En veckas cykling i solen.

För ett tag sen såg jag att man kunde få tag på en billig restresa så här innan jul. En snabb signal till Mats så va sällskapet fixat. Sen va det bara att boka resan till Gran Canaria. Vi bodde som vanligt i Meloneras helt nere i syd.
Man kan tycka att åka iväg och träna i december känns lite konstigt när det är så långt kvar till nästa års säsong......men som jag brukar säga....det som är tränat är tränat och det kan ingen ta ifrån dig. Mats och jag bestämde oss för att köra distansträning med lite styrkeintervaller i backarna. Upplägget va lite stegrande 1-2-3 och sen en lugn dag......och sen på det igen.
Gran Canaria är helt underbart att cykla på..bra vägar och oftast förstående bilister. Det som är nackdelen (i alla fall denna tid på året) är att det är jäkligt kuperat. En "platt" runda längs med kusten brukar alltid sluta med mer än 1000 höjdmeter på mätaren.
Nu bestämde vi oss för att klämma många backar och inte minst många timmar. Vi hade sällskap med Lennart From från Ludvika varje dag.....en riktigt stark gubbe som övervintrar på ön. Dom tre första dagarna hade vi också sällskap med våra kompisar Martin och Alexander. På första dagen blev det en tur till Puerto de Mogan och sedan två turer i Soriadalen. Vid sista turen stannade vi längst in i dalen för att fylla flaskorna. Precis när vi stannade kom det några teambilar från Tinkoff som också stannade. Medans vi fyllde flaskorna snackade jag lite med en av deras sportchefer Nicki Sörensen. Han berättade att dom körde ca 10 mil om dagen med lite intervaller i backarna. Sen kom cyklisterna och stannade. Det är alltid kul att se dom här tränade killarna, Det va inte mycket till underhudsfett på det här gänget. Den ende som stack ut ordentligt va Bjarne själv....som för dagen cyklade med killarna.
När jag stod där och snackade med Nicki hörde jag bakom mig en kille som på taskig engelska frågade mig.....did you not bring Sätofta with you this time? Jag vände mig om och där stod Alberto Contador och tittade på mig!!! Tydligen har Sätoftas halvhjulande på söndagarna spritt sig långt ner till Spanien!

Om ni inte ser Contador kan det bero på att han är ute och letar efter Sätofta!

Dom andra dagarna flöt på med cykling mest hela dagarna. Kungaetappen blev turen till San Nicolás och sen vidare till Valleys of the tears. Backen som går vidare till Ayacata är något av det brantaste man kan hitta i Europa. Själv backen är nästan en mil lång och har en snittlutning på 12% och är brantare än 25% på dom styvaste ställena. När vi väl kom fram till Ayacata började det lagom regna så vi slängde oss in på fiket för att få en varm kopp kaffe. Nedförsbacken till Santa Lucia va inte att leka med i kylan.

Brant värre!

Vägen upp från San Nicolàs

Här börjar den riktigt branta biten.

Nöjd Alexander efter att ha klämt Valleys of the tears!

Sen hann vi också med en topptur till Pico de Nieves som är högsta toppen på ön....1949 meter över havet.

Tre starka gubbar uppe på Pico de Nieves

Det blev som sagt va en riktigt bra vecka med 6 träningsdagar, 662 km och 11860 höjdmeter i benen...detta inkl. en fika dag på 35 km!!!

Ett stort tack till Mats, Alexander, Martin samt Lennart för en trevlig vecka. Hoppas att vi kan göra om den snart igen!

Vår favorit servitris på hotellet, Elizabeth.