Äntligen en söndagsrunda igen.

Efter förra helgens aktiviteter i Danmark så va det dags att äntligen köra en söndagsrunda med gubbagänget. I veckan funderade jag om jag inte skulle köra lördagens tävling i danska Hilleröd. Jag har kört denna tävling någon gång innan och tycker att banan är riktigt rolig med lite backar och kurvor. Nu blev det tyvärr inte så.....vi har varit lite taskigt med personal i veckan så det blev till att jobba istället. Men det va helt OK för det blev en bra dag!
Jag snackade med min gamle kompis Ove "Sulken" Nilsson i veckan och sa att han va välkommen att hänga på. Han är nere i Skåne och jobbar några veckor och behövde lite vettigt cykelsällskap.
Ove kom hem till mig på morgonen så han, Robban och jag rullade ut mot Örtofta för att möta upp Mats, Johan och Patrik som kom från Lund hållet.

Robban, Ove, Patrik, Johan och Mats körde starkt idag.

Det va en riktigt hård ostanvind för dagen så vi bestämde att vi drar österut för att få lite skön medvind på vägen hem. Vi styrde mot Ellinge - Kungshult - Stehags Kyrkby innan vi rullade ner mot ringsjöarna. Nu blev det riktig motvind innan vi kom fram till Stenskogen där det blev lite lä. Snart va vi framme i metropolen Sätofta och vi såg inte röken av Lasse som låg lite lågt för dagen. Snart va vi framme i Ludvigsborg där vi svängde vänster mot Södra Rörum. Detta är en liten sugande väg som slingrar sig lite uppför för några kilometer. Väl framme i byn så körde vi höger mot Hörby och sen vänster upp mot Äspinge och uppe vid E22 bestämde vi att vi drar oss lite hemåt. Jag hade först tänkt att vi kör vänster och sedan runt Hörbymasten. Men eftersom det är mitten av september och säsongen börjar gå mot sitt slut så det fick räcka som det blev.

Vi rullade ner genom i Hörby i full fart med vinden i ryggen. Snart va vi framme i Osbyholm och Snogeröd. Sen blev det den sega luringen upp till Pugerup och här började den starkaste gubben för dagen, Johan snacka formationer igen och jag blev alldeles svettig....jag vet va det innebär. Lyckligtvis så kom han på andra tankar och vi va snart framme i Hurva. Vi tog inte backen genom byn utan körde upp mot kyrkan vilken är en liten light version. Sedan körde vi ner till Holmby och Flyinge där Patrik tog vänster mot Sandby. Vi andra körde vidare mot Gårdstånga där Mats och Johan körde vänster till Lund. Ove, Robban och jag körde vidare mot Viderup där vi tog höger uppför den branta backen som jag till min glädje upptäckte va nyasfalterad. Naturligtvis fick vi stå några minuter vid järnvägsövergången vid Ellinge. Detta är stambanan och det kommer alltid en jäkla massa tåg här.....en gång fick jag stå och vänta i sju minuter...personligt rekord.
Nu fick Ove en presentation av Sallerupsbackarna......och jag tror att det kändes i benen. Snart svängde Robban av hemåt och Ove och jag va snart hemma i byn. Efter en dusch blev det lite go fika med några riktiga sillamackor och lite fikabröd. Och inte minst en massa snack om livet och inte minst gamla minnen.

Jag tror att tävlingssäsongen är över för detta året. Nästa helg är det inget i Danmark och helgen därpå är det bara två tävlingar kvar och dom går längst bort på Jylland.

Johan sa idag att han ska köra hela vinterträningen med visiret nere....vi andra bara stönar...vi vet va som väntar.

Nu ser jag fram emot träningshelgerna med gubbgänget. Alltid lika kul att träffas på söndagen och det är en av anledningarna till att jag fortfarande håller på att flå på en cykel. Sen kan det bli en jobbig vinter för nu är Johan riktigt på gång igen efter mellanår. Han har kört testcykel varje dag senaste månaden för att komma i form för vinterträningen.....det syntes idag!

