söndag 29 december 2013

Kan varit årets sista runda!

Ytterligare en söndagsrunda att lägga till årets total. Risken är stor att det blev den sista turen för året! Det känns faktiskt lite taskigt om vädret fortsätter vara lika bra som idag. Fyra - fem grader varmt med en lagom sydvästlig vind när vi drog iväg i morse va det som gällde för dagen. Anders W. Sätofta - Lasse och jag va för dagen förstärkta av danskproffset Lucas när vi styrde iväg för att möta upp Patrik och Mats Murare vid Örtofta. Efter en snabb överläggning om vilka tider vi skulle vara hemma beslöt vi att dra ett varv västerut i motvinden för att senare få lite go medvind i ryggen sista biten hem. Efter Virke mötte vi upp nästa danskproffs Mats Andersson vilket genast gjorde det lite trevligare. Vi körde mot Reslöv - Marieholm med jämn och bra fart.....Sätofta som varit lite krasslig höll sig där bak på rullen. Vi rullade på i motvinden mot Teckomatorp - Billeberga - Asmundtorp innan vi kom fram till Häljarp. Nu hade även Mats glidit ner där bak hos Sätofta....jag vet inte om han va trött eller om han fortfarande hade problem med sina ljumskar. Jag fick aldrig något bra svar när jag frågade....men han mumlade något om rehab!
                                                                           
Mats och Lucas i täten och vi andra försöker hänga på så gott det går!
Naturligtvis körde vi den spännande vägen längs med kusten till Barsebäckshamn. När man kollade ut över ängarna mot havet såg man all skit som stormen Sven hade sköljt in. Ängarna va fyllda med plastpåsar och all annan bråte som havet spolat in. När man sitter där och kollar ut funderar man på om vi inte alla skulle vara lite snällare mot vår moder jord.......annars kommer vi inte ha mycket kvar till kommande generationer.

Väl framme i Barsebäck svängde vi ner mot Lödde Sandskog och vidare in mot Lödde innan vi korsade Kävlingeån på vägen mot Stävie. Nu va det äntligen dags för lite go medvind i ryggen. Nu började danskproffsen kika på klockan för dom bägge hade lite annat inbokat under eftermiddagen och hade lite bråttom hem. Efter Kävlinge körde vi mot St Harrie och vidare mot Virke......gubbagänget tog höger mot Lilla Harrie medan Lucas och Mats körde rakt hem mot Eslöv. Nu blev det motvind igen och det kändes i spirorna. Men snart svängde vi ner i medvinden mot Gårdstånga där vi blev omkörda av dagens idiot....som oftast denna tid på året va det en bet transport som kom från sockerfabriken i Örtofta. Ska bli skönt när betkampanjen är över i slutet av januari.
Här i Gårdstånga körde Patrik och Mats rakt fram mot Sandby medan vi andra gjorde ett varv i rondellen och körde ut i motvinden mot Viderup för att klippa backen upp mot Ellinge. Förbi golfbanan och in mot stan sen va vi snart hemma. Jättebra runda i ett väder som va det bästa på länge!
Hemma stod mätaren på 120 km och hurtbullesnittet hamnade på 28,6 km/h.

Som vanligt en bra runda med trevligt sällskap.....bättre blir inte en träning i slutet på december. Nu blir det uppladdning inför nyår....... sen jäklar!

torsdag 26 december 2013

Annandagsrunda med spänt skinn!

Varje år säger man sig till sig själv, i år ska jag ta det lite lugnt med julmaten.....men ändå slutar det som vanligt. Jag tycker inte att man äter så mycket som förr men ändå är man proppmätt när man rullar ner i bingen efter midnatt! Men det är som han sa....ett vackert skinn ska hållas spänt!
                                                             
