Det händer alltid någonting

                                                   

                                                                         

                                                         
                                                                                                                         

Mallorca, ett av de bästa ställen du kan cykla på

                                                                                                                                                                              
                                                                                                       

Efter vår träningshelg i Åhus och Gran fondo träningen kände jag att det började rulla på lite bättre. Cykelpendlingen till jobbet har också gått jättebra i det fina och torra marsvädret och morgonturen har ibland varit betydligt längre än raka vägen in till Lund. Jag hade sen en tid tillbaka planerat att klämma in en cykelresa till Mallorca över påsken med mina kompisar i veteranlaget.
Ner till Mallorca kom vi utan problem och väl installerade på hotellet va det bara cykling som gällde. Vi va ett bra gäng som kom ner några dagar innan resten av killarna kom. Några bra turer med Kalle Sandell, Markus Svensson, Tom Pietilä och inte minst Mats Höllgren blev det innan det blev dags att köra ut med hela gänget. Första dagen tillsammans skulle vi köra en runda upp mot bergen och sedan lagtempointervaller på plattlandet. Först till Bunyola och sedan upp för den roliga backen mot Orient där vi gjorde ett snabbt fikastopp på torget. Riktigt mysig stad som fortfarande har kvar den där genuina spanska stilen. Efter fikat brukar vi dra igång en McEwen dvs. klassiskt belgiskt knep att få upp värmen och inte minst förbränningen efter fikastopp. Stå på ordentligt i 10-15 minuter gärna lite lagtempo innan ni slår ner på farten till mer normalt distanstempo. Med detta knep kan jag garantera att ni är både varma och har fått igång förbränningen omgående.
Vägen rullade på lite nerför mot motorvägen, bra speed och bra tryck i pedalerna närmar vi oss en rondell. Jag ligger ganska långt fram, har kanske 3 - 4 gubbar framför mig då jag snabbt vänder mig om för att kolla om någon visar att vi ska vänster eller höger. När jag någon tiondel senare vänder om framåt igen kör jag rakt in i bakhjulet på killen framför mig och flyger rakt i backen med huvud före. Jag har fått reda på senare att vi höll 46 km/h när jag gick omkull. Skitvurpa....som det oftast brukar vara. Jag vet naturligtvis att man ska glo framåt och inte vända sig om.....men hur många gånger gör man inte så här....så att försöka skylla på något annat än mig själv är inget jag jag överhuvudtaget funderat på. Ena minuten kör man och skrattar med sina kompisar.....nästa minut ligger man som ett jäkla kolli på asfalten.

Det tog inte lång tid förrän jag låg i ambulansen på väg till Palma....skarpsår på hela jäkla kroppen...stort jack i pannan som senare fick sys.....brutet nyckelben....för fjärde gången i min cykelkarriär...blodutgjutning på vänster höft.
En sak kan i alla fall konstatera att hade jag inte haft min Bell hjälm på huvudet hade jag nog inte cyklat många meter till i mitt liv.
På lasarettet tog dom hand om mig fast det tog en jäkla tid....och inte en enda människa kunde snacka engelska. Går jag ner på strandpromenaden i Palma kan jag beställa både mat och dricka på minst 4 språk utan problem ....men att hitta en läkare som kan engelska är inte möjligt. En sydde mig pannan och 4 andra hängde över och kommenterade på spanska.....kändes lite konstigt när inte någon kunde säga hur det gick. Efter 5 timmar dök det upp en tolk som kunde hjälpa mig lite på traven.
Sedan in på en avdelning där jag blev liggandes i 3 dagar med smärtstillande genom dropp. Det va fan inte roligt...inte en människa att prata med och inte tidning att läsa det enda som fanns va en mynt TV...men va hjälpe det när man inte hade några mynt. Men som tur va dök Picco och Höllgren upp varje dag med glatt humör och lite mynt i fickan. Frukost va 4 Mariekex och en mugg varm mjölk...resten av dagens mat  va ungefär i samma tecken....på kvällen kom det in en biff men va hjälpte det när den inte va sönderskuren och jag inte kunde använda mina bandgerade händer......ett par veckor där då jäkla hade man blivit klassad som en riktig bergsget.

Lite sliten men jäkligt glad

                             
På fredagen va det det dags för action igen....eftersom jag och Cykel City i Lund har blivit korade till Årets Företagare i kommunen va det full rulle hela dagen. Först möte med kommunstyrelse och press i Stadshuset...sen tacktal i stadshallen under företagsgalan. Lite svettigt att stå där på scen inför 5 - 600 människor och bli intejuvad av Kattis Ahlström.....men det gick det med. Sedan avslutades kvällen med fest på AF borgen i stan. En riktigt rolig dag som jag aldrig kommer att glömma .....omplåstrad och sårskorpor i huvudet .....armen i mitella....en tre liters blodutgjutning på höften...men det gick bra ändå.

Kattis Ahlström, ett riktigt proffs som verkligen hade glimten i ögat.

                       

Nu blir det till att ta det lugnt ett bra tag och försöka komma igång med att bygga upp fysiken igen. När jag låg där på britsen på sjukhuset i Palma och dom sydde mig i pannan men en bedövning som knappt hade tagit....fast jag påpekade det allt va jag kunde på engelska.....började jag fundera på om jag inte skulle ta att byta hobby. Jag har en BSA motorcykel 1968 Shooting Star liggande nerpackad i kartonger i garaget....det är mer än 20 år sen jag köpte den för några tuenlappar......jag tänkte att nu är kanske det är dags att ställa undan racern och börja renovera MC i stället.....dagen där på när jag började kunna röra mig igen så började jag fundera lite......hur många veckor är det kvar till Vätternrundan.....undrar om jag hinner få lite fart på dom här gamla påkarna....jag tror nog att BSA får stå kvar ett tag till i garaget.

Nu va det nära, men denna pärla får nog stå kvar i lådorna i garaget ett tag till.

                                                                           
Jag vill tacka alla som hört av sig med mail, sms och samtal dom senaste dagarna både rörande olyckan och utnämningen "Året företagare"

Jag vill också tacka alla killarna som hjälpte mig när jag låg där på vägen och väntade på ambulansen, ni är alla guld värda som kompisar.