Örestadsloppet 2014

Efter att ha kört i veteranklasserna på Örestadsloppet dom senaste åren hade jag tänkt att köra i seniorklassen i år. Jag hade snackat ihop mig med Patrik H. och såg fram mot att få köra ihop med honom denna helg. Nu blev det inte så för han lämnade tyvärr WO med halsfluss. Så jag blev ensam startande från klubben.
Starten va inte förrän 14.40 vilket är lite sent tycker jag, men så blir det med när det är stora startfält och kort varv. När jag vaknade på morgonen kände jag av allergin....svullen hals och ett jäkla tryck på bihålorna. Det va nästan så jag tänkte hoppa dagens tävling. Jag fick dessa problem när jag fyllt 55 år, innan dess har jag aldrig känt något i hela mitt liv! Läkarna kan inte hitta va det är som jag är allergisk mot....dom tror att det är kroniskt irriterade slemhinnor.....efter all uteträning genom åren.  

Vinden senaste veckorna har kommit från öst, vilket är ganska ovanligt i Skåne. Normalt är det västliga/sydvästliga vindar som gäller här nere. Dessa vindförhållanden gjorde dagens tävling lite tråkig. Nu blev det bara kantvindsåkning på en kortare sträcka mellan Sjöbobadet och vägen till Barsebäckshamn. Lite tråkigt men det är bara att gilla läget.

Vi va 45 startande som rullade iväg när startern sa...var så goda att köra. Vi hann inte många hundra meter förrän första man ryckte och det tog inte lång tid förrän tre man kom upp till honom. Jag tänkte att detta kan ju aldrig hålla......vi ska ju köra nästan tio mil. Men dom jobbade på bra och körde jämnt. Klungan körde som vanligt ryckigt.....ena minuten i femtio och nästa minut knappt styrfart. Vi såg dom hela tiden framför oss och ibland kom vi närmare....ibland gled dom iväg!
                                                                     

David körde bra i juniorklassen som startade ihop med oss i seniorklassen. 

Jag försökte varje gång få igång ett bra lagtempo på kantvindspartiet....men det  det gick inte så bra. Ska man köra kantvindsåkning får man köra fort och hålla på en stund. Det går inte att köra 300 meter i 35 km/h och tro att man ska få en lucka. Nu blev det lite strul för tävlingskommisarien tyckte inte att vi skulle köra över mittlinjen på vägen tillbaka till Löddeköpinge. Jag förstår honom fullt ut med mötande trafik som inte är att leka med. Nu är det så att det inte va lätt att följa den regeln eftersom vinden kom snett framifrån. I teorin skulle man kunna köra kantvindskörning på mittstrecket.....men i praktiken fungerar det aldrig!

Vi snurrade runt i täten för att försöka komma i fatt dom fyra där framme, men det va med blandade insatser. Vissa drog, andra släppte in för att slippa hjälpa till med arbetet. Ringen cyklisterna bromsade för att dom hade en gubbe där framme.
Det va två grejor som jag upptäckte idag som va helt nya för mig. När man drar och vill ha fram nästa man ska man tydligen knycka till med armbågen! Det har man sett proffsen göra.....och då gör man det i seniorklassen. Men när man släpper lucka och inte kan hålla hjulet framför sig ska man tydligen också knycka med armbågen...helt nytt för mig! Nästa grej jag la märkte till va att när jag drog i motvinden och slog till sidan (utan att knycka på armbågen) kom inte nästa man fram, utan blev kvar på min rulle. När jag sa till honom att vara med att gå runt svarade han....jag tycker inte att det är mitt ansvar!! Jag vet inte om det är Vacchi som har slagit griller i huvudet på vissa cyklister. Man hör ju honom ibland på Touren hojta...nu måste Quick Step ta sitt ansvar....när man ska jaga i fatt en utbrytning så att Cavendish kan vinna klungspurten. Ansvar....i seniorklassen....jag vet fan inte va cykelsporten håller på att ta vägen.

Nu höll dom fyra killarna i utbrytning undan och vi klungan kom att spurta om femte platsen. Jag vet inte va jag blev...jag tror omkring femtonde man. Ganska nöjd!
                                                                           

Patrik Jadsten och Kävlinges svar på Bradley Wiggins, Fredrik Nystedt!