Skånsk vinter 26 december 2013
Efter en juldag i slöhetens tecken va det skönt att komma ut på en runda med gänget igen.
Anders och jag mötte upp Mats, Patrik och Johan vid Örtofta som vanligt. Det va just över nollan och bet lite i kinderna när vi rullade ner för Sallerupsbackarna. Jag hade hoppats att det skulle klarna upp lite framåt dagen men det smög sig, för det blev en runda i dimmans tecken. Vi körde mot St. Harrie och Södervidinge i hopp om att möta några danskproffs, men det blev inget med det! Idag kom den svaga vind som fanns från öster.....vilket säkert är två månader sen senast så det blev till att börja med att köra österut. Vi körde mot Marieholm - Trollenäs - Öslöv innan vi kom ut på en av mina favoritträningsvägar mot Stehag och Gamla Bo. Här är det underbar natur i det böljande landskapet med fin utsikt över Ringsjön som för dagen låg spegelblank. Vi svängde höger upp mot Pugerup och vidare ner mot Hurva där vi hade den ökända Hurvabacken att besegra. Jag kommer ihåg årets Ringsjön runt när Jerker från Höör fick i overdriven i backen.......jäklar va det gick undan. Den gången va det betydligt lugnare. Mats som har haft lite skadeproblem med ljumskarna började nu bli lite sliten och "was bringing up the rear" i backen.
Väl uppe på toppen så körde vi ut i sidvinden mot Löberöd....eller Lödde som en del kallar denna metropol. Innan byn drog vi höger ner mot Holmby och vidare till Flyinge. När vi passerade hästdepån i Flyinge började vi lite försiktigt be Johan hålla tyst en stund. Han har inte varit med på söndagsrundorna på en månad och hade mycket att ventilera. När vi kom till Sandby körde Patrik och Mats hemåt och vi andra plågade oss uppför backen vid Räften som alltid är seg. På vägen mot Odarslöv kom Johan igång igen och började snacka julotta, julklappar och andra saker som har med julen att göra....själv höll jag käften och kände mest smärta i benen.
När vi kom fram till Stångby körde Johan mot Lund och lugnet la sig! Anders och jag körde hem mot Eslöv, förbi Örtofta och över Sallerupsbackarna. Denna gång gick det bra....säkert för att Anders va snäll och höll igen lite.
Hemma stod mätaren på 109 km och hurtbullesnittet hamnade på 27,2 km/h.
                                                                       
Starkt kompisgäng!
Vi är ett riktigt bra träningsgäng som är kompisar sen många år tillbaka, vilket gör varje helgtur till ett nöje. Någon har kanske lite mer ambition och mål med sin träning än nästa gubbe, men det är inte större problem. Cykel har ju den stora fördelen att det är ca. 30% mindre luftmotstånd på rullen än längst fram. Detta gör ju att med lite omtanke och hänsyn kan alla få en riktigt bra träning varje söndag....det är kompisanda!


tisdag 24 december 2013

God Jul

När jag kollade på utetermometern i morse så visade den + 10 grader. Att det ösregnade och blåste halv storm också gjorde det inte lättare att hitta lite julstämning. Men så är det i Skåne...det är bara att gilla läget.
Får se om vi möter det här gänget på annandagen!
                                                                     
Hann med en liten tur på innecykeln på morgonen....kanske inte så mycket för träningens skull utan mer för att göra plats för kvällen julmat!

God jul allesammans och kom ihåg att njut av helgens ledighet!

söndag 22 december 2013

Idag slapp vi regnet!

Efter att haft häcken full hela veckan blev det äntligen söndag igen, vilket innebär uteträning. I veckorna blir det till att försöka hålla svänghjulet på den gamla innecykeln glödande, vilket kan vara svårt nog. Men när det blir söndag då får man göra "The real thing"  dvs. cykla ute!
Efter att ha kört dom fyra senaste söndagarna i regn va det idag äntligen torrväder.....men däremot riktigt blåsigt. Anders och jag som för dagen va förstärkta med Lucas Persson drog iväg från Eslöv för att möta upp Mats som kom från Sandby. Vi hann inte mer än ut från stan förrän vinden va som en vägg. Jäkla va det blåste motvind på vägen ner mot Örtofta. Mats kom snart visslande i medvinden.....och vi gjorde en helvändning för att möta upp nästa danskproffs Lars Andersson. Vi körde mot Stora Harrie och vidare mot Södervidinge utan att möta Lars. Ett snabbt telefonsamtal och han dök snart upp så att vi kunde börja köra igen. Lars har en förmåga att ligga till det på mornarna så att vi ibland är lite sena brukar aldrig vara något problem......men va som hänt i morse fick jag aldrig klarhet i.
                                                                             
