tisdag 27 november 2012

Kan du slå en pensionär?

Jag brukar försöka köra lite gymträning på vintern. Inte så mycket för att cykla fortare utan mer för att försöka hålla förfallet stången. Jag tror inte att det är fel att köra lite styrketräning, om inte annat för bli lite starkare och därmed göra vardagen lite lättare. Mitt lokala gym öppnar redan klockan sex på morgonen så det går alldeles utmärkt att klämma in en timme innan dagens jobb. Tidigt på morgonen är det inte mycket hoodtröjor, mjukisbyxor eller tatueringar man ser. Här handlar det mer om pensionärer som tränar eller rehabtränar. Alltså lugnt och skönt!
Bertil 75 år och 174 kg i bänkpress och jag 57 år och 55 kg. Den pensionären slår vi inte!
                                                      
För några år sen så träffade jag en äldre man som inte riktigt passade in på denna tiden. Med tiden blev vi lite polare och började snacka lite. Jag sneglade lite i ögonvrån när han lastade på vikter....i mängder.
Att man ska ha respekt för äldre...har man fått höra sen man va liten.....här snackar vi respekt i kubik. Efter ett tag berättade Bertil som han heter att han har tränat i hela sitt liv. Först höll han på med kanot och senare styrketräning. Ingen Bodybuildning utan klassisk styrketräning.

För ett tag sen berättade han att han fyllde 75 år, vilket är bara att gratulera till. Men han berättade också att han blev förbannad för han klarade inte sitt årliga mål, vilket inte går av för hackor. I många år har hans mål varit att klara sin ålder plus 100 kilo.....dvs. i år 175 kilo i bänkpress. Han hade laddat upp två dagar innan med att köra fyror på 145 kg och fått lite ont axeln. Med lite bättre uppladdning tror jag att Bertil klämmer 176 kg nästa år utan problem.
Tur att man inte har sådana mål med sin träning....för bänkpress är inget man leker med. Jag har själv snart kommit upp i vikter som motsvarar min ålder. Dom där extra 100 kg Bertil lägger på kan jag nog bara fantisera om.
En sak är säker...jag kan inte slå en pensionär...i alla fall inte i gymet.

söndag 25 november 2012

Idag funderade jag...

Idag funderade jag på om det börjar bli dags att hitta någon annan fritidssysselsättning än vintercykling. Det första jag hörde när jag vaknade i morse va hur vinden ven utanför. Det första jag kände va hur sliten jag va i benen efter veckans träning. Jag la på lite mer vikter på stången när jag va på gymet i fredags morse och det straffar sig direkt i form av grym träningsvärk. Nu är det inga vikter att snacka om......just lite mer än bara stången som jag hittills hållt mig till.
Danskproffset Lars är en stark träningskompis
Idag dök Johan upp i solglasögon, han trodde nog inte att vi skulle känna igen honom ifrån förra veckans massaker.
                                                            
Anders W. och jag fick sällskap av danskproffset Lucas på vägen söder ut för att möta upp Johan och Patrik.....sen en helomläggning mot Södervidinge för att möta upp nästa danskproffs, Lars A. Sen en helomvändning ut i motvinden.....och nu snackar vi motvind mot Gårdstånga för att möta upp nästa cyklist, Linus Dahlberg som ville hänga på idag. Linus är en trevlig kille som är smart.....idag va han så smart att han bara hade korta skärmar på cykeln. Hos oss innebär korta skärmar att man blir där bak......annars kommer alla efter en stund som om man gjort ett skift i kolgruvan. I den vinden som det va idag hade det inte varit fel att haft korta skärmar.
Linus, trevlig kille med korta skärmar
                                                                  
 Vidare genom Flyinge - Holmby - Hammarlunda i motvinden innan vi svängde vänster efter Hunneberga upp i Idarödsbacken. Här fick vi vinden från sidan....vilket är nästan lika tungt när det går uppför. Framme vid Löberöds Slott tog vi vänster mot Skarhult i en medvind som inte gick av för hackor. Här fick Anders som är vår medvindskung i overdriven......så det va bara att slänga ner den på tretton kuggen och veva va det gick. Ganska kul att ligga i över femtio och titta ner på mätaren och se att pulsen är riktigt låg....och man känner inget ohm i pedalerna. Synd att detta fenomen bara inträffar i medvind.....och inte i motvind.
Anders är grym i medvind, också!
                                                                 
