Vart tog inspirationen vägen?

                                                 

                                                                                                                                                                                                       
När jag i morse skulle klä om för min morgonrunda innan jobbet började det regna så fort jag fått på mig första plagget. För ett ögonblick stod jag helt still i cykelbyxorna och funderade.....Nej ......det får bli bilen. Blåst och regn i september är ingen höjdare, speciellt inte när träningsinspirationen börjar rinna av en. Hade detta varit en morgon i april hade jag inte tvekat en sekund....på med skoskydden och Gore-Tex jackan och iväg. Då vet man att säsongen ligger framför en och man är ordentligt på hugget. Nu när det inte är mycket kvar på säsongen......blir det svårt att ibland ta sig i kragen.

Äntligen vinter

                                                      
Att cykla är alltid OK oavsett årstid.....men att träna cykel är någonting helt annat som kräver inspiration och inte minst motivation.
Nu blir det några veckor med slappcykling innan det är dags att dra igång träningen inför nästa års cykelsäsong. En mix av gym, roddmaskin, testcykel, MTB, rullskidor och naturligtvis våra obligatoriska söndagsrundor är det som står på schemat inför vintern. Allt för att sparka liv i en gammal kropp.

Cirkelträning när den är som bäst

                                                    
                                                        

Det gäller att inte vara för jäkla het för tidigt på hösten för då blir det en lång vinter med toppform till jul. Det klassiska bland svenska cyklister är att man vintertränar hårt så att har en bra form som varar till juli.....sen är säsongen över. Sen börjar vinterträningen i september igen för att hitta formen till jul.

                                                                                                                                             

När vi vintertränade på förra århundradet va det andra aktiviteter som gällde. Klassisk cirkelträning, träning på rullar, badminton, söndagsturer på standardcyklar och inte minst en jäkla massa löpning. Man satt igång att springa i oktober......sedan va det dags för löptävlingen Yddingen Runt....det va på den tiden man sprang runt sjön Yddingen som ligger mellan Staffanstorp och Svedala. Sedan va det Skanneloppet i Åstorp....som alltid va hårt
                                                                    

Löpning i stövlar va det som gällde

                                                                                                                                     

Oftast va sligan i Lödde sandskog som gällde ibland klämde vi slingan ute vid Barsebäck. Men toppen av allt va löpningen över åkrarna i mörker. Gummistövlar med clipsremmar runt skaften för att inte få ner dynga i skon va det som gällde. Mamma Mia här kan vi snacka träning.... en och halv till två timmar ute i mörkret på åkrarna runt Kävlinge kunde få vem som helst att storkna.

Kom ihåg när jag gjorde lumpen i Ystad och tränade med Vinco då va det också löpning som gällde. Löpning på åkrar i gummistövlar skulle det naturligtvis va. Vi sprang ut på kvällen i mörker...kom ut på åkrarna utanför Ystad. Där hade den legendariske ledaren Valfrid Hansson hittat en lång seg backe som vi skulle springa upp och nerför....själv stod han på toppen och signalerade intervallerna med en ficklampa.
Lagom till jul brukade löpningen upphöra för då va det dags för den årliga benhinneinflamationen, så går det när flåset och viljan är bättre än löpsteget
Det va tider det.