Två pigga danskproffs....i solskenet som säkert varade i tio minuter.
Vi drog ut i motvinden mot Dösjebro - Hofterup innan vi svängde ner i medvinden mot V.Karaby och vidare mot Hög och Kävlinge. Anders och Lucas hade önskemål om att va hemma lite tidigare än vanligt.....så vi körde vidare mot Eslöv för att lämna av dom. Lars och jag körde vidare mot Sandby med en nu sleten Mats på rullen. Det va riktigt tungt i blåsten att hålla proffset Lars jämsides....men Lars är alltid en trevlig kille och va säkert lite snäll. Väl framme i Sandby lämnade vi av Mats innan vi gjorde en rundpall och körde tillbaka mot Gårdstånga - Örtofta innan vi klämmde Sallerupsbackarna på vägen tillbaka till Eslöv. Lars som laddar för en bra säsong fortsatte själv vidare i vinden medans jag styrde hemåt nöjd med dagen. Mätaren visade på 107 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på 26,7 km/h.
                                                                             
Mats dök för dagen upp med en avbruten bakskärm. Han va inte sen att förslå att han skulle bli där bak för att inte skvätta ner oss andra. 

Det har varit en höst med lite decimerat manskap.....förkylningar, ilskna fruar, lite motivationsbrist har varit lite av det som man hört under hösten. Nu är det den 22 december och årets kortaste dag så nu vänder det mot ljusare tider och veckorna går snabbt....så nu jäklar!

söndag 15 december 2013

Idag mötte vi en cyklist!

Klockan sju i morse när jag va i badrummet hörde jag hur det regnade.....fjärde söndagen i rad. När jag stod där och tvättade mig funderade jag på om man inte skulle kunna hitta några trevligare umgängesformer med sina kompisar än utecykling på vintern. Man kanske skulle kunna föreslå en trevlig söndagsbrunch med ingående drycker...eller kanske någon inomhusidrott.
Det blev inte mer än tankar.....för sen va det dags att dra iväg. Sätofta-Lasse och jag styrde mot Lund för att möta upp Anders som gett sig ute lite tidigare för han va tvungen att va hemma tidigt. Efter det så skulle vi möta Patrik och Mats Murare....men Patrik kom ensam då Mats inte hade dykt upp. Vi tyckte det va konstigt att han inte hört av sig. På vägen mot Lund såg vi en ensam cyklist framför oss, han hade en röd jacka på sig. Vi ökade takten och såg snart att det va Mats på mountainbiken. Alla undrade va som hänt....tydligen va det lite mekaniska problem på vintercykeln. Han hade försökt ringa men fick ingen signal. Nu va vi i alla fall samlade och kom snart överens om att Mats fick bli där bak eftersom han inte hade några skärmar på cykeln. Vi styrde ner mot Furulund där Anders vände och körde hemåt. Vi andra körde vidare i motvinden och inte minst regnet. Två par fram med tio - femton minuter på varje sida, sen fick man pusta en stund! Borgeby - Bjärred och ner mot Lomma knallade vi på i motvinden....det va fan riktigt tungt. Vidare ner mot Arlöv innan vi svängde upp mot Sege och senare Staffanstorp och äntligen efter över två timmar i motvind fick vi lite vind i ryggen. Fortfarande ösregnade det och nu började det bli kallt!
Här mötte vi dagens cyklist....stackars sate...fin racer utan skärmar i ösregn!
Mats som legat limmad där bak började nu stöna lite och i backen upp mot Dalby blev stönen lite högre än innan.....men kompisar som vi är slog vi andra av lite på farten. Mats svängde av efter Dalby och snart va vi i Sandby där Patrik styrde av hemåt. Lasse och jag knölade på vidare mot Gårdstånga och Örtofta. Nu började kylan och distansen ta ut sin rätt i benen.....men snart rann adrenalinet till när dagens idiot låg bakom oss och hängde sig på hornet. Inte ett möte i sikte men fortfarande ska det tutas som om det va sista dagen i livet! Gubben va säkert upp mot sjuttio år, inte nog med att han tutade,,,,,han gav oss också ett finger. Jag trodde inte att folk i den åldern visste va ett finger betydde!
Sallerups backarna gick som en dans i sida medvinden och snart va vi hemma.

