måndag 24 september 2012

Här händer inte mycket

Det blir inte lättare att komma igång när åren går
                                                         



Här händer inte mycket, går mest och väntar på att inspirationen ska rinna till. Senaste veckan har jag mest jobbat och varken haft lust eller tid att träna. Denna symton är inte helt ovanlig för mig när säsongen börjar gå mot sitt slut. Men en slappevecka till sen är det dags att dra igång igen.....jag känner att suget finns där bak i skallen någonstans. Annars känner mest hur man svullnar till för varje dag som går....tränar inget och äter som om man tränar är ingen bra kombination om man satsar på Beach 2013. När väl träningen är igång kör jag igång med min vanliga diet ELAMSLAE vilket funkar bra för mig. Jag bryr mig inte om nymodigheter som LCHF, Montignac, South Beach, Atkins vilket jag inte tycker funkar. För mig funkar endast min egen diet som för övrigt står för EatLikeAMosquitoShitLikeAElephant.
Det gäller att hålla diet
                                                                                      
När väl jag är igång skall jag damma av testcykeln och möta min kompis fölets kompis Tabata, vilket ska bli ett nöje
Japanska intervaller som härdar
                                                                  
Återkommer med rapport när jag väl fått tummarna ur.

tisdag 18 september 2012

Vart tog inspirationen vägen?

                                                 



                                                                                                                                                                                                       
När jag i morse skulle klä om för min morgonrunda innan jobbet började det regna så fort jag fått på mig första plagget. För ett ögonblick stod jag helt still i cykelbyxorna och funderade.....Nej ......det får bli bilen. Blåst och regn i september är ingen höjdare, speciellt inte när träningsinspirationen börjar rinna av en. Hade detta varit en morgon i april hade jag inte tvekat en sekund....på med skoskydden och Gore-Tex jackan och iväg. Då vet man att säsongen ligger framför en och man är ordentligt på hugget. Nu när det inte är mycket kvar på säsongen......blir det svårt att ibland ta sig i kragen.

Äntligen vinter
                                                      
Att cykla är alltid OK oavsett årstid.....men att träna cykel är någonting helt annat som kräver inspiration och inte minst motivation.
Nu blir det några veckor med slappcykling innan det är dags att dra igång träningen inför nästa års cykelsäsong. En mix av gym, roddmaskin, testcykel, MTB, rullskidor och naturligtvis våra obligatoriska söndagsrundor är det som står på schemat inför vintern. Allt för att sparka liv i en gammal kropp.
Cirkelträning när den är som bäst
                                                    
                                                        
Det gäller att inte vara för jäkla het för tidigt på hösten för då blir det en lång vinter med toppform till jul. Det klassiska bland svenska cyklister är att man vintertränar hårt så att har en bra form som varar till juli.....sen är säsongen över. Sen börjar vinterträningen i september igen för att hitta formen till jul.




                                                                                                                                             

När vi vintertränade på förra århundradet va det andra aktiviteter som gällde. Klassisk cirkelträning, träning på rullar, badminton, söndagsturer på standardcyklar och inte minst en jäkla massa löpning. Man satt igång att springa i oktober......sedan va det dags för löptävlingen Yddingen Runt....det va på den tiden man sprang runt sjön Yddingen som ligger mellan Staffanstorp och Svedala. Sedan va det Skanneloppet i Åstorp....som alltid va hårt
                                                                    
Löpning i stövlar va det som gällde
                                                                                                                                     
Oftast va sligan i Lödde sandskog som gällde ibland klämde vi slingan ute vid Barsebäck. Men toppen av allt va löpningen över åkrarna i mörker. Gummistövlar med clipsremmar runt skaften för att inte få ner dynga i skon va det som gällde. Mamma Mia här kan vi snacka träning.... en och halv till två timmar ute i mörkret på åkrarna runt Kävlinge kunde få vem som helst att storkna.

