En gång i St. Lo.

Daniel Levau som proffs i Flandria

När jag pendlade till jobbet i morse satt jag och tänkte på Mikael Olsson i elitlaget som vann prologen på Tour de Normandie i St. Lo som är en stad i Normandie.

Det va här jag första gången mötte en av dom bästa cyklisterna jag kört mot. Hans namn är Daniel Levau och har haft en karriär som är lång som ett ösregn i Juli. Jag hade ingen riktig koll på vem han va men kände igen namnet från vår lokala tidning France Ouest. När jag körde ner mot starten mötte jag en kille med brunbrända ben tjocka som ekstockar och inte minst fulla med blodådror, genast förstod jag att det va han....med stort H. Starten gick och som vanligt i Frankrike va det full gas från början med utbrytningar som gick och kom. Detta va en av många individuella tävlingar som jag körde.....man anmälde sig själv och representerade klubben....alltså ingen teamtävling.

                                                          
Ibland var vi flera från teamet som körde ibland va man ensamn. Detta ställde till en hel del huvudbry i början.....hur fasiken kunde en teamkompis köra upp en annan med hela klungan på rulle. Efter ett tag förstod jag att man va ett gäng som körde "maffia" och delade på spurt och totalpriser efter tävlingen.

Det va här Daniels namn dök upp.....han styrde och ställde lite som han ville. Otroligt duktig cyklist som vunnit massor av tävlingar (ett år vann han 63 elittävlingar) och varit proffs två gånger.
Tävlingen rullade på och mot slutet kom han som kanonkula bakifrån sen såg vi inte honom mer den dagen.
När jag vaskat av mig efter tävlingen och skulle åka hem såg jag Daniel i en stor vit BMV med en fru klädd i päls...... det verkade som den säsongstarten hade gått ihop sig.

59 år veteranvärldsmästare och 885 vinsten i karriären

                                                                                                         
Några år senare såg jag i en tidning att Daniel den säsongen tog sin 500 amatörseger. Sen har jag inte skänkt han någon större tanke på många år tills jag 2008 såg att han vann Veteran VM i Österrike. Denna vinst va hans 885 i karriären......helt otroligt.

Det är så jäkla fräckt att killar som varit så bra hela sitt liv år efter år har motivation att träna och tävla och inte minst bli veterancyklist. Detta ger oss vanliga gubbar motivation att hålla på långt upp i åren.

St. Lo är en trevlig stad som också är känd för att ha en gammal storcyklist boende i trakten, Raymond Delisle. Raymond hittades som nyfödd i en låda på trappan till polishuset. Blev adopterad av en bondfamilj och fick en bra uppväxt.....började tidigt cykla rundor på en av storasystrans cykel. Började tävla som 16 åring och blev elit när han va 18 år. 5 år senare blev han proffs och körde 12 Tour de France och blev fjärde man som bäst. 45 proffsvinster totalt.

Raymond Delisle där han trivdes som bäst, i bergen

                                        
När min gamle teamboss i Frankrike, Bertrand hade tagit ett par Calvados brukade han berätta om när Raymond vann juniormästerskapen i Normandie. Man körde 10 varv på en kuperad bana som va en mil. Raymond gick loss efter en km. och körde ifrån klungan med en minut per varv och vann solo med tio minuter. Då förstod Bertrand att denna killen va något speciellt.....och det va han.