Lite tankar om att bli frånkörd

Tappa klungan kan vara surt

                                                              

                                                                              
När jag cyklade till jobbet i morse satt jag och funderade på lite nya uttryck man hör nu för tiden. Nu när fler och fler cyklister blir internetcyklister och saknar skolning från barnsben så hör man lite nya uttryck som man aldrig hört förut. Ett av mina favorit uttryck är " tappade klungan " va det nu betyder. Jag har själv en ganska stor erfarenhet av att bli ifrån körd av mina medtävlare. När det har hänt har jag har jag "släppt" eller så har jag blivit "avhängd så det small om det" eller ännu värre "avställd med råge".
Den enda gången jag skulle kunna tänka mig tappat en klunga va i Belgien i mitten på sjuttiotalet. Vi var ett gäng som skulle köra en amatörklassiker som hette Bryssel - Charleroi. Denna tävling gick i början av April och hade 280 startande. Kommer inte ihåg hur lång den va men tror mig komma ihåg att den va någonstans kring sexton mil. Detta va ganska långt att tävla för oss som kom från Sverige och just ställt in vintercyklarna.

 Masterbilen som guidade oss ut ur Bryssel fick nog i overdriven för det gick i femtio över spårvagnsspår och kullerstensgator.

Väl ute från stan va det redan mjölksyra upp i öronen.....och då hade inte ens starten gått. Det tog inte många minuter efter tävlingledaren släppt flaggan förrän fältet va uppdelat i minst 15 klungor i kantvinden. Jag hängde som en slips i en av de sista klungorna i fältet. Efter ett antal mil vurpade dom i min klunga.....och jag va tvungen att stanna för att byta ett hjul. Vi hade en servicebil.....som va en vanlig personbil med hjul i kofferten. Jag fick stå och vänta en stund innan Renè som vår servicekille hette dök upp med bilen. När han såg mig bromsade han in in och stannade i vägkanten...rusade ut för att hämta ett hjul i kofferten....som va låst....in i bilen igen för att hämta nycklarna. Innan vi fått i hjulet och jag kom iväg va jag nog tvärsist i tävlingen. Jag körde på.... kom i fatt några cyklister som inte hängde på....efter ett tag kom jag i fatt Stävie-Bengtsson och fick igång ett bra partempo. Vi kom i fatt några cyklister som slängde sig in på rullen.

Nu kom nästa problem....i Belgien är det vanligt att en stund efter klungan passerat släpper man fram trafiken igen och flaggvakterna drar in på närmsta café för att sänka en öl. Helt plötsligt så hade Stävie och jag inte en aning om var vi skulle ta vägen.....i en del korsningar stod några och viftade var vi skulle ta vägen...i andra va det inte en käft som stod. Efter ett tag såg vi en klunga framför oss...vi började elda igen....när vi kom ifatt dom så såg vi att dom inte hade några nummerlappar på sig....utan det va ett gäng som va ute och tränade.

Efter mycket om och men hittade vi målet i Charleroi......lagom till att täten skulle gå i mål.
Där kan man snacka om att tappa klungan.....långt innan sportklassen fanns.

Varje morgon när jag cyklar till jobbet passerar jag bygget av det nya värmeverket vid Örtofta. Jag blir så jäkla trött.....ytterligare en massa trafik som som gör livet surt för oss cyklister. Jag tycker att det räcker med betkampanjen på sockerbruket som ligger snett över vägen.