UCI Gran Fondo Köpenhamn

Bland det roligaste jag vet är att köra cykeltävlingar i Danmark. Här står man på va det går och sitter inte bara och glor på varann vilket inte är ovanligt i Sverige. Det som gör tävlingarna roliga är också att vägarna är smala och krokiga samt inte minst vinden vilken hjälper till att göra tävlingen mer offensiv. Just vinden brukar vara den bidragande anledningen att man får trötta ben. Idag på Gran Fondot va nog en av fem dagar på året som det inte blåser i Danmark.
När man släpper iväg 1000 cyklister på en gång kan det bli hårt och trångt. Det gjorde ju inte saken bättre att min åldersgrupp startade sista av alla så jag hade nästan 1000 cyklister att köra om innan jag fick se täten. Det va masterstart i 13 km innan dom släppte fältet. Det tog mig säkert 5-6 km innan jag va framme i täten. Som tur var va vägen avstängd för trafik för ibland blev det både trångt och farligt. Några vurpor va det också innan masterbilen släppte fältet på Strandvägen mot Helsingör. Nu började det gå på ordentligt med attacker och ryck. Snitthastigheten va hög men klungan var fortfarande enorm. Vi passerade Geels backe som var målet på VM för några år sen. Kommer ihåg att jag läste att Cavendish hade över 2000 watt i spurten uppför backen....det hade inte jag.
Nu började det droppa av mer och mer folk från klungan.....mycket kurvor och många igångdrag speciellt längre bak i klungan gav en gummibandseffekt som fler och fler kände av. Det tog säkert sju mil innan jag kunde kolla bakåt i en av kurvorna och då va det säkert 200 man kvar i klungan.
Med jämna mellanrum blev det tvärstopp i klungan beroende på vurpor....två gånger fick jag stanna och sätta ner foten. Andra gången va det det strul för jag hamnade ute i gräset och hade svårt att komma igång igen. Jag blev säkert passerad av 100 cyklister innan jag kom igång. Det tog en ganska lång tid innan jag kom fram till täten igen. Hela tiden försökte jag ligga bland dom 20-30 första.....9 man gick iväg i en avgörande utbrytning. Det brydde jag mig inte om.....för det va ingen i min åldersgrupp med. Jag hade för övrigt inte ork eller ben att hänga med heller!
På nummerlapparna som vi hade på ryggen stod det vilken åldersklass man körde. Jag kollade in läget dom två sista timmarna och den ende jag såg va Claus Larsen från ABC Köpenhamn. Nu gällde det att hålla koll på honom så att han inte gled iväg i något gäng.....
Det rullade på mer och mer ner mot Strandvägen i Snekkersten, just söder om Helsingör. Det va några skarpa svängar där det blev ganska trångt innan den sista kurvan ut på Strandvägen. Jag låg långt fram och hade min dansk just före mig......det börjades dra igång ...lite väl tidigt. Jag väntade innan jag började öka för att komma om Claus....det va inga problem. Mindre än 100 meter innan linjen började två av cyklisterna framför sluta trampa och räta på ryggen. Jag fick slå på en tvärnit och där kommer Claus seglande förbi mig med fritt spår på sin kant. Jag va 3-4 meter efter han över linjen. Jäkligt besviken att vara så nära att försvara min seger från i fjol. Men det tog inte lång tid innan det sjunkit in sen va allt som vanligt igen.
Tvåa är ju också ganska OK!

Väntar på medaljer!

Medalj och blommor! Trea blev Ölands-Lasse som gled med i klungan.

Efter målgång blev det mycket snack......om vurpor och hur farligt det va! OK, det va mycket vurpor och stopp men som vanligt gäller det att hålla sig långt fram i klungan där vurprisken är som minst. Problemet idag va att vid stoppen höll man på att bli nerkörd bakifrån....vilket drabbade fler av Cykel City åkarna fast dom låg långt fram i klungan.

Tar ett livtag på min störste supporter Ralf, triathlet från Lund. Han va inne på att vi skulle simma över sundet som avslutning på en bra cykeltur!

Neal träffade jag och Picco första gången 1977 i Belgien. Vi körde cykeltävlingar och delade rum i en månad. Han påstod att jag snarkade....det har jag aldrig hört förut!

Min gamle kompis Jan Höegh klagade på att han hade dåliga ben idag. Det hade han aldrig på 70 talet!

Jens Kasler, Dansk Cykel Union, va ansvarig för banan och jag gav den godkänt över en kopp kaffe!

Jag har kört GF Pinarello i Treviso 6-7 gånger och där släpper dom iväg 3500 cyklister på en gång, utan masterstart! Har man kört ett Kermesse i Belgien med 200 attacksugna belgare va detta en "walk in the park".
149 km och 40,6 i medelhastighet!
Väl hemma i Eslöv slank det ner en öl eller två i solen på uteplatsen innan det va dags för gräsklippning!

Två veckor kvar till Vätternrundan som jag som vanligt ser fram mot! Alltid kul med 30 mil lagtempo!