Nu är man tillbaka till vardagen igen efter en skön semester söderut. Vi bilade till Italien och på vägen ner passade vi på att klämma den underbara backen Stelvio. Mer än två mil lång med massor av serpentiner och en hög snittlutning. Uppe på toppen va det fortfararande en del snö kvar och ganska kallt. Underbar stigning, jag tror jag tar cykeln nästa gång.
 |
| Riktigt högt |
 |
| Otrolig utsikt, nästa gång tar jag cykeln |
 |
| I Bormio dricker man Stelvio öl, kan rekommenderas |
Därefter bar det av till Treviso där det va dags för en av årets höjdpunkter, Gran Fondo Pinarello.
Jag tror det är sjunde gången jag kör detta lopp och det är alltid lika roligt. Dom senaste två gångerna har jag kört Medio Fondo.....så även i år. Ny bana som va 118 km lång med 1450 höjdmeter. Den långa Gran Fondo banan va 168 km och hade 3050 höjdmeter. Det som får mig att välja den kortare versionen är värmen som kan vara outhärdlig för en blek nordbo. Backarna är naturligvis längre och hårdare på den längre banan.....men fortfarande hanterbara.....om det inte varit för värmen.
Vid starten kvart i åtta stod det 3300 cyklister klara för att ge sig iväg alla på en gång. Det va gemensam start för den långa och korta banan. Ca 1200 valde den långa varianten och resterande 2100 den korta. Jag hade fått ett ganska bra startnummer av mina kompisar på Pinarello och kunde för en gångs skull se täten.....i alla fall innan start. Det är så himla fräckt att ge sig iväg med så mycket cyklister runt sig....och det tar inte många minuter innan det är full gas. Dom första 14 km är pannkaksplatta innan man når dom första stigningarna. Efter 1 km fick jag slänga i full tum = tyngsta växeln och sen hade jag inte en tanke på att växla innan det började gå uppför. Jag kollade på datorn och såg att vi hade 52 i snitt innan backarna började. Här kommer det första problemet som jag upplevt på många gran fondo jag kört.....vägen smalnar ordentligt samtidigt som det brantar till ordentligt........är du inte bland dom första hundra kommer man nästan till att få stanna......medans dom snabba killarna i täten försvinner. Men jag gnetade på och kom in i en liten fin grupp som körde på bra....både uppför och nerför. Smala fina vägar som rullade på och så gott som bilfria. Efter ett tag så kom vi fram till en korsning där dom som körde långa banan svängde höger och vi andra vänster. Nu blev det lugnare och helt plötsligt så va vi bara några stycken kvar i gruppen. men vi gnetade på genom några av finaste landskap som Italien har att bjuda på.
 |
| Kan en cykeltävling bli bättre? |
Snart körde vi igenom Valdobbiadene.... bubbelvinet Proseccos huvudstad. Sen bar det av mot bergskammen Montello och vi skulle över Presa XIII som är en knäppa på 4 km med en snittlutning på åtta procent. Sen va det rent platt dom sista 20 km tillbaka till Treviso.....och nu började spagettigubbarna bli trötta. Vi försökte få igång lite lagtempo i vår grupp....men det va inte lätt....nån klagade på motvind (han hade nog aldrig varit i Skåne) ....nån klagade på kramp...osv. Men vi var snart i Treviso och då vaknade dom till för då va det ju dags för spurt. Jag fick se till att tända en häxpipa för att visa att det skånska stålet biter.....även nere i Italien. Blev tvåa i gruppen...
Sen blev det till att pusta lite innan det va dags att klämma lite pasta och en kall öl som after bike. Det tar inte många minuter innan resultaten rullar in på anslagstavlan. Jag kunde konstatera att jag blev 118:e man och 4:a i min åldersklass av 2100 startande vilket jag är nöjd med.
 |
| Många cyklister, även några proffs |
 |
| Giovanni Pinarello 90 år med barnbarn som kommer att föra Pinarello vidare |
 |
| Inte konstigt att man fick slita i backarn med två sådana bergsgetter som sällskap, Felice och Benno |
Sen va det dags för semester på vårt favorithotell vid kusten.....semester och semester....jag hann och träna en bra runda varje morgon innan det blev för varmt. Lagom tills det va dags att åka hem åkte jag på en riktig bonnförkylning.....så nu blir det till att vila ett tag...typiskt.
Sen är det dags att spotta i nävarna och ta nya tag......det är långt kvar av cykelsäsongen.
 |
| Cykling när det är som bäst |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar