Nytänkande när det gäller att ta i

Så här efter jul så är det träning i varenda tidning man slår upp. Det brukar vara en bit in i februari sen dör det långsamt ut för vakna till liv igen framåt sommaren. Då är det beachen som gäller!
Jag har alltid tyckt att det är roligt att träna även om jag gjorde ett uppehåll på 15 år. Även då gillade jag träning men problemet va att jag fick aldrig tummen ur!

Cykelträning vet väl alla va det är, men resten är helt nytt för mig. Redan 1968 körde vi cirkelträning i Gräshagsskolans gympasal. Varje fredagskväll va det dags, först en halvtimmes cirkelträning med 9-10 olika stationer......sen en halvtimmes korgboll. Ja det va korgboll med en handboll.....basket visste vi inte va det va! Cirkelträningen va hård men korgbollen va sju gånger värre....man va 12 bast och när dom fullvuxna gubbarna fick upp farten då gällde det att akta sig annars satt man limmad i en ribbstol.

Sen följde cirkelträningen i olika varianter med mig i alla vintrar jag tävlade. Jag snackade med min kompis Coach härom dagen och han påstod att cirkelträning numera heter Cross Fit........jag vet inte om han far med osanning men Cross Fit är ett namn jag sett.

Namnen för träning är numera helt nya för mig! Stenåldersträning......TRX...Body Fit...Zumba....Body Step...ja det är ingen ände på allt! Jag tycker att det skulle vara svårt att hitta just det som passar mig.

Så sant!

                                                                           
Förra vintern när jag va på mitt lokala gym så stod jag och slet i en maskin...bredvid mig stod två tjejer 16-17 års åldern och snackade vid en annan maskin. In kommer en vältränad kille i 20 års åldern. Jag hörde att dom hejade på varann och helt plötsligt säger den ene tjejen till killen....är du PT? Jag tänkte...va fan sa hon! PTV osv. har man hört talas om. Efter några minuter kom dom fram till att inte han inte va en Personlig Tränare utan bara en träningsintresserad kille.

Hade någon sagt till mig för tio år sen att det skulle finnas PT utanför storstäderna hade jag aldrig trott på detta. Jag tror för många kan det vara riktigt bra att få personlig träning och en liten knuff på vägen. Det enda jag tycker skulle vara jobbigt är att dom är så positiva....och helst ska det vara massa ord på engelska. Quitters never win......No Pain No Gain...Dare to turn up....är några slogans som gäller. Klart jag vågar komma och träna....klart att jag inte ger mig.....klart det ska kännas att man har tränat....allt detta för att det är så kul att röra på sin gamle kropp.

Jag har hållit upp från träningen det mesta av januari pga. sega förkylningar.....och då märker hur endorfinkickarna saknas för man är alltid trött!

Själv behöver jag ingen som skriker på mig när jag tränar på inomhuscykeln. Det är bara att hoppa på hojen mellan 6-7 på kvällen och slå igång radion på P4. Nyheter på finska!!! På en tid som måste vara en av dom bästa radiotiderna på hela dygnet. Jag känner många finnar och alla kan svenska....för dom få som inte kan måste det finnas andra kanaler än P4. Efter ett tag har jag blivit förbannad och då behöver jag inte ha någon som skriker på mig!


                                                                     

Vinter i Skåne. Va och hälsade på dottern på landet härom veckan och då såg det ut så här. 10 cm snö....3 meter drivor på ena sidan vägen och på andra sidan gräs!

Äntligen så va det dags igen.

Efter att hållit upp med träningen i mer än två veckor va det dags att försiktigt börja dra igång igen. Har kört några försiktiga inomhuspass i veckan. När man kollar ner på mätaren på inomhuscykeln tror man inte sina ögon. Att flåset är en färskvara inser man efter några minuter.....sen är det dags att skruva ner motståndet. Nu är det så att tålamod inte tillhör en av mina starkare grenar. Helst vill man fortsätta träna på den belastningen man hade innan man blev sjuk.....men det kan man tvärglömma! Här gäller det att backa ner några trappsteg innan det är dags att försiktigt börja kliva uppåt igen.

                                                                               

Ett riktigt bra träningsgäng, Patrik, Lasse, Anders, Lucas, Lars och Alexandra.