       
När jag kom hem och fick se resultatlistan på nätet blev jag förbannad. Vilken soppa.....jag fick ingen placering utan stod som DNF.....did not finish. Folk som va avhängda efter fem varv va med i täten. Någon kille som kom hem från Mallis i natt och inte startade stod som DNF.
                                                                     

Toppen fika som vanlit!

Nu får dom fan i mig ta tag i detta med chip.....först ska man köpa ett chip för nästan tusen kronor ( vilket är ganska OK om det funkar) sen ska man betala startavgift....sen ska man tävla nästa i nästa tio mil....sen står man inte ens med i resultatlistan. Jag hade nummerlapp för målkamera.....funkade inte den? Kan man inte ens få ihop detta med chip så är det inte så konstigt att dom andra nordiska länderna kör i från oss så det ryker!

Nu blir det en kort vecka med massa jobb....få se om det blir någon tid över till att grensla cykeln!

Påskhelgen gick snabbt

Efter en långfredag som gick till att sanera bilar efter vintern samt en del trädgårdsarbete med bla. årets premiärklippning av gräset va det dags att på påskafton dra till Danmark för att fira påsken. Frugans syster bor sedan många år tillbaka i Hilleröd på Nordsjälland. På vägen dit på påskafton passade jag på att köra en cykeltävling i Hedehusene ganska nära Roskilde. Det va ett så kallat criterium eller som man säger i Danmark gadelöb. Det innebar ett varv på 3 km vilket i detta fallet va helt platt. Vi körde 12 varv vilket blev ynkliga 36 km. Kanske inte mycket att åka till Danmark för att köra men nu va det nästan på vägen. Det är säkert 30 år sen jag körde en liknande tävling i Danmark och det jag kommer ihåg är att det gick undan som attan. Nu tänkte jag att det kunde vara läge för lite fartträning.

Det va 53 startande i gubbklassen H50 vilket inte är dåligt så här i början av säsongen. Så fort starten gick va det 3 man som gled iväg....innan vi kört 500 meter. Jag kunde aldrig tänka mig att det skulle hålla men dom körde på jämt och fint medan klungan som vanligt körde ryckigt. Jag försökte flera gånger komma iväg både i sällskap eller solo med det smög sig varje gång. Nu blev det till en klungspurt om 4 platsen och som vanligt dök det upp folk som man inte ens visste att dom startat.....som vanligt när det är en stor klunga som går i mål. Jag hade lite planer på att spurta....men dom la jag snart ner när det blev en vurpa just framför mig och jag fick tvärnita och lägga hela slitbanan från bakdäcket på asfalten. Han framför bröt nyckelbenet och blev senare hämtad med ambulans. Nu rullade jag i mål i dom bakre regionerna av klungan och blev trettionde gubbe. Snittet hamnade på 42,3 km/h så nog blev det lite fartträning för dom gamla spirorna.

När jag vaknade på påskdagen så kändes det lite skumt i huvudet...jag vet inte om det va Ålborgen eller sillen som va gammal.....det kändes också lite skumt i benen.....men det va nog dom tunga växlarna från dagen innan som satt i.

Efter en god och lång frukost eller som det heter i Danmark morgenmad va det dags att byta om och ta en cykeltur i det underbara vårvädret. Jag körde ut i motvinden mot Nivå som ligger på Strandvägen mellan Köpenhamn och Helsingör. Sedan följde jag kusten hela vägen norrut förbi Helsingör - Hornbaek - Gilleleje - Rågeleje - Frederiksvaerk innan det va dags att köra tillbaka i motvinden mot Hilleröd. Lite slitna ben men jag kunde skriva in 105 km i träningsdagboken när jag väl va hemma.
                                                                     

Kronoborg slott i Helsingör

                                                                               

Massor av fisk

                                                                               

Här snackar vi "the real thing" och inte hittepå mat som sushi.

                                                                                   

Här va det inte frågan om att tappa klungan utan mer om att bli regelrätt avhängd på ett gadelöb på 70-talet.

