Samma gamla väg

Ibland är rakorna även långa i Skåne

Helgens träning blev så där, lite MTB i lördags med diverse intervaller. Skitigt och lerigt men skoj. Söndagens storm och regn gjorde att all uteträning inställdes. Uteträning på cykel är det jag helst vill göra men ibland blir det för bra. Det blev att damma av testcykeln och dra av säsongens första innepass, vilket inte va mycket att tala om. Oinspirerat och tungt....men nu är det gjort. Det va inte många watt som producerades.....men däremot kände jag en jäkla massa ohm i pedalerna. 
När jag satt där i min ensamhet kom jag till att fundera på mina träningsrundor häromkring i trakten. Jag har farit runt på samma vägar i fyrtio år och känner mig inte absolut inte uttråkad på det. Det är konstigt......snackar man med en golfare som alltid spelar på samma bana tycker man att han är en tråkig jäkel. Men det är klart bollen ramlar ju aldrig ner på samma ställe.
Jag tycker om att cykla på andra ställen....gärna utomlands....men det ska tränas så är hemmavägarna bäst. Du vet exakt vilket håll vinden kommer från, du vet på kilometern hur långa rundorna är.....och du vet hur det ska kännas i backarna. Allt detta tycker jag gör cykelträningen optimal här hemma omkring. Sen att det samma gamla hål i vägarna som det alltid varit är helt OK.
Nu är det snart December vilket innebär att det börja bli dags att träna lite mer strukturerat om det ska blir någon fart i pedalerna nästa säsong.

Dags för lite kultur

Det har varit lite taskigt med träningen sista tiden, men däremot har jag varit på en kultur resa till Belgien. Jag och frugan passade på att utnyttja höstmörkret till att dra ner till Belgien några dagar för att hälsa på några kompisar. När man kommer ner till Belgien så slås man direkt av deras cykelkultur. Det är bara att slå upp dagstidningen så är det alltid minst en sida cykel om dagen oavsett säsong. Nu är det cykelcross som gäller, så i fredags var det tre sidor cykel inför helgens crosstävlingar. För många här i Sverige är det Italien som kommer som etta när det gäller cykel....det enda jag kan säga dom har aldrig satt sin fot i cykeltokiga Belgien. Nästan oavsett vem man pratar med så vet dom allt om Merckx, Boonen, Gilbert m.fl. och har inte dom själva cyklat så har dom säkert en släkting som varit cyklist på hög nivå.
Överallt ser man cyklister som är ute och tränar oavsett väder. Här nere är det utecykling som gäller och inte testcykel eller roddmaskin som i Sverige fast Belgien har ett klimat som inte skiljer sig så mycket från Sverige.

Snackade lite cykel med Frans Veerbeck över en Maes pils



God öl från ett lokalt bryggeri i Bornem



I Belgien äter man naturligtvis mussler



Belgisk cykelkultur på Ronde van Vlaandern museumet i Ourdenaarde



Freddy Maertens en av världens bästa cyklister va riktigt trevlig

Frans Veerbecks cykel från sextiotalet



Eddy Merckx cykel



Flandria team car från urtiden

Snygg tröja



Merckx team car



Koppenberg, 18% pavé som Merckx brukade köra upp på 42 x 21

Kevin Pauwels gasar på och kör ifrån resten av världseliten i Gavere - Asper

På cross i Belgien äter man friten met mayo

Vi gjorde ett besök på Flandern Runt museumet i Oudenaarde, vilket verkligen kan rekommenderas. Här kan man lätt spendera några timmar på att kolla in Het Rondes historia.

Kollade också in Superprestige cykelcrossen i Gavere - Asper. 15000 människor på en 2,7 km lång bana ger en stämning som slår det mesta. Massor av öl och riktig feststämning och inte en huligan så långt ögat skådade. Efter lunch när ölen började tränga på va säkert kön till bajamajan längre än hela årets åskådare på svenska crosstävlingar.
Gavere är känt för två duktiga cyklister, Willy Van Maldegem som tjugoett åring ledde Paris - Roubaix med fem km kvar och fick en så hammare att han blev passerad av tre man och blev fyra. Detta va sent på sextiotalet. Nu har Willy en cykelaffär i Gavere.
Den andre cyklisten är Kenny De Martelaire som 1978 vann junior VM poängloppet på velodrom. 1979 på junior VM i Buenos Aires va han först över linjen men blev deklasserad till andra plats efter att ha trängt vinnaren Greg Lemond i spurten. Efter två år som proffs va det slut, men är nu igång och kör för fullt och vann sin klass på veteran VM för några år sen.

