Det va ett tag sen!

Det va ett tag sen jag va här senast. Tiden går fort när man är lycklig och dagarna bara far iväg. Träningen flyter på bra och hälsan har varit på toppen senaste tiden. Det blir mest innecykling i veckorna och utecykling med gubbarna på söndagen.
I söndags va det dags igen för ett dräparpass. Jag vet i fasiken om inte alla är lite starkare i år.....eller så är det jag som blivit sämre. Men det är inget att gå och grubbla på utan det får tiden utvisa.
I söndags så rullade Robban, Sätofta och jag mot Örtofta för att möta upp Mats, Johan och Patrik som kom från Lundahållet. Vi hann inte mer än en km in i motvinden som va för dagen snudd på halv storm för än det värkte i påkarna.....måste vara lördagens innepass som fortfarande satt i. Men jag vet av erfarenhet att det brukar ta en timme sen släpper det. Efter Örtofta körde vi ut i motvinden mot Lilla Harrie och Virke. Det blåste så jäkligt att jag va tvungen att gå ner på fjollan för att över huvudtaget komma framåt. Vi körde vidare mot Marieholm och Torrlösa innan vi framme i Svalöv. Efter Svalöv körde vi till Sireköpinge och nu snackar vi motvind.....man stod nästan helt stilla ibland. Men snart va det slut på friden....Johan som ofta är lite glad i att trissa kom fram ihop med Patrik. Nu började det bli åka av...Johan trissade och Patrik svarade...så höll dom på i tjugo minuter innan Johan la handen på Patriks axel och sa.....fan va du är stark. Sen blev det lite lugnare...och tur va det för jag låg nästan på max på hjul. Snart va vi framme i Tågarp och då svängde vi höger uppför backen mot Vadensjö. Nu började dom där starka killarna trissa igen och det blev riktigt jobbigt upp för hela backen. Efter Vadensjö körde vi till Asmundtorp och Häljarp och äntligen fick vi lite vind i ryggen. Det rullade på bra till Saxtorp och Borgeby där vi äntligen fick riktig medvind mot Furulund. Sen tog vi vägen mot Hoby....just denna väg är rolig att köra i vanliga fall....men inte idag. Nu började det kännas ordentligt i benen. Jag har hållit igen lite med maten senaste tiden för att bli av med lite vinterspäck och nu kände jag att kolhydraterna började ta slut. Men den flygande doktorn visade ingen barmhärtighet utan körde på i backarna som om han hade snott cykeln. Väl framme i Örtofta skiljdes vi åt och Robban, Sätofta och jag körde mot Eslöv. Nu va det bara dom där tunga Sallerupsbackarna kvar, men dom gick denna gången också....Lasse och Robban va snälla och tog det lite lugnt. Väl hemma stod mätaren på 110 km och hurtbullesnittet hamnade på 27.8 km/h.
Jag vet att det snackas mycket om att distanspassen inte ska gå så fort, man ska kunna höra fågelsång osv. man ska spara sig inför intervallerna. Jag tycker att söndagsturerna ska vara hårda, ja riktigt hårda. Jag har aldrig kört i täten på någon tävling och hört fågelsång....men det är kanske dags att prova!

Robban och Mats, starka gubbar.

Halvhjulskungarna, Johan och Sätofta.

En oberörd Patrik.

För två veckor sen va jag en vecka i Japan och kollade in några av Shimanos fabriker. Det va riktigt kul att se vilken teknologi dom använder. Här har resten av cykelvärlden mycket att lära. Det va också kul att träffa många av cheferna på Shimano. Dom är otroligt trevliga och inte minst otroligt lyhörda för vad vi handlare tycker om deras produkter. Här finns det också mycket att lära för många andra tillverkare som fortfarande bara snackar om tradition och gamla tider. Det är inte konstigt att Shimano med den inställningen tillverkar världens bästa cykelkomponenter.

Shimano har vunnit det mesta!

Hittade den här cykeln på Shimanos museum. Denna utväxling hade inte varit helt fel i den skånska medvinden.

För övrigt va Japan ett riktigt roligt land att besöka. Det blev ganska många kulturkrockar. Tidigt en morgon tog jag hissen ner till gymmet på femte våningen. Jag hade bytt om och trodde att gymmet va gratis för hotellgäster. Men för säkerhets skull tog jag med mig några sedlar. Tjena....300 kr i inträde...men va fan...hade jag asat mig upp och bytt om så tänkte jag det får gå! För 300 kronor får jag två månader på gymmet här hemma i Eslöv. När jag betalade så kollade jag ordningsreglerna....och såg att tatueringar va förbjudna. Hade dom infört det på mitt lokala gym här hemma i byn hade nog 70% av kunderna inte varit välkomna. Det va inte mycket till gym, lite hantlar, löpband, cyklar och några maskiner. Men jag fick jobbat upp en svett och va nöjd med morgonen. Det som jag tyckte va mest imponerande va att dom hade en rundbana på ca 50 meter. Där fanns också en tavla med alla banrekord...ända upp till 10000 meter.
Japan är ett land jag gärna återvänder till.

High Tech på toa!

Tokyo Tower.

Kobe biff.

Italiensk cykelkultur i Tokyo.

Japansk mat.