Förbi Skarhult - Ellinge - Eslöv - Virke i medvinden innan det va dags att svänga höger mot Reslöv och Marieholm. Nu började vinden komma mer och mer från sidan och mina ben började bli slitna. I Kävlinge körde vi rakt fram över ån sedan vänster mot V.Hoby. Just denna väg är riktigt trevlig att träna på......om man är pigg, vilket inte va fallet idag. En riktig motvind som nu kryddades med piskande regn i ansiktet gjorde att man verkligen kände att man levde. Det finns ett par sugande backar.....eller i alla fall knäppar som kändes som berg i motvinden. När vi passerade Hoby hade nog Johan fått upp värmen för nu började han halvhjula eller ännu värre halvcykla alla han fick tag i. Tungt med fartökningar.....men man måste ju hänga på annars tar man sig aldrig hem själv i motvinden.
Här snackar vi inte halvhjul utan mer halvcykel
                                                            
När vi kom upp på sista knäppen drog Johan höger i sidvinden mot Lund medan vi andra fick fortsätta i motvinden till Örtofta. Här styrde Patrik och Linus mot Sandby medan vi andra körde mot Eslöv. Sallerupsbackarna i sidvind och med slitna ben fick mina tankar att gå till La Marmotte och inte minst Galibier. Nu kanske inte just den jämförelsen är rättvis......men så kan det bli när man omger sig med starka träningskompisar. Jag vet inte om Anders va sliten, snäll eller om han saknade Sätofta för han sa inte ett knyst om någon skyltspurt vid Eslövsskylten.
Hemma stod mätaren på 115 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på låga 29,0 km/h vilket i vanliga fall är styrfart men i den här vinden va det ett tufft jobb.

Ibland när vi ser att det ska bli regn så zig-zagar vi lite runt i mellanskåne som har ett riktigt stort vägnät. Detta för om skyarna öppnar sig så kan man korta ner rundan lite så man inte har så långt hem. Naturligtvis lite tråkigare....men det är inte så kul att vara två timmar hemifrån och få ösregn....i alla fall inte i slutet av November.

Väl hemma blev det en stund i favorit fåtöljen innan det va dags att kolla Live-Stream från World Cup cykelcrossen i Gieten i Holland. Där va det också full storm och killarna sa i intervjuerna att det är inte ofta man får köra ett cross race med kantvind. Tävlingen va bra men inte så bra som tävlingen igår i belgiska Koksijde.....fantastiskt race.....med Sven Nijs som vinnare.

onsdag 21 november 2012

Här hjälps vi åt...

Att man ska dela på arbetet framme i klungan är något som alltid diskuterats. När man tränar så tycker jag att man ska försöka vara med så länge man kan efter sin förmåga, annars blir man aldrig bättre. Är man ett bra kompisgäng som tränar löser man det hur enkelt som helst......dra lite i början....sen smyger man in där bak och kommer fram lite när man kan.....svårare är det inte....och alla får den träning dom vill ha.
Kör man motionslopp så tycker jag att man ska dra så länge man kan.....sen slänger man sig in där bak....och hänger på så länge det går. Detta är ett bra knep för få fart och lära sig av mer rutinerade cyklister och därmed bli bättre.
Kör man en cykeltävling så kör man för att vinna eller i alla fall försöka få en så bra placering som möjligt. Då gäller det att hushålla med krafterna och köra vid rätt tillfälle. Detta kräver rutin och många tävlingar innan man vet hur man ska läsa en tävling....men tävlar man ofta så kommer det i regel med tiden.
Att ligga på rullen och sedan spurta till sig en placering är någonting som alltid har diskuterats....och kommer att diskuteras. Någon tycker att vinna eller i alla fall placera sig är huvudsaken....andra tycker att man ska hjälpas åt. I en resultatlista står bara placeringar och inte hur mycket man dragit.....sen kan man ju diskutera hur roligt det är att ligga bara ligga på rulle helg efter helg.
Mario Cipollini är en kille som inte dragit mycket men ändå vunnit hundratals proffstävlingar
                                                          
