Sådana killar finns inte längre!

Härom morgonen när jag stod på gymmet och körde knäböjningar med dammsugarröret på axlarna kom jag att tänka på en kille som jag inte skänkt en tanke på många år.

Det va en söndagsmorgon i slutet av sextiotalet utanför Jönköpings Cykelklubbs klubblokal jag såg honom första gången. Han hette Tomas och va en 5-6 år äldre än mig. Vi skulle ut på söndagsträning och hela klubben va samlad, vi knattar körde vår lilla runda medans dom äldre körde en längre runda. Kommer ihåg att det va kallt denna marsmorgon. Det va stickad mössa, lovikkavantar,  poplinjacka, knickers och tjocka strumpor som gällde. Tomas dök upp i bara en olle med endast en t-shirt under, ingen mössa eller vantar och som kronan på verket hade han ett par jeans med klädnypor i benen för att hålla ut byxbenen från kedjan. Alla bara glodde innan någon sa, du har nog för lite kläder på dig! Han svarade mumlande det är nog OK! Cykeln hade han varit nere i veckan och hyrt av klubben.

Inte helt stilrent....bättre med klädnypor!

                                                                      
Vi gav oss iväg hela gänget, men snart skiljdes våra vägar när vi knattar drog på vårt håll och dom äldre styrde på sitt. När vi duschat efter träningen (vilket ibland tog en timme) och spelat lite rundpingis dök dom äldre upp. Dom bara glodde på varann och undra va det va för kille dom bara såg ryggen på. Här hade dom tränat en hel vinter och så dök denna kille upp och visade i sina jeans va skåpet skulle stå!
Tomas skulle börja i C-klassen vilket idag är Junior. Men eftersom han va helt ny sökte klubben dispens så han kunde börja köra i D-klassen, vilket motsvarar dagens Sportklass.
Första tävlingen va på A6 regementet i Jönköping. D-klassen skulle köra 15 varv på en rundbana. Tomas släppte ungefär ett halvt varv på dom två första varven.....han va inte så bra på klungkörning...ännu. När täten gick i mål 15 varv senare va Tomas fortfarande ett halvt efter!
Sedan blev det tävlingar varje helg och det gick bättre och bättre. Kom ihåg att han va bland dom 10 i Östgötaloppet som på den tiden va en av Sveriges största tävlingar. Sen gick han upp i C-klassen och blev trea i Växjöloppet. Priserna började ramla in varje helg. Tomas pappa jobbade som sättare på Smålands Folkblad. En natt när han satt sportresultat fick han se sin grabbs namn bland cykelresultaten. Nästa dag när han kom hem frågade han grabben...cyklar du? Ja, sen en tid tillbaka....har du fått några priser frågade gubben....ja, sa junior....och berättade att han gömt dom under sängen på sitt rum.....för det va inte mycket att berätta om!
På den tiden va Billingsrundan i Skövde en stor och inte minst hård tävling. Billingen skulle passeras varje varv och det va en jäkla knuda! Kommer ihåg att vi stod uppe i backen och hejade när C-klassen körde ett observationslopp för landslaget. Jag är inte helt säker...men jag tror att det va Sven-Åke Nilsson som hade satt in en riktigt stöt i backen vilket han brukade....bergsget som han va! Då helt plötsligt ser vi en JCK tröja gå solo från klungan....det va Tomas som gick solo i sina jeans med klädnypor i byxbenen. Helt otroligt!!!
Kommer inte ihåg resultatet....
Sen fortsatte tävlingarna varje helg....ofta som det va på den tiden va det tävling både lördag och söndag.

En sommarkväll va det ett GP lopp på regementet i Skövde.Det va en riktig mördarbana med både backar och kurvor. 100 meter efter mål va det en nittiograderssväng till höger som direkt följdes av en nittiogradare till vänster. Här gällde det att ta det lugnt. Starten va vid mållinjen....alla va laddade och det sista dom äldre klubbkompisarna sa till Tomas va, ta det lugnt i kurvorna....du har många varv på dig att avancera.
Starten gick och naturligtvis drog vår cyklist en riktig burn-out och va först in kurvan. Han va också först ut ur kurvan.....problemet va att denna gång satt han på röven. Hela yllebyxan (det va varmt så jeansen fick bli hemma) borta i bakpartiet, liksom det mesta av skinnet i häcken. Det kom en rödakorsare springande till undsättning och fick cyklisten från banan.
Sen när det va dags att rengöra såret där bak började cirkusen. Tvättningen gick OK men när rödakorsaren sprayade på den där röda skyddshinnan slet Tomas sig och gjorde en krigsdans över halva regementsplan.

