Äntloigen på G igen

Efter att ha hållt upp i 11 dagar med en jäkligt seg sommarförkyling kom jag äntligen ut på en liten runda i dag på morgonen. Det är konstigt att varenda gång man sätter igång efter ett upphåll känns det så bra.........i en mil, sen är det som vanligt igen. Hög puls och en himla massa ohm i pedalerna. Tur att man inte är ägare till en Wattmätare för den hade säkert visat minussiffror.
Men det brukar ta ett par rundor sen är man på G igen.

Bengan, är alltid snabb.

Kul att se Charles med kompis ombytta.

Snabba och inte minst snygga killar.

Guy, alltid lika snabb.

Johan och Åsa hängde på till Halmstad

Starten är på gång.

                                                        
Igår morse va jag och kollade starten på Ride of Hope på väg till jobbet. Dom startade från barnsjukhuset i Lund i fint väder. Kul att kolla på cyklisterna.....det va sannerligen en brokig skara som gav sig iväg. Allt från proffs och högljuda gruppledare till sanna entusiaster. Oavsett cyklist så cyklar dom alla för en god sak och det är imponerade.
Sen va det dags att följa Lisa Nordéns äventyr i London vilket va något av det mest spännande jag sett på länge. Ett par större kliv på slutet så hade guldet varit hemma.....men så är idrott....you win some and you lose some. I detta fallet är det inte fråga om att lose någonting.....utan efter en sån skadedrabbad säsong som Lisa haft tycker jag att hon vann ett silver. Stort Grattis.

Jag träffar en del triathleter och tycker att dom är ett trevligt släkte.....men det är en sak jag funderar på. Dom är som marathonlöpare....dom snackar bara tider. Detta är ett intressant fenomen för mig. Jag har alltid tävlat om en placering....(som ofta varit kass) men dessa snubbar oftast tävlar om tid. När man snackar med en triathlet berättar han alltid hur många timmar i veckan han tränar....samt inte minst vilken tid han gjort på en Ironman. Han berättar aldrig vilken placering han fick. Det är samma med en marathonlöpare.....han berättar alltid vilken tid han gjort på maran. Där märker man vilken rolig skillnad det är mellan olika idrotter. Alla har samma mål.....att bli bättre samt göra det bästa man kan....under dom förutsättningarna man har. Det är det som är det roliga med idrott.
I cykel tävlar man om placering och inte om tid. Det är aldrig någon som frågar mig vilken tid jag hade på Strandaloppet i Ålem 1974.....men jag vet att jag blev tvåa.

Måste gratulera min kompis Janne Karlsson från IK Vinco i Ystad till framgångarna på Nordiska Gubbmästerskapen i Järvsö. Han har haft en helt otrolig säsong....vunnit allt han startat. Han blir bara bättre och bättre för varje år.....och han sa till mig att 2015 är det året som han ska vara som bäst. Jag hoppas han skojade.....för annars får vi andra, oavsett ålder bara se ryggen på honom.