Kom ihåg när jag gjorde lumpen i Ystad och tränade med Vinco då va det också löpning som gällde. Löpning på åkrar i gummistövlar skulle det naturligtvis va. Vi sprang ut på kvällen i mörker...kom ut på åkrarna utanför Ystad. Där hade den legendariske ledaren Valfrid Hansson hittat en lång seg backe som vi skulle springa upp och nerför....själv stod han på toppen och signalerade intervallerna med en ficklampa.
Lagom till jul brukade löpningen upphöra för då va det dags för den årliga benhinneinflamationen, så går det när flåset och viljan är bättre än löpsteget
Det va tider det.

måndag 10 september 2012

Ett varv till


Ryszard Szurkowski slet aldrig på en kugg över 14

                                            


                                                           


Man märker att snacka kadens eller pedalernas varv är populärt nu för tiden. Detta är någonting som jag märkt dök upp när Lance Armstrong gjorde sin comeback efter cancersjukdomen. När jag började cykla sa dom alltid att man skulle sträva efter att försöka hålla en kadens runt nittio varv i minuten. jag vet inte var detta kommer ifrån.....men det va alltid det man hörde.
Som P klassare va det inte så svårt att hålla varvet uppe när man hade en max utväxling på 47 - 15. Nu när man blivit äldre så märker man att man blir mer och mer tungtrampare och får kämpa för att hålla varvet uppe. Nu vet jag inte hur mycket kadens betyder.....Armstrong körde med 110 pedalvarv och Jan Ullrich körde med 70 kadens  i Touren och ändå skiljde det bara några minuter.
                                                        
 Att man håller benen piggare längre med hög kadens är naturligt då man inte blir så muskeltrött som när man använder tyngre växlar. Första gången jag körde mot den gamle polske storcyklisten Ryszard Szurkowski höll jag på få bryt. Jag lyckades förvilla mig in på hans rulle och fick se ett par vader som va brutala och liknade ett par brunbrända kycklingklubbor. Inte nog med det.....vi hann inte många meter innan han skyfflade i tyngsta växlen och sen såg aldrig att han växlade igen. Fast att den killen aldrig slitet på en kugg över 14 vann han Fredsloppet fyra gånger och blev också världsmästare.

Det va detta som gällde när det begav sig.
                                                              
På sextio och sjuttio talet kom de flesta racercyklar med utväxlingen 54 - 45 fram och fem eller sexdelad krans bak med 13 - 18. Då drog man till Mallorca med 52 -42 och 13 -21 bak och hade inga problem med backarna. Man kunde till och med klämma Sa Calobra utan att förta sig.....nu har man Compact vevparti och 12 - 27 bak och håller på att få gå av........det händer något genom åren.

Här snackar vi reservhjul
                                                           
Jag kom ihåg i Kävlinge CA hade vi en kille som verkligen gillade att dra tunga växlar. Han va en tio - femton år äldre än oss juniorer. Ingen större cyklist men som sagt, han va glad i tunga växlar. Hans cykel hade 54 - 45 fram och en sexdelad krans på 13-18. Han tyckte inte att det räckte och lyckades få tag i en av dom första sexdelade kransarna i Sverige som började på 12. Det gick ett par veckor.... sen tyckte han att denna utväxling inte räckte. Några dagar senare dök han upp på träningen med en 57:a där fram. Shit sa vi juniorer.....nä det sa vi inte alls för det va inte uppfunnit på den tiden. Vi va bara imponerade.....i alla fall i en mil eller två tills när han skulle växla fram och framväxlens kapacitet räckte inte till utan han tappade kedjan. Han fick stanna meka en stund sen blev det inget mer växlat på den träningsturen. Men han löste det problemet utan större problem, för på nästa träning dök han upp med sin 57:a och denna gången hade han satt 54:an på insidan som lilla klinga...allt för slippa växelkrångel. Här snackar vi kadens....57 - 54 fram och en sexdelad krans på 12 - 17 bak. När vi hade medvind från Dösjebro hemåt Kävlinge och han fick i full tum....då jäklar fick man jobba med kadensen med sin juniorutväxling. Det stående skämtet sen blev "bra att du har resevhjulet med dig när vi tränar"

