Inte mycket som hänt

Dagarna går och det händer inte mycket. Är tillbaka till cykelpendlingen efter en veckas förkylning. Alltid när man ska sätta igång efter ett uppehåll så är första pass helt OK....hög puls men bra ben. Andra passet så har verkligheten hunnit i fatt en och benen känns som stockar. Det är konstigt va det känns segt efter ett uppehåll.....och det blir bara värre och värre att komma tillbaka ju äldre man blir. Därför har jag upptäckt att det är lika bra att hålla igång lite även om man gör ett så kallat uppehåll. Lördagen tillbringades med att måla panel som skall bytas på kåken. Eftersom det va uppehåll så gott som hela lördagen va det bara att ösa va det gick. Åtta timmar nonstop målning kändes på kvällen som om man hade kört ett Vasalopp på skidor....men nu är det gjort.
Kul att se att Tobias Ludvigsson kör som attan i USA.....den killen har talang så det både räcker och blir över. Ska bli kul att se om han kan få ihop resten också och göra sig ett namn världstoppen.....det hade svensk cykel behövt.
Jag kommer ihåg i januari när teamet va nere på Gran Canaria på träningsläger och jag va med dom och tränade några dagar. En dagen skulle vi köra ett långpass på sex timmar....huvudsakligen på platten...så gott det nu går på ön. Efter 5 timmar kom vi till en lång backe och jag hängde som en slips längst bak i gänget.....då Ludde gjorde ett pit-stop....va borta några minuter...sen kom han cyklande på bakhjulet om mig och undrade om det gick bra. Jag själv hade fullt upp att ta mig framåt på två hjul.


Independence Pass Colorado 3687 m.ö.havet. besegrades härom dagen av Tobias Ludvigsson i USA Pro Cycling Challenge. Obs, inte Ludde på bilden

 Nu bär det av några dagar till Eurobike mässan i Fredrichshafen i södra tyskland. Ska bli kul att se vad tillverkarna har för nya produkter inför 2012 säsongen.

Tillbaka efter förkyling

Söndagens tävling i Danmark gick som sagt var bra...jag är jättenöjd med tävlingen och kände att formen var på väg tillbaka. Måndagens cykelpendling till jobbet gick som vanligt......lite slitna ben på morgonen efter söndagens tävling, vilket är helt normalt. När jag kom hem på kvällen kände jag att det började dra i halsen....shit. In och rotade i medicinskåpet och hittade ett paket Echinagard....vilket brukar hjälpa. Körde en överdosering första gången ......vilket jag brukar göra och vilket brukar hjälpa. Tidigt i sängen...tidigt ur sängen och halsen kändes som eld......kunde knappt svälja...det sved som attan. Snabb frukost och i bilen för ett möte i Jönköping.....hela vägen upp sved det som attan. När jag kom till Skillingaryd fick det räcka....jag drog av E4:an och in i samhället för att leta upp ett apotek.....men inte hittade jag något....det fick bli en kopp kaffet to go i stället. Jag kommer ihåg i min ungdom när E4 gick genom samhället och inte minst när militärerna va ett dominerande inslag i byn. Nu va det inte mycket action.....resturang Akropolis såg dött ut.....Ragges Gatukök verkade ha bättre business. När jag kom hem sent på tisdagkvällen va jag halvdöd och fick tillbringa nästföljande dagar i sängen. Det är inte ofta jag är förkyld men när det väl är dags... då jäklar.


Så här kan det kännas efter ett par dagars förkylning

 Det tråkiga den gången va att jag var tvungen att tacka nej till en inbjudan jag fått att köra Vattenfall Cyclassic i Hamburg. Men så är det......man kan inte idrotta om man inte känner sig bra....det kvittar hur mycket man vill. Som min gamle tränare Biffen sa...går inte motorn rent kan man glömma allt vad prestanda heter. Men som tur är går säkert loppet nästa år också.....och då jäklar. Nu gäller det att komma igång och börja röra på sig innan det är dags att börja träna igen.....sen vet jag av erfarenhet att det tar någon vecka eller två innan formen är tillbaka.
Fördelen med att inte träna i helgen va att man hann med mycket annat hemma....garagestädning...cykeltvätt....katalogjobb....kantskärning i trädgården...osv. Många gånger känns det lika skönt att bli av med alla gamla surdegar som blivit liggande som att träna.

