Här hjälps vi åt...

Att man ska dela på arbetet framme i klungan är något som alltid diskuterats. När man tränar så tycker jag att man ska försöka vara med så länge man kan efter sin förmåga, annars blir man aldrig bättre. Är man ett bra kompisgäng som tränar löser man det hur enkelt som helst......dra lite i början....sen smyger man in där bak och kommer fram lite när man kan.....svårare är det inte....och alla får den träning dom vill ha.
Kör man motionslopp så tycker jag att man ska dra så länge man kan.....sen slänger man sig in där bak....och hänger på så länge det går. Detta är ett bra knep för få fart och lära sig av mer rutinerade cyklister och därmed bli bättre.
Kör man en cykeltävling så kör man för att vinna eller i alla fall försöka få en så bra placering som möjligt. Då gäller det att hushålla med krafterna och köra vid rätt tillfälle. Detta kräver rutin och många tävlingar innan man vet hur man ska läsa en tävling....men tävlar man ofta så kommer det i regel med tiden.
Att ligga på rullen och sedan spurta till sig en placering är någonting som alltid har diskuterats....och kommer att diskuteras. Någon tycker att vinna eller i alla fall placera sig är huvudsaken....andra tycker att man ska hjälpas åt. I en resultatlista står bara placeringar och inte hur mycket man dragit.....sen kan man ju diskutera hur roligt det är att ligga bara ligga på rulle helg efter helg.

Mario Cipollini är en kille som inte dragit mycket men ändå vunnit hundratals proffstävlingar

                                                          
Men en del är ju spurtare och andra som jag själv inte.....det är ju detta som gör cykeltävlingar roliga....olika förutsättningar....olika taktik...

Gösta Fåglum vann nog aldrig en spurt....han körde bara ifrån dom

                                                                  
När jag var ung och gick upp i A klassen då fick man oftast vara dra vare sig man ville eller ej. Va man loss ett gäng och en av dom rutinerade skrek något grov till en så drog man oavsett hur trött man va. När Inge Henningsson Kind CK spände ögonen i en och sa att här hjälps vi alla åt...då drog man. Eller ännu värre när Lennart Fagerlund sa något grovt åt en.... då blev det jäkla fart i en.
Oftast slutade det med att man blev trött som en apa och ifrån körd på slutet.....och det visste dom naturligtvis. Men efter ett tag hade man lärt sig.....och hängde med till slutet.

Nico Eeckhout 42 år och fortfarande proffs

                                                            
Det har alltid funnits cyklister som skrämt folk till både det ena och andra. Nico Eeckhout 42 år och fortfarande proffs har nog skrämt livet av dom flesta utländska cyklister i Belgien....inklusive dom flesta killarna i Team Cykel City. Men efter tag så lärde dom sig också......och började nonchalera honom.

Så här såg hårda cyklister ut på sjuttiotalet

                                                                
En av dom värsta jag mött genom åren är en levande legend från Newcastle som heter Paul Blackett. Han körde i elitklassen i många år och i engelska landslaget under flera år. Han va stark som en oxe, speciellt när det va tungkört med mycket upp och ner. 1976 körde jag en tävling i Consett i norra England .......det va en ganska stor tävling med ganska många startande. När det va två-tre mil kvar till mål va vi 6 st som va loss och jag va ganska säker att på att utbrytningen skulle hålla till mål. Då försökte jag smyga in lite snyggt där bak på rulle för att spara på krafterna till slutet. Det tog inte många km innan Paul B. kom ner och skrek att här hjälps vi alla åt. Jag slet upp flaskan och började dricka för att hitta på en ursäkt för att ligga där bak. Någon km senare va det dags igen.....men då hade jag en bulle klar att stoppa i munnen. Men då började han förstå att jag spelade....och skrek det ena och det andra. Men jag spelade kall och blev kvar där bak.....då kommer han ner och viftar och skriker.....Hit the front or I gone shit on your grave. Då blev det fart på mig och jag började dra allt va jag kunde för nu begrep jag att det va allvar. När det va dags för spurten va jag kokt och blev femma och Paul blev tvåa.
Han skrämde skiten ur mig.....men sen blev vi polare och då förstod jag att detta va en taktik som han använde på alla unga killar.