Om ni är riktiga freakar kollar ni in följande:

Freddy Maertens on Paddestraat som är en hård pavésträcka på Flandern Runt


http://youtu.be/Za5tgPOCKuM

Första frostmorgonen

När jag kollade in termometern efter uppstigning stod den på -2 grader. Första riktiga frostmorgonen och det va dags att börja rota fram dom tjocka kläderna. Tjockare byxor och en extra ulltröja under vinterjackan va det som behövdes för att det skulle bli lite bekvämare. Jag mötte snart upp det vanliga träningsgänget som idag bestod av Mats, Anders W, Patrik, Johan B. Sätofta - Lasse och Jesper S. Det va inte mycket till vind, men man kunde ana att den som fanns kom från öst så det fick bli start i östlig riktning. För är det en sak man ganska omgående lär sig som cyklist i Skåne så är det att se till att alltid köra ut i motvinden så att man har medvind med sig på vägen hem. Vis av detta styrde vi mot Harlösa - Övedskloster - Sjöbo centrum och sen ner mot Ystad. Just innan man kommer ut på flygrakan drog vi höger och sen kom vi ut på vägen mellan Blentarp - Veberöd. Här hörde vi Mats mumla något om att vi skull hänga höger mot Veberöd.....men det va ingen som lyssnade utan vi styrde rakt fram mot Kläggerödsbacken.....som är lång som ett ösregn. Jag vet i fan va som hände men jag tror att Patrik kom in i andra andningen för han drog i ett hårt och jämt tempo upp för hela backen med oss andra pustande på rullen. Efter ett kort stopp uppe på toppen drog vi höger mot Veberöd.....efter ett par km vänster mot Häckeberg - Genarp - Gödelöv - Dalby. Här va det någon smarting som tyckte att vi skulle köra mot Lund och sedan höger upp mot Hardeberga.......vilket är ytterligare en bra backe. Nu började kännas i benen att man varit ute en stund......Ner mot S.Sandby sen upp mot Räften - Ö. Odarslöv - Svenstorp här vek Patrik av mot hemmet. Sätofta - Lasse, Anders och jag körde mot Örtofta och sedan vidare över Sallerupsbackarna där Sätofta höll på att få punktering på lungan .....mot Eslöv. Bra runda på roliga vägar gav oss 121km och ett hurtbullesnitt på 29,9 km/h.

En trött men alltid lika glad Sätofta Lasse



Sätoftas alltid välputsade vintercykel ger oss andra dåligt samvete

 På lördagen va vi några som åkte över för att kolla på cykelmässan i Roskilde. Alltid kul att se lite nyheter och inte minst att springa på lite gamla kompisar. En bra mässa som inte är för stor men ändå innehåller lite gobitar.


I Roskilde sprang jag på två gamla kompisar, Jan Höegh och Per Sandahl



Tempocykel för Picco?

Kompislapp??



Bluemels va det som gällde....med eller utan flärp.



