Då va det dags!

Copenhagen Gran Fondo va det som gällde i helgen och då va det dags för första gången i år nåla fast en nummerlapp på tröjan. Att göra tävlingsdebut på en tävling som denna är nog inte optimalt....men så har det blivit i år. I veckan har jag inte tränat utan bara cyklat till jobbet....på morgonen på vägen in till Lund har jag dragit av några SBI intervaller men dom har mest gått i slowmotion.
Hur som helst va det kul att på lördagen dra till Snekkersten söder om Helsingör och köra denna tävling som är kval till UCI masters VM som för året går i Ålborg i början av september.

När det kommer kompisar så åker Proseccon fram.

Vi va som vanligt ett trevligt gubbagäng som drog över tidigt på lördagmorgonen. Gubbagänget va för dagen förstärkta med min gamle kompis Neal Broadbent från England som kommit över för att köra tävlingen. Neal träffade jag för första gången för nästan 40 år sen i Belgien. Vi tävlade ihop och delade rum ihop med Alexi Grewal som senare vann OS i Los Angels 1984. Det fanns nog inte en människa i världen som trodde att Alexi överhuvudtaget skulle vinna några cykeltävlingar. En gång fick vi vänta på honom utanför Eeklo..... vi undrade ..va fan pysslar han nu med? Punktering? Vi vände tillbaka och då stod han vid vägkanten och drog en haschcigarett......några år senare vann han OS......
Klassen som jag kör i på Gran Fondot heter 60 - 64 år. Vi körde ihop med 65-69 samt 70+ sen blir det inte äldre gubbar som tävlar på cykel....kanske inför dom i framtiden en rollatorklass!

Vi startade sist av alla och körde bara 2 varv på en bana 53 km lång. Alla andra klasser körde 3 varv vilket jag tycket att vi också kunde gjort. Det tar ju nästan ett varv att nu för tiden värma upp gubba dieseln. Men det är klart att arrangören inte kan ju ha gubbar drällande runt på banan hela dagen.

Vi rullade iväg och det tog inte lång tid innan det gick på ganska bra. Banan va bra men vinden saknades tyvärr helt för dagen. Typiskt.....det har blåst hela våren och den dagen man ville att det skulle blåsa va det lugnt. Det vinglades lite friskt ibland men det va ingen fara för efter ett varv va vi av med de flesta vingelpellar. På andra varvet gick det på lite bättre och nu började det spricka upp. Det va ganska många igångdrag och det tar ju alltid på krafterna. Snart va vi ca 15 man kvar i täten, dom flesta i min klass samt Janne Karlsson och två till i hans klass samt en 70+ åkare.
Denna gubbe va ingen mindre än Jörgen Emil Hansen som i år blir 73 år. 1960 vann han sin första A klass tävling 18 år gammal. 1966 världsmästare i lagtempo och massor av andra resultat. Det är helt otroligt.....han satt som om han va född på cykeln....tog förningar så det sved i benen. En fröjd för en gammal cyklist som mig att se!

I spurten tog jag det av lite olika anledningar lite lugnt och blev 8 i min klass. Helt OK efter veckor med obefintlig träning. Nu blev jag kvalificerad till VM i september och då ska jag fan vara igång igen.

Ken G. Hansen är vinnare.

I min klass vann Ken G. Hansen som kör för Politet i Köpenhamn. Ken kör alltid starkt och är värd segern. I 65 års klassen vann min gamle kompis Jan Höegh som alltid kör rutinerat och slipat före Janne Karlsson. 70+ vann Jörgen Emil med ett ljusår.

Jan Höegh är alltid stark!

Oavsett om någon är nöjd och någon lite mindre nöjd smakar både bananer och en öl gott efter ett Gran Fondo!

När jag väl va hemma på lördagskvällen va jag ganska nöjd för dagen. Det tog inte många timmar innan det började plinga i telefonen....Vi ska väl träna i morgon? Efter ett tag va det ett bra gäng som skulle ut på söndagsmorgonen.

Idag kan vi snacka om vind.....jäklar va det blåste. Det va denna vind vi skulle haft igår....då hade det blivit helt andra tävlingar.
Robban och jag fick sällskap av Neal när vi körde ut mot Örtofta för att möta upp Alexander, Patrik, Johan och Mats som kom från Lunda hållet.
Vi körde ut i motvinden mot Virke, där vi fick världens hagelskur på oss. Snart va vi framme i Marieholn och vidare mot Torrlösa - Svalöv och Sireköpinge. Där körde vi upp i backen mot Flinkmans och vidare till Tågarp och Vadensjö. Nu efter två timmar va det äntligen slut på motvinden. Vi körde till Rönneberga Backar där vi gjorde ett snabbt stopp för att visa Neal den vacka utsikten över Öresund.

Nöjda gubbar i det fina vädret! I bakgrunden kan Mats minneslund skymtas!

En halvdöd Neal och två starka killar som för dagen inte höll formationen.

Snart va vi nere i Asmundtorp och nu började Johan och Alexander släppa på handbromsen. Dom for iväg i medvinden som om dom hade eld i baken. Inte bara att dom for iväg dom höll inte heller formationen som Johan brukar säga. Dom for runt som yra höns......men det gick bra och snart va vi framme i Marieholm och vidare mot Reslöv. Här stod cykeln i 45 graders vinkel mot vinden som det blåste.....men det brydde sig inte Johan om utan han bara gasade längst fram.
Nu va vi snart framme i Eslöv igen och Neal va halvdöd efter dagens skånska runda.

Hemma stod mätaren på 96 km och det gyllene hurtbullesnittet hamnade på 30,3 km/h vilket inte va mycket att skriva hem om men helt OK i denna vind.

Ser fram mot en ny vecka och nya insatser på alla plan!