                                                                     

Denna backe är med på Hilleröds cykeltävling. Danskarna försökte att skrämma livet ur Patrik och mig när dom sa att det va ett berg på banan. Men den enkle gick vi inte på.

Helt otroligt fint att cykla på Nordsjälland, mycket småvägar.... ännu fler cykelbanor och inte minst ett rullande landskap. Mycket trevlig tur som man kan göra enkelt om man tar cykeln med på båten som går mellan Helsingborg - Helsingör.

På annandagen va det dags att dra hemåt igen......

Nu laddar vi upp för helgens tävling i Barsebäck, ska bli riktigt kul att köra på hemmaplan.

Vad händer?

I söndagseftermiddag när jag efter träningsturen med Mats sjönk ner i soffan för att kolla in Paris-Roubaix på TV fick jag några funderingar som snurrade runt i skallen. Jag brukar kolla cykel på TV växelvis mellan Eurosport och dansk TV. Vacchi och Adamsson är klockrena och inte minst entusiastiska när det väl brinner till. Men när Vacchi går upp i falsett brukar jag byta kanal till dansk TV. Rolf Sörensen är så jäkla bra....han har kört alla stora lopp själv och vet precis hur det går till.

Dansk seger i Paris-Roubaix juniorklass

                                                                   
I söndags under sändningen gick dom in och visade hur juniorklassen spurtade in på velodromen i Roubaix. Danskarna tog första och andra platsen samt tog ledningen i världscupen för juniorer. Stort!
Under sändningen kollade jag in cyklingDanmark på datorn och hittade resultaten från söndagens tävling i Ringsted. Detta någon timme efter sista man gått i mål. Resultater, hur många priser samt poäng....hur tydligt som helst. Det sista jag gjorde på söndagskvällen va att leta efter resultaten från Östgötaloppet.....utan framgång! På måndag förmiddag hittade jag resultaten....och såg till min fasa att juniorklassen i det stora premiärloppet hade fyra startande.....helt otroligt! Senare såg jag att Lucas Eriksson blev åtta i Paris-Roubaix vilket är rikt bra kört.
                                                                     

Det är inte ofta man ser röken stiga rakt upp i Skåne. Underbar morgonpendling.

           
Sedan veckor tillbaka har jag beställt ett chip från svenska cykelförbundet. Nu såg jag på deras hemsida att det hade brunnit i något förråd och att chipen va försenade......vilket jag har full förståelse för. I förra veckan fick jag en avi från SCF om att det fanns ett paket att hämta i den lokala ICA butiken. Jag tog med avin till jobbet och hämtade upp paketet på vägen hem på kvällen. Jag hann inte mer än innanför dörren för frugan sa du har en avi från riksidrottsförbundet. Jag tänkte.... va kan detta nu vara? I bilen igen och ner till ICA för att hämta ut ett nytt paket. Väl hemma öppnade jag paketen och nu hade jag två chip. Jaha! Två nummer på chipen...vilket va mitt? Sen började jag ringa förbundet.....det tog säkert 25 försök innan jag kom fram. Varje gång fick jag ringa Idrottens Hus som kopplade mig vidare till SCF. När jag väl kom fram fick jag snacka med en trevlig tjej som hjälpte mig omg. När jag sa att jag fick ringa Idrottens Hus varje gång undrade hon om inte SCF direktnummer står på deras hemsida. Hon konstaterade snabbt att det gör det inte. Det tycker jag skulle vara en bra idè om det gjorde!

Några funderingar:
¤ Kommer resultaten upp snabbare nu på SCF hemsida när vi har chip? Att 2014 vänta ett dygn på resultaten är ju helt barock.
¤ Vi har inte en förbundskapten på seniorsidan!
¤ Kommer det att arrangeras något Veteran SM under 2014? Nu har säsongen startat och vi vet fortfarande inte när och var ett SM kommer att arrangeras. Om det nu överhuvudtaget kommer att bli något. Vi får hoppas att Kristian och Vinco gänget nere Ystad gör en repris på fjolårets SM.

Jag önskar alla en GladPpåsk och se till att få cyklat många mil i det fina vädret!
                                                                               

Mats,med sin nya cykel. Den första köpte han av oss 1985....29 år sen vi blev kompisar!