UCI Masters VM Aalborg 2015

Ja, då va det dags för tävlingen som jag sett fram mot länge, veteran VM i Aalborg. Vi åkte över till Danmark redan på fredagen även om linjeloppet inte gick förrän på söndagen. När man reser till norra delarna av Jylland från Skåne är det enklaste och inte minst trevligaste sättet att ta katamaranen från Själlands Udde till Århus. 75 minuter med lite mat och kaffe sen är man framme och har sluppit 20 mils extra bilkörning som det är om man kör över Fyn. Vi bodde på ett hotell som hette Cabinn och rummet va ungefär som namnet låter.... en kabin. Men för övrigt va det helt OK.
På fredagen körde vi banan som va en upplevelse i sig. Riktig bra bana med mycket kurvor och backar. För många som tror att Danmark är platt rekommenderar jag en tur till Jylland. Det är inga större höjder, men ett riktigt rullande landskap som ofta ihop med en stark vind gör cyklingen verkligen utmanande.

Spurtrakan dagen innan i ösregn.

Patrik och Sätofta i sina nyinköpta paraplyer!

På lördagen hämtade vi ut nummerlapparna och passade på att insupa lite kontinental stämning, det va ju trots allt mer än 40 nationer representerade. Nu va det lite svårt att hitta rätt stämning för regnet öste ner hela dagen. På kvällen åt jag först upp mig med hjälp av lite pasta sen fixade jag lite med cykeln på rummet. Satte på nummerlapp och kollade att dom sista prylarna va OK. Jag funderade också på om jag skulle köra med sadelväska eller inte. Först tänkte jag.....man kan ju fan inte köra ett VM med sadelväska....där går väl gränsen! Tio minuter senare började fundera...vi kör ett varv på 115 km och skulle man punka så vet jag inte riktigt hur man ska ta sig tillbaka till Aalborg. Så det blev till att slänga på en liten väska med slangen i och stoppa en däck krängare, patron och munstycke i bakfickan på tröjan.

Vad är en cykeltävling utan min gamle kompis Thomas Nilsson?

Här är det aero som gäller, åtta säkerhetsnålar!

Starten gick klockan 8,30 och startgrinden öppnade 7,30. Vi va ca. 150-160 startande i 60, 65 och 70 års klassen, så en del ställde upp väldigt tidigt för att komma iväg först. Jag värmde upp lite grann på gatorna i stan innan jag kom till startfållan en kvart innan start och då stod jag nästan sist. Men jag hade ju 115 km på mig att ta mig fram i fronten så det skulle nog lösa sig.

Laddad innan start.