När jag för första gången för några år sen hörde ordet kompislapp, förstod jag inte ett dyft. Kompislapp? va fan är det? Det måste vara något stockholmspåhitt. När jag sedan fick reda på va det var så förstod jag direkt att dom menade en flärp. Flärp är en grej som hängt med ganska länge men inte i nuvarande form. Förr va den mycket mjukare och oftast i plast.....och om man ska vara ärlig inte till så mycket nytta. När man på förra århundradet monterade skärmar på sin gamla racer så kom dessa oftast från engelska Bluemels och var tillverkade i en tunn plast som i bästa fall höll en halv vinterträning. Sen va det dags att börja laga dom med gaffa eller silvertejp. Fördelen med Bluemels va att dom kom med en flärp som dock va sämre än skärmarna. Tunn plast som inte hjälpte mycket mot bakhjulssprut....det den va bäst på va att ligga mot däcket. Det brukade sluta med att man blev irriterad och slet av den där jäkla flärpen. Nu för tiden är flärparna av betydligt bättre kvalitet och dom är också betydligt större....vilket inte är helt fel om man valt fel träningskompisar som kör så fort att man är tvungen att ligga på rullen. En av mina kompisar kör med liten flärp för att slippa hjälpa till att dra....det är en taktik som inte är helt fel på vinterträningarna. Då kan man fråga sig om han är en kompis när han bara nyttjar våra flärpar? När jag en gång för länge sen tränade några vinterveckor uppe i norra England träffade jag en kille som hade taskig vinterform. Vi tränade bra i veckan...fast han fick slita var gång vi va ute. På fredagen innan vi skiljdes efter träningen så sa han att han skulle hem och plocka av skärmarna för det va klubbträning i helgen!!! Hans taktik va att dyka upp på träningen och säga att han inte hunnit få på skärmarna........som svar fick han alltid .....OK...du får ligga där bak idag. Kanske inte den optimala taktiken om man ska bli bättre ...men helt rätt taktik om man omger sig med fel kompisar. Så ett gott råd från en gammal cyklist är att när det är dags för rattmuff i bilen ska flärpen varit monterad i tre till fyra veckor...detta brukar leda till en bra vinter med många lyckliga kompisar....i alla fall om du drar.

Modern flärp....bra att ha om man nu vill dra och behålla sina kompisar

Det rullar på

Veckans aktiviteter har mest gått i arbetets tecken.....fast lite träning har man hunnit med. En kvällstur med MTB samt ett spinningpass samt lite styrka va det som hanns med innan helgens turer. Lördagen bestod av ett bra MTB pass ihop med Anders W. Skogarna norr om stan samt en tur upp mot Höör hann vi med innan det va dags att dra hemåt. Det som jag tycker är kul med MTB är att man kommer ut på vägar som man aldrig använder med racern. Det blir mest grusvägar samt en och annan stig......det tekniska är inget för mig. Det är konstigt...i somras hade jag inga som helst problem att köra ner för Galibier i nittio blås.....utan att skänka det minsta tanke. När jag ser ett lerhål ute i skogen stannar jag alltid upp innan och funderar på om det är bottenlöst eller inte.....detta brukar resultera i att jag får tvärstopp ungefär mitt ute i leran.....i bästa fall... om jag inte kört omkull innan. Tekniken i skogen är något man får jobba med om det ska bli något lopp i framtiden.



Anders W. är en trygg rygg att ligga bakom i skogen



Christer, Mats, Johan, Anders samt Jesper är ett bra och inte minst roligt gäng att träna med.

På söndagen blev det som vanligt ett långpass med gubbagänget som idag va förstärkt med elitklassaren Jesper Spjuth. Vi andra va Mats, Anders W, Christer N samt Johan B. som det va ett tag sen vi såg senast. Idag tog vi en tur över Trollenäs, Öslöv, Stehag, Ormanäs och vidare mot Sätofta. Här tyckte vi att det luktade nybakat....kan det va Sätofta-Lasse som va igång. Det gick rykte om barnkalas och vi tyckte synd om ungarna som med stor risk blivit utan bullar om vi släppt loss Johan där...så vi drog vidare mot Ludvigsborg. Där drog vi upp mot Södra Rörum och sedan ner mot Hörby. Genom centrum och sedan upp mot Lyby och vidare mot Löberöd. Ner mot Holmby - Flyinge där Christer, Johan och Mats vek av mot Lund. Vi andra rullade på mot Örtofta...där Jeppe fortsatte mot Lödde och Anders och jag drog hemåt Eslöv över de alltid tunga Sallerupsbackarna. Väl hemma i den stora staden Eslöv stod mätaren på 111 km och hurtbullesnittet 29,6 km/h.



Christer hann med en sista vurpa innan han drar till Columbia.

Det va roligt att träna med Christer Nilsson igen för det va ett tag sen senast. Antagligen kommer detta att bli sista passet ihop på länge för Christer ska ta med sig frugan och emigrera till Columbia närmsta tiden. Columbia låter betydligt varmare och inte minst mer kuperat än Skåne....så det kommer säkert att passa Christer som handsken.
Det fina vädret håller i sig och gör cykelträningen betydligt behagligare än vad det brukar vara vid denna årstiden. Hoppas att det håller i sig ett tag till .... så blir inte vintern så lång.