Vad är priset?

Efter träningslägret på Kanarieholmarna har det inte hänt så mycket.....lite träning och sen en öm hals som nu hållt i sig några dagar. Men det känns bättre och förhoppningsvis är jag snart på gång igen. När jag känner mig lite ruggig och att en ev. förkyling är på gång brukar jag ladda på ordentligt med Echinaforce = röd solhatt i några dagar sen brukar det vara OK igen.

Hylsnyckelsats

                                                                   
När jag städade lite i förrådet härom dagen hittade jag en hylsnyckelsats som jag fick i pris på en cykeltävling för många år sen....ja det är säkert mer än fyrtio år sen. Det fick mig att fundera lite på priser som man fått genom åren....ja det blev inte så många men några ramlade det in. Min första cykeltävling körde jag 1968 på det gamla regementet A6 i Jönköping. Då blev det inget pris....men däremot kommer jag ihåg att min klubbkompis Claes Andersson vann. Claes är för övrigt farbror till Philip Lindau. Jag är säker på att jag blev åtta....men det räckte inte till pris. Jag kommer för övrigt ihåg att detta var första gången jag såg min kompis Bernt Johansson cykla.....han körde i klassen över mig och var naturligtvis bra redan då! Dagen efter gick Vårloppet i Värnamo.....vårlopp och vårlopp...dom kunde kallat det Vinterloppet....för det va snöblandat väder hela dagen. Jag kommer ihåg att min kompis Christer Meyer (på den tiden Jönsson) vann pojkklassen. Jag kommer inte ihåg vad han fick som första pris....men han säger att det va en kamera! Jag fick inget pris då jag hamnade långt ner i prislistan.....som vanligt på den tiden. Det tog några helger.....sen va det dags för första priset som kom på Kristi Himmelfärdsdag i Strandlopper i Ålem. Strandaloppet va på den tiden en ganska stor tävling.....Ålem ligger för övrigt några mil norr om Kalmar och va på den tiden känt för sitt glasbruk. Priserna som delades ut va huvudsakligen skänkta av glasbruket. Jag är helt säker på att det va andra sortering i bästa fall.....men vad gjorde det, när man fick pris. Känslan att gå fram till prisbordet när dom ropade upp ens namn va stort.....jag kommer ihåg att jag valde en keramikfigur som jag tyckte såg rolig ut. Jag har inte många priser kvar här hemma, men mitt första pris har jag kvar! På den tiden va det alltid prisbord....inga pengar som gällde, vilket jag tycker är kul i småklasserna. Vissa tävlingar hade riktigt bra prisbord....med mycket att välja på.


Så det ut när jag va ung

                                                                   
Sen började priserna ramla in lite oftare....ett tag vann jag rakapparater varje helg.... dom sålde jag på jobbet....det gick så långt att jobbarkompisarna kom fram och undrade om dom kunde beställa ett speciellt märke för leverans nästa vecka. ja, det ramlade in mycket olika prylar genom åren.

Jag har aldrig tävlat för att få priser utan bara för att alltid varit så kul. Därför tycket jag att huvuddelen av priserna på vanliga cykeltävlingar skall hamna i småklasserna....som uppmuntran. Jag glömmer som sagt va aldrig känslan av att första gången gå fram till prisbordet.

Grillkol

                                                                  
Som jag tidigare nämnt va det sämsta pris jag hört talas om Marios (min klubbkompis) andra pris på Kinnekulleloppet för några år sen. Han blev tvåa av över åttio startande....han blev uppkallade på prispallen och fick en påse grillkol från Biltema....hallå! Ge en bukett blommor så är saken klar. Ett annat bottennapp är Mattias Zetterstrand som blir två på en cuptävling i Svenska veterancupen...går upp på pallen och får i andra pris två Kexchoklad!!! Ja jäklar som det kan bli....

Gösta tar ännu en vinst...och ett pris

Eddy vinner som vanligt

                                                                  
Jag kommer ihåg när jag va hemma hos Gösta Fåglum, han hade ett helt rum fullt med priser och andra minnesprylar...det va fräckt. Eftersom vi under många år va importörer för Eddy Merckx cyklar i Sverige....hade jag äran att komma hem till Eddy och Claudine flera gånger. Det första man mötte i hallen på en fönsterbräda va priset som världens bästa idrottsman.....på den hängde det en keps...för övrigt va det inte många priser man såg.

Roger De Vlaeminck vinner Milano - San Remo och får en buckla

                                                                   
Min belgiske kompis Ronan i Eeklo i Belgien va under flera år hjälpryttare till Roger De Vlaeminck. Dom umgås fortfarande.....Ronan säger att Roger inte har ett pris hemma...inte ett!! Det enda pris som finns är segerbucklan från Milano-San Remo.....den står i hönshuset...för locket är så bra att ösa mat i till hönsen.

Det är skillnad på minnen och minnen......men en sak är säker ingen av dom har tävlat för priserna utan enbart för passionen.