Det blev en bra födelsedag

När jag steg upp tidigt på söndagmorgonen för att äta min vanliga grötfrukost var det för att köra en cykeltävling i Holbaek i Danmark. Att det va min födelsedag var ingenting jag funderade speciellt mycket över innan frugan kom upp för att önska lycka till och samtidigt passade hon på att gratta. Det är konstigt ...när man va yngre längtade man efter sin födelsedag och inte minst presenterna.....nu för tiden är det inget man skänker en större tanke och presenter är inget man behöver....man har ju redan det mesta man behöver.....och är det något mer man behöver så handlar man det själv.
Resan till Holbaek tog en timme och en kvart...motorväg hela vägen. När jag kom fram och fick betalt startavgiften och hämtat ut chipet träffade jag några danska kompisar som började snacka om banan. På deras beskrivning lät det som vi skulle ut på en tur i alperna.....och för danska mått mätt kan jag säga att dom var inte helt ute och reste. 57 startande och tre varv på tre mil va det som stod på programmet....det hela kryddat med en ganska bra vind. Jag hann inte köra ett varv av banan med bilen innan start.....vilket jag alltid försöker göra för att veta vad som väntar......nu fick det bli en överraskning. Som vanligt i Danmark startade det i bra fart, vilket gör det viktigt att vara längst fram där tävlingen avgörs från första tramptaget.


16% i Danmark suger must

   Det tog inte mer än en mil innan vi kom upp i en jäkla backe som va 16% på brantaste stället och det va bara att lägga ner den på lilla klingan fram. Det kunde man aldrig tro att man skulle använda lilla klingan fram i Danmark......jag är inte överhuvudtaget glad i att använda lilla klingan....jag ser den mer som en dekoration på cykeln. Sedan kom det två mer knäppar innan backen upp mot mål som va riktigt styv. Det va utbrytningar som kom och gick hela tävling och hela tiden blev klungan mindre och mindre. När det va ca tio km kvar till mål kom det iväg ett gäng på fem man och det blev lite stopp i klungan...de flesta va ganska trötta vid det här laget. När dom hade 150 meter drog jag på en rökare och kom ifatt dom efter en km och sen va vi iväg. Bra samarbete och vid 4 km släppte två man i en backe och jag tänkte nu jäkla ska det i alla fall bli en pallplats....men det sket sig. I backen upp mot mål körde jag på 53x21 vilket va helt OK tills det brann till i påkarna... sen fjärde platsen ett faktum. Inte optimalt men helt OK efter senaste tidens svacka. 57 startande ....22 i mål....38,4 i snitt.

Starka gubbar i Danmark...men nästa gång...då jäklar

Det är alltid kul att tävla i Danmark....bra tävlingar...stora startfält...offensiv åkning...hämta ut nummerlappen och ett chip....numret på tröjan ...chipet på framgafflen.....och iväg. Igår hann jag inte hem till Sverige innan resultatlistan va klar och ute på nätet. Rekommenderar Svenska Cykelförbundet att åka ditt på ett studiebesök.....kanske kan man snappa en idé eller två för att göra svenska tävlingar bättre.



Alltid kul när mamma snart 88 år kommer på besök

Jag när jag kom hem va barnen, mamma och svärmor redan där och firandet satt igång med god mat och fika....så när det va dags att stänga dom bruna igår kväll va jag ganska nöjd med dagen.

Det regnar fortfarande i Skåne

I morse när jag skulle ge mig iväg på pendlingen till jobbet visade tempen på 12 grader..... det är fan inte klokt...12 grader den 11 augusti. Fortsätter det så här kommer det var nollgradigt i början av september. En bra stund innan åtta ringde det på dörren och min gamle kompis Anders W. ville göra mig sällskap på en morgonrunda. Vi hann inte mer än 500 meter innan det började duggregna...men vi körde på mot Lund, där vi mötte Patrik H. som slog sällskap med oss på en runda innan jobbet. Vi drog iväg över Marieholm - Trä - Annelöv innan vi drog mot Lund. Fast vi hade mest motvind och regn i ansiktet höll vi ett bra tryck i pedalerna och det kändes som att det börjar gå lite bättre än vad det gjort senaste tiden....äntligen. Innan vi skiljdes innan Lund där mitt sällskap drog hemåt och jag mot jobbet drog vi på några intervaller i regnet och det kändes helt OK.



Anders och Patrik alltid två säkra kort att träna med

 Sista biten mot Lund satt jag och funderade hur svårt det kan vara och cykla.....Anders W. köpte en cykel av oss i höstas och kör redan som om han inte gjort annat i sitt liv. Han har tränat i hela sitt liv och de senaste tio åren har han tävlat aktivt i masters fri idrott med framgång och nu är det cykel som gäller.
Naturligtvis är träning en sak och tävling en helt annan grej...men man kan inte bli annat än imponerad av hur bra en del gubbar blir så fort dom bara klickat i en pedal. För mig är det bara kul att se och inte minst ett tecken på att det är aldrig för sent att börja cykla oavsett vilken fart man vill hålla.
Om inte motivationen sjunker rejält i det här regnet funderar jag att dra till Danmark och köra en tävling i Holbaek på söndag...vi får se.

