Ett varv till

Ryszard Szurkowski slet aldrig på en kugg över 14

                                            



                                                           

Man märker att snacka kadens eller pedalernas varv är populärt nu för tiden. Detta är någonting som jag märkt dök upp när Lance Armstrong gjorde sin comeback efter cancersjukdomen. När jag började cykla sa dom alltid att man skulle sträva efter att försöka hålla en kadens runt nittio varv i minuten. jag vet inte var detta kommer ifrån.....men det va alltid det man hörde.
Som P klassare va det inte så svårt att hålla varvet uppe när man hade en max utväxling på 47 - 15. Nu när man blivit äldre så märker man att man blir mer och mer tungtrampare och får kämpa för att hålla varvet uppe. Nu vet jag inte hur mycket kadens betyder.....Armstrong körde med 110 pedalvarv och Jan Ullrich körde med 70 kadens  i Touren och ändå skiljde det bara några minuter.
                                                        
 Att man håller benen piggare längre med hög kadens är naturligt då man inte blir så muskeltrött som när man använder tyngre växlar. Första gången jag körde mot den gamle polske storcyklisten Ryszard Szurkowski höll jag på få bryt. Jag lyckades förvilla mig in på hans rulle och fick se ett par vader som va brutala och liknade ett par brunbrända kycklingklubbor. Inte nog med det.....vi hann inte många meter innan han skyfflade i tyngsta växlen och sen såg aldrig att han växlade igen. Fast att den killen aldrig slitet på en kugg över 14 vann han Fredsloppet fyra gånger och blev också världsmästare.


Det va detta som gällde när det begav sig.

                                                              
På sextio och sjuttio talet kom de flesta racercyklar med utväxlingen 54 - 45 fram och fem eller sexdelad krans bak med 13 - 18. Då drog man till Mallorca med 52 -42 och 13 -21 bak och hade inga problem med backarna. Man kunde till och med klämma Sa Calobra utan att förta sig.....nu har man Compact vevparti och 12 - 27 bak och håller på att få gå av........det händer något genom åren.


Här snackar vi reservhjul

                                                           
Jag kom ihåg i Kävlinge CA hade vi en kille som verkligen gillade att dra tunga växlar. Han va en tio - femton år äldre än oss juniorer. Ingen större cyklist men som sagt, han va glad i tunga växlar. Hans cykel hade 54 - 45 fram och en sexdelad krans på 13-18. Han tyckte inte att det räckte och lyckades få tag i en av dom första sexdelade kransarna i Sverige som började på 12. Det gick ett par veckor.... sen tyckte han att denna utväxling inte räckte. Några dagar senare dök han upp på träningen med en 57:a där fram. Shit sa vi juniorer.....nä det sa vi inte alls för det va inte uppfunnit på den tiden. Vi va bara imponerade.....i alla fall i en mil eller två tills när han skulle växla fram och framväxlens kapacitet räckte inte till utan han tappade kedjan. Han fick stanna meka en stund sen blev det inget mer växlat på den träningsturen. Men han löste det problemet utan större problem, för på nästa träning dök han upp med sin 57:a och denna gången hade han satt 54:an på insidan som lilla klinga...allt för slippa växelkrångel. Här snackar vi kadens....57 - 54 fram och en sexdelad krans på 12 - 17 bak. När vi hade medvind från Dösjebro hemåt Kävlinge och han fick i full tum....då jäklar fick man jobba med kadensen med sin juniorutväxling. Det stående skämtet sen blev "bra att du har resevhjulet med dig när vi tränar"

Det fina vädret håller i sig och jag har lyckats få till några bra träningsrundor på morgonen innan jobbet och det känns äntligen lite bättre i benen.....synd bara att säsongen går mot sitt slut. Men det gäller att hänga i......om inte annat så man är i form tills det blir dags att plocka fram testcykeln.