Sprayen går att använda i bägge ändarna av kroppen!

                                                                   
Resan hem till Jönköping i klubbussen gick så där.....Tomas fick halvstå hela vägen hem för att sitta ner va inte att tänka på! Väl hemma så rullade vi ner cyklarna i klubblokalen och sa hej då till varann. Det va det sista vi såg av Tomas....

Novemberrace

Det är inte ofta jag kört i tävlingsfart i November.....men det skedde idag. OK kanske inte riktigt tävlingsfart...men det kändes så på vintercykeln.
Söndagsgänget hade som vanligt en utflykt och idag blev vi 5 man. Anders, Sätofta-Lasse och jag mötte upp Patrik och Johan på vägen mot Lund. Det va 4 grader och en riktigt hård vind från norr. Det innebar att vi fick styra norrut för att få lite go medvind på vägen hem.
I motvinden passerade vi Krutmöllan - Södervidinge där mötte vi danskproffset Lars Andersson som nästa år kör för Firefighters. Han kom glidande i medvinden och såg lika glad ut som vanligt.
Han ville inte hänga på så vi fick fortsätta utan förstärkning norrut. Annelöv - Billeberga - Sireköpinge och Halmstad By passerade vi på vägen mot Ekeby. Där va det dags att svänga ut i sidvinden mot Kågeröd och nu började det svida i påkarna, men det sket mitt sällskap i utan stod på som om dom snott cyklarna. Efter Kågeröd på vägen mot Ask blåste det riktigt hårt från sidan och nu började Lasse och Johan som satt först få upp värmen. Jäklar va dom stod på.......det va bara att hänga på så gott det gick. Väl framme i Ask svängde vi höger ner mot Marieholm......och fick äntligen vinden i ryggen. Jäklar va det gick på....på vissa ställen höll vi bra över femtio knyck vilket gör att det sjunger i däcken på vinterhojen!
                                                                           

Två gubbar som är kanonform, Sätofta med diamantben i November och den flygande läkaren Johan som har vinterträningen som sin peak på säsongen!

Johan och Lasse körde som tosingar där framme och vi andra försökte hänga på va det gick. Efter Marieholm blev det Reslöv - Virke - St Harrie innan vi va tillbaka i Krutmöllan. Nu va det dags igen i sidvinden mot Örtofta att gasa på....och nu började det bli riktigt segt. Vi skiljdes åt i Örtofta.....Johan och Patrik styrde söderut och vi andra körde hem till Eslöv i motvinden. Nu snackar vi motvind....4 timmar i tävlingsfart hade satt sina spår och Sallerupsbackarna va segare än vanligt....men Lasse va snäll och höll igen så det gick ytterligare en söndag i överlevnadens tecken. Hemma stod mätaren på 113 km och snittet hamnade på 28,3 km/h. Då snackar vi snitt och inte hittepåsnitt som rullsnitt och andra obskyra nymodigheter.
                                                                               

Patrik, helt färdig efter julstjärnornas hårdkörning! Johan skrattar i bakgrunden!

                                                                             

Anders, oberörd som vanligt!

Det ska bli skönt att köra lite intervaller i veckan.....som lite avkoppling till söndagsdistansen. När man kör med Lasse som är stark som en oxe och Johan vars highlite i cykellivet är vinterträning kan vilka intervaller som helst framstå som rena återhämtningspassen.

I lördags blev det årsdebut på rullskidorna. Inget Vasalopp på gång utan lite mer allroundträng, vilket inte är fel för en gammal gubbakropp.
                                                                                   

Otroligt fin lördag i Skåne. Kolla i bakgrunden...röken från sockerbruket i Örtofta går rakt upp. Det får man inte se många gånger på en vinter!