Starten gick och det va master dom första 2 km på vägen ut från centrum. När dom släppte flaggan blev det rena kosläppet. Det va riktigt blåsigt för dagen och dom första 15 km va i medvind, vilket inte gjorde kosläppet bättre. Nu gällde det till att hålla sig framme för efter ett tag svängde man och då blev det kantvind. Efter 15-16 km blev det 2 nittio graders just efter varann och sen en lång uppförsbacke med riktig kantvind. Jag kom lite långt bak innan kurvorna och på vägen i upp i backen blev det luckor direkt och jag tänkte nu jäklar gäller det att vara på hugget. Jag fick dra en jäkla rökare och kände direkt att idag så jäklar va det fart i påkarna.Två km senare va vi en grupp på 16 - 17 man som fått en bra lucka till klungan. Det gick på bra längst fram och någon försvann bakåt. Jag höll mig lugn och satt med utan minsta problem. Längst fram körde två kanadensare som om dom hade eld i baken. Jag vet inte va dom hade för taktik, men jag tror att vi andra va glada för deras dragvillighet. Varje gång efter en kurva eller backe så sprack det upp i gruppen. Först två kanadensare, sen en amerikan, sen evigt starke Janne Karlsson, en österrikare, en tysk Uli Rottler, norrmanen Arne Raaen, en vitryss, en belgare och längst bak satt jag med starkt självförtroende. Resten försvann bakåt men kom tillbaka gång efter gång med andan i halsen. Det va en bra blandning med 60 och 65 års klassare.
Jag tänkte för mig själv snart kommer dom att vika ner sig där bak och sen är vi inte många kvar.
Efter 60-62 km så hör jag en punktering bakom mig och tänker.....stackars kille....punka på ett VM! 2 km senare tycker jag att cykeln uppför sig lite konstigt i en kurva.....och upptäcker att jag har punka på framhjulet. Jag drog en säkert 15 sekunder lång svordom i tystnad för mig själv medans jag rullade in till vägkanten. Jag hoppade av cykeln och ställde mig och glodde på framhjulet...nu drog jag ytterligare en svordom i min ensamhet....denna gång va den inte tyst. Jag kollade bakåt om det fanns någon servicebil....men icke!
Jag tänkte först att jag skiter i det här...men sen plockade jag fram slangen och prylarna och började byta slang....vilket inte är det lättaste utan glasögon...PRO!!!
Under tiden jag stod där kom först en klunga på ca 40 man......efter ett tag kom det ytterligare en klunga på ca lika många cyklister. Jag fick på framhjulet och stoppade ner prylarna i bakfickan. Sen på hojen....jag såg inte en käft framåt men satte igång i full fart med mina kanonben och inte minst med hjälp av ett grymt adrenalinpåslag! Det tog ett tag sen såg jag den andra klungan och snart va jag ifatt dom. Jag körde rakt förbi klungan när jag fick se Sonny från Landskrona framme i täten ....jag skrek till han...ta rullen! Sen eldade jag med Sonny på rullen, han kom förbi några gånger innan han vek ner sig...tyvärr. Sen fortsatte jag mot huvudklungan....på vägen upp kom jag i fatt en cyklist som slängde sig in på rullen. Han kom förbi en gång och då såg hans namn på nummerlappen, Geoff Wiles som körde i 70 års klassen. Geoff är ett gammalt proffs från England, han körde mest för Holdsworth. När jag kikade framåt kunde jag se klungan långt fram i horisonten. Jag jagade på med Geoff på rullen. Precis i foten av dagens längsta backe Rebild Bakke kom vi fatt klungan. Nu gick det jämt och fint i backen så det va inga problem att pusta ut lite. Sen gick färden vidare med ca 35 km motvind tillbaka till Aalborg. När jag satt där i klungan såg jag en liten lirare som bara va en tvärhand hög....när jag kollade på nummerlappen stod det Alain Prost på den.
När det va dags för spurt så såg jag att danskarna snackade ihop sig med Jörgen Emil Hansen som säkert ville vinna 70 årsklassen. Så jag slängde mig in bakom dom när vi kom in i Aalborg och det gick bra, jag blev femma i klungspurten och tvåa i min åldersklass. Geoff engelsmannen blev tvåa i 70 årsklassen efter dansken.

Nu blev jag 15:e man i 60 årsklassen, vilket är helt OK men det kunde blivit mycket bättre. Jag tror inte det är så många som blir 15:e man på VM med ett slangbyte.....i alla fall inte sen Fausto Coppis tid!

Gissa vem som kommer ner i en Formel 1 sittbrunn?

En del säger att det är bara att bryta ihop och komma igen! Jag bryter inte ihop....det finns viktigare saker i livet än cykling om man tvunget ska bryta ihop! Men komma igen det gör jag alltid och kommer att göra i många år framåt.

Två gubbar som hållit ihop i många år.

Janne på prispallen.

När man ser alla fantastiska idrottsmän och kvinnor på ett Masters VM så inser man att det är många år kvar att komma igen på.

Det som känns lite surt är när man tränat så mycket man kan och formen är bra är att en sketen punka ska sätta stopp.....men sånt är livet och det kunde varit mycket värre saker som hänt.

Geoff som bodde på vårt hotell kom fram på kvällen och tackade för hjälpen och ville bjuda på ett par öl!

Frans, lill kuggen kan bli en klar förstärkning i gubbteamet om några år!

DeFeet löbet i Lejre.

