Söndagsrunda med pina

När jag klev ner från sängen i morse värkte det i påkarna från gårdagens Kastbergalopp. Min första tanke va...... hur ska detta gå? Efter den vanliga grötfrukosten va det dags att dra iväg. Sätofta-Lasse och Anders W. och jag drog mot Lund för att möta resten av gänget som för dagen bestod av Patrik, Mats Murare och den flygande doktorn Johan.      

Här är killarna som kan dra, timme efter timme

                                                              
Vädret va underbart och vinden va nästan obefintlig, men vi kunde ana en svag nordvind....så vi styrde norrut. Stora Harrie - Södervidinge - Annelöv och Billeberga klämde vi snart av. Bra tempo och svidande ben va det som gällde. Johan stod på som om han snott cykeln och vi fick lugna honom flera gånger när det gick för fort. Billeberga - Sireköpinge - Kågeröd där man kunde höra röster om att vi skulle rakt fram över åsen men det sket sig denna gången istället svängde vi höger vidare mot Konga där vi styrde vänster över Blinkarp till Röstånga. Ner för backen och vänster till Ljungbyhed över Allarp. Hittills hade det gått OK och benen gick i alla fall runt. Anders och Patrik och inte minst Sätofta stod på bra över backarna mot Forestad och vidare mot Hallaröd. Helt plötsligt började Johan stöna där bak......det va hammaren som kom smygande. Han började som dom säger i Frankrike "pedalier in beurre" trampa i smör. Sonen Kalles Oboy började ta slut i flaskorna och det va fortfarande lång väg hem.

Sätofta lika glad som vanligt fast blicken är lite glansigare

                                                                          
Ner mot Ringsjön och vidare uppför backen mot Stehags Kyrkby och nu började pulvret i benen ta slut. Fick kämpa på upp mot Kungshult och äntligen kom nerförsbacken till Skarhult. Johan hängde längst bak och snackade om "upp som en sol och ner som en pannkaka" jag tänkte mer på en Duracell kanin.

Oboy´en i flaskorna är slut, lika slut är Johan

Vår stilåkare Mats körde bra som vanligt

                                                                                                                                  
Vi skiljdes åt vid slottet, Patrik bogserade hem Mats mot Flyinge och vi andra drog mot Ellinge. Eftersom vi alla har stora hjärtan fick Johan tömma våra flaskor och vi skickade även med honom en nödgel så han kunde ta sig till Lund. När vi fick syn på Eslövsskylten kunde inte Anders hålla sig utan började trissa Sätofta.....vilket man helst inte ska göra. Dom spurtade medans tog mig framåt i styrfart. Väl hemma va både kolhydrater och ben helt tömda.
Mätaren stod på 134 km och hurtbullesnittet låg på 31,5 km/h vilket är helt bra för att vara på vintercyklarna. Men så kan det gå när man har starka kompisar.

Återhämtning när man blivit äldre är inget man leker med. Det ohm´et jag kände i pedalerna idag är inget man är glad över och allt beror på lördagens Kastbergalopp. Så är det när man kör med starka killar.