                                                                 

Svenor rullskidor

Helg igen

Då har ytterligare en vecka gått, det känns som om det bara är måndagar och fredagar....så fort går veckan. Lite gym och cykling i veckan...sen va det dags för helg. Lördagen bestod av ett distanspass med ett decimerat gubbgäng. Sätofta-Lasse och jag drog mot Sandby för att möta upp Patrik. Vinden låg på riktigt bra från väster.....säkert 10 sekundmeter. Naturligtvis hann vi inte många km innan det började duggregna....som vanligt. Vi körde mot metropolerna Lilla Harrie - Trollenäs - Trolleholm - Torrlösa innan vi kom till Svalöv. Här va det lika dött som vanligt....frånsett lite action vid sporthallen.....säkert inomhusfotbollsturnering! Motvinden tilltog och regnet slog mot ansiktet och jag började fundera på om man är riktigt funtad. I min ålder måste det finnas trevligare sätt att avnjuta en lördagsförmiddag.....kanske en långfrukost...med lusläsning av Skånska Dagbladet....medans ring så spelar vi skvalar från transistorn.
Men Lasse visade ingen nåd i vinden och jag fick bita i va det gick för att hålla han jämsides!

Flinckmans Café är värt ett besök....bara man slipper cykla dit!

                                                             
 Efter Sireköpinge är det en riktig sugarbacke upp till Flinckmans Café...här sved det i påkarna. Sen svängde vi ner i sidamotvinden mot Tågarp - Saxtorp - innan vi kom fram till skogen i Hofterup. Här blev det lite lugnare innan vi kom fram på slätten ner mot Löddeköpinge. Här började Lasse trycka på igen och Patrik började stöna och kollade på wattmätaren .....här snackar vi watt. Efter Lödde svängde vi ut i medviden mot Furulund - V.Hoby. Nu började det kännas att kolhydraterna va på upphällningen. Väl framme i Örtofta skiljdes vi åt. Lasse och jag körde hem mot Eslöv och klagade lite på trötta ben!
102 km och ett hurtbullesnitt på 27 km/h va dagens dos!
                                                                         

Skåne är vackert....Vikhög i bakgrunden.

På söndagen sken solen.....helt otroligt fin dag....lite västliga vindar och 10 grader varmt...underbart! Johan den flygande doktorn va sugen på lite grusvägs MTB. Jag va också sugen men det va inte benen....dom va fortfarande slitna efter lördagens hårdkörning! Men vi körde på bra längs med Kävlingeån mot Kävlinge....Västra Karaby....Ålstorp...Barsebäcks By innan vi kom ut i skogen ute vid Barsebäck. Där körde vi ner i Lödde Sandskog innan vi körde ut mot Vikhög. Där blev det ett kort pitstop för att njuta av det fina vädret och inte minst en slurk dricka. Tempot va OK...men det blev lite socialcykling där många ämnen hann avverkas innan vi skiljdes åt vid Krutmöllan. Jag eldade på hem med andan i halsen. En snabbdusch och ett par mackor i steget sen va det i bilen riktning Köpenhamn för en födelsedagsuppvaktning! Innan jag slängde in cykeln såg jag att mätaren stod på 66 km.
Ytterligare en bra träningshelg att kryssa av i kalendern!

                                                                                 

Johan.....mannen som gör utfall med 150 kg på axlarna....och knät i golvet!

Syndafloden?

Nu börjar jag bli trött detta eviga regn vi haft senaste tiden. Förra helgen va det regn....veckan gick bra för då håller man sig inomhus. Denna helg va det regn igen!
Veckans inomhus träning har gått bra...lite inomhus cykling samt lite gymövningar. Gymövningarna börjar ta sig efter en lång inkörningstid. Snart dags att lämna dammsugarröret hemma och börja jonglera med stången. Om det med viktskivor är jag inte säker på.....men det tar antagligen ett tag till!
I lördags va det grusvägs MTB planerat......men det sket sig för det ösregnade igen. Det fick bli en timme intervaller hemma på roddmaskinen. Rodd måste vara något av det hårdaste man kan göra inom idrott! Man jobbar med dom flesta muskler man har samt hjärtat pumpar på som det inte va någon återvändo!
Eftermiddagen tillbringade jag på vårt lokala gym som hade en så kallad Kick Off. Det va ett föredrag om kost som va mycket intressant att lyssna på. En kille i min ålder som hette Hasse och hade erfarenhet av elitidrott höll ett en timmars föredrag. Det va kul att lyssna på och det är bara att inse att där har man mycket att lära!