Ja, då va det helg igen. Det är ju aldrig fel med en ledig söndag som går i cyklingen tecken. Just idag va det ännu roligare eftersom det va dags för tävling igen. Dagens tävling som va arrangerad av Politiets Cykelklubb gick i Lejre som ligger en mil söder om Roskilde. Lejre är fullt av historia och har bland annat en 80 meter lång skeppssättning.
Starten va redan klockan 8,30 så det blev en riktigt tidig uppstigning. Klockan ringde redan klockan 4,30 och tio minuter senare satt jag i grötfatet. Sedan kom snart Sätofta och vi plockade upp Patrik på vägen. Fördelen med en tidig uppstigning på en söndag är att det inte är mycket trafik ute...så en timme senare va vi framme i Lejre i god tid innan start. Sedan va det till att registrera chipet och hämta ut en låne startlapp. Detta tar två minuter och är väldigt smidigt.
Jag körde för dagen i 50 års klassen vilket egentligen är klassen under den som jag ska köra i, men det är alltid större startfält och offensivare åkning vilket jag tycker är kul.
Vi va 54 anmälda som ställde upp på startlinjen och vinden va för andra helgen i rad nästan obefintlig. Jag hade som tanke att köra så hårt som möjligt för att få träning inför nästa helg när det smäller på Masters VM i Ålborg. Vi hann inte många km innan det blev attacker och full fart som vanligt. Redan på första varvet av fyra va det en grupp på ca 12 man som pep iväg och fick en bra lucka. På andra varvet tänkte jag.....jaha...det va det. Men på tredje varvet kom vi väg en grupp och tog in ganska snabbt på täten som med säkerhet va lite slitna. På fjärde varvet kom vi i fatt täten och jag tänkte att nu är det dags att vara på hugget. Det va full fart med luckor och attacker både till höger och vänster. Ca. en mil före mål va det en kille som smög iväg och fick en liten lucka. Jag stötte bakifrån klungan med fart och efter någon minut va jag ifatt honom. Det tog inte många sekunder innan vi fick igång ett bra teamwork. Vi körde på bra och han va stark och hjälpe till bra. Han tog några hårda förningar i backarna så jag fick bita i ordentligt för att hänga med. Med en km kvar vände jag mig om och såg en jagande klunga hundra meter bakom. Jag hade tänkt att vara lite kall och låta han föra och vänta in spurten....men nu blev det till att ta en riktig förning och kanske kasta bort segern.....bättre att bli tvåa än att bli uppslukad av klungan och bli typ 12:a. Hade det varit hundra meter till så hade vi blivit ifatt körda.....men det va det inte.

Segerpallen

Sätofta som körde bra idag....hängde lite runt fikatältet när han  var klar med dagens cyklande!

Jan Höegh, min gamle kompis har gjort en jäkla resa. Skulle vinna 67 års klassen på La Marmotte....fem minuter innan start hoppar han över kravallstaketet för att slå en sista drill och ramlar och bryter höften...så va säsongen slut. Han hälsar till Janne Karlsson...vi ses nästa år igen!

I veckan va det den årliga cykelmässan Eurobike som går av stapeln i Friedrichshafen på norra sidan av Bodensjön i Tyskland. Mässan har 24 år på nacken och detta är första året som jag inte är där. För 24 år sen va det premiär och naturligtvis va jag där. Lämnade man in en kupong från Shimano fick man en mugg fylld med tea. Än idag har jag muggen kvar och använder den som kaffemugg på jobbet. Kaffe som ni vet ska drickas med en mugg med öra och inget annat!

Kaffemuggen jag fick på Eurobike för 24 år sedan  används fortfarande varje dag på jobbet! 

Jag saknar inte mässan ett dugg.....speciellt inte när jag såg att cykelmärket Eddy Merckx hade gjort en gravelbike. Eddy sålde firman för några år sen och va mycket nöjd med det! Nu har den nye ägaren gjort en gravelbike. Fan va jag blir trött och jag är säker på att Eddy blir det med! Det närmsta gravel som Eddy varit är nog när han körde i gruset på Paris-Roubaix. Nästa år blir det kanske en Eddy Merckx Fat Bike. Nog för
 att Eddy har blivit lite fetare med åren......men nu får det räcka!

Nu blir det några bra träningspass i veckan.....sen är det Ålborg nästa helg......ska bli kul!

