Va det bättre förr eller sämre nu?

Säsongspremiär är alltid roligt, speciellt om man har varit flitig under vintern. Nu har de flesta cyklister varit på träningsläger i utlandet och kanske också hunnit med några tävlingar där. Förr va det inte så vanligt att dra iväg på turné på samma sätt. Kanske fick man två veckor på Mallorca eller en vecka i Luxemburg....sen va det dags för hemma premiär. Under många år så inleddes den svenska säsongen i Malmö med Karatloppet......ett lopp som inte va att leka med. Alltid omkring 16 mil....alltid ett jäkla busväder med regn och blåst. Alltid stora startfällt där naturligtvis alla skulle visa att dom varit flitiga under vintern. Banan på den tiden va kanske inte den mest publikvänliga man kunde hitta. Ett stort varv ner över Skabersjö - Svedala - Skurup - Slimmimgebackarna - Blentarp - Kläggeröd - Stenberget - Veberöd - Dalby - Genarp - Bara - Husie....och som avsluting va det ett par varv utanför Malmö. När man kom ut på den skånska slätten gällde att hänga på va det gick för annars kunde det bli en lång och inte minst ensam tur hem till Malmö.


Översta bilden.....i backarna vid Genarp är Peter Jonsson i täten, på rulle Tomas Svensson Trelleborgs CK som håller på att bryta sönder sin Alan cykel. Nummer 4 är Jan Höegh Hilleröd som på slutet kör ifrån oss alla och vinner Karatloppet 1977.
Nedre bilden....Kläggeröd backarna som på den tiden va grusväg....Peter Weberg i täten...därefter jag med Trott plasthjälm på huvudet...därefter Flemimg Wewer, Hilleröd....och längst bak vinnaren Jan Höegh

Kul tävling som sållade ut veklingarna....vinnaren Jan Höegh drog på en riktig rökare när det va några kilometer kvar...sen såg vi inte han mer. Jan som idag är i mitten på sina sextio vinner fortfarande cykeltävlingar var och varannan helg i Danmark

Inte nog med att det va kallt man kunde också med säkerhet säga att varmvattnet va slut i duscharna i omklädningsrummen när man väl kom tillbaka.

 Kommer ihåg ett år när jag körde i B klassen ihop med min tränare i klubben....naturligtvis kallt och regn. Tränaren smorde in nedre delen av ryggen med Trafuril liniment...vilket va starka grejor men kunde lindra lite ryggvärk. När vi kom i mål så va naturligtvis varmvattnet slut.....då sa han vi kör hem till klubblokalen i Kävlinge och sätter på bastun. Snabb avtorkning och på träningsoverallen och i klubb bussen....tjugo minuter senare va vi i Kävlinge. På med bastun....men först in i duschen en lång stund...sen va det dags för bastun som hade blivit varm. Det gick tio minuter sen började tränaren att skruva på sig...ett par minuter till så låg han i brygga på bastubänken...sen stack han ut i duschen som en blixt ......när vi kom ut stod han där och duschade de nedre regionerna i kallvatten. Linimentet hade med hjälp av svetten runnit ner i dom lägre delarna av ryggen och brann som eld. Va lär man av detta......allt va hårdare förr...till och med linimentet...

Peter, tack för bilderna...det va många år sen jag skänkte detta lopp en tanke.