Det är skillnad på mästare och mästare

När jag för första gången för många år kom in på Eddy Merckx cykelfabrik i Meise utanför Bryssel i Belgien mötte jag tre gubbar. Dom satt i ett rum framför fabriken och skötte alla inköp, planering och försäljning. Närmast dörren satt Luc, en gammal kompis från Gent som kört flera VM i cykelcross för Belgien. Dom andra två gubbarna kände jag först inte igen. I mitten satt en något äldre man som jag kände igen från cykelmässor i Europa. Något senare fick jag reda på att han hette Robert Lelangue och hade varit proffscyklist i många år, senare var han också sportdirektör för Eddy.

Robert Lelangue

                                                       
Längst ut till vänster satt en man med ett utseende som jag kände igen någonstans i bakhuvudet. Efter en stund såg jag ju att det va Jos Huysmans. Shit, tänkte jag...det va ju en av Eddys starkaste hjälpryttare.

Jos som ung

Jos hjälper Eddy i Girot

                                                                      
Det tog några besök på fabriken innan vi började snacka ordentligt, Jos kunde bara flamlänska, men som tur är kan jag göra mig bra förstådd på detta läte. Ibland fick vi skälla lite på han för att inte ramarna som vi beställt va klara. Nästa gång drog han en story om Girot och inte minst Gösta Fåglum. Alltid med glimten i ögat....och en kropp som kunde göra vilken cyklist som helst avundsjuk.

Eddy före Jos i Vallonska pilen

                                                                         

Förra veckan dog Jos i en hjärtinfarkt, 71 år gammal. Det känns som det var alldeles för tidigt, men sånt är livet.


Molteni boys

                                                           
Eddy va den store mästaren som alltid tog hand om sina kompisar. Han glömde dom aldrig. När det efter karriären va dags att starta sin cykelfabrik va dom gamla kompisarna dom första han anställde. När man va på fabriken sprang alltid på Ward Janssens, Herman Van Der Slagmolen osv. alla klassiska namn för oss äldre cyklister.


Eddy Merckx Boys

                                                                                                                                           
Varje söndag förmiddag körde man en träningstur tillsammans, Huysmans, Van Der Slagmolen, Herman Van Springel, Willy Vekemans, Vic Van Scil osv. Var inte Eddy på resande fot dök han alltid upp och gav resten av gubbarna ömma ben.

Jos jobbade 26 år hos Eddy utan en enda sjukdag, han va också den sista som fick sluta när Eddy sålde sin fabrik för 5 år sen. Innan dess va han Eddys bästa hjälpryttare i 10 år.

Det är en kamratskap som slår det mesta. Det är skillnad på en mästare och mästare. Eddy glömde aldrig hur hans teamkompisar offrade sig för honom när det behövdes som mest.

Undrar om Lance skänker sina teamkompisar minsta tanke.........när han kollar in sitt bankkonto.

Jag säger inte att det är sämre nu men det va ta mig fan bättre förr.....i alla fall när det gäller förebilder.