Hemma visade mätaren på 94 km och ett hurtbullesnitt på 25.6 km/h vilket är helt ok på tre gubbar i motvind och inte minst ösregn.
Längtar till våren!
                                                                               
Pillemausaren är en läckerhet.
                                                               
Väl hemma blev det en söndags lunch med kaffe och några smörgåsar. Jag har beställt lite bröd av min gamle kompis Micke Frostenson i Karlskrona...som han skickade hem i veckan. Micke har jag känt i mer än fyrtio år och i sin ungdom vann han massor av cykeltävlingar med en riktig rökare till spurt. Då hette han Micke Pettersson och körde för en av Sveriges bästa ungdomsklubbar, IFK Kristianstad.
Om ni är sugna på bröd kan ni kontakta Micke på www.surdegsbagarna.se i Karlskrona. Jag rekommenderar Pillemausaren.....bättre blir det inte.

torsdag 12 december 2013

Idoler är viktigt.

När man är i min ålder har man inte någon idol, i alla fall inte inom den idrott man håller på med. Förebilder kan man ha, men det börjar bli tunt med idoler.
När man är ung är idoler någonting man har många av. Vilken ung fotbollskille i Sverige har inte Zlatan som idol.
När jag va grabb och började cykla i Jönköpings CK va det inte mycket cykel på TV. Hade man tur så visade dom någon gång cykel på Sportspegeln på söndagskvällen. Oftast va det Fåglumbröderna som va dom stora hjältarna på sextiotalet. Proffscykling fanns inte på TV och ville man få någon information så va det till att kolla in Thure Petterssons internationella utblick i Nya Cyklisten.
Det blev dom äldre grabbarna i klubben som blev ens idoler. Det va en brokig samling och skratten va många nere i klubblokalen. En av mina första idoler va en kille som hette Åke J. Han va arton år när jag va tolv, vilket innebär att man betraktade honom som gammal. Han körde en Monark som alltid va nyputsad och välsmord. Han va för övrigt den första som jag såg med Campagnolo bromsar. Vi andra körde med Mafac, Weinmann eller Universal bromsar när Åke rullade fram sin nyputsade pärla med Campagnolo bromsar. Kommer för övrigt ihåg att ett par kompletta Universalbromsar kostade fyrtiofem kronor när Campagnolos bromsar kostade etthundraåttio kronor! Alla på klubben sa.....ingen kommer att köpa dom för dom är alldeles för dyra. Så fel man kan ha!
Campagnolo Nuovo Record bromsar
                                                                      
Åke va nog ingen större cyklist när han harvade runt i B-klassen utan att någonsin få någon större placering. Men ha va jäkligt trevlig och inte minst rolig....snackade alltid med oss smågrabbar. Han gav massor av goda råd som vi med glädje snappade upp. I början av min cykling gick det inte fort....oftast försvann mina medtävlare innan jag hade hunnit spänna clipsremmarna. Men alltid ett uppmuntrande ord som va guld värt från Åke.
Hundkoja vinnre Monte Carlo rallyt 1967
                                                                   
Att vi killar fick åka med i hans rallypimpade hundkoja gjorde ju inte saken sämre. Mattlackerad motorhuv och pepitarutig fartrand över taket. Kommer inte ihåg om han hade sökarlampa modell, luderkanon på taket. Han va till och med så fräck att han hade skruvat av hastighetsmätarwiren och körde bara med varvräknaren, allt för att spara mil för ett ev. bilbyte.
Det va många gånger när jag cyklade hem dom fem km efter träningen med väskan på pakethållaren som jag tänkte......tänk om jag någon gång kan bli så bra som Åke! Snacka om idol!

