Gran Canaria är kanon för cykling

Det va ett tag sen jag skrev något på bloggen. Träningen går inte bra......jag har haft min tredje förkylning för i år. Två inomhuspass på tre veckor är inte mycket att skriva hem om. Denna förkylning va nog den segaste jag haft på många år. Ont i halsen, bihålor och en jäkla hosta har varit en nära döden upplevelse. Att jag va tvungen att ta två innepass berodde på att jag bokat en resa till Gran Canaria med några kompisar från gubbagänget och va tvungen att testa om jag kunde träna överhuvudtaget. Träna och träna, det va nog mer frågan om att sitta i en sadel innan vi gav oss iväg.
Vi tillbringade en vecka i Meloneras och hade det riktigt bra. Cyklingen på Gran Canaria är riktigt bra men jobbig eftersom dom flesta vägarna är ordentligt kuperade.

Jag har säkert varit och cyklat på ön tio gånger och det brukar bli samma vägar man kör varje gång. En vecka eller två räcker.....sen kan man alla vägar som finns inom cykelavstånd. Vi körde långa turer i distansfart vilket va OK för mig men backarna va tunga på pga. vintertung cyklist samt inte minst avsaknad av träning i tre veckor. Johan, Alex och Mats körde på bra och jag försökte hänga på så gott det gick utan spränga mig.
Vi mötte massor av cyklister varje dag. Massor av norrmän, tyskar, danskar men dåligt med svenskar och jag fattar inte riktigt varför. OK, man kanske inte åker på träningsläger i December....i alla fall om man inte kör Pro Tour, men kan ju åka dit bara för att cykla.

Vi stötte på Peter Kennaugh och Twan Poels från Team Sky några gånger. Vilka killar! Kul att se att dom bästa proffsen i världen har hjälmen på sig när dom fikar! Här finns det inga centimeter regler! Stilen är kanske något för svenska cyklister att ta efter. Här hemma har det blivit viktigare att vara stilig än att cykla fort! 

En av dagarna körde vi Valley Of The Tears (VOTT) vilken är en riktig mördarrunda. Start i Meloneras - Puerto Mogan - San Nicolas och sen börjar slitet. Första biten upp till dammen går bra...lugnt och tyst....knappt en bil i sikte. Sen när man viker av på den mindre vägen CG-606  börjar helsiket. Första biten är riktigt brant ca.25% sen blir det lite bättre mot Carrizal innan det blir ännu brantare. Här va det så jäkla brant att det var bara min stolthet som hindrade mig från att hoppa av cykeln och gå en bit. Jag har inte gått av i en backe sen 1968 när vi körde backträning på Smålands Taberg med Jönköpings CK. Då va man 12 år och hade 45 x 19 som lättaste växel....nu är man 60 bast och har 36 x 28 och kommer knappt upp!
Denna backe är nästan 10 km till Ayacata och väl där satt kaffet som en smäck. Sedan va det full fart ner till Santa Lucia och Vecendario och tillbaka till Meloneras. 124 km och 3270 höjdmeter.

San Nicolas i horisonten

Alex blev svettig på dagarna!

Totalt blev det 55 mil cykling vilket va absolut max va jag klarade av med min träningsbakgrund senaste tiden. Detta va en av dom bästa träningsresorna jag gjort. Ingen hets, bra cykelkompisar, bra väder och inte minst lite trevligt barhäng.

Nu gör jag en nystart mot 2016 igen.....jag vet snart inte för vilken gång i ordningen!

Johan, vår käre vän Lennart From och  Mats i foten av väg CG-606