Men en del är ju spurtare och andra som jag själv inte.....det är ju detta som gör cykeltävlingar roliga....olika förutsättningar....olika taktik...
Gösta Fåglum vann nog aldrig en spurt....han körde bara ifrån dom
                                                                  
När jag var ung och gick upp i A klassen då fick man oftast vara dra vare sig man ville eller ej. Va man loss ett gäng och en av dom rutinerade skrek något grov till en så drog man oavsett hur trött man va. När Inge Henningsson Kind CK spände ögonen i en och sa att här hjälps vi alla åt...då drog man. Eller ännu värre när Lennart Fagerlund sa något grovt åt en.... då blev det jäkla fart i en.
Oftast slutade det med att man blev trött som en apa och ifrån körd på slutet.....och det visste dom naturligtvis. Men efter ett tag hade man lärt sig.....och hängde med till slutet.
Nico Eeckhout 42 år och fortfarande proffs
                                                            
Det har alltid funnits cyklister som skrämt folk till både det ena och andra. Nico Eeckhout 42 år och fortfarande proffs har nog skrämt livet av dom flesta utländska cyklister i Belgien....inklusive dom flesta killarna i Team Cykel City. Men efter tag så lärde dom sig också......och började nonchalera honom.
Så här såg hårda cyklister ut på sjuttiotalet
                                                                
En av dom värsta jag mött genom åren är en levande legend från Newcastle som heter Paul Blackett. Han körde i elitklassen i många år och i engelska landslaget under flera år. Han va stark som en oxe, speciellt när det va tungkört med mycket upp och ner. 1976 körde jag en tävling i Consett i norra England .......det va en ganska stor tävling med ganska många startande. När det va två-tre mil kvar till mål va vi 6 st som va loss och jag va ganska säker att på att utbrytningen skulle hålla till mål. Då försökte jag smyga in lite snyggt där bak på rulle för att spara på krafterna till slutet. Det tog inte många km innan Paul B. kom ner och skrek att här hjälps vi alla åt. Jag slet upp flaskan och började dricka för att hitta på en ursäkt för att ligga där bak. Någon km senare va det dags igen.....men då hade jag en bulle klar att stoppa i munnen. Men då började han förstå att jag spelade....och skrek det ena och det andra. Men jag spelade kall och blev kvar där bak.....då kommer han ner och viftar och skriker.....Hit the front or I gone shit on your grave. Då blev det fart på mig och jag började dra allt va jag kunde för nu begrep jag att det va allvar. När det va dags för spurten va jag kokt och blev femma och Paul blev tvåa.
Han skrämde skiten ur mig.....men sen blev vi polare och då förstod jag att detta va en taktik som han använde på alla unga killar.

måndag 19 november 2012

Blöt söndag

Det tog inte många kilometer på söndagsrundan innan man kunde konstatera att vädergudarna på Radio Malmöhus hade rätt på prognosen ...denna gång. Regn sa dom och det tog inte lång tid innan det började regna. Inget ösregn utan mer regn typ...... blomsterdusch. Sånt där regn som tränger igenom om allt man har på sig utan man märker mycket av det. Men dåligt väder är inget som skrämmer vårt söndagsgäng. Anders, jag, danskproffset Lucas och inte minst Sätofta-Lasse mötte upp Johan B. och MatsMurare och styrde kosan norrut. Vinden va syd, syd-västlig......men inte så stark som dom senaste söndagarna. Vi styrde upp mot St. Harrie och och Södervidinge för att möta upp nästa danskproffs, Lars. Medan regnet började tillta körde vi mot Annelöv-Billeberga.....genom byn...förbi stationen....förbi monumentet "Slaget vid Landskrona" som stod 14 juli 1677 då svenskarna jagade den danske kungen Kristian V tillbaka mot Landskrona. Monumentet restes 1911.
Slaget vid Landskrona
                                                        