Tävling igen

Veckan har gått på riktigt bra. Jag har fortfarande ont i låret efter missödet i Vasan förra veckan men det blir bättre och bättre för varje dag.
Det enda missödet i veckan skedde i onsdagskväll uppe i Kristianstad. Eftersom IFK Göteborg är mitt  favoritlag i fotboll i Sverige passade jag och frugan på att åka upp till Kristianstad för att se Blåvitt möta Kristianstads FF i Svenska cupen. Det är inte ofta man får sånt fint besök i Skåne så det gäller att passa på när tillfälle ges. Det va en underbar sommarkväll och humöret va på topp. I alla fall till det va dags att betala inträde. Biljettförsäljaren va en ung kille som va väldigt trevlig. Två biljetter sa jag......och killen svarade 100 kronor......jag betalade och såg fram mot matchen. På väg till läktaren sa jag till frugan att det va billigt. Jag kollade in biljetten och såg till min fasa att pågajäkeln hade sålt två pensionärsbiljetter till oss. Jag va nära att gå tillbaka och ta ett snack med honom, men så tänkte jag att det är nog bara att gilla läget. Att vi sedan fick se Blåvitt vinna med 6-1 satt som en smäck!

Får jag tag i den pågauslingen så ligger han risigt till!

Vi här nere i Skåne har fördelen att vi snabbt kan smita över till Danmark för att tävla. Nu i söndags va det dags för Soröloppet på Själland. Jag körde i 50 års klassen för att få en lite hårdare tävling samt ett större startfällt. Banan va ca 28 km lång och riktigt kuperad, på våra tre varv fick jag ihop över 900 höjdmeter. Tanken för dagen va att köra riktigt offensivt och inte bry mig så mycket om placeringen. Detta för att få en riktig genomkörare för vad som väntar. Tävlingar i Danmark är något helt annat än i Sverige. Här rycker och attackerar man hela tiden vilket gör det riktigt kul men samtidigt svårt. Man vet aldrig vilken utbrytning som kommer att gå hem och just detta är tjusningen med cykeltävlingar. Jag tror att jag va loss med olika folk säkert 7-8 gånger utan att det gav resultat. Ibland hade vi en bra lucka och man tror att detta kan bli något.....3 minuter senare är klungan ifatt och då kontra rycker några andra. I mål va jag 33:a av 54 startande vilket inte är mycket att skriva hem om.....men jag va nöjd och kände att detta va ett steg framåt!

Upploppsbacken på en riktigt hård bana.

Patrik Heiler som va med på samma tävling körde riktigt bra och blev 6:a i 40 års klassen. Han va trött men nöjd och jag kan lova om inget händer så kommer han att köra riktigt bra på VM i Ålborg.

Två alltid starka killar som körde bra som vanligt. Anders Dellien och Patrik H.

1970 så åkte mina föräldrar med mig från Jönköping till Trelleborg så att jag fick köra nordens största ungdomstävling, Trelleborgs 3 dagars. Vi tältade på Dalabadets camping. Tältet bredvid oss hade tre unga killar från Randers i Danmark. Vi blev snart kompisar. Den ene killen Torben och jag brevväxlade sedan med varann i flera år innan det dog ut. Sedan poppade hans namn förbi ibland. I söndags i Sorö när jag körde ut till starten hörde jag en dansk ropa mitt namn. Jag vände mig om och såg en något korpulent man. Jag stannade......for helvete Håkan känner du inte igen mig sa han! Det va Torben och han va för dagen tävlingsledare. Helt otroligt....45 år senare korsades våra vägar igen.

När jag vaknade i morse så kände jag i spirorna att jag tävlat igår. Lite muskelöm efter alla igång drag. I morgon bitti blir det ett tortyrpass på inne cykeln sen får det nog räcka med inne cykling på ett tag. Vägen till VM fortsätter med ute cykling oavsett väder!

Cykelvasan 2015

Då va det dags för en av årets cykelhändelser....i alla fall för mig. Att köra Cykelvasan är något av det roligaste jag gör varje år....i alla fall på en cykel! Jag brukar passa på att göra en liten mini Sverige resa varje gång jag ska upp till Mora.
I år hann vi med att besöka Billingen i Skövde, domkyrkan i Mariestad (en av två domkyrkor i Sverige som inte har ett eget stift, den andra kyrkan finns i Kalmar), Picasso statyn i Kristinehamn och Sixten Jernberg museet i Lima. Vi övernattade i Filipstad vilket va en lite konstig stad.

Nils Ferlin kommer från Filipstad.

