Äntligen en söndagsrunda igen.

Efter förra helgens aktiviteter i Danmark så va det dags att äntligen köra en söndagsrunda med gubbagänget. I veckan funderade jag om jag inte skulle köra lördagens tävling i danska Hilleröd. Jag har kört denna tävling någon gång innan och tycker att banan är riktigt rolig med lite backar och kurvor. Nu blev det tyvärr inte så.....vi har varit lite taskigt med personal i veckan så det blev till att jobba istället. Men det va helt OK för det blev en bra dag!
Jag snackade med min gamle kompis Ove "Sulken" Nilsson i veckan och sa att han va välkommen att hänga på. Han är nere i Skåne och jobbar några veckor och behövde lite vettigt cykelsällskap.
Ove kom hem till mig på morgonen så han, Robban och jag rullade ut mot Örtofta för att möta upp Mats, Johan och Patrik som kom från Lund hållet.

Robban, Ove, Patrik, Johan och Mats körde starkt idag.

Det va en riktigt hård ostanvind för dagen så vi bestämde att vi drar österut för att få lite skön medvind på vägen hem. Vi styrde mot Ellinge - Kungshult - Stehags Kyrkby innan vi rullade ner mot ringsjöarna. Nu blev det riktig motvind innan vi kom fram till Stenskogen där det blev lite lä. Snart va vi framme i metropolen Sätofta och vi såg inte röken av Lasse som låg lite lågt för dagen. Snart va vi framme i Ludvigsborg där vi svängde vänster mot Södra Rörum. Detta är en liten sugande väg som slingrar sig lite uppför för några kilometer. Väl framme i byn så körde vi höger mot Hörby och sen vänster upp mot Äspinge och uppe vid E22 bestämde vi att vi drar oss lite hemåt. Jag hade först tänkt att vi kör vänster och sedan runt Hörbymasten. Men eftersom det är mitten av september och säsongen börjar gå mot sitt slut så det fick räcka som det blev.

Vi rullade ner genom i Hörby i full fart med vinden i ryggen. Snart va vi framme i Osbyholm och Snogeröd. Sen blev det den sega luringen upp till Pugerup och här började den starkaste gubben för dagen, Johan snacka formationer igen och jag blev alldeles svettig....jag vet va det innebär. Lyckligtvis så kom han på andra tankar och vi va snart framme i Hurva. Vi tog inte backen genom byn utan körde upp mot kyrkan vilken är en liten light version. Sedan körde vi ner till Holmby och Flyinge där Patrik tog vänster mot Sandby. Vi andra körde vidare mot Gårdstånga där Mats och Johan körde vänster till Lund. Ove, Robban och jag körde vidare mot Viderup där vi tog höger uppför den branta backen som jag till min glädje upptäckte va nyasfalterad. Naturligtvis fick vi stå några minuter vid järnvägsövergången vid Ellinge. Detta är stambanan och det kommer alltid en jäkla massa tåg här.....en gång fick jag stå och vänta i sju minuter...personligt rekord.
Nu fick Ove en presentation av Sallerupsbackarna......och jag tror att det kändes i benen. Snart svängde Robban av hemåt och Ove och jag va snart hemma i byn. Efter en dusch blev det lite go fika med några riktiga sillamackor och lite fikabröd. Och inte minst en massa snack om livet och inte minst gamla minnen.

Jag tror att tävlingssäsongen är över för detta året. Nästa helg är det inget i Danmark och helgen därpå är det bara två tävlingar kvar och dom går längst bort på Jylland.

Johan sa idag att han ska köra hela vinterträningen med visiret nere....vi andra bara stönar...vi vet va som väntar.

Nu ser jag fram emot träningshelgerna med gubbgänget. Alltid lika kul att träffas på söndagen och det är en av anledningarna till att jag fortfarande håller på att flå på en cykel. Sen kan det bli en jobbig vinter för nu är Johan riktigt på gång igen efter mellanår. Han har kört testcykel varje dag senaste månaden för att komma i form för vinterträningen.....det syntes idag!