Vidare mot Sireköping - Halmstad - Ekeby och sedan ner mot väg 110 och den beryktade Ottarpsbacken. Hittills hade det rullat på bra i medvinden.....men nu hände något när AndersW och Sätofta började trissa varann i täten......fartökning och vi där bak började stånka och pusta och inte minst svära. Intervallryck i mitten av November är inget en del av oss gillar....för det är nu vi ska bygga fundament och inte spurta. Men skit i det va det bara att gilla läget och hänga på så gott det gick.
En stark och en mindre stark i ösregn i Billeberga
                                                     
Uppe i Härslöv tog vi vänster mot Vadensjö och Rönneberga Backar......där rullade det på bra utför....vilket alltid är skönt. Snart va vi nere i Asmundtorp där vi tog höger mot Häljarp....och vidare ut på rakorna mot Barsebäck. Detta är vägar jag tränat på tusentals gånger......långa rakor med havet på höger sida.....oftast med en bra sidvind. I vanliga fall kan man se hela Köpenhamns kustlinje.....idag kunde man knappt se handen framför sig. Idag inträffade något som kändes skumt, helt plötsligt gjorde Johan en rokad och hamnade innanför mig när jag skulle fram i första paret. Jag förstod att det va något på gång.....eftersom han mumlat ett tag med dom andra killarna.Jag hann inte mer än fram förrän han började öka....jag gick upp brevid....då ökade han igen.....efter ett tag skrek det i benen på mig och jag va tvungen å fråga va han pysslade med......Då väser han....Kommer du ihåg förra söndagen vid Flyinge? Klart jag kommer ihåg det.....men då va det inte jag som ökade utan Johan som då hade en begynnande hammare och började släppa. En del saker glömmer man aldrig!!
 I Barsebäckshamn svängde vi vänster mot Löddeköpinge och vidare över Kävlingeån mot Stävie och ner över Nybo till Vallkärra.......allt i ett tilltagande regn. Johan och Mats körde mot Lund och vi andra körde mot Eslöv i en go medvind och strilande regn. Nu va det bara Sallerupsbackarna kvar....men som tur va var det min tur och dra och det innebar att jag bestämde tempo, vilket va just över styrfart.....men med snälla kompisar som blev kvar på rullen kom jag upp denna gången med. Hemma stod mätaren på 123 km och hurtbullesnittet hamnade på 30,3 km/h
Danskaproffsen Lars och Lucas är riktigt bra träningspolare på långpassen
Idag hade Johan, den flygande doktorn O´boy i flaskorna igen, som vanligt
                                                                     
Cykla i regn är ingen större konst nu för tiden.......med dom kläderna som numera finns. Det är helt och hållet en inställningssak.....vill man verkligen träna.....så gör man det...oavsett väder.

Annars rullar veckorna på med mycket jobb.......lite gymträning och intervaller på testcykeln......i min ålder handlar det inte så mycket om att bygga fundament utan det är mer en fråga om att förhindra förfallet.

måndag 12 november 2012

Bra helg i cykelns tecken

Lördagförmiddag hoppade jag på testcykeln och drog av några längre intervaller av klassisk karraktär. Det sved gött i benen som det brukar.....men det är väl tanken bakom träningen.
Sedan en snabblunch, innan jag och några goda vänner drog över till Roskilde i Danmark för att kolla in en cykelutställning. Danmark kan låta lite exotiskt för er i norra delarna i Sverige, men för oss skåningar är det en baggis att ta sig dit...speciellt sen Öresundsbron byggdes för tio år sedan. Eslöv - Roskilde klipper man på en timme om man trycker ner pedalen lite.
Cykelutställningen är ju inte jättestor....men ändå mycket och titta på. Lite nyheter inför 2013 är ju alltid kul att kika på.
Jag sprang också på några kompisar som va kul att träffa.....Jan Höegh 66 år ung såg mer vältränad ut än någonsin.....och började snacka om UCI Master VM i Trento i september. Jag vet att sista 15 km går rakt upp i himlen.....det är nog en anledning till att Jan tränar mer än han äter!
En stark Johan och starkare Anders
Patrik biter ihop med danskproffset Lucas
                                                                