Åren gick och jag började inse att Åke va nog inte så bra som jag en gång trodde. Han va alltid lika glad och trevlig men cykelresultaten uteblev.
När jag va femton år skulle vi köra Smålandsserien en onsdagskväll i Växjö. Normalt skulle jag och min kompis Claes köra en mil tempo som vi knattar gjorde. Seniorerna skulle köra tre mil lagtempo och JCK kunde inte få ihop ett lag så Claes och jag fick hoppa in i seniorlaget ihop med Åke och hans bror.
Dom hade seniorutväxling 54-13 och vi yngre fick köra på vår vanliga utväxling 47-15. Starten gick och det tog inte många meter förrän benen gick som lärkvingar. Vi kom in i ett bra flyt och det rullade på bra....eller i alla fall så bra det kunde gå. En bit innan vändpunkten vid femton km låg det en backe.....och här hände något...Åke släppte. Vi väntade in han innan vi körde på igen. Efter vändpunkten skulle vi upp för den där backen igen och nu hände det igen...Åke släppte. Han slog bara åt sidan och skrek, aj min mjälte!
Claes och jag bara glodde på varann och undrade va fan menar han! Nu va det lagtempo på tre man till mål som gällde. Jag kommer inte ihåg hur det gick men vi va säkert bland dom sista i resultatlistan. Efter en stund kom Åke rullande i mål. Vi undrade, va hände? Han sa helt kallt, jag fick så jäkla ont i mjälten! Jag som va femton bast visste inte inte va en mjälte va och långt mindre att vi ens hade en i kroppen.
Den kvällen när jag körde moppe hem från klubben, ja nu va det Crescent Compact som gällde....tänkte jag för mig själv.....jag får nog byta idol!
Crescent Compact 
                                                                     

söndag 8 december 2013

Idag mötte vi inte många cyklister!

Söndag betyder gubbcykling med gänget! Idag va det nära att det smög sig. Först ont i halsen på lördagen, men det kurerade jag med Echinaforce och lite annan husmedicin.
Sen va det ju det här med vädret! På fredagen va det full storm....på lördagen va det snö och blåst! I morse va det - 5 C men kvicksilvret steg ganska snabbt så det va bara att dressa om och göra sig klar.
Cykelvalet idag va inte så svårt.....MTB med dubbdäck va det som gällde. Tur att vi tog det beslutet på lördagskvällen för annars hade vi inte kommit många kilometer på dom isgatorna som va utanför stan. Anders och jag mötte upp Patrik och Mats som kom från Sandby. Vi drog mot Kävlinge för att möta upp fd. danskproffset Lars Andersson. Vi gjorde ett beslut att hålla oss i trakten för det va lovat skitväder senare upp på dagen. Grusvägar mot Kävlinge och vidare på cykelbanan mot Dösjebro. Här tog Mats sin Mats ur skolan och drog ut på en egen tur......han klagade på att han kände sig övertränad!
Vi andra körde mot Ålstorp - Hofterup och vidare mot Barsebäckshamn.

                                                                               
Lars, va lika stark som vanligt!
Nu började det blåsa ordentligt och inte som om det skulle räcka kom det också snöblandat regn. Det är vid sådana tillfällen man funderar om man är normalt skapt.....eller kanske skulle man satsa på någon annan söndagssysselsättning! Kanske någon inomhusaktivitet som bridge eller något liknande!
Ute i Barsebäckshamn svängde vi vänster mot Löddeköpinge och då fick vi sydvinden på oss från sidan, vilket gjorde livet lite lättare. Framme i Lödde körde vi ner över Kävlingeån och sen vidare mot Furulund. Hela tiden hade vi vinden på oss från sidan. Is och snö på vägen gjorde det inte lättare.....man kunde inte ligga på rullen på grund av hjulspår och iskanter. I Furulund tog vi den vanliga vägen över V.Hoby vilket för dagen va tyngre än vanligt. Sidvind och is...och nu började regnet/snöblasket märkas ordentligt. Kläderna va genomsura och Lars som för dagen körde cykelcross med dubbdäck började stå på lite mer vilket inte gjorde det lättare. Väl framme i Örtofta skiljdes vi åt ....Patrik körde mot Sandby i motvinden.....och vi andra körde hem mot Eslöv i medvinden. Nu frös jag ordentligt så det gällde att stå på lite så man kunde hålla lite av den värme som va kvar. Hemma när jag efter en stunds jobb med genomfrusna fingrar fått upp garageporten stod mätaren på 74 km och ett dubbdäckssnitt på 23.5 km/h.
Jag hann knappt att få upp ytterdörren förrän jag hörde frugan ropa.....ska jag hämta tvättbaljan för jag förutsätter att allt är genomsurt!