Regn

                                                                 
På söndagen va det distanspass med gubbagänget inplanerat. Men naturligtvis regnade det. På morgonen började det plinga i telefonen....någon vek ner sig och nästa sa...vi kör väl som vanligt?
Jag gjorde mig klar och när jag kom ut från toaletten hade det klarnat upp lite.....och genast blev det lite positivare.
I sällskap med Sätofta-Lasse och Anders W. drog jag mot Sandby för att möta upp Patrik. Vi hann inte många kilometer från Eslöv innan det började regna....och då snackar vi regn. Vi kom överens om att hålla oss i trakten om det skulle bli för jäkligt för då hade vi inte så långt hem. Det är fördelen med att träna i Skåne...det är så mycket vägar. Jag tror att jag kan köra zig-zag i tio mil utan att komma mer än två mil från Eslöv.
Vi körde en runda som tog oss genom byarna Stångby - Stävie - Barsebäck - Hofterup - Saxtorp - Annelöv - Teckomatorp - Skrävlinge - Mariholm - Reslöv - St Harrie - Krutmöllan innan vi skiljdes åt i Örtofta. Patrik styrde hemåt Sandby...i sällskap med Wall som fyllde på med lite extra mil i busvädret. Sätofta och jag körde hemåt Eslöv i medvinden och inte minst ösregnet.
Väl hemma fick det bli en stund i badkaret för att tina upp.........med en kopp Skånerost på badkarskanten.

Mätaren hamnade på 93 km och hurtbullesnittet hamnade på 29,6 km/h.

Det är inte kul att cykla i 5 graders värme och ösregn, men med dagens kläder går det ganska bra. En bra jacka och ett par vinterbyxor kompletterade med neoprene skoöverdrag och ett par riktiga bra handskar gör det helt OK.
Men det viktigaste av allt är att hitta ett par träningskompisar som inte viker ner sig och inte minst håller humöret uppe! Utan min trevliga träningskompisar hade det aldrig blivit någon utecykling denna dag utan säkert bara en timme på inomhuscykeln! Helt OK med inomhus cykling men det är ju "the real thing" man vill göra.

Här snackar vi High Tech

Härom dagen hörde jag ifrån min gamle kompis Lännart från Värnamo. Jag tror att han hade haft garderobstädning för han skrev att han hade en Infil undertröja framför sig. 

Infil undertröja

                                                                
Första gången jag såg Lännart va på Vårloppet i Värnamo 1968. Han cyklade i några år till som aktiv innan han blev ledare......nu snackar vi ledare! Ledare i klubben....ledare i Smålands Cykelförbund och inte minst ledare för många svenska landslag.
Jag har aldrig haft Lännart som ledare men däremot som polare i många år och en större cykelfreak har jag aldrig träffat.
Han vet allt och har ett minne som få. Nu påstod han att det är trettio år sen han köpte denna undertröja av mig.

Sean Kelly och Freddy Maertens körde som alla andra med Infil. Kolla in Kellys ventilationshål...det va den tidens high tech

                                                                             
För trettio-fyrtio år sen va undertröjor från italienska Infil det bästa man kunde använda. 70% akryl, 20% ull samt 10% polyamid va det som stod på lappen i nacken. Jag är inte speciellt känslig för att det klias....men denna rackare va inte att leka med innan man tvättat den några gånger. Här snackar vi inte Merinoull utan säkert något mer brutalt.

Ullbyxor med kli!

                                                                                                                                        
Det värsta jag för övrigt varit med om i kli väg va i min ungdom då morsan kom hem med ullbyxor...nu snackar vi inte jeans utan vanliga hederliga byxor. Jag kommer ihåg att dom kliades så in i bomben så man va tvungen att använda långkalsingar även på sommaren! Det va ju inte så jäkla roligt på skolgympan....man fick smyga in lite snyggt i ett hörn och göra en snabb manöver så att inte klasskompisarna såg att man hade långkalsingar i maj.
                                                                         
Nu för tiden när alla plagg är high tech och har massor av funktioner och finesser så lever säkert minnet kvar av denna undertröja hos många äldre cyklister. Jag kommer inte ihåg va den kostade men eftersom Lännart är smålänning kan det inte varit många kronor! Men hur som helst är den säkert avskriven efter trettio år!
                                                                             
Nu när det har dykt upp en massa retro hipster typer som är cykelintresserade funderar jag på att göra en runda i Italien och börja leta på gamla lager....det måste ligga lite kartonger kvar i något hörn.

Träningen i helgen blev så där....jag tror det har regnat varje dag i en vecka och i helgen va det inte bättre. Lördagen lite grusvägs MTB i regnet och på söndagen blev det till att hålla sig inomhus