UCI Masters VM Aalborg 2015

Ja, då va det dags för tävlingen som jag sett fram mot länge, veteran VM i Aalborg. Vi åkte över till Danmark redan på fredagen även om linjeloppet inte gick förrän på söndagen. När man reser till norra delarna av Jylland från Skåne är det enklaste och inte minst trevligaste sättet att ta katamaranen från Själlands Udde till Århus. 75 minuter med lite mat och kaffe sen är man framme och har sluppit 20 mils extra bilkörning som det är om man kör över Fyn. Vi bodde på ett hotell som hette Cabinn och rummet va ungefär som namnet låter.... en kabin. Men för övrigt va det helt OK.
På fredagen körde vi banan som va en upplevelse i sig. Riktig bra bana med mycket kurvor och backar. För många som tror att Danmark är platt rekommenderar jag en tur till Jylland. Det är inga större höjder, men ett riktigt rullande landskap som ofta ihop med en stark vind gör cyklingen verkligen utmanande.

Spurtrakan dagen innan i ösregn.

Patrik och Sätofta i sina nyinköpta paraplyer!

På lördagen hämtade vi ut nummerlapparna och passade på att insupa lite kontinental stämning, det va ju trots allt mer än 40 nationer representerade. Nu va det lite svårt att hitta rätt stämning för regnet öste ner hela dagen. På kvällen åt jag först upp mig med hjälp av lite pasta sen fixade jag lite med cykeln på rummet. Satte på nummerlapp och kollade att dom sista prylarna va OK. Jag funderade också på om jag skulle köra med sadelväska eller inte. Först tänkte jag.....man kan ju fan inte köra ett VM med sadelväska....där går väl gränsen! Tio minuter senare började fundera...vi kör ett varv på 115 km och skulle man punka så vet jag inte riktigt hur man ska ta sig tillbaka till Aalborg. Så det blev till att slänga på en liten väska med slangen i och stoppa en däck krängare, patron och munstycke i bakfickan på tröjan.

Vad är en cykeltävling utan min gamle kompis Thomas Nilsson?

Här är det aero som gäller, åtta säkerhetsnålar!

Starten gick klockan 8,30 och startgrinden öppnade 7,30. Vi va ca. 150-160 startande i 60, 65 och 70 års klassen, så en del ställde upp väldigt tidigt för att komma iväg först. Jag värmde upp lite grann på gatorna i stan innan jag kom till startfållan en kvart innan start och då stod jag nästan sist. Men jag hade ju 115 km på mig att ta mig fram i fronten så det skulle nog lösa sig.

Laddad innan start.