På söndagen va det dags att möta det glada gubbagänget igen. Idag va jag, Johan, Patrik, Sätofta, Anders W. och Mats Murare förstärkta av danskproffset Lucas Persson. Vinden låg på ganska bra från sydväst så vi styrde söderut mot Harlösa och vidare över Revingefältet till Veberöd. Ner förbi Kulturens Östarp och sedan höger upp mot Kläggeröd och inte minst Stenberget. Det gick på ganska i sidamotvinden.....längst fram Lucas och Patrik....och vi andra hängde på som iglar där bak.
Uppe på Stenberget tog vi höger ner till Janstorp och vidare mot Häckeberga. Vidare till Lyby - Esarp och upp den långa sugaren till Bonderup innan vi va i Dalby. På väg ut från Dalby mot Torna Hällestad kommer nästa långsugare.....men den gick också bra. Vänster i Hällestad ner mot Revingefältet och vidare mot Södra Sandby....Flyinge - Gårdstånga och upp mot Odarslöv. Här i backen fick Johan som tidigare klagat på att han va trött i overdriven och drog på ett ryck och la sig 10 meter framför oss i en km. Ingen hade en förklaring varför....inte ens Johan själv. Johan fortsatte mot Lund....Patrik svängde vänster mot Sandby och vi andra höger mot Örtofta....lite segt i sidvinden....tills en bettransport glider förbi och vi va inte sena att kasta oss in på rullen i ett par km. Snart va vi Örtofta och sen va det bara Sallerupsbackarna kvar.......kvar och kvar! Seg sidvind....Lucas kör ifrån oss och Sätofta ligger på bra med Anders och mig snett utanför på rullen. Plötsligt vänder sig Sätofta om och säger till mig....idag får du ta skyltspurten mot Anders! Jag vet inte om jag ska tolka det som om Lasse va sliten eller inte.....men spurtade gjorde han ändå.
Tio grader varmt och Sätofta har slängt handskarna
                                                            
Hemma visade mätaren på 126 km och hurtbullesnittet låg på 30,3 km/h.

onsdag 7 november 2012

I batterilampans sken

Någonting som blir mer och mer populärt är cykelträning i mörker på vardagskvällar. Fler och fler cyklister man snackar med tränar i batterilampans sken. Detta tycker jag är en trevlig utveckling för utecykling är ju just det vi cyklister älskar mest av allt. Inneträning i all ära men för mig är det lite av ett surrogat för utecyklingen. Jag kan tänka mig att en skidåkare känner likadant.....rullskidor är OK, men det är skidåkning på snö som gäller.
Nefa lampa
Nefa lamphållare för snabbkoppling
                                                                     
I början på sjuttiotalet när vi körde uteträning på kvällarna va det konstant med livet som insats. Trafiktätheten på den tiden va inte i närheten av vad den är idag....det var inte belysningarna heller. Vi körde med dom danska Nefa lamporna som hade ett 1,5 volts ficklampsbatteri. Brinntiden va inte lång......och skenet dog ut på några km när batteriet började ta slut. Framlampa och baklampa fästes med ett fäste genom snabbkopplingen. Efersom man på den tiden va ung och odödlig samt att man hade konstant dålig planering.....blev skenet därefter. När man skulle ut och träna hade man glömt att köpa batterier....(uppladdningsbara batterier fanns inte på den tiden) så blev det till att köra med lite glöd på lampan. Oftast va vi ett mindre gäng som körde ut och ibland va det bara kille som efter stund hade en fungerande baklampa.....den lyckosten fick ligga längst bak hela rundan. Reflexer hade vi inte heller.....nu när man tänker tillbaka så va det fan inte klokt....men jag tror de flesta cyklister från den tiden känner igen sig.
Ever Ready Framlampa
                                                                 
Några år senare kom det en betydligt bättre framlampa från engelska Ever Ready. Den satt man fast på styret med ett fäste.....och ville man inte ha fästet fastskruvat på styret använde man en clipsrem. Denna lampa hade två 1,5 volts batterier vilket gav ett lite bättre sken samt inte minst längre brinntid. Nu plötsligt kunde man se va man skulle ta vägen i mörkret....vilket inte varit helt lätt innan.
Ny version av sjuttio talets vintercyklar
                                                                         
Klockan sex tisdag och torsdag kväll drog vi väg från klubblokalen på våra vintercyklar. Rakt styre, lädersadel, inga växlar....47 x 18 i utväxling med frihjul, 27 x1 1/4" hjul 32 mm. däck. Vikten vet jag inte....men den va inte lätt att bära upp för trappan från klubblokalen. En och en halv till två timmar brukade vi köra lampans sken......om man hade nya batterier.

