Äntligen premiär

Efter en seg vår med vurpa och lång läketid va det äntligen dags att göra premiär på en cykeltävling. Jag har inte kunnat stå och cykla ordentlig innan i vår för varje gång jag drar i vänster bromshandtag har det smärtat ordentligt i axeln. Men sedan ett par veckor tillbaka har det gått bättre och bättre och nu börjar det likna något. Så i söndags va det dags att äntligen dags att nåla på sig en nummerlapp och klicka i pedalerna. ERA Biler löbet i Hilleröd va det som gällde.....start i 50 års klassen med 54 startande. Kul att köra med lite folk i ens egen ålder.....speciellt i ett sånt stort startfält. Banan i Hilleröd är riktigt rolig med många kurvor, lite småkuperat och inte minst några bra kantvindspartier.
Efter ett varv kom jag iväg med två gubbar och fick snart ihop ett bra samarbete och höll undan i 35 km från klungan innan vi blev infångade. Sen gick det en mil innan det sprack upp igen i kantvinden och helt plötsligt va vi sex man iväg igen......och denna gång blev det ett bra lagtempo som höll till mål. Det blev en spurt i rak motvind som kändes i spirorna....men jag lyckades minska på ohmet i pedalerna och rullade in som trea. Helt OK för att vara första cykeltävlingen för året. Patrik H. va också med och körde hem en 11 plats i H40 klassen efter en bra åkning.

Prispall i Danmark och 75 danska kronor rikare

Min gamle kompis Jan Höegh, 66 år och kör starkt i 50 års klassen

Frank Höj`s pappa Anders lekte som vanligt hem 60 års klassen

                                                                                      
På vägen hem sa jag till Patrik att jag va sugen på Vincoloppet i Ystad dagen där på....han tvekade och sa att hoppade nog över. Väl hemma va det gräsklippning och lite trädgårdsarbete som gällde i det fina vädret. Senare på kväll kollade jag lite närmare på bag in boxen och inte minst åt en god middag innan det va dags att slå igen dom bruna.

När jag vaknade på söndagsmorgonen kände jag att benen va ömma från lördagens aktiviteter. Jag började fundera på stanna hemma och klippa häcken i stället för Ystad. Jag hann inte fundera många minuter innan det plingade till i telefonen.....SMS från Patrik.....ska du till Ystad? Jag är sugen! Det va bara till att svida om och dra till Sandby för att hämta upp Patrik på vägen till Ystad.

Väl framme i Svenstorp va det samma stubbåker som ifjol, men denna gången i strålande solsken. Efter lite uppvärmning va det dags att ge sig iväg för seniorklassen som startade ihop med juniorerna, vilket alltid är kul. Banan i Ystad är alltid kul att köra....om det blåser lite vilket det gjorde i årets tävling. Det tog inte många sekunder efter start förrän juniorerna for iväg som dom hade eld i baken. En annan som med åren har blivit mer och mer trögstartad hade maxpuls och syra upp i öronen efter tre minuters cykling. Som tur lugnade det ner sig efter ett tag och jag kunde snart komma in i andra andningen.
Sedan blev det ryckigt och en massa utbrytningsförsök innan ett gäng kom iväg på andra varvet....varvet därpå kom Patrik H. iväg med ett gäng....sen va den tävlingen körd. På sista varvet av dom fem vi skulle köra sprack det upp lite i kantvinden och vi blev ett gäng som kom iväg före klungan och kunde hålla undan till mål. Det blev lite trångt på högerkanten i spurten och jag ville inte chansa och därmed riskera en ny vurpa utan rullade in på en 13 plats......vilket är helt OK.

Kul att se så starka juniorer.....Gustav Höög och Lille-Bengsson från Halmstad är två killar som kan gå långt med rätt matchning....

Prispallen i Seniorklassen på Vincoloppet

                                                    

Nisse, killen som vet hur man hanterar en grill

Alltid kul att tävla i Ystad......trots stubbaåkern.....bra banor....bra organisation....trevliga killar...och inte minst go grillad korv. Det är inte ofta man ser en sån bra grillmästare som Nisse....bara att han lägger grillkrydda på hamburgarna är värt dubbelt så många anmälningar.

Det va lite för få anmälningar i år vilket va synd....för denna tävling är värd betydligt mer startande.... inte minst för hamburgarnas skull.