Veteran-SM i Halmstad

Veteran-SM i Halmstad va ett lopp som jag sett fram mot. Trevliga bana som kan bli ganska tuff va beskrivningen som jag fått. Det tyckte jag lät bra.....för några månader sen. Efter den senaste tidens turbulens va formen helt kass....stress på jobbet....i detta eviga regnandet vi haft i Skåne senaste veckorna har det varit svårt att hitta motivering till träning. Just motivation brukar vara det minsta problemet för mig....älskar att cykla....tycker alltid att det är kul att ta i va det går varje gång jag är ute cyklar...men detta förbannade regnet varje gång man skulle ut gjorde till och med att min motivation dog.
Körde upp till Halmstad på fredagen och fick höra att mina klubbkompisar Pelle W. och Magnus D. tog guld i partempot, samt att Håkan P. och Mattias Z. tog brons i sin åldersklass. Ett stort GRATTIS till er grabbar....verkligen kul att se att allt slit ni lagt ner resulterade i medaljer....det är ni värda. På sen eftermiddagen va vi uppe och hämtade nummerlapparna vid målet och fick se en av de roligaste cykeltävlingarna jag sett på länge. Nybörjartävling med killar och tjejer i alla åldrar och inte minst med alla typer av cyklar. Sån glädje och kämparglöd va det länge sen man såg. Jocke Bolteus grabb Tim körde starkt och kommer säkert att bli en bra förstärkning i vårt elitlag om några år.

Tim Bolteus laddad innan start

På lördagen va det start klockan åtta. Bra förutsättningar med uppehåll och lagom temperatur....det som saknades va lite mer vind. Det är verkligen kul att se alla laddade gubbar som bara väntar på att starten ska gå. Speakern P-O Johansson sa kör och 52 man klickade i pedalerna. Lite stress på första varvet...alla vill fram...alla är lite osäkra på var det är jobbigt...med andra ord som vanligt. Det tog inte många km innan jag förstod att detta inte skulle bli en rolig dag i sadeln. Benen va helt döda och om jag överhuvudtaget kände något så va det en konstant betongkänsla. Men skit i det.....det gällde att göra det bästa av dagen och att gilla läget. Det va samma folk som vanligt som va aktiva....Mats Lindau....Ölands-Lasse...Lasse Gillberg...va alla iväg men det ledde aldrig till något....så när vi klockan ringde för sista varvet va det en samlad klunga som gick ut. Sista varvet gick på i en bra fart...alla visste vad som gällde. Två km innan mål va det dags att ta backen för sista gången. Benen va helt slut och jag hängde som en slips runt 17-18 plats i klungan som stod på bra. Då helt plötsligt började jag fundera .....ska jag sitta kvar här nöjd och efter loppet säga " det blev klungspurt och jag sket i det" eller ska jag dra på en rökare och göra ett sista försök. Det blev en fartökning och helt plötsligt hade jag kört om tio man som låg på rad och började släppa luckor.....kommer in i kurvorna innan mål som åttonde man och har tätkänning då gubben innan mig fick en plötslig syra och tvärdog. Jag kunde i alla fall spurta in som sjua vilket är helt OK på ett SM. När jag senare bytte om vid bilen tänkte jag .....va fan håller du på med Håkan? Varför drog jag inte igång fartökningen 2-300 meter innan då hade med all säkerhet varit bland de tre främsta genom kurvorna....svaret på en sån fundering får man aldrig. Stig Andersson-Plate drog på en riktig rökare på slutet och vann en bra vinst.
Själv va glad över att huvudtaget tagit mig i mål...med den formen jag har för ögonblicket. Nu gäller det att ta nya tag...det är fortfarande mycket kvar av säsongen. En sak har jag märkt på äldre dagar och det är att det gäller att cykla kontinuerligt och inte ta för många dagar utan träning....då sjunker formen som ett sänke. När man va yngre kunde man hålla en vecka ibland .....första passet efter vilan va tungt men sen va det OK igen...den tiden är förbi.....i alla fall för mig.
Kul att se alla starka veteraner i alla klasser.....som satsar järnet både på tävling och träning. Janne Karlsson kör som vanligt i världsklass och kör i från sina konkurrenter från hjul och vinner med mer än minuten. Jonas Gartman lika stark som vanligt...Stefan Stengård drar som han inte gjort annat i livet......Filip Svedberg drar på en riktig rökare på slutet som vanligt. Fredrik Jansson som iglar fast sig i klungan varv efter varv fast han borde varit avhängd för länge sen.

En glad Filip efter en säker SM vinst

En mycket trevlig lördag i Halmstad som bjöd på sitt bästa väder....det fanns till och med de som brände sig i nian efter en hel dag ute i solen.
CK Bure ska ha ett stort beröm för arrangemanget.....bra servering med goa hamburgare, serverade av glada tjejer.....mycket bra målområde....massor av flaggvakter.....bra bana som jag tror alla tyckte om. För er som inte tyckte om banan kan jag bara säga att det är inte banan som gör tävlingen....det är cyklisterna.

Kul att träffa gamla kompisar, Mats Axelsson och Ulf Lööf (fd Johansson)