Cykeln är nyservad och uppkittad med ett nytt SRM watt system så nu jäklar va det inte mycket att skylla på. Testen börjar med lite uppvärming innan watten skruvas upp. Man kör i fyra minuter på en watt som ökas efter hand med 35 watt. Mellan fyra minutersintervallerna är det en paus på en minut. Mattias är där och sticker en i fingret efter varje intervall, detta för att kolla laktatet. Att han sen hjälper till med lite glad tillrop emellanåt är ju inte heller fel.
Dags att kolla laktatet |
Första 25 - 30 minuterna är en "walk in the park" sen börjar det! Fyra minuterna känns som åtta minuter och pausen på en minut känns som femton sekunder. Man kollar på en datorskärm och ser tiden, pulsen, watten samt kadensen vilket dom funktionerna man behöver veta när man kör inomhus. En fyra minutare till gick bra....pust. Nästa va ett helsike, men med koncentration och vilja fixade jag den också. Men nästa....blev den sista....tur va det för nu började smärtan i benen bli olidlig....men det gick i några minuter och det va inte mycket kvar när jag vek ner mig. Men så är det.....mitten av februari och mjölksyra är i mitt fall ingen bra kombination.
Walk in the park....i alla fall i början |
Nu snackar vi inte watt, utan här är det ohm i pedalerna som gäller |
Jag rekommenderar alla som inte gjort en test...gör det! Man får koll på sin fysiska status vilket inte är fel när man tränar regelbundet. Man får reda på sitt testvärde och wattsiffror vilket kanske inte är så viktigt när man ska jämföra sig med polarna för det är ju högst individuellt. Viktigt är det däremot nästa gång du testar dig får då ser man på en gång om träningen man gör är ett steg i rätt riktning.
Sveriges SRM kung Jonas Gartman har styrt upp Mattias testcykel |
Robbans taktpendel på sjuttiotalet |
I min ungdom gjorde vi också konditionstester på en Monark Ergometercykel. Min klubbkompis Robban gick en testledarutbildning och hjälpte oss sen i flera år med tester under vinterhalvåret. På den tiden fanns inga datorer, pulsmätare eller klickpedaler. Robban satt igång en taktpendel och sen fick man trampa i takt till den. Sen tog han pulsen på halsen varannan minut tills man stupade. Sen slog han i en massa tabeller och efter en stund hade man sitt testvärde. Det vad långt ifrån va man pysslar med idag men så gjorde alla testledare och man fick en bra måttstock på om man va på rätt väg med flåset.
Min inomhus outfitt, pannband för att inte få håret i ögonen, nätbrynja för att samla upp svetten |
Lagom tills jag kom hem till Eslöv igen satt siffrorna i ett mail från Mattias. Kul att kolla på...ser också helt OK ut.....nu ska vi bara försöka flytta utomhuscykeln framåt också, för det är ju inte riktigt samma sak som att köra inomhus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar