Nu ska det vara en coach



                                                     

                                                                 

Att ha en coach redan från början av sin karriär är aldrig fel

                                       
Coach är ett ord som börjar dyka överallt nu för tiden, motivationscoach, relationscoach, jobbcoach är några av coacherna man ser i tidningen varje dag. Nu ska det till och med bli en TV serie som heter coacherna.
Coach för mig är en lagledare eller tränare inom idrott....och inget annat. Nu när engelskan gör sitt intåg i Sverige så dyker det upp sådana här avarter på ord......hur häftigt hade det varit att bli kallad relationstränare?
Inom cyklingen har det genom åren verkligen ändrats med coacher eller tränare. När jag började cykla så fanns det en tränare i varje cykelklubb. Denna kille eller gubbe som man tyckte då va verkligen guld värd, genom sina goda råd. Han kunde ligga bakom oss när vi körde lagtempo och dirigera så att vi låg rätt i förhållande till vilket håll vinden kom från......när det var dags att skifta och inte minst se till att vi hade rätt växel i backarna. Han blev förbannad när man hade t.ex höger pedal neråt i en högerkurva så att det slog gnistor från pedalen. Alla dessa goda råd ingick i skolan för att bli en bättre cyklist och va någonting som man verkligen hade nytta av i resten av sin cykelkarriär.
Nu för tiden börjar det bli svårt att hitta cykelklubbar som för denna tradition vidare. Klubbar med duktiga ungdomsledare är grunden i svensk tävlingscykling och ett måste om vi ska ha några svenskar att följa på Eurosport i framtiden. När man kollar klubbar som FK Trampen, CK Bure, Wänershof, Härnösands CK m.fl. så ser man att dom alltid får fram cyklister i mängder som ligger långt upp i resultatlistorna. Allt detta tack vare ledaren som ligger bakom och hela tiden ger goda råd.
Kollar man andra idotter så är en tränare ett måste...vad hjälper det med superkondis i tennis om inte grundslagen sitter där...va hjälper det med kondis i löpning om fotinsättningen är helt fel osv.
Nackdelen med att vara ungdomstränare i cykel är det att för varje år så blir tränaren äldre och ungdomarna bättre vilket gör att det kan vara svårt att hänga med och inte minst skrika goda råd när man har fullt upp att få luft.
Men det finns knep.....för många år va det en ungdomsledare i på den tiden en stor klubb i mellansverige som över vintern blivit ett år äldre och några kilo tyngre vilket gjorde vårträningen till en pina varje gång han skulle hänga med ungdomarna som blivit ett år bättre efter vinterträningen. En söndag när dom skulle och köra hade han fullt upp att hänga med......när dom kom upp för en lång, lång backe höll han på att dö där bak på rullen. Han lyckades nätt och jämt skrika, stanna....och killarna vände sig om och undrade vad som stod på, då sa han släpp ut luften ur däcken....dom stod som fiollådor i ansiktena.....tränaren som nu hade kommit igång med en mer normal andning sa "man kan ju punktera på en tävling och ibland är inte fel att träna lite pumpning med" Ska tillägga att på denna tid hade man rampumpar och inte som idag minipumpar. Alla knep är bra utom dom tråkiga.

Nu för tiden när motions och veterancykling är dominerande vet de flesta va dom har för mjölksyratröskel, millimol, watt osv. men dom vet inte hur man svänger i en kurva eller på vilken sida man ligger på rullen när vinden kommer från höger. Allt detta ingår i inlärningsprocessen och mitt råd är att gå med i en klubb eller hitta ett gäng att köra med där någon av killarna är rutinerad och beredd att dela med sig av sin erfarenhet. Då kan man verkligen upptäcka vilken underbar sport cykel är.