Blåsigt värre!

Jag har i veckan varit riktigt sugen att göra min tävlingspremiär i Ringsted, Danmark idag, söndag. Va ute på en bra runda i fredagsmorse innan jobbet och benen kändes bra efter förra veckans tortyr på Mallorca. När jag körde in till jobbet i igår morse plingade det till i mobilen. Det va Patrik som skrev....inget Danmark för mig i helgen, tvärförkyld med hosta och halsvärk. Då sjönk min Danmarksinspiration med 50%.
Hem på eftermiddagen efter jobbet och putsade cykeln i fall att! Framåt kvällen sjönk inspen ytterligare och jag bestämde mig för att bli hemma och träna i stället ....vilket innebär att det blev till att korka upp ett gott vin till maten.....vilket aldrig är fel.

Ole-Einar ser riktigt pigg ut!

                                                                   
Det är flera av Mallorcagubbarna som blivit förkylda, vilket inte är helt ovanligt. Mats Murare hade veckan innan Mallorca resan läst att skidskytten Ole-Einar Björndalen alltid gurglade sig i sprit och inte haft en förkylning på flera år. Mats tyckte det lät som en bra idé och något vi skulle införa under Mallorca lägret. Han hittade en flaska Mallorca likör nere på det lokala snabbköpet. Jag vet inte va det va men det såg skumt ut....grön färgat med en massa kvistar i.
Jag va lite skeptisk först för min erfarenhet av buskar i flaskor är inte bra. Grappa Ruta i Italien är fosterdrivande! Farsans malörts brännvin är också ett minne som man vill förtränga. Det går inte att pressa ner en hel buske malört i en 37:a....då får man ta supen med tesked!
Denna Mallorca dryck va betydligt bättre och fullt gurgelbar. Mats sa att Ole-Einar spottade ut sitt gurgelvatten när han va färdiggurglad.....det tyckte vi va synd....så vi svalde och det kanske va anledningen till att vi höll oss friska!

Riktiga grejor som håller en frisk!

                                                                         
Idag rullade jag ut på morgonen för att möta upp den alltid pigge Mats för en träningsrunda. Vi körde västerut i motvinden mot Marieholm - Annelöv - Saxtorp - Barsebäck innan det äntligen blev lite vind i ryggen. Jäklar va det blåste idag...man fick till och med gå ner på fjollan (lilla klingan) i vinden. Efter några bra intervaller va vi ganska nöjda och rullade hemåt i medvinden. När jag kom hem så va jag lite förbannad över mitt beslut om att stanna hem och inte åka och tävla. Det kändes lätt och tävla i vind är det roligaste jag vet. Men så är det när man har facit i handen.
                                                         

En selfie på två gubbar!

Hemma stod mätaren på 95 km och hurtbullesnittet hamnade på 30,4 km/h.
Väl hemma blev det en snabbduschen innan det va dags för Paris-Roubaix på TV. Brukar skifta mellan Eurosport och dansk TV för att få det bästa av allt. Fantastisk tävling som är som cykling ska vara när den är som bäst!

Mallorca 2014

När jag pendlade till jobbet igår morse va det till att ställa cykeln i 45 graders vinkel mot sidovinden som låg på tolv sekundmeter. Att det stänkte lite regn gjorde ju inte saken bättre. Att benen va sura och tunga gjorde inte så mycket för mina tankar handlade mest om förra veckans träning på Mallorca.
Vi i Cykel City veteran gäng brukar åka på en träningsvecka varje år i April. Dom senaste åren har vi varit på Mallorca som är ett av dom bättre ställen på våren för cykelträning.
I år va vi ett bra gäng med lite förstärkning av några kompisar.
Träningsläger är så jäkla skönt att vara på......frukost....cykla hela dagen....slappa lite på eftermiddagen....sen middagsmat på kvällen....sen lite barhäng innan det är dags att krypa ner i bingen.

Snygg bild.