PRO klubblokal i Filipstad. Kanske skulle gubbagänget här nere också fixa en egen klubblokal. 

Sixten Jernberg museet i Lima.

När vi kom upp till Lindvallen va det lika roligt som vanligt att träffa lite kompisar och bekanta.
Vi övernattade i Lindvallen ihop med våra kompisar från Gnosjö....alltid lika trevligt! God middag på kvällen och lite taktiksnack inför morgondagens aktiviteter innan det va dags att krypa ner i bingen. Man sover alltid lite oroligt natten innan man ska göra något speciellt. Så även denna natt. Klockan ringde halv fem vilket är tidigt men det är inga problem att studsa upp när man vet va som väntar. Jag rullade ner till starten redan innan klockan sex. Det va kallt som attan, bara fyra grader. Så det va regnjacka och överdragsbyxor på. Just när jag började rulla ner för backen kom den gamle skrinnaren Tomas Gustavsson ifatt mig. Jag har träffat honom några gånger innan och han är en trevlig kille. Vi hade en fight ihop på förra årets Cykelvasa...vi höll ihop länge innan han krampade någon mil innan målet. Han sa att han va bättre tränad i år ..... vilket fick mina horn i pannan att växa lite!

Fyra grader och solen håller på att bryta igenom.

Fram med cykeln i startfållan och sen ner till kaffetältet för att försöka hitta lite värme. Lite innan starten klockan åtta började solen lysa igenom och man förstod att det skulle bli en varm och underbar dag i skogen.
Starten gick och jag körde på va det gick i backen. Problemet är inte backen utan mer trängseln. Snart va vi uppe på platten sen gick det på bra i olika grupper. Kul som attan. Det va jäkligt dammigt och svårt att se på vissa ställen. Ibland kändes det lite farligt i nedförsbackarna. Med ca femton km kvar va det en jäkla nerförsbacke och vi låg som på ett pärlband. Plötsligt så får killen framför mig ett slag i styret och tappar ena handen från handtaget. Hjulet viker sig och han gör skrikande en riktig kullerbyta. Det enda jag hann tänka va, han kommer att slå sig halvt fördärvad. Jag drar snabbt till höger och klarar mig med några cm när jag får ett jäkla slag på låret från hans styre. Killen bakom mig körde rakt över den fallande cyklisten. Jag får så jäkla ont i benet att jag tänker att jag får bryta. Men efter någon minuts rullande släpper det lite och jag står på igen och kommer snart ifatt gruppen jag nyss släppt. Snart va vi framme i Mora och det är alltid lika skönt när man ser klockstapeln i sista kurvan. Några spurtade, vi andra rullade in och va nöjda med dagen. Tiden blev 3.06 vilket jag får vara nöjd med. Det va tredje gången jag satt på mountainbiken sen Cykelvasan ifjol. Till nästa år får jag försöka dubbla träningsmängden.
När jag klev av cykeln kunde jag inte stödja mig på benet. Som tur är ligger läkarstationen precis vid målet på Vasan. Jag stapplade in och fick tag i en läkare som tittade på benet. Du kommer att få en riktigt lårkaka sa han och lindade in låret med en elastisk binda. Sen va det till att halta resten av dagen och även nästföljande. Det är först idag som jag kan stödja mig på benet. Jag tror inte att detta ska vara några problem och räknar med att pendla till jobbet imorgon.

En alltid lika glad Kristian Skoglund. Den yngre generationen är imponerad av farsan!

Mattias Svan intervjuar vinnarna Stenerhag och Wetterhall.

Kvällen tillbringades i Mora där det blev både god mat och dryck. På söndag morgon blev det tidig frukost innan den långa resan hem till Skåne.

En av höjdpunkterna i helgen va att träffa mina gamla dödspolare, Håkan Larsson och Sulken. Alltid lika kul!

Jag tycker att Cykelvasan är riktigt kul att köra, trevligt upplägg och en riktig folkfest. Ibland hör man några sk. moutainbikare klaga...det är inget riktigt MTB lopp....det är för dyrt osv. Jag brukar fråga, va är ett riktigt MTB lopp? Ute i en skog med 18 startande i elitklassen och 7 i damklassen!!!! För mig som är en cyklande gubbe....som dom flesta i startfältet är detta loppet som gäller.