Idag finns det lampor som har sken som slår de flesta bilar från sjuttiotalet......helt otroligt. Uppladdningsbara lampor med många timmars brinntid....fäste för styre om du vill köra racer....hjälmfäste om du vill köra MTB i skogen.

Träna på.........i mörkret, se bara till att ha rätt prylar för den typen av cykling ni sysslar med.

söndag 4 november 2012

Då va det dags....

Då va det dags för en av årets 2-3 förkylningar. Inte så konstigt, varenda själ man pratar med klagar på förkylning...om dom inte själv är drabbade så är det någon i familjen. När man träffar så mycket folk som jag gör på dagarna är det konstigt att man inte är mer förkyld än man är!
En annan anledning som jag upplevt vara en vanlig orsak till förkylning är att immunförsvaret blir sämre när man tränar hårt.......nu kan inte detta vara något större problem för mig...i alla fall inte för stunden.
När jag vaknade i fredags morse så kände jag mig lite småseg, men ändå helt OK. Så snabbt ner till gymet för en timmes workout innan jag drog till jobbet. Sen kändes dagen helt OK och jag jobbade som vanligt. På lördag morgonen kände jag mig ännu lite segare.....men hoppade ändå på testcyklen för att dra av en timme på tröskeln. Men det sket sig totalt.....efter första åtta minutaren va jag kokt.....och efter 4 minuter på den andra intervallen stod benen rakt ut....och då va jag ändå inte i närheten av Stefans wattsiffror.
Rullade lite lugnt i en halvtimme till och funderade på livet.....innan jag duschade och gjorde mig grann för helgen.

Jag brukar säga "går inte motorn rent kan man inte prestera" oavsett om det är träning eller ännu värre tävling.
Åren går och hjulen snurrar
                                                                 
Jag kommer ihåg en gång på slutet av sextiotalet när jag bodde i Jönköping och tävlade för JCK skulle vi köra Augustiloppet i Dalsjöfors. Jag hade varit förkyld och inte gått i skolan på hela veckan, men eftersom jag var anmäld till söndagens tävling frisknade jag naturligtvis till på fredag eftermiddag. Jag va fortfarande lika förkyld men drog en story för föräldrarna att jag kände mig mycket bättre. Dom blev förbannade och menade kan du inte gå i skolan kan du inte tävla på cykel. Dom hade naturligtvis helt rätt....som vanligt! Men efter mycket tjat fick jag åka med klubb bussen till Dalsjöfors på söndagmorgonen. 
Jag han inte mer än starta tempoloppet förrän jag höll på att dö.....då gick motorn verkligen inte rent.....det bara skrek i lungorna. Jag kommer inte ihåg om jag blev sist.....om inte... så blev jag i alla fall bland dom sista.
Efter denna skräckupplevelse har jag aldrig gjort om denna dumhet...

Gösta forsar fram
                                                                  
Augustiloppet 1958 va för övrigt Gösta Fåglums första tävling och han vann naturligtvis.....men han va nog inte förkyld.

Söndagsturen blev idag inställd....men ge mig ett par dagar så är jag på gång igen.

Söndagen blev en slappedag i det fina vädret.....och som Kinks säger " Sunny afternoon " är helt OK
The Kinks
                                                                                                                                  
Kolla in denna ...... från 1966 med The Kinks och inte minst Ray Davies.
                                                             
                                                               http://youtu.be/1h1oRP7FfBw
                                                     

Ray Davies
                                                           

Kolla in denna från 2011......åren har gått....i detta fallet till det bättre. Musik blir inte bättre än så här. Amen.
                                                                  http://youtu.be/KCDA-OzZNdw