Patrik, gubbe, Mats, Marina och Lennart i regnet vid Formentor

                                                                   
Jag hade sju cykeldagar och fick ihop ett bra antal mil. Det va långturer på slätten varvat med bra turer i bergen. Vi hann även med med speedwork = lika med lagtempointervaller på max. Coach och guide va som vanligt Håkan Pettersson som hittar på varenda kostig på ön. Den killen har koll på läget....träningszoner G1, G2 osv. va det som gällde på dagarna. Det va sämre med GT på kvällarna när man har försökt hänga med coach Håkan hela dagarna.
Vi mötte massor av cyklister från hela Europa på dagarna. Riktigt kul att se! Det enda som fick mig att fundera va varför det är så många tyskar som cyklar med ryggsäck! Jag tror att jag får göra en närmare undersökning nästa gång jag cyklar på Mallis.
                                                                             

Lite barhäng

                                                                               

Träffade på Andreas Grass och hans CK Lunedi kompisar i Deia.

Vi avslutade resan med ett riktigt mastodontpass. Coach Håkan sa att det handlade om ca 150 km. vilket är helt OK. Nu va det nog lite glädjekalkyl som han drog till med för att få sällskap!
Vi körde Port de Pollenca -Alcudia - sa Pobla - Llubi - Inca - Santa Maria - Palmanyola - Esporles - Upp till Deia för fika stopp - Soller - Sollerpasset - Bunyola backen till Orient - Alaro - Lloseta - Selva - backen upp till Lluc och sen nerför backen till Port de Pollenca. När jag trodde att vi skulle rulla hem fick Anders Olsson i overdriven och vi andra hängde som slipsar efter. Den killen är grym när det rullar på lite svagt utför!
Väl hemma stod mätaren på 2497 höjdmeter, 192 km och ett snitt som inte ens va i närheten av det vanliga hurtbullesnittet.....29,4 km/h för dom snabbaste killarna i backarna.....en annan som kom en stund senare i backarna låg något lägre!
Det är inte konstigt att det fortfarande känns i spirorna....
Vi gjorde resan med Cykelresor.com som drivs av min gamle tävlingskompis Lars-Inge Kjörnsberg. Kan verkligen rekommendera detta upplägg. Klara besked och ett totalt engagemang av Lars-Inge är något som verkligen uppskattas.

Lennart gammal storcyklist från 60 talet. Idag 73 år och satt med på kortrundorna. Lennarts fru Kerstin och min fru Ingrid är kusiner.

                                                                                 

Anders Olsson framför vårt hotell Puerto Azul i Port de Pollenca.

Nya tider

När jag cyklade på förra århundradet va det inte många cyklister som hade skägg. Jag kommer ihåg att på en landslagssamling under vintern dök Ove Sulkakoski upp med ett jäkla helskägg.Alla bara glodde på honom när han dök upp på morgonen....som tur va va det borta till säsongsstarten.
Jag kommer ihåg att en tjeck som körde med skägg...... en annan som jag kommer ihåg sprang jag på i Belgien.

Ortaire Goossens en cool kille på sjuttiotalet.

                                                                    
Ortaire Goossens va en cyklist som körde med skägg. Han hade ett helt otroligt slätdrag med sina smala ben. Han kom från landskapet Kempen som ligger till vänster när man kör från Breda i Holland ner mot Antwerpen. Här är den absolut största backe man kan hitta en motorvägsöverfart!
Vinner man 235 vinster som amatör i dessa trakter har man slätdrag....jobbar man också heltid som brevbärare blir ju inte prestationen mindre. Låg man på rullen så såg man två smala ben framför sig...det va väl OK.....om dom inte hade varit lika orakade som Ortaire va i ansiktet.

Nu har skäggtrenden börjat återvända i klungan...kolla in Luca Paolini

Luca Paolini inte fullt lika cool som Ortaire.

                                                                 
Nu börjar det ta emot med träningen på innecykeln, man känner sig nästan som en självplågare. Det ska bli skönt att äntligen skönt komma ut på cykeln i vårvärmen.