Det fina vädret håller i sig och jag har lyckats få till några bra träningsrundor på morgonen innan jobbet och det känns äntligen lite bättre i benen.....synd bara att säsongen går mot sitt slut. Men det gäller att hänga i......om inte annat så man är i form tills det blir dags att plocka fram testcykeln.

onsdag 5 september 2012

En tur i Tyskland

Så här vackert är det i Tettnang
                                                         
Eurobike är en cykelmässa som går av stapeln varje år nere i södra Tyskland i Fredrichshafen som ligger vid Bodensjön. Det är tjugoförsta gången mässan går och jag har varit där varje år sen starten. I år hade jag tänkt hoppa den, men när det närmade sig var det svårt att låta bli eftersom det ryckte i cykelnerven. Jag brukar komma ner med en dag tillgodo innan mässan börjar. Detta för att hinna med cykeltur i det fina vädret och inte minst den underbara naturen. Ifjol drog jag ett varv runt Bodensjön (180 km) så i år styrde jag norrut. Tanten på vårt stamgasthaus sa att dom kallade området plattland....hon har nog aldrig varit där på en cykel. Bra kuperat med underbara småvägar va det som gällde för dagen. När vädret är bra är nog denna del av södra Tyskland något av bästa man kan cykla i oavsett var man är i Europa. Massor av småvägar med bra beläggning och inte minst hänsynsfulla bilister som gärna kan ligga bakom en cyklist i flera hundra meter innan dom kör om. Det är skillnad mot i Sverige där bilisterna ska om till varje pris.
Jag vet inte va det är med mig......men jag tycker mer och mer om dom södra delarna av Tyskland. Rent och fint med pittoreska byar och inte minst ordnung.
100 km stod det på mätaren när jag kom tillbaka till Gasthauset för en weissbier.
Helt otrolig Riva träbåt kan få vilka ögon som helst att tåras
Man dragbil med tidsenlig skridskopinuppa
                                                              
Eurobike är det inte så mycket att orda om.....massor av prylar.....29 tummare.....carbonhjul....GPS:er.....och inte minst racercyklar.
Det känns som det är lite torka i branchen just nu.....för allt kan ju inte vara uppfunnet, eller?
Största nyheten va nog denna Oversize styrpinne från Syntace
                                                             
Varje gång jag varit på mässan och sett alla fräcka mountainbikar blir jag sugen på att skaffa en. Det blir inte sämre av att när man sitter och äta frukost ser man alperna på andra sidan Bodensjön.....då rycker det verkligen i terrängcykelnerven. Men sen brukar det räcka att komma ut på en grusväg i platta Skåne i November så har inspirationen försvunnit.

Härom dagen, den tredje september är det 45 år sen Sverige införde högertrafik. Det året slutade cykeltävlingssäsongen helgen innan det va dags. Det va ingen som vågade släppa ut en klunga cyklister på "fel" sida vägen.
Sedan under flera år körde man de flesta tävlingarna på "fel" håll dvs. vänstervarv. Sedan efter hand började man köra högervarv allt för att slippa korsa vägar i korsningar.
Ska man ha stora portioner så får man naturligtvis ha stora stekplåtar
                                                           
Eurobike och Tyskland är som sagt trevligt , men det stora problemet är maten eller rättare sagt storleken på portionerna. Schnitzel med bratkartoffel.....nersköljd med några grosse bier är ju inte direkt någon viktväktarmat.....så nu får man ta fram tunikan igen.
Så här ser en riktig tempocykel ut, Cervelo P3
Så här ser världens bästa racercykel ut, Cervelo S5