Starten gick och det va master dom första 2 km på vägen ut från centrum. När dom släppte flaggan blev det rena kosläppet. Det va riktigt blåsigt för dagen och dom första 15 km va i medvind, vilket inte gjorde kosläppet bättre. Nu gällde det till att hålla sig framme för efter ett tag svängde man och då blev det kantvind. Efter 15-16 km blev det 2 nittio graders just efter varann och sen en lång uppförsbacke med riktig kantvind. Jag kom lite långt bak innan kurvorna och på vägen i upp i backen blev det luckor direkt och jag tänkte nu jäklar gäller det att vara på hugget. Jag fick dra en jäkla rökare och kände direkt att idag så jäklar va det fart i påkarna.Två km senare va vi en grupp på 16 - 17 man som fått en bra lucka till klungan. Det gick på bra längst fram och någon försvann bakåt. Jag höll mig lugn och satt med utan minsta problem. Längst fram körde två kanadensare som om dom hade eld i baken. Jag vet inte va dom hade för taktik, men jag tror att vi andra va glada för deras dragvillighet. Varje gång efter en kurva eller backe så sprack det upp i gruppen. Först två kanadensare, sen en amerikan, sen evigt starke Janne Karlsson, en österrikare, en tysk Uli Rottler, norrmanen Arne Raaen, en vitryss, en belgare och längst bak satt jag med starkt självförtroende. Resten försvann bakåt men kom tillbaka gång efter gång med andan i halsen. Det va en bra blandning med 60 och 65 års klassare.
Jag tänkte för mig själv snart kommer dom att vika ner sig där bak och sen är vi inte många kvar.
Efter 60-62 km så hör jag en punktering bakom mig och tänker.....stackars kille....punka på ett VM! 2 km senare tycker jag att cykeln uppför sig lite konstigt i en kurva.....och upptäcker att jag har punka på framhjulet. Jag drog en säkert 15 sekunder lång svordom i tystnad för mig själv medans jag rullade in till vägkanten. Jag hoppade av cykeln och ställde mig och glodde på framhjulet...nu drog jag ytterligare en svordom i min ensamhet....denna gång va den inte tyst. Jag kollade bakåt om det fanns någon servicebil....men icke!
Jag tänkte först att jag skiter i det här...men sen plockade jag fram slangen och prylarna och började byta slang....vilket inte är det lättaste utan glasögon...PRO!!!
Under tiden jag stod där kom först en klunga på ca 40 man......efter ett tag kom det ytterligare en klunga på ca lika många cyklister. Jag fick på framhjulet och stoppade ner prylarna i bakfickan. Sen på hojen....jag såg inte en käft framåt men satte igång i full fart med mina kanonben och inte minst med hjälp av ett grymt adrenalinpåslag! Det tog ett tag sen såg jag den andra klungan och snart va jag ifatt dom. Jag körde rakt förbi klungan när jag fick se Sonny från Landskrona framme i täten ....jag skrek till han...ta rullen! Sen eldade jag med Sonny på rullen, han kom förbi några gånger innan han vek ner sig...tyvärr. Sen fortsatte jag mot huvudklungan....på vägen upp kom jag i fatt en cyklist som slängde sig in på rullen. Han kom förbi en gång och då såg hans namn på nummerlappen, Geoff Wiles som körde i 70 års klassen. Geoff är ett gammalt proffs från England, han körde mest för Holdsworth. När jag kikade framåt kunde jag se klungan långt fram i horisonten. Jag jagade på med Geoff på rullen. Precis i foten av dagens längsta backe Rebild Bakke kom vi fatt klungan. Nu gick det jämt och fint i backen så det va inga problem att pusta ut lite. Sen gick färden vidare med ca 35 km motvind tillbaka till Aalborg. När jag satt där i klungan såg jag en liten lirare som bara va en tvärhand hög....när jag kollade på nummerlappen stod det Alain Prost på den.
När det va dags för spurt så såg jag att danskarna snackade ihop sig med Jörgen Emil Hansen som säkert ville vinna 70 årsklassen. Så jag slängde mig in bakom dom när vi kom in i Aalborg och det gick bra, jag blev femma i klungspurten och tvåa i min åldersklass. Geoff engelsmannen blev tvåa i 70 årsklassen efter dansken.

Nu blev jag 15:e man i 60 årsklassen, vilket är helt OK men det kunde blivit mycket bättre. Jag tror inte det är så många som blir 15:e man på VM med ett slangbyte.....i alla fall inte sen Fausto Coppis tid!

Gissa vem som kommer ner i en Formel 1 sittbrunn?

En del säger att det är bara att bryta ihop och komma igen! Jag bryter inte ihop....det finns viktigare saker i livet än cykling om man tvunget ska bryta ihop! Men komma igen det gör jag alltid och kommer att göra i många år framåt.

Två gubbar som hållit ihop i många år.

Janne på prispallen.

När man ser alla fantastiska idrottsmän och kvinnor på ett Masters VM så inser man att det är många år kvar att komma igen på.

Det som känns lite surt är när man tränat så mycket man kan och formen är bra är att en sketen punka ska sätta stopp.....men sånt är livet och det kunde varit mycket värre saker som hänt.

Geoff som bodde på vårt hotell kom fram på kvällen och tackade för hjälpen och ville bjuda på ett par öl!

Frans, lill kuggen kan bli en klar förstärkning i gubbteamet om några år!