Jag ska också tillägga att en av helgens högpunkter va att slå Gustav Höögs farsa, Ola. Vi har en inbördes fajt varje år. Det började med att det gällde en öl. Nu har det gått tre år och vi har ännu inte köpt en öl. Men nu kom vi fram till att vi kör bäst av fem. Jag leder nu med två-ett så nästa år ska det smaka med en riktigt kall öl......eller hur Ola!

Vi hann även på hemvägen med ett kulturbesök. Selma Lagerlöfs Mårbacka.

Vägen mot VM fortsätter med två dagar i veckan på innecykeln samt resten ute.....ser fram mot första helgen i September.

På väg igen!

Efter en vår och sommar som inte har varit så rolig på många olika plan är vi nu på väg framåt igen. Semestern fick i år firas hemma i Eslöv. Två veckor som delades mellan lite träning, Touren på TV samt lite jobb i butiken...så va den årliga sommarsemestern gången ytterligare ett år. Dom flesta har klagat på vädret, men där har jag lite svårt att instämma. Ok, lite regn, blåst men ändå ganska mycket sol......i alla fall i Skåne. Detta väder innebar att det blev ganska många bra träningspass. Oftast solopass men ibland gick det passa in med någon i gubbagänget.

Jag va anmäld till La Marmotte i Alpe d`Huez som jag hade tänkt att köra ihop med min gamle kompis Michael Holmes från Leeds. Nu fick jag ställa in men Michael körde och vann + 67 års klassen i stor stil. Riktigt roligt.

Holmes in pain!

Men som sagt va, nu är det nya tag fram mot UCI Masters VM i Ålborg första helgen i September. Just denna tävling har varit målet för säsongen ända sen i höstas när det blev klart att just Danmark tilldelats VM. Problemet är att vägen dit har varit lite väl krokig....men det löser sig säkert!

Senaste tiden har jag varvat distanspass med hårda intervaller på innecykeln. Jag har inget problem att sätta mig på innecykeln även om det är högsommar ute! Jag tycker att just intervallpassen blir jäkligt effektiva....det bara att ösa....kolla ner på mätaren och ta i så att ögonen går i kors. Inga bilar som stör, ingen taskig beläggning, inga korsningar osv. Bara jag och mätaren....i tystnad....inga spellistor och annat skit! Ska jag få  ut max kör jag som vanligt passen mellan 6 och sju på kvällen för då är det finska radio på P4. Jag retar mig på att man kan lägga finska program på en av dygnets bästa sändningstider på en rikstäckande kanal. Just detta kan få mig att klämma fram lite extra power i intervallerna! Jag känner en jäkla massa finnar och alla kan svenska....det känns som det finns bättre språk att använda för detta program....och inte minst bättre radiokanaler.

Nu till helgen är det dags att cykla ett av årets trevligaste lopp, Cykelvasan. Ett riktigt kul lopp på klassisk mark som verkligen rekommenderas. Jag rengjorde cykeln dagen efter fjolårets lopp....jag plockade fram den igår....har inte rört den en gång sen förra årets lopp. Jag cyklade till jobbet igår och den gick som en klocka.....det va lite sämre med chauffören.

Bellas Place, Bromölla

Mörrumsån

Rosenbom Karlskrona

Bästa träningssällskapet

Hasse Andersson på scenen i Trollsjön i Eslöv. Det är där vi brukade ha prisutdelning på Gran Fondot! 8000 åskådare....helt otroligt i en stad med 13000 invånare!

Första gänget hem på Vombsjön Runt. Marcus Sjöbo, Kuggen, Marcus, Patrik, Andreas, Den starke snickaren Dennis, Patrik J. Sätofta och Tony S. Bakom kameran en halvdöd gubbe!

I söndags va det dags för riktig PRO cykling. Nu snackar vi snackar inte pro utan mer PRO. Martin, Sätofta, en sliten Alex samt Mats med tandvärk. 

Dags igen!