Det är träningspass som detta som man kommer ihåg. Jag tror att dom är moralstärkande.....om man inte blir förkyld!

söndag 1 december 2013

Det blev en blåsig söndag.

Veckan har knallat på som vanligt med jobb och lite träning. Det va ett tag sen jag körde på inomhuscykeln, det kändes i torsdags när jag besteg fanskapet! Tungt va det och jag fick slita ordentligt. Siffrorna på displayen va inget att berätta om......ville man se några siffror som va höga fick man kolla på pulsen. Det är bara att inse att flåset ytterligare en gång visat sig vara världens färskvara.
Igår lördag gjorde jag ett nytt försök på inomhuscykeln. Jag drog av ett gäng SBI intervaller och det gick lite bättre än tidigare i veckan. Fortfarande hög puls och inte minst höga Ohm siffror, vilket kändes i pedalerna.

Idag söndag va det dags för den vanliga utflykten med gubbagänget. Redan när jag gjorde gröten i morse hörde jag hur det blåste ute......och det blåste inte lite. Gänget va riktigt decimerat idag. Det va barndop, julbordskoma och en massa andra övningar på schemat denna helg!
                                                                         
Idag kom röken från Örtofta Sockerbruk knappt upp från skorstenen!
Så vi blev bara tre stycken som vågade oss ut i vinden. Anders och jag mötte upp Patrik och vi kom snabbt överens om att köra rakt västerut i motvinden. Vi styrde mot Örtofta och sen Virke där vi blev förföljda av ett helt gäng från FK Trampen som va ute och luftade kläderna. Vi svängde höger mot Reslöv - Marieholm - Teckomatorp och sen vidare mot Billeberga. Här ute på den skånska prärien blåste det, ja jäklar va det blåste. Jag kollade ner på mätaren och såg att den stod på 14 km/h mitt på släta vägen. Det blåste så jäkligt att jag va tvungen att rucka på en av mina principer.......gå ner på fjollan = lillklingan. Det är inte ofta det händer eftersom jag tycker att riktiga män kör stora klingor! Hoppas nu att denna händelse är formrelaterad och inte hänger ihop med min tilltagande ålder!
Efter Asmundstorp körde vi mot Häljarp - Lundåkra - Löddeköpinge. Nu va det slut på mot/sidvinden och äntligen medvind tillbaka till Kävlinge. Där körde vi ner över ån och sen upp mot V.Hoby och nu började det kännas i spirorna. Vi skiljdes åt som vanligt i Örtofta...Patrik drog mot Sandby och jag och Anders körde hem i motvinden mot Eslöv. Nu hade vinden dragit över mer på nordväst vilket gjorde den sista biten ännu tyngre. Anders tyckte att vi skulle köra hem över Ellinge för då kunde han skriva fyra timmar i träningsdagboken.
                                                                                   
Två stadiga killar att träna med.....den ene det vanliga halvhjulet före!
Väl hemma visade mätaren 100 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på 25,1 km/h. Det är inte mycket att komma med.....men det va länge sen det blåste som idag och köra tio mil på tre man i den vinden den första december är ingen upplevelse man vill dela med sig av.
Det finns en massa löjliga klyschor....det som inte dödar.....No pain, no....osv. jag vet inte va denna dagen hamnar, men kul va det och förhoppningsvis kan den hjälpa till att minska ohm´et i pedalerna framåt sommaren!