Gran Fondo träning 2014

Efter att ha ställt in fjolårets Gran Fondo träning pga. den sena våren så va det dags att föra traditionen vidare i år. Nytt för i år är att start och målplatsen ändrats från Trollsjön till Eslövshallen på norr i Eslöv.
                                                               

Många morgonpigga cyklister 

De va säkert mer än fyrtio cyklister som mötte upp klockan nio på morgonen. Vädret va helt OK även om den utlovande solen höll sig borta. Lite styv vind från sydväst gjorde att det blev lite motvind på vägen ut mot åsen. Vi hade bestämt att ta det lite easy på vägen ut så att alla kunde hänga med. Men det smög sig så fort vi kom ut på från stan. Det va många som skulle visa sig på styva linan och att man skött vinterträningen exemplariskt. Efter ett tag fick vi lugnat ner gänget så det blev lite mer städat.
                                                                         

Olle och Peter va på hugget som vanligt!

Första backen upp mot Klåveröd gick bra och dom flesta i klungan kom upp utan större problem. Efter backen stannade vi i depån vid Klåveröd där Olle och Peter från Eslöv Cykelklubb bjöd på kaffe och bullar. Efter lite fika och snack rullade vi på mot Kågeröd och vidare mot N. Vram. Nu gick det lite lugnare så att alla kunde hänga med utan större problem. När vi svängt höger upp mot Åvarpsbacken blev det fart på grabbarna. Så fort vi såg backen for många iväg som om dom hade eld i baken. Själv fick jag med ålderns rätt smyga lite i dom bakre regionerna. Det gick på bra men jag tog mig upp denna gången med fast det känns som att backen blir både längre och brantare för varje år.
Vi tog ett snabbt stopp uppe vid kyrkan i Stenestad ( som för övrigt är Skånes högst belägna kyrka 188 möh ) för att vänta in alla. Det tog inte många minuter innan vi rullade vidare nerför backen mot Ö.Sönnarslöv och vidare mot Krika och Ljungbyhed. Det va lite motigt i motvinden men det tog inte lång tid innan det va dags för "Lotta på åsen" backen som med sina 128 höjdmeter, 2 km, medellutning 6,4% och brantaste parti på 9,8% är en av Skånes hårdaste backar. Det gick på bra och en del backsprättare for iväg som vanligt medans vi andra körde på bra en bit bakom. Uppe på toppen blev det ett snabbt stopp för att vänta in alla sen rullade vi på till depån där Olle och Peter igen väntade med fikat. Kaffet smakade bra och cykelsnacket va som det ska....riktigt trevligt.
                                                                 

CK Lunedi hade hela A-laget på plats.

                                                                                 

Två snabbcyklister från Genarp, Markus och Micke va nöjda med dagen!

                                                                                 

Pontus lika glad som vanligt!

Efter fikat rullade vi på ner mot Kågeröd och genast märkte man att nu va det dags att börja gasa. Efter Kågeröd gick det på bra i backen efter motorbanan, ännu snabbare gick det i nästa backe efter Konga. Nu va vi inte många kvar 6-7 stycken som gick bra på skift. Före oss hade vi en grupp på 4 fyra som smygit  iväg vid Kågeröd. Det gick på riktigt bra mot Ask och sen ut i motvinden mot Bialitt och Trolleholm. Nu sved det riktigt i benen och pulsen va inte att leka med. Efter Trolleholm va det riktigt motigt upp mot Trollenäs och det blev lite luckor i gruppen. Vi kom ifatt gruppen på fyra just innan Trollenäs......dom hade kört på riktigt bra. Sen rullade det på bra mot Eslöv och nu kändes det att det va premiärturen på racern. Vi kom in till Eslövshallen i samlad klunga.
                                                                     

Första gänget hem, Markus, Mats-Örjan, bröderna Grass, Samuel, Tony, Patrik, Anders, Micke plus två till som jag inte kommer ihåg namnet på! Ursäkta tummen!

Alla va nöjda och glada med dagens tur och det obligatoriska eftersnacket va som vanligt lika kul. Det är det som är halva nöjet med en sån här tur.......kul att träffa cykelkompisar efter en lång vinter....kul att plåga varann lite under trevliga former!
Stort tack till Olle och Peter från Eslöv CK för kaffet och ett tack till Södervidingebagaren för bullarna.
Efter 138 km och ett snitt på 33,4 km/h va det ganska skönt att under eftermiddagen slötitta på Milano-San Remo. Man får nog börja träna....dom hade 43 i snitt....29 mil och ösregn!