Va blev snittet?

När man är ute och tränar är det alltid kul att veta hur långt man kört, hur fort det går och inte minst vilken snitthastighet man har. Speciellt snittet är det som gäller för oss motionärer. Vilken motionär man än snackar med så kommer snart snittet på tal. Hurtbullesnittet är den absoluta graalen för oss motionärer. Naturligtvis har inte snittet något som helst med att göra hur man tränar. Ibland kan man rulla och sedan stå på vad det går ett tag för att sedan rulla lite igen.....detta är bra för cykelträningen inte minst flåset, men kass för snittet.
Nu när varenda cyklist jag känner har någon slags av mätare på styren finns det hur mycket fakta som helst att hämta. Cykeldator är basic, pulsmätare är inte ovanligt och dom riktiga storfräsarna kör med wattmätare.

När jag kollar in mina träningsrundor nu för tiden inser jag att jag nog får skriva om alla mina träningsdagböcker från 1968. På den tiden fanns inga mätare utan då körde man efter vägskyltarna och med hjälp av dom kunde man lura ut hur lång rundan va. Ibland sa dom äldre killarna på klubben att denna runda är sju mil......OK. Nu när man fyrtio år senare kör samma runda så helt plötsligt är den bara 64 km. Så min slutsats är att rundorna va längre förr och har blivit kortare med åren. Snitt hastigheten ska vi inte snacka om....det va ingen som på den tiden visste va det va.

Huret mätaren nere på gaffelbenet krävde god syn

                                                                     
Det enda som fanns att mäta distansen med va en Huret mätare som man fäste i navet och sedan drevs med en gummirem till mätaren på framgaffeln. En riktig hurbullepryl....tyvärr utan snitt!


Den första Cat Eye mätaren

                                                                      
Den första cykeldator jag såg i mitt liv visade min kompis Wim mig i Holland 1982. Den va tillverkad av en amerikan och stor som laptop. Den killen tjänade aldrig en spänn på sin uppfinning för han hann inte långt innan japanska Cat Eye hade hunnit kopiera den och inte minst minskat ner storleken till typ mobiltelefon.


Avocet en storsäljare

                                                                       
Något år senare kom amerikanska Avocet med sin lilla mätare som blev en riktig hit. Jag kommer ihåg att flera av killarna som körde OS i Los Angeles 1984 kom hem med denna mätare på styret.

Sen har mätarna bara blivit mindre och mindre och inte minst billigare och billigare.

Sen kom Pulsmätarna och det blev en hit direkt. Ännu mer fakta och inte minst ytterligare ett sätt att göra träning effektiv.

Nu är det watt som gäller

                                                                        
Nu är det wattmätare som gäller och kommer att bli nästa stora grej för cyklister som vill träna effektivt. Ännu mer fakta som man har nytta av när man tränar.

För egen del så brukar jag inte producera så många watt när jag är ute och jagar ett nytt hurtbullesnittrekord. Däremot känner jag alltid ett jäkla motstånd i pedalerna då jag försöker öka snittet. Därför är jag på jakt efter en ohmmätare som kunde hjälpa mig på traven mot nya snittrekord! Den behöver inte visa så mycket info för jag vet ju nu för tiden hur långa rundorna är....utan det är mer frågan om vilket motstånd i pedalerna jag kan komma ner i.

Ni kommer väl ihåg när man fick tragga Ohm`s lag i skolan.

                                                         
Jag kommer ihåg en gång när jag körde ett 4 dagars lopp i Berlin. Det va på den tiden Tyskland fortfarande va delat och Berlin då hette Väst Berlin. Sista etappen skulle vara 180 km lång...vilket i och för sig  bara det var ett under i en stad som inte va stor och omgiven av en mur. Jag tror att vi körde upp och ner på varenda gata som fanns i hela Berlin. Ingen cykeldator på styret och en klocka på handleden va det som gällde. Fyra mil i timmen dvs. ca fyra och en halv timme. Det lät OK. Fyra timmar gick....fyra och en halv....fem timmar....och helt plötsligt dök det upp en bunt tyskar som man inte sett på hela dagen....ett par km senare va det målgång. Det är ju aldrig fel med lite lokalkännedom! Efteråt sa ledarna i servicebilen att deras trippmätare visade 210 km. Snittet kommer jag inte ihåg men däremot kommer jag ihåg att det va en lång dag i sadeln.

Var tog våren vägen? Nu vill vi snart se bara vägar....så att vi kan få fram racercyklarna.