Då va det dags att rulla igång igen efter förra helgens Vätternrunda. Det har varit fullt upp på alla plan i veckan och inte mycket tid att träna. Det gör inte så mycket att jag inte hunnit med att cykla då benen mest värkt hela veckan. Men nu va det dags igen att träffa det alltid lika trevliga gubbagänget. När jag i morse gick ut i garaget för att pumpa cykeln va det torrt, två minuter senare vräkte regnet ner. Jag väntade först fem minuter...fortfarande regn. Fem minuter senare fortfarande regn, men nu va det dags att ge sig iväg mot Örtofta för att möta upp gänget. Det tog inte många minuter innan Mats, Alex och Johan dök upp. Några minuter senare kom Patrik också. Det regnade fortfarande men såg lite ljusare ut norrut så det blev till att köra ut i motvinden mot Remmarlöv och Trollenäs. Alexander klagade konstant på att benen kändes som betong. Johan som inte suttit på en cykel på tre veckor eldade så jag funderade hur ska detta sluta! Jag har idrottat sen jag va grabb men en större idrottstalang än Johan har jag nästan aldrig skådat. Med ett krävande jobb, tre barn och fru är det svårt att få till det ibland. Han bara dyker upp och kör som om han snott cykeln. Nu vet jag också att det kan bli en viss Duracell kanin varning också ibland.....som idag.

En sliten Johan som för dagen hade tagit ägget på huvudet. Det gör han alltid till jul, påsk och midsommarhelgen. Sill, potatis och ett ägg!

Vi han inte mer än förbi Trolleholm förrän Alex började stöna. Men han slängde sig in där bak. Johan körde på som vanligt och jag och Patrik hade fullt sjå att hålla honom jämsides. Mats smög lite där bak! Förbi Ask och Kågeröd körde vi fortfarande i motvinden och nu hade regnet upphört. Vidare mot Ekeby och nu började det bli sega gubbar på vissa håll.Sen svängde vi ner mot Halmstad By och nu va vinden i ryggen. Vidare mot Sireköping och snart va vi nere i Billeberga. Ut från byn mot Annelöv är det en liten stigning och här började jag höra stön bakifrån. Just i Annelöv möte vi dagens idiot i bil. När man kör ut från byn mot Dösjebro så har dom smalnat av vägen lite för att dämpa hastigheten. Vi som kommer från byn ska lämna plats för mötande fordon. Nu hade vi bra fart och såg att det kom en bil med släp framifrån. Vi bestämde oss att vi med bra fart hann före bilen. Men idioten i bilen tyckte nog inte likadant för han tryckte gasen i botten. Vi kom till att mötas just där vägen va som smalast och det va inte långt ifrån att det gick helt åt helsike. Bilen va centimetrar från oss och hans bakspegel slog till Alex i höften som höll på att slå en riktig vurpa. Vi stannade upprörda men inte fan stannade bilen. Det ska nog föraren vara glad för. Hade Alex fått tag i honom kan jag lova att han hade inte haft en framtand kvar! Efter några minuter va vi på väg igen mot Södervidinge och nu hade nog Alex ett adrenalinpåslag för jäkla va han körde.....ett tag. Vidare mot St. Harrie och nu började jag höra stön bakifrån.....det lät som om det va en förlossning på gång. Senast jag hörde sådana stön va på Lunds BB för 26 år sen. Vi körde förbi Krutmöllan och Johan va som stenad i backen.....stanna på toppen för jag måste pusta va det vi hörde. Klart vi stannade...man hjälper ju alltid en kompis. Vi fick i Johan en banan, sportdryck, gel och en bar sen va han på gång igen. Patrik va tvungen att skoja lite med Johan innan vi skiljdes åt...vad hände Johan? Du såg ju så stark ut i början! Vi fick aldrig något svar!
Mats och Johan körde direkt till Lund. Vi andra körde tillbaka till Örtofta där vi skiljdes åt. Jag fick ligga på bra tillbaka till Eslöv....man får ju tänka på snittet.
Hemma stod mätaren på 112 km och hurtbullesnittet hamnade på 34 km/h

Vi mötte inte många idag.....några cyklister samt några nötter som inte hejade!

Gubbagänget är kanske inte så snabba men jäkligt trevliga!

Nu ser jag fram mot lite bättre väder....börjar bli trött på benvärmare, regnjacka och andra vinterprylar. Idag va det årets längsta dag......nu vänder det!!!!