Diamant ben!

Diamanter i benen va det inte jag som hade idag, utan Mats. Själv va det mest pina i benen. Redan när jag skulle möta upp Mats och Patrik kände jag att detta blir en lång dag. Vädret va underbart när jag körde ut mot Örtofta för att möta upp kompisarna. 11-12 grader och en vind som kom från syd. Eftersom vi bara va tre för dagen så tänkte jag för mig själv att vi inte kanske behöver köra så långt. men det sket sig i det fina vädret. Vi styrde ut mot Ö. Strö och Rolsberga, sen gick det uppför hela vägen till Löberöd. Att det va motvind gjorde inte saken bättre. Sen körde vi mot Sebbarp - Västerstad, hela tiden med vinden från sidan. Efter Västerstad tog vi höger och körde en bit på stora vägen ner mot Sjöbo innan vi svängde höger mot Askeröd. Nu fick vi lite sida medvind....äntligen. Benen va inte att leka med...gårdagens intervallpass på innecykeln började nu kännas ordentligt. Lite konstigt för det brukar vara den första timmen som alltid är den värsta...sen brukar det släppa. Men idag va det tungt från första tramptaget och det blev inte bättre med tiden.

Starke Mats.

Efter Askeröd körde vi till Löberöd och Hurva där vi tog vänster ner till Holmby och vidare mot Gårdstånga. Nu började Mats elda på....intervaller och fartökningar.....Patrik frågade om han höll på att stöta men svaret blev att han bara sträckte på benen. Mats har haft lite problem med pumpen och ryggen senaste åren men är nu på gång igen. Han har även haft lite problem med ljumskarna....men det va inte så farligt så det kunde han leva med. Väl framme i Gårdstånga tog vi vänster upp mot Odarslöv i den alltid tunga backen..brant i början och sen går den över i en seg slakmota.

Mats gick ner i bocken och sträckte på benen. Patrik hade fullt upp att sitta jämsides.

Ett snabbt stopp för lite utvärdering innan vi skiljdes åt. Patrik drog hem mot Sandby. Jag svängde mot Stångby....och fick sällskap med Mats...fan jag kunde inte bli av med honom idag. Jag hade tänkt att ta det lite lugnt hemåt...men det blev inget med det. När Mats svängde vänster mot Lund blev jag äntligen ensam. Jag kollade ner på mätaren och insåg att jag fick nog öka på lite i medvinden om snittet skulle komma över skamgränsen.
Sallerupsbackarna gick bra med vinden i ryggen....bra eller bra jag va ju ensam och då går det ju alltid bra...ingen som stressar en.

När jag rullade upp på garageuppfarten visade mätaren på 113 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på 28,7 km. Inte världsklass som Ola brukar säga men helt OK för ett gäng gubbar på crosscyklar.

Det är konstigt va det kan skilja från dag till dag på formen. Ena dagen bra och nästa dag tungt....och det känns som det är inget man behöver fundera på för jag tror aldrig jag kommer på varför...det är bara att gilla läget!