Idag blev det äntligen dags för en utomhusrunda i det skånska vintervädret. På lördagseftermiddagen kom vi överens om att det va vintercykel med dubbdäck som gällde så det vara till att montera på dubbdäcken. Dubbdäck är bra, ja till och med jättebra.....men jäkligt tungcyklade! När jag slog upp dom bruna på morgonen så tänkte jag att utomhuspremiär med dubb är inget man längtar efter.
Sätofta-Lasse, Anders W. och jag va för dagen förstärkta med alltid starke Lucas när vi rullade iväg i motvinden mot Örtofta. Riktigt hård ostvind och fem minusgrader gjorde att det bet i kinderna. Vi mötte upp Patrik och Mats Murare och en stund senare nästa proffs Lars A. som vanligt va på hugget! Nu drog vi mot Södra Sandby och mötte upp nästa elitcyklist, Alexandra Nessmar. Nu när vi fått ihop ett riktigt bra träningsgäng styrde vi ut mot Flyinge - Hunneberga och sen uppför backen mot Slogstorp. Här började det kännas i benen att det va ett tag sen man va ute på cykeln. Vi körde vidare mot Löberöd och nästan hela vägen fram till Askeröd innan vi svängde vänster ner mot Sebbarp.
Här va vägarna ganska isiga men dubbdäcken bet bra så det va inga problem. Sen körde vi tillbaka i medvinden mot Löberöd och nu va jag parkerad längst bak....med tungan hängande ner på framhjulet! Det rullade på bra ner mot Skarhult där vi delade på oss.....Patrik, Lars, Anders och Alexandra körde mot Flyinge och vi andra rullade på hem mot Eslöv.
Det blev en bra runda i vintervädret....lite kallt men med bra kläder är det inga problem. Mätaren stod på 88 km och snittet hamnade på 25,8 km/h.... inte mycket att skriva hem om....men med halv storm, dubbdäck och vintercyklar är det helt OK!
Tur att man har förstående träningskompisar som låter en smyga lite där bak efter några timmar...
                                                                                           

Alltid lika glada! 

Lite bakslag!

2014 började bra på träningsfronten men det sket sig snart! Åkte på en riktig mansförkylning! Ni vet ju det här med att föda barn osv. är ingenting mot när en man är förkyld. Det tog några dagar men nu är jag långsamt på gång igen.

En mansförkylning kan ta musten ur dom flesta.

                                                                     
För mig är all träning helt otänkbar när man är förkyld och inte mår bra. Så nu är det bara att ta ett steg tillbaka innan vi kliver vidare på stegen mot tävlingssäsongen.

Årets premiärrunda

Idag blev det till att inleda det nya året med en bra träningsrunda. Eller bra och bra.....det som va bra va att vi inte mötte en bil dom första två timmarna frånsett lite sockerbetstransporter. Det som inte va bra va mina gamla ben. Dom va helt döda efter gårdagens försök att hålla innecykelns svänghjul glödande! Innecykling är något som kan få dom mest vältränade benen att blekna. Nä, tacka vet jag utecykling....i alla fall om man har något som liknar form!
I morse va det bara Anders och jag som drog iväg från Eslöv....för att möta Patrik och Johan som kom från Lundahållet. Det va glashalt på cykelbanorna innan vi kom ut på stora vägen som va saltad. Att det sedan va en riktigt styv sydvind gjorde ju inte saken bättre. Anders kände sig lite krasslig och vände hemåt. Men vi andra drog ner till Flyinge - Harlösa - Vomb innan vi kom fram till Veberöd. Här körde vi igenom byn och vidare mot Björnstorp och Genarp. Nu svängde vi äntligen ut i medvinden mot Esarp - Dalby och vidare mot Torna Hällestad. Sen ner mot Sandby där Patrik tackade för sig. Johan är som vanligt stark som en oxe på vinterträningarna vilket ibland kan vara lite störande.Men för det mesta är han snäll vilket va tur idag när vi skulle upp för backen mot Räften. Vi hade knappt styrfart när vi blev omblåsta av en cyklist som vi inte kunde identifiera. Vet inte vem det va men han hade ett bra tryck i pedalerna och försvann snart i fjärran.

Johan, totalt oberörd efter 10 mil.

Vi körde vidare mot Odarslöv där Johan körde mot Lund och jag fortsatte hemåt i medvinden.

Hemma stod mätaren på 101 km och snittet hamnade på 26,4 km/h.

Det bästa med dagens runda va det trevliga sällskapet och den totala bristen på trafik! Resten va glömt efter en stund i badkaret!

Gott nytt år på er alla cyklister...hoppas att ni får ett riktigt bra 2014 och att vi ses på vägarna!