjön brukar vara Skånes DM för hurtbullar. Så var det även i år. Hurtbullar, starka motionärer, tävlingscyklister och annat löst folk....det kan bara bli en bra dag.
Redan när jag åt frukost innan sex i morse så såg jag att det skulle bli en underbar dag, strålande sol och helt vindstilla lovade en härlig dag på cykeln. Redan vid nummerlappsutdelingen i Höör dök det upp många kända ansikten och humöret var på topp. Vi var säkert en klunga på 250 man som rullade iväg norrut mot Sösdala. Det tog inte många kilometer förrän plattan var i mattan. Full gas och snabba skift var det som gällde.
Efterhand som vi kom ner mot Hörby tunnades klungan ut och vid varvningen i Höör var det fortfarande ett bra gäng kvar. Efter varvningen körde vi söderut mot Snogeröd där nu i år tog höger mot Eslöv....vilket jag tycker va bra för då slipper vi trafiken runt Rolsberga som brukar vara en plåga. Nytt för i år var även att vi körde rakt igenom Hurva vilket innebar att vi fick hela Hurvabacken som är ganska lång. Patrik H. drog som attan uppför backen där klungan sprack upp men gick snart ihop igen. Ner över Skarhult ...genom Eslöv och tillbaka mot Höör va det som gällde sen. Nu började det bli lite sega gubbar och inte många som hjälpte till med farthållningen......backen i Maglasäte gick som en dans sen va vi snart tillbaka i Höör.
Att man är tillbaka i Höör märker man på vägskyltarna....skulle man missa dom kan man vara säker på att man är där när det börjar dyka upp cyklister som man inte sett på 12 mil...det drar ihop sig till spurt....hur kul det nu kan vara att spurta på ett motionslopp när man inte dragit en gång på 12 mil.
Det blev lite fadd smak för mig när Patrik blev trängd 200 m. innan mål och stod på öronen.....men som tur gick allt bra.....endast en framhjulspunka.
120 km på 2.54 ger ett snitt som vi motionärer älskar att jämföra på 42 km/h
Jag kommer ihåg när jag körde mitt första Ringsjön runt för snart 15 år sen ....fy fan. Otränad...fet....tre siffrigt på vågen....ösregn...kompisar som körde som dom hade eld i arslet. När jag kom hem efter den övningen och la mig i badkaret insåg jag att det var dags att börja röra på fläsket.....och det gjorde jag.
Den ende som var snäll och väntade på mig i backarna va Mats Murare ....det glömmer jag aldrig....det är aldrig fel att ha en förstående kompis..
Det är så jäkla kul att cykla Ringsjön en dag som denna ...underbart väder massor av cyklister i alla olika skepnader....gamla racercyklar som säkert bara dammas av en gång om året....cykeltröjor som är helt urtvättade sen årtionde tillbaka....allt är en fröjd att se. Precis så här ska motionscykling va när den är som bäst.
Två cykelprofiler....Fredrik på Cykelklubben.se och Tore Jönsson från Furulund som kört Ringsjön vart år sen start...kolla in startnummret
Anton Holm regerande svensk juniormästar på tempo som oväntat dök upp
Sätofta Lasse glad som vanligt
Alltid glade Jörgen som dyker upp på de flesta loppen
Patrik H. laddad innan start
Alltid pålitlige draghästen Peter isaksson
Mannen med slätdraget...Patrik
Alltid glade Ola som sa att vi inte skulla berätta för Picco att han hade nummerlappen på bröstet...nu är det gjort
Det måste vara bra över hundra gånger som jag genom åren kört motorvägen ner mot färjan i Rödby. En 7-8 mil söder om Köpenhamn står det Praestö på en skylt. Jag har inte skänkt den en större tanken genom åren.
Idag var det dags för ett besök.
Lastade in frugan, junior och hunden som hejarklack och styrde bilen söderut. Väl framme var det en snabb nummerlappsuthämtning och en bra uppvärmning. Jag har upptäckt att värma ordentligt är inte helt fel eftersom loppen i Danmark oftast drar iväg med en rivstart. Med efteranmälningar var det nästan 60 startande i klassen Veteran 50. I Danmark kör man med 10 års klasser så det tynger på lite mer med antalet startande. Det är riktigt kul att köra när startfältet är så stort som idag. Banan var något av det trevligaste jag kört på många år.....små vägar....kurvor....knappt en bil som störde. Det enda som var lite tråkigt var att vinden helt uteblev idag......det gör att tävlingen blir lite enkel. Tungt och jobbigt när man kör i täten...lätt att sitta med i klungan.
Vi körde tre varv på 25 km....och på första varvet gick det på bra och helt plötsligt var jag ensam och stod på vad det gick i hopp om att det skulle komma upp en grupp. 15 km senare kom hela klungan i fatt mig och jag kom i lite negativa tankar. Trött i benen ....och inte ett skit hade mitt försök gett. De andra två varven blev det massor av attacker men inget ledde till nåt förän det var 12 km kvar då smög två man iväg och det var det. Vi var inte många kvar som ville dra....vi tog in en del men inte allt. När sista km skylten kom var det lite kubbning för att ca 400 meter innan mål var det en nittiograders sväng och alla visste vad som gällde. Jag kom in som fyra genom svängen och avvaktade lite innan jag försökte en fartökning....spurtlös som jag är. Jag passerade två man och höll resten bakom mig så det blev en fjärde plats.
Efter loppet var det till att mysa lite.....en dansk pölse ...lite kartoffelsallad....och en stor öl....vilket är helt rätt efter en cykeltävling. Lite skitsnack med mina danska kompisar och prisutdelning...sen var det dags att dra hem till Eslöv igen.
En trevlig dag med underbart väder och en bra cykeltävling.....kan livet bli bättre.
Danska cykeltävlingar på landet har ungefär lika stor publik som svenska tävlingar. Va vi saknar i sverige är ölen efter tävlingen. Till och med Ludde har skaffat kompisar i Danmark.....eller va det en annan hane som skulle bråka
